"Healing"

I mångt och mycket fungerar vi som en "maskin", det finns orsaker och verkan i hela vårt varande. Det vi tänker verkar i kroppen, det vi äter sätter sina spår i våra tankar, det vi känner påverkar vårt system, den vi ÄR avspeglar sig i Allt vi upplever.... Det är jag fullt och fast övertygad om.

Jag upptäckte att mitt blodtryck var skyhögt, det finns förstås en orsak till det, vilken orsaken i grunden var visste jag inte då, men upptäckten gjorde att jag började titta efter orsaken. Samtidigt som det finns en bakomliggande orsak, så finns det också en mekanism i maskineriet.

Högt blodtryck beror vanligtvis rent fysiskt på att blodkärlen drar ihop sig, mekaniken består i att kroppen sänder ut signalsubstanser som beordrar blodkärlen att dra ihop sig. Därför behandlas högt blodtryck ofta med ämnen som endera blockerar dessa sammandragande substanser, eller andra substanser som vidgar blodkärlen.

Dessa substanser finns i kroppen annars skulle inte läkemedlen fungera, så varför gå omvägen om läkemedel? Jag skrev tidigare att våra tankar påverkar vår kropp. Tanken jag har högt blodtryck är en tanke som "beordrar" kroppen att sända ut dessa sammandragande substanser, kroppen försöker rätta sig efter tanken, därför blir det viktigt att när jag nått insikten släppa tanken och i stället sända andra signaler till kroppen.

Det höga blodtrycket i sig är inte farligt, men det orsakar deformation av hjärtat och ökar förkalkningarna i blodkärlen, och därmed ökar risken för stroke och infarkt. ... och det vill jag ju inte. Här behövs både vidgande av blodkärlen och rengöring.

Jag växte upp på ett mjölkproducerande lantbruk. Korna mjölkades med maskin, uppe vid taket i stallet gick mjölken i glasrör till mjölkrummet och mjölktanken. Då vi mjölkat färdigt så rengjordes mjölkledningen, i glasrören pumpades det runt vatten och diskmedel, och under tiden gick vi in och åt frukost. Diskningen skötte sig själv i kanske en halvtimme, timme.

Detta blev min bild, den tanke som jag använde för att ge kroppen nya signaler. Liksom vi gjorde med mjölkmaskinen så gör jag nu med mina blodkärl, jag låter "diskningen" sköta sig själv och ser för mig hur det pumpas runt ämnen som löser upp och rensar bort förkalkningar och fettavlagringar i kärlen. I stället för de stela glasrören så ser jag mjuka avslappnade vida rör där "diskningen" pågår, medan jag sysslar med annat.

Det har effekt, några dagar senare är mitt blodtryck högst normalt igen. Så klart kan jag inte veta om det hade blivit normalt ändå, men det spelar ingen roll, kroppen har på ett eller annat sätt rättat till förhållandena, och det är det enda som är viktigt. Och mina visualiseringsövningar kostar inget, samt saknar negativa biverkningar.

Men jag kan inte låta det stanna här, mitt höga blodtryck var ett symtom på något, en verkan av någon orsak. Det enda jag hittills har gjort är att avhjälpa det fysiska symtomet, nu måste jag finna orsken. Den tanke som klingar sannast i mig själv är att jag har "stängt in mig Själv", därav det höga trycket. Jag tror att vi är här för att uppleva Livet, men i lika hög grad är vi här för att Uttrycka Livet, och det gör vi genom att Uttrycka oss Själva, Den vi ÄR!

Var och en blir frälst på sin tro

Tidigare publicerad den 22/10-10 på Sigges radioteater

För många av oss så finns det ngt som vi tror på som är viktigt för vår trygghet, och som vi inte vågar ifrågasätta. Vi har hittat ngt i livet som hjälper oss att "reda ut det", ngt som vi blivit beroende av. Det kan som det var för mig, handla om att tro att man måste vara duktig och prestera för att duga. Det kan handla om att vi tror att vi hela tiden måste se saker från den ljusa sidan och aldrig erkänna det "negativa" för att må bra. Kanske tror vi att vi måste följa allt som står i ngn viss bok för att finna frid, det kan handla om heliga skrifter lik väl som en bok om personlig utveckling eller ngt annat. Ngn har en överdriven självbild som de hela tiden måste leva upp till. Eller så tror vi kanske att vi hela tiden måste finnas för andra för att vara värda ngt.

Vad det än handlar om så måste vi förstå och respektera det och inte tvinga på människor ngt annat. Det är deras liv och just nu behöver de sitt beroende för att klara av att möta livet. Vad har vi för rätt att ta ifrån dom deras trygghet.

Dock innebär det ibland att de själva för sin trygghets skull försöker tvinga på oss sin tro, kanske tror de att de funnit den enda vägen till trygghet, och vill "hjälpa" oss att bli trygga, kanske handlar det om att de ser ngt i oss och vårt agerande som hotar deras trygghet. Naturligtvis måste vi då skydda vår integritet och sätta gränser, men deras trygghet kan vi inte ta ifrån dom.

Så länge vi inte har funnit tryggheten inom oss själva, måste vi få den utifrån, vi måste få vara beroende av ngt tills vi hittar hem.

Av samma anledning är jag skeptisk till alla former av symtombehandling som "tvingar" bort ett symtom. En god vän till mig gick för många år sedan till en hypnotisör och frågade om han kunde hjälpa honom att bli fri från nikotinberoendet. "Det kan jag, men det vill jag inte" svarade den kloke hypnotisören "Om jag tar bort ditt nikotinberoende så kan jag inte svara för följderna, men jag kan hjälpa dig att ta reda på varför du är beroende av nikotin. När du vet det kanske du kan sluta" När man gör en gastric bypas och försvårar näringsupptaget genom ett opperativt ingrepp, för att "bota" ätstörningar, händer ngt liknande, man tar bort det skydd (mot ngt obehagligt) som ätstörningen har utgjort, och risken är att patienten i stället t ex hamnar i en depression. Samma sak tänker jag om healing som förändrar ett beteende, att risken är att klienten i stället står utan ett skydd.

Naturligtvis är det bra med akutvård, av vad slag det vara månde. Men när det gäller att förändra eller ta bort, ett "symtom" tror jag på metoder som låter klienten läka i sitt eget tempo. Liksom jag tror att människor själva måste få hitta fram till tryggheten inom, i sitt eget tempo och på sin väg.

Det enda vi kan göra är att stötta, ge verktyg och inspirera. Och Acceptera och Älska människor precis som och där de är, fullt ut!