Ibland får vi höra orden "Du kan aldrig ändra på någon annan än dig själv" och det är väldigt sant, vi kan inspirera, leda och stötta andra, men aldrig förändra dem.
Men jag frågar mig: Varför ens ändra på sig själv? varför inte Acceptera och Älska sig själv som man ÄR? så kommer förändringen av sig själv. Om vi tror att vi ska ändra på något hos oss själva då innebär det att vi dömer oss själva som "sämre" det innebär att vi brister i respekt för oss själva och det öppnar också vägen för att brista i respekt för andra (kan det vara "fel" på mig så kan det vara "fel" på andra).
Jag är helt övertygad att skaparen har gjort oss helt perfekta, vi är alla just som vi är ämnade att vara, med de medfödda egenskaper och de erfarenheter som format oss till de vi är. Hade vi varit ämnade att vara annorlunda så hade vi väl skapats annorlunda! Varför då förändra något hos mig själv eller någon annan?
Självklart kan vi förändras genom Livet, själva förändringen är en del av Livet, men förändringen sker inte genom att vi dömer ut oss själva och andra och sedan "gör om" Förändringen sker nog snarare genom att vi Älskar och ser oss själva och varandra som vi ÄR.
Kanske ser vi då att en del av de val vi gör inte gagnar oss och kanske väljer vi nästa gång att fatta ett annat beslut, och kanske har då förändringen skett.
Foto: Tom Svärd
I kväll så lutar jordaxeln på vårt halvklot som längst bort från solen, ett nytt år har passerat och vintersolståndet inträffar. Nu vänder det och astronomiskt är detta nyårsafton. För mig är detta på riktigt, något som påminner mig om cyklerna och pulsen i Livet, själva Livet gror, blomstrar, mognar och vilar väldigt påtagligt tack vare att vi befinner oss i en del av världen där vi har årstider. Livet Andas!
Jag tror att också vi människor mår bra av denna rytmen, nu är det vinter och dags för vila och kontemplation, just i dag brukar jag stanna upp och göra ett slags bokslut för året som gått, jag gör bokslutet utifrån fyra rubriker: "Vad är jag färdig med", "Vad vill jag göra plats för mer av", "Vad är jag Tacksam för", "Vad vill jag ge"
Som vanligt har jag haft ett år fyllt av insikter. Redan då året började så hade jag, om än ovetandes om det, gått in i ett gammalt mönster. Jag hade målat in mig i ett ekonomiskt hörn, genom att först tömma mina buffertar då jag åkte på en fantastisk semester i Florida med kören, något som jag absolut inte ångrar men jag ser att detta var första steget in i hörnet. Kort därefter så tog jag ett annat steg som jag inte heller ångrar, men som förde mig längre in i hörnet, jag köpte Trollstorp och minskade därmed mina marginaler och även mina möjligheter att åter bygga upp mina buffertar. Nu var "fällan gillrad". I inledningen av året så gick de flesta av mina resurser till att förbereda för min 50-årsfest alltmedan jag samtidigt byggde på min dröm i Trollstorp, samtidigt var jag tvungen att köpa en ny bil sedan min gamla rest till de sälla jaktmarkerna. När sedan försommaren kom var det dax för sonens student med tillhörande utgifter. På den punkten är jag fortfarande. Inga buffertar har byggts upp, jag fäktar hela tiden för att få vardagen att snurra. Till synes är det mestadels roliga och bra saker som satt mig i knipan, saker som jag inte kan eller vill ha ogjorda. Men jag ser ett mönster här, mina val har gjort att jag har kommit hit, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Detta är inget som "drabbar" mig, även om det kan se så ut. Jag har investerat i en dröm och samtidigt har jag gjort det omöjligt att Leva min dröm. Jag ser mönstret och är redo att släppa det och de rädslor som ligger bakom.
I våras kom också en kanske ändå viktigare insikt som jag hoppas och tror att jag har släppt. Saker hände som gjorde att jag såg min chans att backa ut ur mitt livs hittills mest fantastiska relation, allt detta har jag berättat massor om i bloggen och tänker inte upprepa igen. Men vad jag insåg var att jag alltid gjort så, jag har aldrig gått "All in!" i en relation, jag har alltid sett till att ha dörren på glänt redo att backa ut så fort jag kommit för nära. Som tur var så hade jag inte lyckats skrämma bort Älsklingen med mitt agerande och när insikten kommit gick vi All in och blev sambos. Vist har vi båda rädslor och mönster som ibland får det att kärva lite, men vi är båda beredda och villiga att kommunicera och möta de rädslor som ligger bakom. Vi vill bara varandra väl i grunden, och ser att den fantastiska potential som vår relation har bara kan begränsas av oss själva och våra rädslor.
Då har jag kommit till den andra punkten i bokslutet, och det är en direkt fortsättning på den föregående punkten. Det jag vill släppa in mer av i mitt Liv är just detta: Mera av utrymme och mod att Leva mina Drömmar tillsammans med, och allt Närmare min Älskade Beatrice! <3 Yes We Can!
Det finns mycket i mitt Liv som jag kan och vill vara Tacksam för:
- Jag är Tacksam för att jag är fylld av Tillit till Livet!
- Jag är Tacksam för mitt Mod att möta mina rädslor!
- Jag är Tacksam för att jag tillåter mig och Livet att vara just som det Är utan behov att förändra det!
- Jag är Tacksam För att min son har vuxit upp till en Klok och Trygg ung man som fyller mig med Stolthet och Kärlek! <3
- Jag är Tacksam för att jag får dela varje dag med Den Älskade Kvinna som är det bästa som hänt mig! <3
- Jag är Tacksam för att jag har Mod och Mognad att dela vår Fantastiska Kärlek! <3
- Jag är Tacksa m för alla de Vänner jag har, Vänner som Alltid finns där även om vi sällan har kontakt, men utan vilka jag inte skulle vara den jag Är! Tack också för att nästan 50 st av släkt och vänner trotsade snö och kyla och hjälpte mig att fira min 50-årsdag! <3
- ....
En direkt följd av att jag och Beatrice har slagit ihop våra påsar är ett större ekonomiskt utrymme i vardagen, det är billigare att vara 2 än 1. Vi har nog båda ungefär samma kostnader som tidigare för mat och övriga dagligvaror, men vi köper kanske ca 80% ekologiska varor i dag, och allt mer närproducerat. Och detta är en av de saker som jag vill Ge till Världen. Jag vill inspirera alla jag kan att ta sina små steg mot att skapa en bättre Värld för både växter, djur, människor och själva Moder Jord. Vi kan alla dra vårt strå till stacken och det är just det vi Måste göra om det ska hända något, sitter vi och väntar på att någon annan ska ta ett initiativ så kommer det aldrig att ske något.
Jag vill också inspirera så många jag kan till en större självkänsla, Vi är Alla Lika Värdefulla, Var och en med sin Viktiga Plats att fylla i Skapelsen. Ta hand om dig för det finns bara en av Dig! <3
Ha en Vilsam Vinter och ett Underbart Nytt År! <3
Åter igen sitter jag fast. Som så många gånger förr i livet är det ebb i kassan. Det är inte kris, men alla mina buffertar är borta och det gör att jag måste jobba och sträva mer än heltid för att få det att gå ihop, och ingen ork finns till det där extra som jag skulle vilja göra, och som dessutom paradoxalt nog skulle göra mig ekonomiskt oberoende.
Detta är inget som bara drabbar mig oförskyllt, även om det kan se så ut. Jag kan se hur jag omedvetet skapar det genom de val jag gör, val som gör att mina buffertar försvinner varpå "oförutsedda" utgifter kan just "drabba" mig.
Jag vet att det är rädslor och motstånd som ligger bakom, exakt hur det ser ut vet jag inte, men någonsgtans är jag rädd för att bli just fri och oberoende.
För vad skulle hända då!
På vad och vem skulle jag skylla! Då skulle inget hindra mig från att leva ut mina drömmar, då skulle inget hindra mig från att förverkliga dem.
Då skulle jag också tvingas att stå upp för mina drömmar inför världen, och jag skulle riskera att misslyckas inför allas ögon.
Kanske är det så min rädsla ser ut? Jag vet faktiskt inte riktigt, men jag vet att den finns, och jag vet att jag måste ta mig igenom den om jag vill vara en man och inte en liten lort.
Och ovsett vad jag möter på andra sidan å har jag vuxit och lärt känna ännu mer av mig själv.
Det finns bara en enda resurs som vi kan tillgodogöra oss, och det är frukten av vårt arbete. Inget annat kan vi tillskansa oss utan att tära på någon eller något annat.
Ur det perspektivet så finns det bara en enda resurs som kan göra ett land rikt och det är människor.
Likväl så pratas det mycket om idag att vi inte har råd med än det ena än det andra.
Vi har inte råd med en mänsklig vård av de gamla vars arbete en gång skapade oss de förutsättningar vi har i dag. Detta trots att det finns många arbetslösa (outnyttjade resurser) som skulle kunna bidraga med sitt arbete och göra vården bättre samtidigt som det skulle göra landet rikare.
Vi har inte råd att ta emot flyktingar, trots att fler människor i landet är det enda som kan bidra till att göra landet rikare.
Vi har inte råd att gå i pension medan vi fortfarande i någon mån kan njuta av ålderns höst, i stället ska vi gå kvar på de jobb som finns samtidigt som ungdomarna går arbetslösa. Blir inte summan ekonomiskt den samma oavsett vem som arbetar? det är ju lika stor resurs som vi tillgodogör oss!
Vi har inte råd att ta hand om våra sjuka så att de en dag åter igen kan bidraga till våra gemensamma resurser, i stället tvingar vi dem att gång på gång återuppta arbetet innan de är återställda, tills vi sugit ut sista droppen, och källan har sinat för gott, och detta trots alla outnyttjade resurser (arbetslösa) som skulle kunna få bidraga med sitt arbete i väntan på tillfrisknandet. Summan på pluskontot blir ju den samma, samtidigt som en resurs inte förstörs.
Vi har inte råd med tillräckligt med personal i skolan för att våra barn ska kunna förädla den resurs som de är, i stället försöker vi "piska" kunskapen i dem med ständiga prov och tester, allt medans det finns massor med nysvenska akademiker som utför ett underkvalificerat arbete om de ens har något.
Vi måste sluta se pengar som en egen storhet med ett eget inneboende värde och i stället värdera den resurs som varje människa är.
