30 apr. 2012

Vad jag fann i regnet

Häromdagen fann jag en Örnfjäder i regnet.  Vad gör lite regn då!

För mig är det fullkomligt sant att Hela Världen är till för mig. Jag har kommit hit för att Uppleva Livet, säkert har jag en specifik plan om vad jag ska Uppleva i just detta Livet, men tyvärr så minns jag den inte. Eller "tyvärr"? Jag tror nog att det är tur att det är så, annars hade det varit svårt att Uppleva Livet fullt ut, det hade blivit mera som en teaterpjäs där jag spelar en roll. Jag agerar men jag vet hela tiden vilken replik som kommer härnäst, det hade blivit förutsägbart och mera agerande än Upplevelse.

I stället tänker jag mig att hela Världen agerar för att leda mig mot de Upplevelser som jag ämnat möta. Allt, ja faktiskt ALLT jag upplever och möter har ett budskap till mig, det är bara för mig att lyssna så finns vägledningen där. Jag tror också att vägledningen är specifikt anpassad för oss var och en. Livet talar till oss på ett sätt som vi kan förstå, för somliga talar Livet genom möten, böcker, filmer, för andra är det kanske musik och sångtexter eller tarokort och horoskop som framför budskapen. Någon har Änglar eller andar som följer dem på deras väg genom Livet. För mig talar Livet på många sätt, men inte minst får jag budskapen av djuren och naturen.

Jag fann Örnfjädern, och det hade alltid varit stort, för jag har aldrig funnit en Örnfjäder förr, men Örnen är dessutom en av min viktigaste andliga följeslagare, och som det inte var nog så hade faktiskt Örnen försökt tala till mig i två dagar innan jag fann fjädern. Inte lika ovanligt som att finna en Örnfjäder, men ändock ovanligt är det att få se en Örn. Men Örnen hade visat sig för mig de två föregående dagarna, fast jag hade varit för upptagen för att fundera på vad den ville säga mig.

Det är ju så det är, ibland så tar vardagens bekymmer upp all plats i vårt medvetande och vi glömmer bort att lyssna till Livet. Vi glömmer bort att vara tacksamma för Livets storslagenhet, ja man kan faktiskt säga att vi glömmer bort att Leva för att vi är för upptagna av livet. Eller som John Lennon sa: "Life is what happens while we are bussy doing other things"

Nåväl jag har haft en sådan period en tid, då vardagen har tagit nästan all plats i mitt medvetande, men när jag fann Örnfjädern då kunde jag inte undgå att lyssna på vad Livet hade att säga mig. Denna gång sa Örnen just detta att det var dags att åter lyssna på vad Livet hade att säga mig, den sa också att det var hög tid att låta livet tala genom mig igen. Örnen är för mig väldigt starkt förknippad med andlighet, därför sa den mig också att det var dags att ge andligheten större utrymme i mitt liv.

Jag ska låta djuren tala genom mig. Jag har länge tänkt på att göra blogginlägg om vad djuren säger mig, på samma sätt som jag har gjort med tarokorten. Det finns redan "guider" som talar om vad djuren säger oss, här i Sverige är Solögas bok populär som uttolkare av djurens budskap, och det finns också andra sådan uttolkare. Men för mig så är det viktigt att vi själva lyssnar på vad djuren har att säga till just oss. När jag möter ett djur, så brukar jag först fundera på vad djuret är för mig, vad har det för egenskaper? hur beter det sig? osv. Därefter tar jag reda på fakta om djuret, och först senare så börjar jag söka i Solögas bok eller i den indianska boken "Medicine Cards" som jag har.

Ofta säger Solöga och indianerna samma saker om vad djuren står för, men lika ofta är de oense om djurens budskap. så måste det vara eftersom vi alla är olika med olika väg att vandra och olika Upplevelser att uppleva. Bara vi själva vet vad som är rätt för oss, de olika tolkningarna som ges kan hjälpa oss att höra Livets budskap, men de kan likväl vara helt fel för oss. Vår uppgift är att känna om orden svänger i resonans med vår sanning, gör de det då hjälper de oss att lyssna på Livets budskap.

29 apr. 2012

Magikern

Magikern behärskar illusionen till fullo, han vet att det vi ser omkring oss är en illusion. Det vi kallar verkligheten är bara ett "skådespel" som tjänar till att ge oss upplevelser. Magikern är I världen men inte AV världen, han är drömmaren som lever i sin egen dröm.

Det enda som vi säkert kan säga är verkligt är vår upplevelse och den är beroende av hur vi ser på den, den kan vi styra. Men även den yttre verkligheten skapar vi, medvetet eller omedvetet. Magikern uppmanar oss att bli medvetna om varför vår verklighet ser ut som den gör och därmed se oss själva. Verkligheten runt oss speglar oss.

Magikerns baksida varnar oss för att bli ett offer för illusionen, kanske har vi fastnat i illusionen och glömt bort att den speglar oss själva.


Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

26 apr. 2012

Vägar korsas av en anledning (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson
 
Det bästa med att hålla av någon är att jag känner mej
som en ”hel” människa. Mitt behov av den personen,
den känsla av att ”jag är en del av dig, du är en del av mig”
som två människor delar, den gör dem oumbärliga för varandra.
Och den känslan är relativt ny för mej, det gäller alla relationer,
kärleksförhållanden har jag inte kommit så långt i men jag har
inte bråttom, det händer när det är dags för det.
.
Men relationer till andra medpassagerare i livet, kända
som okända, när våra vägar korsas och det bara känns
i hela kroppen att "den människan betyder något för mej".
Och idag känner jag så till de flesta jag möter, för jag har den
inställningen att alla våra vägar korsas av någon anledning.
Jag behöver inte fatta det på en gång idag, utan jag vet att
jag kommer att få reda på det under tidens gång. OM...
.
OM jag inte avfärdar alla som idioter, som inte håller med mej,
tycker som jag och alltid ger mej rätt. Det krävde jag i det
aktiva missbruket och kriminalliteten, och de som inte stämde
in på "min" (skeva) bild, tog jag bort ur mitt liv. Och som resultat
av det fick jag inte reda på vilken anledningen var att vi träffats.
.
Idag har jag tålamod och tolerans till andra, tillsammans med
en nyfikenhet vad mina möten med andra kommer att ge mej
och dom. Och de som jag irriterar mej mest på idag lyssnar
jag MEST på och lägger lite extra energi på för att ta reda på
anledningen. För det är dom som jag kommer att lära mej
mest av, för de har oftast träffat en punkt i mej som jag
behöver bearbeta eller få bort och min irritation kommer
ifrån att jag troligtvis ser en likhet i dom undermedvetet,
en likhet som jag inte tycker om hos mej själv och därför
projicerar min irritation på dom eller ilska. Eller jag utagerar
inte den längre, utan iritatioen stannar vid en tanke innan
jag kommer på vem det jag egentligen är irriterad på.
.
Så därför älskar jag den här känslan av samhörighet.
Att jag kan älska min omgivning, utan krav. Och samtidigt inte
vara så blåögd att jag eller den blir skadad. För ibland är det
meningen bara att korsa våra vägar och sen gå vidare åt
varsitt håll. Men jag kan gå åt mitt håll idag utan att försöka
nedvärdera den andra eller få den att se "sämre" ut än mej.
Vad skulle det ge mej? ingenting mer än att jag behöver be
om förlåtelse till den.
.
Det enda livets möten begär av mej är att jag ska
älska andra så som jag vill bli älskad, eller i alla fall bemött,
och det gäller ALLA, det fungerar inte att välja ut dom jag
själv vill. För jag vill ju inte tex att den som jag går skilda vägar ifrån
ska snacka skit om mej, och med all sannolikhet så vill inte den
att jag gör det om den.
.
Om jag har svårt för att hålla av en viss person, så gör jag så
helt enkelt som så att jag bestämmer mej för att inte göra
honom eller henne illa. Om alla kunde låta bli att göra någon
annan illa bra under en enda dag, skulle livet bli annorlunda
för många. Vi skulle få en helt ny syn på tillvaron. Det tror
jag i alla fall. Och jag vet att det kanske är en omöjlighet,
men eftersom jag tror på det kan jag agera så, och vad vet
jag? Någon annan kanske oxå börjar göra det och sen.....
.
Ju mer jag tycker om andra, några andra, på något vis,
desto mer kommer jag att kunna tycka om alla andra.
Kärleken gör mej lätt till sinnes och lättar livets bördor.
Vardagens tristess kan förbytas i ett lyckoskimmer
när kärleken bor i mitt hjärta. Kärleken uppfyller mej,
och ju mer jag skänker bort, desto mer har jag kvar.
Och får tillbaka... Det kommer jag inte ifrån...
.
Var och en är oss knutna till varandra, och till alla andra.
På ett eller annat sätt. Alla är vi oumbärliga för helheten.
Den vore ofullkomlig utan mej.... och dej...
.
När jag träffar någon av mina vänner, eller en främling idag ska jag
vara tacksam för vad han eller hon har att ge mig.
[Kalle Johansson]

25 apr. 2012

Jag "står inte ut" med Dig!

Nej!
Jag står inte ut med dig.

Jag Älskar dig!
Och vill inte vara utan dig!

Du behöver inte vara 
På något särskilt sätt.

Jag vill Uppleva dig
Precis där och som Du är!


Trött eller pigg.
Glad eller ledsen.
Tyst eller pratsam.
Frisk eller sjuk.
Allvarlig eller skämtsam.

Nej!
Jag står inte ut med dig.

Jag är Tacksam för Dig.
Vill Uppleva mer av Dig.
Tacksam för varje del av Dig.

Nej!
Jag står inte ut med dig.

Jag står utan dig.
Och du står utan mig.


Men är tacksam varje dag
Du står bredvid mig!


I Närvaro
Som den Du Är
Just Här och Nu

Nej!
Jag står inte ut med dig.

Jag Älskar Dig!
Och vill Uppleva mer av Dig!


22 apr. 2012

Alkemisten

Alkemisten står för Transformation, han söker "de vises sten" och med dess hjälp omvandlar han sedan oädla metaller till guld. I överförd betydelse så handlar det om att omvandla något som vi upplever som "negativt" eller som inte gagnar oss till något "positivt" som gagnar oss. Vi kan omvandla helvetet till ett paradis, ett misstag till en seger, sorgen till glädje, smärtan till en gåva....

Jag tror att en av de viktigaste meningarna med Livet är att finna ett sätt att må så bra som möjligt. Vägen dit kan vara väldigt olika för oss, var och en måste finna sin väg och sina redskap som hjälper oss att må bra. Vi behöver finna vår "de vises sten" som kan omvandla vårt Liv så att vi mår så bra vi kan, vi kan omvandla livet till "guld"

Alkemisten uppmanar oss att finna vår "de vises sten"

Baksidan av Alkemisten varnar oss för att använda de redskap vi finner som ett medel att fly från allt det vi upplever som "negativt", allt vi upplever är en gåva och vi behöver smaka på de gåvorna också för att kunna uppleva godsakerna, "de vises sten" bör vi endast använda för att inte fastna i det "negativa" annars kan det bli som för kung Midas, allt blir guld, vi finner då snart att guld inte går att äta.


Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

20 apr. 2012

Bli en mästare... (Av Micke Gunnarsson)

Text och bild lånad av Micke Gunnarsson

I kväll så var det dags att avsluta dagens Fredsuppdrag. Jag planterade ett frö, bestående av en papperslapp med en kär väns namn på och som jag saknar. Det var faktiskt rörande och vackert på samma gång. Efter jag var klar så fick jag en vacker bild och tanke i huvudet.
”Oavsett kvalité på de frö jag sår kommer inget att kunna växa i dålig jord.”

Med detta menar jag att det är så viktigt att vi människor ser om vår grund, vår botten, vår jordmån där saker i livet gror ifrån. Om min jordmån är sårad, om jag valt att trycka undan sanningen och dolt mina minnen så kommer garanterat dagens upplevelser och läror inte få samma kraft de skulle kunnat få om jag sett över min grund bättre.
Och för mig och för många andra tror jag att det arbetet inte kan börja förens senare i livet. Som barn och ung är det så många andra som skapar min jord. Mina föräldrar häller nog i de första hundra kilona med jord som de i sin tur har ärvt. Vänner, pubertet, skola etc bygger på. Men så börjar man som vuxen kunna se över sin egen jord och hur bra potential den egentligen har för att få saker att växa så bra som möjligt. Det är först nu man kan välja att börja se över det hela, att luka, påta, gräva…och shit va ogräs jag har hittat, maskar och andra hemskheter som både framkallat ilska, ledsamhet, rädslor men även mycket kärlek.
Men jag kan verkligen känna skillnad när man väl börjar agera trädgårdsmästare.
Shit vilken lyster vissa saker har fått som knappt synts innan och vilken energi och kraft som finns att tillgå. Och jag tror också att när vissa växter dör ut i min jord och blir till ny jord, så har den även mer kraft av naturen.
Jag tror att många av oss kanske fokuserar på det som sker på ytan, på toppen. Vi känner olycka, orättvisa, ilska, frustration över att våra växter inte tar sig, att de vissnar, vi skyller det på solen, på regnet, på blåsten eller någon klumpig unge som klampat i rabatten. Men vi glömmer att vi själva har en möjlighet och ett ansvar att göra något åt saken. Och det arbetet skulle jag näst intill vilja lova att det måste börja just i grunden. Och för att börja där måste vi våga möta det som är, är på riktigt, det vill säga sanningen.
Jag kan inte förändra världen, men jag har total makt och möjlighet att skapa en revolution i mig själv. Du och alla andra kan bli 
mästare…trädgårdsmästare…coolt va!
Så från en trädgårdsmästare till en annan…kram på er!
PS. Glöm inte att det även behövs lite gödsel även om det kan lukta lite illa:-)
DS. Så länge vi vill att saker ska växa och gro, födas och tyna bort..så måste vi också inse att vi blir aldrig färdiga, det är ett evighetsarbete:-)

19 apr. 2012

I mötet med dig

Jag tycker om att se mig själv i mötet med dig.

Du är så vuxen, så trygg i dig själv. Det är lätt att vara vuxen med dig.

Så länge jag behövde vara bättre mötte jag de som jag kunde göra sämre.
I mötet med dig finns ingen som är bättre, vi är bra precis som vi är.

Så länge jag behövde någon kunde jag inte vara mig själv.
I mötet med dig är du du och jag jag, och ingen förväntar sig något annat.

Så länge jag behövde bekräftelse blev jag besviken.
I mötet med dig blir jag bekräftad, för jag bekräftar mig själv.

Så länge min Kärlek var krävande avvisades den.
I mötet med dig Älskar jag den du Är, och den jag Är blir Älskad.

Så länge jag hade kontrollbehov blev jag kontrollerad.
I mötet med dig låter jag dig vara den du Är, det är Dig jag vill möta.

I mötet med dig är jag vuxen, men det är inte du som gör mig vuxen.
Det är jag som är vuxen nog att möta dig.


17 apr. 2012

Mirakelmedicin

Läkemedelsföretagen, har ett problem, den s k placeboeffekten. Då de ska prova ett nytt läkemedel så får en grupp verkningslösa sockerpiller, men till deras förtret så har sockerpillerna lika bra verkan på en del av försöksgruppen. Det försvårar deras utprovning av läkemedel. Men egentligen så är placeboeffekten verkligt läkande. Det finns nästan ingen medicin som verkar om det inte finns något i kroppen som kan ha samma verkan, och det utan biverkningar. Så är det bara. (hur det fungerar kan du läsa om i slutet av denna text).

Jag har kvalsterallergi vilket innebär att jag emellanåt besväras av rethosta. Då behöver jag både vidgande , slemlösande och hostdämpande mediciner. Ibland har jag något för högt blodtryck, det skulle vara bra att få ner det. I släkten finns hjärt- och kärl-sjukdommar och för att doktorn skulle känna sig trygg i detta skrev han ut blodförtunnande tabletter som jag inte vill äta.

Nåväl, jag vet att kroppen kan fixa allt detta själv, jag behöver bara uppmana den regelbundet att göra det. Eftersom jag är blodgivare sedan länge så har jag ett litet lager av järntabletter i huset. Varje gång jag lämnar blod så får jag en karta, men oftast glömmer jag att ta dem efter några dagar. Jag bestämmer mig för att "göra om" dessa tabletter till en mirakelmedicin, som triggar placeboefekten. Numera tar jag en tablett om dagen, en tablett som (jag har bestämt) är verksam för allt det jag behöver, den är hostdämpande, vidgande, slemlösande,  blodtryckssänkande
och löser upp blodfetter, dessutom så återställer den det järn som jag behöver till att bygga nya blodkroppar för att ersätta dem jag lämnade sist jag lämnade blod.

Bara efter ett par dagar blir rethostan märkbart bättre, kanske är det någon annan anledning eller är det placeboeffekten som har gjort sitt.

15 apr. 2012

Solen

Solen representerar själva Livet. Livet är i grund och botten energi som strömmar genom Allt Levande. "Farfar Sol" är Livets representant i vår del av Universum. Praktiskt taget all energi i vår del av Världen har sitt ursprung i Solen, praktiskt taget Allt Liv vi känner har sitt ursprung i Solen.

Summan av energi och materia är konstant, de kan inte skapas eller förstöras, de kan bara övergå i olika former av varandra. Därför är Tillväxt egentligen omöjlig, när något växer innebär det att det tillgodogör sig energi från en annan källa, genom ljus, genom mat osv. Nästan all sådan energi
här på Jorden har sitt ursprung i Solen. Solen är den källa som tillhanda håller oss Livets överflöd.

Solen uppmanar oss att ta emot Livets överflöd och låta det flöda igenom oss, i form av ett solbad, i form av mat, vindenergi, material som vi bygger vårt hus av och i form av Känslor... Också Känslor är en form av energi som flödar genom oss.

Solens baksida varnar oss för att stänga av Livets flöde genom oss, kanske ser vi detta tydligast i ätstörningar, en bulemist frossar i energin och tar in mer än den ger ut, likväl som en anorektiker stänger sig för energin och vägrar släppa in den. Vi kan föra över denna bilden på all energi, den som stänger av sina känslor är en känslomässig anorektiker likväl som den girige som bygger upp ett finansiellt kapital är en finansiell bulemist. Oavsett hur det yttrar sig, så är det skadligt för oss själva och Livet om vi stänger av Livets flöden.




Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

13 apr. 2012

♡ - Jag - kastade första stenen - Ab imo Pectore ♥ consensus (av Dominique NVC Costa)

Ab imo Pectore ♥ consensus
TEXT & FOTO - COPYRIGHT Dominique NVC Costa 2012

1988 - Jag stod där, och visste att skulle jag komma vidare så måste något ske: Nu. Jag var så medveten om hur allas våran uppväxt präglade oss människor, hur våra överjag dräneras från tidiga barndomen till att bli våra inre tyranner. Jag hade fått nog!

Vatten, kretslopp, virvlar, hav – symboler för känslor och liv, livets faser om ebb och flod..
 En stund av gudomlig ingivelse. Vad hade jag att förlora? Min man hade lämnat mig. Min kropp var sargad efter bilolyckan. Olyckskorparna i bakhuvudet kraxade att det var rätt åt mig? Men så tyckte ju inte jag? Jag hade ju hela tiden närt en dröm om allas Rätt till Lycka inklusive min egna, Lycka.. På något sätt, trots att jag inte då var så medveten insåg jag – att jag hade varit med att rikta mitt öde; precis där jag var…
Men var, var jag då ? Jo, jag var kvar i en stor trea i den patetiska Göteborgsförorten vars postadress kändes skamlig att uttala.. Jag var omgiven av väggar som viskade hans namn, vid varje vägg hade vi lutat oss mot då vi bedrev vår häftiga älskog, hans skinnjacka hängde kvar i hallen.

Historien om detta skulle kunna utgjutas om ord om längtan och förtvivlan, och en önskan om en djupare förståelse om vad evig kärlek är. Historien skulle kunna stannat där, hur en ledsen quinna förlorar sig i sorg och ger upp sin barnatro. Men den gör inte det…

Vatten, kretslopp, virvlar…
  Nu kom tårarna, de heliga förlösande tårarna, som ett slags inre reningsbad, jag tar fram papper och penna och hela min varelse får en spets som manifesteras i pennan – och där i spetsen – koncentreras mitt Liv i Ord, som är Insikt, Förlåtelse och en högre mening – och en Revolt… Orden sprutar genom mitt medvetande, och jag känner handens begränsning att fånga upp denna mina ”manna” från min inre himmel.. Jag flödar… Jag är inte på något sätt Mer än innan – men jag Är – i min innersta kärna..

Jag känner ett behov av att tvagas från skuld..
Jag rusar ut, nedför stigen som löper mellan de skamligt fula höghusen högt belagda på berget, och ner över vägen bortom det chanserade köpcentret, till det vackra och vilda bara några hundra meter bort; till den lilla, lilla insjön omhuldad av den trolska skogen. En plats som talar så till min själ. Jag går i ett slags andligt rus runt sjön, bara går framåt, mitt intellekt vet inte varför, så stannar jag som styrd av en osynlig hand vid den lilla bäcken, jag plockar upp en oansenlig och sten, stor som ett katrinplommon - men grå – den har många vassa kanter, ett rosa stänk… Jag ser på stenen, och jag ser mig om. Jag är ensam, det är bara, bäcken skogen och jag – och stenen. Jag pratar till stenen, berättar vad som inte var jag – och hur de som fostrat mig format mig, jag sa till Stenen:

 - Nu får Du ta min ilska hör Du det!!
 - Ingen får göra så mot mig!!
 - Ingen får göra så mot någon!!
 - Jag finner mig inte i det!!
 - Det var fel!!

Jag sköljs över av en dimma och för min inre blick ser jag min mormor, morfar, min mor, min far, min farmor, min farmors far, min farfar, min farfars mor, svenskar och européer från olika länder, jag ser dem i olika situationer, hör deras röster, ord, skratt, styrkor och brister, förmaningar som ett sorl, som en biotrailer som flimrar förbi, och där alla kastat över en stafettpinne till mig.. Jag är en stund helt frikopplad från kärlek och emotioner. Jag bara observerar och ser präglingspunkter – utan att riktigt förstå gåvan i denna dimmas föreställning.
Ett fd Jehovas Vittne hade talat med mig om arvsynden, och det är inget jag ville fästa min tro på. Men nu flera decennier efteråt i skrivande stund så förstår jag att på ett sätt så var mitt sociala arv lika med min arvsynd, det hägn som mina dränerade värderingar omslöts av. Jag handlade av instinkt…

Vatten, kretslopp, virvlar.. Mina tårar, jag, mitt liv och en gråsten.. Det var Allt. Bäcken – nytt vatten hela tiden… Kretslopp… Virvlar.. Nya banor…

Jag gråter, av sorg, av ilska, jag är så liten en människa kan bli – och samtidigt så nära min inre storhet – den som inte fått näring…

Jag gråter och jag lägger all min vrede, min sorg i denna sten. Mitt samvete har alltid varit min evige följeslagare, och det är en spärr som förbjuder mig att öppna upp mina sorger och förorena andra… Så vad skulle jag då göra med stenen? Jag vill bara kasta den i vattnet – se den försvinna. Men då förorenar jag ju vattnet? Så kommer jag att tänka på kretslopp och virvlar – hur vattnet renar sig själv…

Jag förstår, så jag säger:
- Jag förlåter er, ni har gjort vad ni trodde var bäst, ni har fört det vidare, förvaltat arvet – men jag tackar Nej. Jag för inte detta vidare. Jag bär inte med mig era Sanningar. Jag minns ej Orden, men jag tar ett definitivt farväl av min biologiska moder och min styvfader, och säger: Nej tack – No more. De andra försvinner i ett dis av Kärlek och deras avtryck får vara där. Jag tackar min mor att hon fött mig trots allt motstånd (jag visste inte hela historien då) men smärtan hade hon bannat mig för...

Jag kramar stenen och säger: - Farväl…

Det är en tung sten.
Jag är bara en liten människa.

Jag tar stenen i min lilla kvinnohand – och jag slänger stenen i vattnet…
En virvel tar den.

Och jag Vet – att stenen renas i det eviga kretsloppet…

Jag var fri från skuld – kvar var bara Resan…


… och där Är jag Nu

__________________
Tack för inspiration till denna skrift Agneta via FB:s sida SKRIVA BOK:
 Dagen skrivövning, för den som har lust att motionera:): Skriv om något simpelt, tex en vattenkran eller gryta, ett grässtrå eller en sko.../Agneta

I fotot:
Överst: en bild jag fått av min ljusvän VisdomsQuinnan/konstnären och så mycket mer, bl.a specialpedagog som jobbat med autister m.fl Meriam Jansen från Holland,
Nertill: två kort jag drog i en ambition att medla den 15 juli 2011
från vänster: Archangel Oracle Cards Doreen Virtue i mitten min Livskristall
till höger: the Medicine Woman Tarot, Bounty/Empress

I Rubriken – ett Hjärta
♥ Hjärtat har jag kopierat från ett vackert kärleksfullt och klokt mail från min fina vän Ewa. När jag skriver texter kopierar jag in Hjärtan med goda energier - och det har Ewa – Hon Är Godhet, Läkande och Kärlek.

[TEXT & FOTO - COPYRIGHT Dominique NVC Costa 2012]

11 apr. 2012

Tillväxt

Tänk vad svårt det är att få någon att förstå något man inte vill förstå. det spelar nästan ingen roll hur tydlig och pedagogisk man är och det spelar ingen roll hur självklart det är.

Vi är lyckligt lottade, vi är födda på en planet som tillhandahåller oss allt vi behöver, under årmiljoner har den skapat en perfekt värld för oss. Om vi sår ett frö så växer det upp till en blomma som vi kan njuta av, ett träd som vi kan klättra i eller en mängd tomater som vi kan äta. Det ÄR Tillväxt!

Var kommer tomaterna ifrån? 15 tomater ryms inte i ett litet tomatfrö. I fröet finns bara "ritningen", där finns instruktionerna för hur plantan ska använda näringsämnena i jorden, vattnet och solljuset till att göra nya tomater. Så väl är vår plats i universum ordnad, vi sår ett litet frö och får 15 tomater eller fler och det kostar inget, när vi skördat och ätit tomaten så finns ändå allt materialet kvar. Visserligen har plantan använt och bortfört lite av jordens näringsämnen, den har brukat vatten och solljus. Brukat! men inte förbrukat.

Vad det handlar om är kretslopp... näringen från jorden har sedan vi ätit tomaten via ett reningsverk återförts till jorden någon annan stans, med vattnet är det likadant. Solljuset är faktiskt reell tillväxt.

Men med pengar är det annorlunda. När jag var 5-6 år så planterade jag och en kompis några småmynt, vi hade ju hört att pengar växte på banken. Vi provade även att ympa in ett mynt under barken på ett träd. Lite tvivlande var vi dock till om det verkligen var sant att pengar kunde växa, för om det var så borde ju alla ha sin egen odling, men vi tänkte att kanske var det helt enkelt så att ingen varit dum nog att prova. Det hände inget, där växte inte upp något penga-träd.

Av detta drog jag slutsatsen att pengar inte kan växa. Idag vet jag varför, pengar saknar livsenergi, de lever helt enkelt inte och kan följaktligen inte växa. Den energi som pengar representerar är egentligen vår energi som vi lånat dem. I slutänden så kommer deras energi från solen, via den mat vi äter, och det är bara nettoinstrålningen från solen som är en reell tillväxt.

Kanske borde fler vara "dumma nog" att försöka odla pengar, för praktiskt taget hela vår värld tycks tro på och dyrka ekonomisk tillväxt, som det som får världen att snurra. Men det är inte sant, det är konstlad tillväxt som inte har ett dugg med verklig tillväxt att göra. Man kan likna det vid ett vattenhjul i en strömfåra, vattnet får hjulet att snurra, ibland fortare och ibland långsammare. men eftersom vi vill att hjulet ska snurra fortare, så använder vi olja till att pumpa upp mer vatten ovanför hjulet, och mycket riktigt snurrar det fortare, men den ökade energin i vattnet betalas av ökad oljeförbrukning, så egentligen är det inte en tillväxt utan tvärt om, ju fortare hjulet snurrar desto mer olja går åt, olja som inte går att ersätta enkelt med instrålande solenergi.

9 apr. 2012

Vi som Hel-ande (av Carola Liva Lind)

Dikt och bild av Carola Liva Lind

Din sorg är min men jag behöver ej Sörja.

Min Lycka är din du behöver ej välja den.

Din utmaning utmanar mig att utmana Dig.

Min upplevelse Upplevs genom ditt Upplevande.

Din Skapelse Skapar för mig att Skapa i.

Min Tro blir en Trohet för dig att tro på.

Din Konstruktivitet berikar min Mångfald och gör mig Konstruktiv.

Min Motgång är din Framgång och vi delar på Vinsten.

Din Framtid är Min Dåtid och vår gemensamma Samtid.

Mitt vägval bereder din väg så att vi kan mötas Halvvägs.

Ditt Mörker tänder mitt ljus och belyser vår Väg.

Mitt Mörker Berikar Dig med vetskap om Skillnader.

Ditt ljus visar vägen för mig så jag hittar Hem.

Mitt ljus lyser på vägen du valt.

Din Rikedom blir min när jag öppnar min dörr.

Min Kunskap är din precis när du vill.

Vår Samtid fattas allt vi inte lagt till.

Vår Gemenskap vinner allt vi väljer att vilja.

Våra Jag berikas av varandras Vilja att Vara.

Vårt Varande är svaret på Livets Gåta.

Älska oss själva, vara och Förlåta.


6 apr. 2012

Tillfredsställelse (10 bägare)

Enigt Maslows teorier har vi följande behov som måste Tillfredsställas i tur och ordning:

1. Fysiska behov.
2. Psykologiska behov.
3. Sociala behov.
4. Identitetsbehov.
5. Självförverkligande-behov.

Jag skulle vilja säga att det finns ännu ett behov som är viktigare än alla andra: Behovet av Värde. Känner vi inte att vi är värdefulla bara för den vi Är så hjälper det inte hur mycket vi äter, vi blir inte mätta ändå, vi upplever inte trygghet fullt ut oavsett vad, hur många vänner vi än har känner vi inte gemenskap, vårt självförtroende är dåligt fast vi är aldrig så duktiga, och hur mycket vi än uttrycker den vi är blir vi aldrig nöjda. Inget kan fylla hålet inom.

Därför talar 10 bägare till oss om att Tillfredsställa våra behov, men framför allt uppmanas vi att Älska och Acceptera oss själva precis som vi Är.

Baksidan av 10 bägare varnar oss för frosseri av något slag, finns det något som du missbrukar?


Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

3 apr. 2012

Love the one you're with

Jag har under  min uppväxt fått lära mig att inte vara nyfiken på andra människor. Att "förveddas" som betyder just att vara otillbörligt nyfiken på andra människor, var något mycket ofint. Den gång som jag såg min far mest upprörd var ett sådant tillfälle då han ansåg att grannen hade "förveddats" på honom.

Jag är alltså inte, eller rättare, får inte vara nyfiken på andra människor. Så klart är det inte hela sanningen, jag kan visst vara nyfiken på andra människor, jag vet massor om de människor som står mig närmast och mycket om många andra.

Däremot har jag alltid varit nyfiken på Livet och kunskap, dock vill jag helst ta reda på saker själv. Detta hör samman med en annan prägling, i min uppväxt premierades att veta och att kunna men inte att fråga.

Tillsammans gör dessa präglingar att jag har bäst möten med människor som är trygga och bjuder mycket på sig själv. Jag kan önska att det vore annorlunda, att jag kunde ha barnets självklara nyfikenhet i mötet med andra och jag har också försökt att lära mig att vara så, men det funkar inte, för det är inte den jag Är och det blir en kamp mot och ett dömande av mig själv.

Några rader från en gammal låt dyker upp i mitt huvud:
"...If you can't get the one you love,
Love the one you're with..."

Oavsett vad jag önskar mig så är den jag alltid har med mig, mig själv. Om jag Ser mig själv och Älskar mig själv som jag är då blir Livet enklare och jag mår bättre.

Ibland kan också just att jag vågar se och acceptera mig själv som den jag är göra att jag förändras mot det jag önskar, för när vi tar ut trollen i ljuset så spricker de.


2 apr. 2012

Tankar vid graven

Jag har inte känt något behov av att besöka fars grav sedan begravningen, han finns ju ändå inte där även om det var dit vi bar honom för hans sista vila. Men igår var fars födelsedag, den första då han inte finns på vår jord, och jag kände att jag ville åka till graven med en bukett blommor. Fars bemärkelsedagar var alltid viktiga då han levde, jag kan datumen för båda min fars namsdagar men bara för en av mina egna (vilket är det namn som vi har gemensamt), och ofta fick han en bukett blommor av mig på dessa dagar, t o m på farsdag ibland trots att detta är ett jippo som jag egentligen inte uppskattar.

När jag stod där vid graven tänkte jag på Livet, far var så mycket djur och natur för mig, far var våren. Det var med far jag hörde de första lärkorna och såg de första sädesärlorna komma, med honnom gick jag i vårens späda gräs och stängslade för djuren.

Far är begravd på farfars och farmors gravplats. Det är kanske lite extra speciellt för mig att stå där. Här ligger farfar som hette Sigfrid Pettersson, Här ligger far som hade Sigfrid som andranamn, där står jag som heter Sigfrid Pettersson, och hemma är min son som har Sigfrid som andranamn. Jag känner hur jag är en del av en kedja.

Farfar fick jag aldrig lära känna, han dog då jag var 3  månader. Men jag kan nog känna att vi var besläktade av vad jag fått höra. Jag anar att han var en man med stor integritet, civilkurage och självkänsla. Far är för mig Kärlek, värme, humor och han var social. på sätt och vis är vi nog lika men det är också mycket som skiljer oss alla tre. Vi har nog inte samma uppgifter i Livet, samma livsplan, jag har nog min egen Livsplan skild från deras, men jag känner ändå att det är min tur nu, att ta över, att Leva den Jag Är ämnad att vara. Det är min tur nu att föra Livet vidare. Och jag känner att även om vi är olika har de bidragit till den jag Är, jag känner Tacksamhet och att jag har deras stöd i ryggen på min vandring vidare i Livet.

Så går mina tankar vid graven, jag ser på stenen som kommit på plats, blommorna och Farfars och farmors sten. Jag höjer blicken och uppe på backen ser jag skogen som farfar en gång köpte och som far brukade. Där i skogen slår vitsipporna just ut. Livet går vidare....