29 dec. 2012

Två Kärlekar


I kanske mer än ett år har jag mått väldigt Bra men mitt driv har saknats. Det har inte funnits något framför mig, inget som jag Längtat till.

Inget har jag tagit mig för och livet har varit ganska trist trots att jag mått Bra. Det enda som lockat något och ibland Lyst upp tillvaron har varit då jag varit social och träffat Vänner.

Så kom sommaren och jag återfann min gamla Dröm om ett enkelt oberoende Liv som jag så småningom började förverkliga.

I samma veva dök en Underbar Kvinna upp i mitt Liv och vann mitt Hjärta.

Under min "gråa" tid gjorde jag inget mer än det jag "måste", allt sköt jag på till sista stund. Det var som jag ändå genom den stress som detta ibland gav upphov till ville känna att jag levde.

Nu har jag två Kärlekar som jag egentligen vill ägna all min tid och paradoxalt nog innebär det att jag ägnar mycket mer tid åt mina andra "måsten" också. Det går inte längre att skjuta upp saker till sista stund för då gör de mig ofri och hindrar mig från att planera min tid så att den så mycket som möjligt kan ägnas åt mina Kärlekar.

Jag vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det är så och att vi behöver Drömmar och Mål för att Leva.

Även om vi mår Bra så behöver vi Kärlekar <3

26 dec. 2012

Kungar och Drottningar över vårt Liv

Jag vet inte om jag kommer att gå på glöden nästa glödvandring jag håller, jag vet inte om någon kommer att gå på glöden. Det är inte viktigt. det viktiga är att vi lyssnar på oss själva och är sanna mot vårt hjärta. Glödvandringen är en metafor för Livet: Är du sann mot dig själv så är praktiskt taget allt möjligt, är du det inte så riskerar du att göra dig illa. Vi ser det i inte minst i arbetslivet idag, folk får fler och fler uppgifter att klara ut på färre och färre personal. Man känner att nu är det nog nu klarar vi det inte längre, men man sätter inte ner foten utan kör på ändå och efter några månader blir man utbränd.

Vem har ansvaret och makten över ditt Liv? Är du en sådan som gör saker för andra men glömmer bort dig själv? Är du en sådan som skulle vilja ta några danssteg på gatan bara för att, men låter bli för vad ska folk tro? Är du en sådan som håller inne med din ilska, glädje eller sorg, för att ta hand om andra människors känslor? Är du en sådan som drömmer om ett annat liv men stannar kvar i det trista grå som inte ger dig något för att du inte vågar ta steget? Kanske längtar du efter att träffa en vän idag men låter bli att höra av dig för du vill inte störa? Låter du bli att titta in på en kopp kaffe hos en nyfunnen bekant för att din partner är svartsjuk?

Då har du abdikerat! Då är du inte Kungen eller Drottningen i ditt Liv! Då är du bara en undersåte som lämnat över makten över ditt Liv till någon annan!

Och vem är DU då? Finns du överhuvud taget?

Vi föds med Känslor, vi föds med Längtan. Det är våra kännslor som får oss att känna oss Levande, det är  vår Längtan som är VI, som skiljer oss från alla andra.

Jag tror att vi kom hit för att Uppleva Livet på just vårt sätt, som den Vi är ämnade att vara med våra Känslor och vår Längtan. Om vi inte gör det då förfelar vi vår uppgift. Då har vi abdikerat från Livet.

Vad är det som hindrar oss att vara Kungar och Drottningar över våra Känslor och vår Längtan? Vad är det som hindrar oss att ta makten över vårt Liv?

Jo det är Rädslor! Rädslor för att vara utanför och övergivna, rädslor för att inte bli omtyckta och godkända av andra, rädslor för att förlora vårt jobb, rädslor för att misslyckas eller bli utskrattade....

Men det spelar ingen roll om allt detta sker för om vi inte är Sanna mot oss själva så finns vi inte, då har vi abdikerat från vårt Liv!

Vi måste sluta att vara rädda för vår rädsla och börja ta ansvar för vårt Liv. Vi måste bli Kungen och Drottningen i vårt Liv.

Vi har fått våra ögon att se med, våra fötter att gå med, och våra Känslor att känna med. Våra Känslor är lika viktiga redskap i Livet som fötterna eller ögonen annars skulle de inte funnits. Våra Känslor är våra vänner, och vi behöver bli vän med dem.

För att bli vän med våra känslor måste vi veta deras uppgift, så här ser jag på våra känslor:

Sorgen är lösningen på det olösliga, när någon eller något som är viktigt för oss försvinner för gott ur vårt liv då måste vi sörja, gör vi inte det så tvingas vi att stängas av våra känslor och kan inte heller ha kvar de goda minnena. Beklaga aldrig sorgen, beklaga hellre förlusten, Sorgen är viktig utan den kan vi inte stanna kvar i Kärleken. Är vi rädda för sorgen så kommer vi att anpassa bort oss själva för att vara andra till lags så de inte överger oss.

Ilskan har till uppgift att skydda vår integritet, när någon kliver på vår fot så ber vi hen vänligt men bestämt att kliva av, gör hen inte det då är det Ilskans uppgift att knuffa ner hen. Jag menar att vår ilska ska kunna döda om det behövs för att skydda oss själva eller en närstående, kan den det så kommer ingen att hota vår integritet för det känns, och vår ilska behöver aldrig vara våldsam utan "bara" Bestämd. Vi lär våra barn att inte slåss, men i stället borde vi lära dem att inte använda övervåld, annars blir de försvarslösa och kan aldrig bli Kungar och Drottningar över sitt Liv.

Glädjen har vi för att inspirera oss och för att veta vilken väg vi ska gå, väljer vi det som skänker oss glädje så kommer våra val att vara i samklang med vårt syfte i Livet.

Rädslan är som en varningsskylt i trafiken, den säger åt oss att ta det lugnt och se oss för, men den säger inte stopp. Rädslan är också som en påbudsskylt, en liten blå skylt med en pil som talar om vilken väg vi ska gå, för hade det inte varit viktigt för oss så hade vi inte varit rädda.

23 dec. 2012

BägarPrinsen

Bägarprinsen pratar om att Leva Livet, Här och Nu! Han låter Känslorna flöda igenom sig och tar dagen som den kommer. Han är trevlig att umgås med och Älskar alla. Tillsammans med honom får man sällan en tråkig stund, även om han har nästan lika nära till gråt som till skratt. Han säger åt oss att inte vara så stela och stängda, Livet är till för att Levas! Livet är till för att Kännas! Livet är till för att Upplevas! Han bekymrar sig inte för morgondagen, och även om pengar flödar ut lika snabbt som de kommer in, så ordnar det sig alltid, så varför bekymra sig?

Baksidan av BägarPrinsen, handlar om flyktiga känslor och om att ta alltför lätt på livet och andra människor. Kanske är han en relationsmissbrukare, som snabbt flammar upp, men som lika snabbt glömmer dig för någon annan. Kanske glömmer han bort att livet har en annan sida, en vardag, som visserligen kan vara fylld av glädje, men som kanske ändå kräver ett visst mått av anpassning för att fungera.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

22 dec. 2012

Jag skiter i dina betyg... (av Sanna Nova Emilia)

 Text och bild lånad av Sanna Nova Emilia.

Till mina egna barn och alla andra vackra barn där ute i världen, som just nu står inför ett nytt läsår med nya utmaningar.  Må ni alltid minnas och känna vari ert sanna värde består

Mitt älskade barn…

Jag kommer aldrig att bry mig om vilka betyg du får, jag kommer bara att bry mig om ifall du kände glädje under tiden då du lärde dig dina nya kunskaper. Jag kommer aldrig att bry mig om vilken siffra du bidrar till i statistiken. Jag kommer aldrig att bry mig om vilken rangordnad plats du sätter Sverige på i den internationella jämförelsen eller hur väl du anses kunna bidra till den globala konkurrensen. Jag kommer aldrig att bry mig om hur systemet ser på dig, jag kommer bara att bry mig om hur du ser på dig själv. Jag kommer bara att bry mig om hur mycket av dig själv som du fick lov att uttrycka och lära känna under tiden då du utforskade världen och påbörjade din vandring ut i vuxenlivet.

Om du lyckas gå igenom dina skolår med bibehållen självkänsla och livsglädje, med förmågan att höra dina egna tankar ibland myllret av tankar. Om du lyckas gå igenom dina skolår med bibehållna drömmar och tillit till livet och världen. Om du lyckas gå igenom dina skolår med bibehållen tilltro till dig själv och andra människor, med bibehållen nyfikenhet och entusiasm inför vad livet kan ge dig och inför vad du kan bidra med till livet. Om du lyckas gå igenom dina skolår med bibehållen känsla för ditt oändliga värde som människa – med bibehållen kärlek och empati för dig själv och andra – då har du gjort ett hästjobb mitt älskade barn. Om du står där på din student (eller på någon annan plats där du vill stå) med din integritet intakt, med ett ogrusat livsmod och med din kreativa skaparkraft oförstörd, då har du åstadkommit mer än vad någon någonsin kunnat förvänta sig av dig.

Om du står där i full kontakt med dina känslor, med full förståelse och respekt för dina egna behov, om du står där den dagen med dina vida vingar fullt utsträckta redo att ta emot världen och låta världen ta emot dig. Redo att för första gången få följa din egen vilja, tryggt förvissad om att var den än må leda dig så leder den dig rätt. Om du står där den dagen med ett brinnande hjärta, fullt övertygad om din förmåga att förverkliga dina drömmar. Då mitt älskade barn, så har du åstadkommit mer än vad någon någonsin kunnat kräva av dig…


”Vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säga till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säga vad nån annan vill bli?
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs

Lås inte in dina plantor i ett drivhus

Låt de få slippa ett onaturligt liv

Låt den du älskar få pröva sina vingar

En dag så flyger din älskade rätt

Vill du bli respekterad av din avbild

Så får du visa din avbild respekt…”

Ikaros – Av Björn Afzelius

Med hopp om en mer kärleksfull och medmänsklig värld för våra barn…

21 dec. 2012

Bokslut 2012

Ännu ett solvarv är till ända, jordens norra halvklot vänder sig bort från solen, dagarna korta och kalla, naturen vilar.

Nu vänder allting, ett nytt solvarv tar sin början, vår del av jorden börjar sin vandring mot solen och ljuset, dagarna blir längre och varmare igen. Naturen börjar åter så sakta förbereda sig för en ny vår.

För mig är Midvintersolståndet den viktigaste Högtiden, det är tid för Vila och Reflektion, summering av det gångna året och nystart av det som komma skall.

När jag gick in i det gågna året mådde jag väldigt bra, jag hade landat i en ny Trygghet i mig själv sedan en tid, jag Behövde inget. Men trots att jag mådde bättre än någonsin så var livet ganska trist och meningslöst för jag saknade Mål och Längtan. det fanns inget framför mig som jag strävade mot. Det mesta var "bara" Nu och Här, utan något förflutet eller någon framtid, ett i och för sig Gott tillstånd men tråkigt och tomt.

Nog finns det fortfarande saker som jag behöver möta i mig själv, men de pockar sällan på uppmärksamhet. Då och då dyker de dock upp och leder till nya insikter.

En viktig sådan insikt kom till mig i maj, jag insåg att jag är ett troll i människoskepnad, vilket innebär att jag bara behöver göra precis vad jag vill. Troll är ganska godmodiga varelser som lever Här och Nu, tillfreds med tillvaron som den kommer mot dem. Vi tar helt enkelt emot det som Livet ger, vare sig det är ett blåbär eller ett regnväder.

Det gav mig också lättnad för något som följt mig genom Livet, en ovilja mot att städa och hålla ordning. åtföljt av skuld och skam. Troll lever under en gran eller i en hålighet i skogen , inte konstigt då att jag har svårt att hålla ett hus i skick, jag är helt enkelt inte skapt för en tillvaro i ett stort hus med en massa saker.

Nu blev det så att jag började sträva efter enkelhet och anpassa mitt Liv efter min trollnatur, en enorm lättnad. Nu kan jag känna mig stolt att jag diskar en tallrik eller plockar undan i hallen. "Det är ju inte illa för ett troll!" sen får folk tycka vad de vill om min eventuellt bristande ordning för jag är ett troll =)

Härmed återföddes också min Längtan efter ett enkelt boende i skogen och jag började förverkliga min gamla Dröm. Äntligen fick jag styrfart i mitt Liv och tillvaron är nu helt Fantastisk för nu sknar jag inget och att allt detta är Rätt för mig bekräftas av att Allt kommer min väg Enkelt och utan ansträngning =)

Den känslan av att inte behöva något som jag hade vid solvarvets inledning innefattade även att jag inte kände någon längtan eller något behov av en Livskamrat i mitt Liv, jag hade aldeles nog av alla de Älskade Vännerna som finns i mitt Liv.

Men på min födelsedag "kastade" en av dessa Vänner in mig på en singel-/dejding-sida och rakt i famnen på en kvinna som jag några dagar senare mötte. Vi attraherades av varandra och inledde en kort relation, men efter några veckor gjorde hon slut eftersom hon inte kände sig redo för en relation.

För mig så kändes det rätt, hon var inte en kvinna som jag skulle kunna dela mitt liv med i det långa loppet. Dock fick vårt möte Längtan efter en Livskamrat att vakna i mig och under en tid var jag aktiv på ett par dejtingsidor. det resulterade i en ny vän och insikten att det faktiskt är väldigt få som jag egentligen skulle vilja Leva med.

Jag släppte detta med Livskamrat. Nu hade jag börjat på min dröm om det Enkla Livet och tyckte mig inte ha tid med relationer, det fick komma när det var dax. Och dax visade det sig vara ganska snart. Via dejting sidan hade jag mött ännu en trevlig kvinna , vi sågs ibland i olika sammanhang och trivdes väl i varandras sällskap. Hon gav mig allt tydligare signaler som jag valde att nonchalera, jag hade ju inte tid med sånt, mitt fokus var någon annanstans. Så småningom blev signalerna så tydliga att jag inte längre kunde låtsas som att det regnade. Vi träffades några gånger till och ju mer vi lärde känna varandra desto mer rätt kändes det och snart blev vi ett Förälskat par och det är vi ännu. Så Tacksam för Dig Min Älskade Beatrice! <3

Det andra viktiga i mitt Liv förutom Beatrice och Trollstorp är kören. det har varit mycket Ultreia i år, förutom de sedvanliga övningarna och frmträdandena så var vi tio Härliga dagar i Florida och sjöng Gospel. Underbart!




I kväll kommer jag i sedvanlig ordning göra en Midvinterceremoni tillsammans med några Vänner, Vi kommer att be 4 böner:

Först kommer vi att släppa något som vi är färdiga med i våra Liv. Jag kommer att släppa känslan av brist och att jag inte hinner och har råd med allt jag Längtar efter.


Nästa del handlar om vad vi vill ha mer av i våra Liv. Jag vill ha mera Tillit till Livet, till att Allt är precis Rätt, och därmed vill jag också Känna mera Tacksamhet för Allt vad Livet ger.


Därefter
kommer vi att önska något som vi vill ge ut till andra. Jag önskar mig att jag kan hjälpa fler med Självtillit.


Till sist
så kommer vi att plocka fram något som vi är Tacksamma för. För min del så är det det mesta, men framför allt Beatrice, Trollstorp, Sonen, och allt Flöde och Kärlek i mitt Liv.


Tack till er som läser mina ord! <3 Jag önskar er Alla ett underbart nytt solvarv
!

20 dec. 2012

När slutade jga att klättra i träd? (av Jessica Persson)

 Text och bild lånad från Jessis fina blogg

Jag fyller snart 39 år.
Idag blåste det rejält ute och trädens grenar sträckte sig lockande efter mig.
De ropade: ”Kom och klättra upp, sitt en stund här uppe och njut av utsikten”.


När jag var liten älskade jag att klättra i träd.
Jag kunde sitta högt där uppe i björken på kullen i flera timmar.
När slutade jag klättra i träd och varför?


Kanske den mest intressanta frågan är, vad hindrar mig från att klättra upp där idag?
När jag känner efter så tycker jag ju fortfarande att det är roligt att klättra i träd.
Vad fick mig att sluta klättra…. när blev jag för stor för att klättra och leka?
Var det någon som sa till mig att jag var för stor, eller blev det bara bortprioriterat av
alla andra viktiga vuxensaker som behöver göras?


Jovisst jag leker massor med mina barn, men varför behöver jag barnen som någon
sorts ursäkt för att släppa taget om allt vuxet och bara ge mig hän i egen lust för lek?
Vad är det i mig som är så starkt begränsande att jag inte leker själv längre?
Varför känner jag fortfarande en brinnande längtan efter att leka?


Vi vuxna är experter på att leva antingen i det förflutna eller i framtiden.
Det förflutna återskapar samma resa om och om igen, och för framtiden oroar vi ihjäl oss.


Det enda vi behöver och vet är här och nu!
De bästa lärarna på här och nu är barnen.


Titta på ett barn som leker.
Totalt uppslukad av händelseförloppet i det som successivt fantiseras och leks fram.
Eller tyst och koncentrerad på något som skapas med kritor på ett papper.
Lek = Här och nu


Barn = Omogen
Vuxen = Mogen
Är det sant?


Barn = Lekfull
Vuxen = Ansvarsfull
Är det sant?


Nej jag vill vända på de där orden lite och tänker att om vi alla vuxna tillåter oss att vara tillräckligt omogna för att kunna se, att våra mogna barn är så klokt ansvarsfulla att hela tiden visa oss hur vi kan vara lekfulla vuxna och njuta av att vara här och nu…. då fanns det inte längre några problem, bara en värld full av möjligheter!!

Så nästa gång träden ropar på mig tänker jag lyssna på barnet inom mig som vill leka.
Leken är en del av mig som öppnar för att leva fullt ut här och nu.


Om jag har lust för och blir glad av att klättra i träd, så ska jag absolut klättra i träd!!

[Jessica Persson]

17 dec. 2012

Jag älskar mitt ego och mitt ego älskar mig! (av Sanna Nova Emilia)

Text och bilder lånade av Sanna Nova Emilia

Det är vår medfödda rättighet att njuta av livet. Det är vår medfödda rättighet att vara lyckliga människor. Det är vår medfödda rättighet och på ett sätt kanske även vår enda skyldighet att ta ansvar för vår egen lycka, vår egen tillfredsställelse, vårt eget välmående, vår egen njutning. Det är detta som för mig är distinktionen mellan det jag kallar för ”utifrånstyrning” och ”inifrånstyrning” och det är detta som gör egoism och altruism till exakt samma sak. Utifrån perspektivet att vi alla är ett – att vi alla består av samma sammansättning av komponenter, som celler i en kropp, så inser vi att det vi ger till oss själva ger vi också automatiskt till andra människor. Vi byter perspektiv. 

Jag är uppvuxen i en olycklig familj där ingen förmådde ta ansvar för sitt eget välmående, och där min lycka och glädje, min önskan att njuta av och glädjas åt livet blev en börda och även stundtals bestraffades. Ett enda slag över fingrarna på ett barn med handen i kakburken kan förändra hennes förmåga att njuta av livet för alltid. Jag har personligen och många med mig rättfärdigat min egen njutning och mina omsorger om mig själv med att jag genom att fylla på mig själv kan ge mer till andra. Jag sa det själv i ett radioprogram för bara ett par veckor sedan. Att vi måste fylla på oss själva för att kunna ge mer till andra. Men NEJ! I dessa ord ryms fortfarande rättfärdigandet och skulden. Vi har den fulla rätten att njuta av livet i sin fullhet, att ta hand om oss själva, att bry oss om oss själva, älska oss själva och ge till oss själva i överflöd – utan att rättfärdiga det med att det ska vara för att vi ska orka ge mer till andra. Jag behöver inte din tillåtelse för att njuta och du behöver inte min. Du har ingen skuld hos mig och behöver inte göra någonting för mig för att få rätten att njuta av ditt liv.

Min kropp, mitt jag, mitt varande – är mitt och enbart mitt! Jag har fått min kropp och min livsessans för att i första hand jag – den delen av alltet som är jag – ska njuta av den, inte för att andra ska njuta av den. Inte för att prostituera min kropp och min själ för andra människors njutning – utan för att ta ansvar för allt som tilldelats just mig. Det må låta självklart när jag skriver detta, men det är långt ifrån självklart – Om det vore vedertaget så skulle världen se helt annorlunda ut. Jag har ”vetat” det länge, men jag har inte förstått det. Att vi inte är skyldiga någon någonting. Att vi föddes utan skuld. Och att om vi alla kände den fulla tillåtelsen och rätten att fullt ut ta ansvar för våra egna liv, vårt eget välmående, vår egen njutning (utan rädsla, skuld och skam) så skulle världen vara en fredlig plats. En plats fylld av kärlek och tillfredsställelse. En plats där vi inte behövde manipulera andra för att få rätten att tillgodose våra egna behov.

Eget ansvar = Egoansvar. Att ta ansvar för sitt ego är att tillåta egots kärlek att överskölja oss och fylla oss.  Detta är en medvetenhet som snuddat vid min hjärnhinna tidigare men som nu äntligen trängt igenom barken. Egot i sin renaste form är något vackert, kärleksfullt, berikande, ömsint, ett flödande kärlekshav att ösa ur för att berika sitt inre och låta sin egen livskraft flöda ut i världen. Ego ÄR kärlek. Det är enbart ego i kombination med rädsla, skam och skuld, som skapar fördärv både i och omkring en människa.

Frihetens ekvation:

Ego = Kärlek och enhet


Fångenskapens ekvation:

Ego + Rädsla, skam och skuld = Separation.

Individens fångenskap

Min personliga begränsning har byggt på en föreställning om att jag inte har rätt att njuta av mitt liv om jag inte först ger någonting av mig själv till någon annan.  Hur kan vi någonsin kalla oss för fria om vi behöver en annan människas tillåtelse för att få njuta av allt som livet har att erbjuda? Om vi först ser oss tvungna att uppfylla en plikt för att få inkassera en förmån som är oss självklart given? Det här innebär att det för oss inte enbart handlar om att omfamna och älska vårt ego, utan att även tillåta oss att omfamnas och älskas utav det. Att hylla och fira vårt ego och befriad från skuld och skam ta emot allt vackert som det önskar ge oss. Vi kan här och nu ge upp kampen om att befria oss ifrån egot för egot kommer aldrig att överge oss, egot kommer aldrig att sluta älska oss. Befrielsen ligger i att fullt ut vilja, våga och inse att vi är förtjänta av vårt egos kärlek.

Samhällets fångenskap

Vår samhällsinstitution bygger på separation och på föreställningen att vi måste erbjuda andra någonting eller kräva något av dem för att få möjligheten att njuta av livet – och inte minst för att få rätten att överleva. Upplevelsen av separation är nödvändigt för att göda rädslan, skammen och skulden och hålla liv i det på sikt ohållbara system som vi skapat. Ett system som styrs av konkurrens, profit, ekonomisk skuld och av produktion och konsumtion av saker som ingen egentligen vill ha eller behöver. Om upplevelsen av separation inte fanns så skulle vi inte konkurrera med varandra utan istället samarbeta.

Enheten börjar och slutar inom mig

Så vad händer när jag nu ser att allting börjar och slutar inom mig? Att allting handlar om att ge mig själv tillåtelse att vara lycklig och njuta? Vad händer nu när jag ser att varje gång som jag lider, känner depression eller mår dåligt så har jag satt mig själv i skuld till min egen lycka och villkorat mig själv för att få rätten att njuta av den?
När vi ser detta så kan vi förändra hela världen…
Idag ramlade jag över följande citat av Folke Bernadotte:

”Vi har inte kommit till jorden för att bli lyckliga, men kanske för att göra andra lyckliga!”

Och oj!! vad jag inte alls håller med Folke om detta. Citatet snubblar dessutom på sin egen begränsning. Om vi inte har kommit till jorden för att bli lyckliga utan för att göra andra lyckliga så kan vi ju inte heller ta emot den lyckan som andra vill ge oss eftersom vi inte har kommit till jorden för att bli lyckliga. Hur mycket har inte denna tro begränsat oss människor? Hur mycket lycka har den inte hinrdat oss ifrån att uppleva?

När jag tar ansvar för min egen lycka och väljer det som får mig att må bra – befriad ifrån skam, skuld och rädsla – När jag tillåter mig själv att njuta av livet till fullo, av alla delar som mitt fysiska jag har att erbjuda och allt som ryms däri, när jag tillåter mig att skapa och njuta av det som ger mig lycka, då kommer den lyckan automatiskt att färga av sig på andra. Det finns tillräckligt många människor som springer omkring fyllda av bitterhet i tron att deras liv handlar om att göra andra lyckliga. Så det kanske är den mest avgörande insikten en människa kan få – att vi har rätt att vara lyckliga?

Vi behöver inte fylla på oss själva för att kunna ge mer till andra. Vi behöver fylla på oss själva för att ge mer till oss själva. Vilket innebär att alla får ännu mer och ingen kommer att bränna ut sig. Tänk så enkelt det plötsligt blev.

Med stor tacksamhet för mitt vackra ego…

[Sanna Nova Emilia]

14 dec. 2012

Eremiten

Eremiten står för vårt behov av avskildhet, även om människan är social och vi behöver varandra så är det också viktigt att vi tar oss tid för reflektion i avskildhet. Liksom Livet består av cykler och vågrörelser, så behöver vi också ebb och flod. Vardagen i vårt moderna samhälle har ofta ett högt uppskruvat tempo med lite tid för pauser och det kan vara svårt att finna utrymme för att umgås bara med oss själva, men det är viktigt att vi finner dessa pauserna. Vad som fungerar för dig måste du själv komma på, själv så försöker jag att ta mig en stund under stjärnorna varje morgon, någon kanske mediterar, uppsöker stillheten i en kyrka eller tar regelbundna promenader för sig själv i naturen. Men vi behöver också längre pauser, kanske tar du en helg off i en ensligt belägen stuga, åker på en retreat, ger dig ut på en längre vandring eller gör en utesittning i några dygn. Eremiten talar om för oss att det är dags att ta en längre paus med bara oss själva. 

Vem möter du när du umgås bara med dig själv i flera dagar?

Baksidan av Eremiten talar om för oss att vi är rädda för att möta oss själva, vi ser hela tiden till att ha fullt upp och springer ifrån oss själva. Se till att ta en längre paus så att själen kommer ifatt, den längtar efter att möta dig!


Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

11 dec. 2012

Stopp! (av Carola Liva Lind)

Text och bild Lånad av Carola Liva Lind

~När alla försök att finna frid tar slut, finner du frid~

Stopp!


Låt allt rinna av dig.



Försvinna bort.

Dunsta av.


Låt sökandet vara över.


Du, är ju här!




[Carola Liva Lind]

8 dec. 2012

Bara vilja varandra Väl


Känner att jag vill berätta om mig och min Älskling. Jag känner att jag kanske snubblat över formeln för Kärlek. Det är så Stort det jag Upplever med henne, Vi vill bara varandra väl och är helt utan krav eller förväntningar på varandra eller oss själva (upplever jag i a f), samtidigt som vi ändå har drömmar och längtan, lust och passion. Vi är enbart Tacksamma för den tid vi får med varandra.

Just detta att ömsesidigt vilja varandra väl utan krav och förväntningar känns som "da shit", ömsesidigheten är viktig så klart, för annars blir det nog lätt ett givande utan att få, lika viktigt tror jag att kunna ta emot den andres gåvor är, att ta emot är en av de största gåvorna.

Tacksamheten tror jag också är viktig, för i och med den så blir det nästan automatiskt balans i givandet, det blir en Gåva att få Ge.

Nu är det så klart inte så att det är min Älskling som fört in detta i mitt Liv, även om det inte varit möjligt om hon inte också hade varit där, utan det är så klart jag som äntligen blivit redo för detta. Jag tro inte heller att det är något som handlar om min relation till henne eller någon annan, utan det handlar om min relation till mig själv.

Det handlar om att jag inte längre har några förväntningar (eller i a f mycket lite) på mig själv, och därmed kan jag också vara utan förväntningar på andra. För några månader sedan definierade jag mig som ett Troll, eller snarare jag insåg att jag var ett Troll i människovarande. Som Troll så behöver jag inte längre göra något av allt det som jag tidigare kämpat med att uppfylla, ett Troll lever i stunden utan hem eller kariär att vårda. Tidigare har jag känt skam för att jag inte klarat att sköta hus och hem som "man bör", själva denna skammen har tagit massor av energi och ytterligare hindrat mig från att göra "vad jag borde" Men att städa kylskåpet och diska undan är inget som man "bör göra" det är något som man gör för att man vill det, eller inte gör för att man inte vill. Som Troll så behöver jag inte heller längre kämpa för att få bekräftelse eller uppfylla andras förväntningar på jobbet. Jag vet att jag är Troll och att allt jag diskar och allt jag gör på jobbet är en extra bonus som inte alls kan förväntas av ett troll. Jag är helt enkelt tacksam för allt som jag eventuellt presterar för det enda man kan förvänta sig av ett Troll är att lufsa runt i skogen och smaska i sig en insekt, en larv, ett blad eller en frukt lite nu och då.

Utan förväntningar på mig själv behöver jag inte heller ha förväntningar på någon annan, och först då blir det också möjligt att njuta av allt gott i Livet utan att "förtjäna" det eller skämmas för det. Först då blir det också möjligt för mig att möta en Kvinna som inte har några förväntningar på hur jag ska vara och vad jag ska göra.

Kort sagt först när vi inte längre har några krav och förväntntningar på oss själva kan vi ge och ta emot vilkorslöst, vare sig det handlar om Kärlek eller något annat. Först då kan vi också njuta av Allt det Goda i Livet vilkorslöst utan att "förtjäna det".

När det gäller Sex och Lust så blir det samma sak. Om vi bara vill varandra väl då blir det möjligt för min Lust att Älska med din Lust, då blir din Lust själva målet för Givandet och också det som skapar min Lust, för mannens del så handlar det ofta om att ta ett steg tillbaka och lära sig att njuta av och uppskatta Lusten utan förväntningar eller Krav på en egen orgasm. Mannens orgasm uppnås för de flesta lättare än kvinnans och brukar också åtföljas av total avslappning som ofta gör det omöjligt att ge kvinnan mera lust, därför blir givandet för mannens del ofta att vänta in kvinnans orgasm och först när den uppnåts tillåta sig att njuta sin egen orgasm, men ändå njuta av sin och kvinnans Lust på vägen dit. Och om det misslyckas, vilket det ofta gör (i a f för mig) då är det ok ändå eftersom det är tillåtet att njuta utan att prestera något.

Kvinnan i sin tur behöver även hon för att inte skämmas över sin sexualitet eller lust (vilket kvinnor ofta gör) ge upp sina krav och förväntningar på att förtjäna Livets Goda och i stället lära sig uppskatta Lusten och Njutningen på vägen till orgasmen.

5 dec. 2012

Vänskap den renaste formen av Kärlek (av Camilla Åhlfors)

 Text och bild lånad av Camilla Åhlfors
Vänskap (som jag ser den...) är den absolut Högsta och renaste formen av Kärlek ♥ Vad säger ni...?

Den uppriktiga Kärlek och känsla av samhörighet som vänner hyser inför varandra kan inte i något avseende vara dominerande, uteslutande eller kontrollerad. Bara när Kärleken är omfattande kommer man att veta vad den är.


För när Vänskapen är uteslutande för EN ENDA MÄNNISKA, begränsar man den så mycket att den förr eller senare dör.

Man förstör helt enkelt dess gränslöshet när man försöker placera hela himlen i ett litet utrymme som inte kan rymma den...

Visst ska man älska, älska av liv och lust, men Vänskapen liksom den Kärlek den rymmer ska inte bara vara en relation utan ett tillstånd!

Och närhelst man älskar någon så älskar man genom denna människa alltet. När man älskar en människa PÅ RIKTIGT, upptäcker man plötsligt att man vaknar upp en morgon och älskar ALLA människor som helt plötsligt har blivit ens vänner. För denna person som man älskar är bara en representant för alla som har existerat i världen, som existerar i världen och som kommer att existera i världen. Denna människa (som man älskar så innerligt) är alltså bara en "dörr" till resten av mänskligheten och människan är inte bara en människa utan också en varelse. Så helt plötsligt har man börjat att älska alla varelser!

Ja, vänskap (som jag ser den) är absolut den Högsta och renaste formen av Kärlek... För om man en gång fått uppleva den, förvånas man över sin egen kärleksenergi som plötsligt börjar utlösas för allting. Ägandekärlek liksom den ägandevänskap den rymmer, är aldrig sann. Den är så pytteliten att den kväver sig själv och sist men inte minst... så kväver den den andre också. Och så har det varit fram tills NU - Kärleken liksom vänskapen har aldrig varit omfattande. Men det KAN DEN BLI OCH VARA! Man kan älska hela Världen ♥


[Camilla Åhlfors]

2 dec. 2012

Stjärnan

Inget är för mig lika magiskt som att titta upp på stjärnhimlen. Stjärnorna får mig att känna mig oändligt liten och Ödmjuk. Jag känner av det magiska i Livet, hur fantastiskt allt fungerar, dessa oändligt många Stjärnor som alla ingår i ett ofantligt mönster, som ett väl fungerande maskineri, en Fantastisk Skapelse! Och där med blicken på stjärnhimlen förnimmer jag hur Livet pulserar Under mina fötter, i varje liten del av vår jord myllrar det av Liv, stort Liv, litet Liv, som allt ingår i samma Underbara maskineri, känner hur Livet pulserar i mig.

Samtidigt som varje Stjärna får mig att känna mig oändligt liten och Ödmjuk så finns det inget som får mig att känna mig så oändligt Viktig och Värdefull, för liksom varje Stjärna, varje Galax, Nebulosa och Planet har sin Perfekta plats i den Perfekta Skapelsen, så har varje Liv, varje Gruskorn, varje Bakterie, Alg, Svamp, Växt, Djur och Människa sin Perfekta plats i den Perfekta Skapelsen. Jag har min Perfekta Plats i den Perfekta Skapelsen!

Varje Stjärna får mig att känna att Allt är ETT! och JAG är ETT med ALLT!

Baksidan av Stjärnan är betydelselösheten som vi också kan uppleva när vi ser hur små vi är i ett oändligt Universum, hur utan mening vi kan uppleva vårt agerande i det stora hela. Som en "piss i Missisippi"
Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

29 nov. 2012

Vem hjälper det att gå runt med dåligt samvete? (Av Jenni Ronnysdotter Persson)

Precis som alla andra drabbas jag av dåligt samvete. Just nu för att jag inte känner mig tillräcklig, att jag inte orkar göra allt som jag tidigare gjort. Det är jäkligt energikrävande att gå runt med dåligt samvete. Vem hjälps av mitt dåliga samvete? Det hjälper inte dem som får göra det jag inte kan göra. Dem får ju göra det oavsett om jag har dåligt samvete eller inte. Det hjälper definitivt inte mig då det går åt så mycket energi av detta att slutresultatet blir att jag orkar ännu mindre.
 

Vad jag definitivt inte blir är frisk. Dåligt samvete gör mig ännu sjukare.
Dåligt samvete är fött ur skuld. Skuld över saker som vi troligtvis inte kan påverka. Skuld för än det ena än det andra. Det finns inget värre för mig än när folk säger "Åh jag har så dåligt samvete för att jag inte kom eller för att jag inte kunde fixa det" etc. Varför ska jag bli belastad med dina skuldkänslor? Stå för att det inte gick! Jag blir inte arg för att någon inte kan eller vill. För mig är dåligt samvete bullshit fött ur vår kyrka för många hundra år sedan. Vi är fortfarande till viss del slavar under detta. Ur dåligt samvete föds orimliga krav för många av oss. Krav som vi går med i årtal samtidigt som det äter oss levande och suger en hel del livslust av oss. Tänk om vi faktiskt kunde släppa detta? Hur skulle det se ut då?

Den värsta sortens människor är dem som utnyttjar andras dåliga samveten. Som vet vilken knapp dem ska trycka på för att få det dem vill. Som att exempelvis använda barn föräldrar emellan. Det är i mina ögon den lägst stående varelse som använder sig av detta.

I slutändan är det dock vi själva som måste VÅGA släppa det dåliga samvetet. Att inte acceptera att bli utnyttjad. I min värld finns det inte en enda positiv sak med dåligt samvete. Tänk efter....kan du komma på en enda sak? Skriv ner detta till mig i så fall och jag kan nästan garantera att det du skriver inte är genomtänkt.

Jag tror inte på att hälsa på någon för dåligt samvete exempelvis. Skulle du vilja att någon hälsade på dig enbart för att du känner dig skyldig till det? Skulle du tycka att det kändes bra om någon gjorde något för dig för att lätta sitt dåliga samvete? Skulle du vilja leva i en relation med någon som enbart stannade av skuldkänslor?

Jag säger inte att det är lätt. Jag kämpar mycket med detta. Men jag anser att det dåliga samvetet enbart för dåliga saker in i ditt liv. Jag tror att du kan bli sjuk av det. Det skulle nästan kunna anses som en ny folksjukdom. Jag kan garantera att jag ALDRIG hade åkt på en utmattningsdepression om inte det dåliga samvetet hade funnits hos mig. Våga säga nej till saker utan att känna skuld. Våga tro på att om du mår bra så gör även din omgivning det. Skulle någon inte må bra av det då anser jag att den personen inte ska vara i din omgivning. Väldigt enkelt!

Ta hand om er

[Jenni Ronnysdotter Persson]

26 nov. 2012

Tabu

De flesta tabun har haft en funktion den dag de skapades.

Judarnas och muslimernas tabu mot griskött räddade många liv då de levde i öknen utan kylskåp Fläskkött i öknen blir otjänligt som föda på någon timme, och i en värld med brist på vatten kunde magsjuka vara livshotande.

Likaså Indiens heliga kor, kon var indiernas viktigaste resurs, den gav mjölk, gödsel att elda med, och inte minst brukade de åkern med den, om de under en svältperiod åt upp sin ko så skulle de inte kunna bruka åkern nästa vår och komma igen med nya grödor och ny mat. Svälten skulle ha förvärrats.

Sextabun har ju haft en liknande funktion i en tid utan tillgång till preventivmedel kunde en graviditet vara ödestiger. Man gifte sig sedan man hade byggt upp resurser för att kunna skapa ett tryggt hem med försörjningsmöjligheter åt en familj. Tabu mot sex utanför äktenskapet förhindrade tillblivelsen av en mängd barn utan försörjning t ex.

Men i dag då vi kan både se igenom livets mysterier och i stor utsträckning kontrollera dem (på gott och ont) då har de flesta Tabun enbart en begränsande funktion.

Jag tycker det är coolt och ett tecken på utveckling att många av dagens ungdomar har sex med varandra bara för lusten och njutningens skull utan tanke på morgondagen eller att skapa en bestående relation (så länge de har vett att skydda sig), deras hormoner skriker i deras kropp "Knulla!" men de har inte resurser eller mognad för att skapa en familj. Genom bristen på Tabu (förenat med kunskapen om skydd) får de möjlighet att utforska både sexualiteten och relationerna så de en dag kanske blir mycket mer redo för familjebildning än våra föräldrar och generationerna före de var då de bildade par i 16-årsåldern kanske bara för att "få ligga"

23 nov. 2012

Spirituell

För mig betyder Spirituell att vara "in Spirit", i Anden. "Vi är inte fysiska varelser med en andlig upplevelse, Vi är Andliga varelser med en fysisk upplevelse"

Vår Ande är det som upprätthåller vårt fysiska jag, Vår Ande är en holografisk del av Alltet, varje del innehåller Allt! Att vara i kontakt med Anden är det samma som att vara i Flow, att vara sann mot sig själv och följa den "högre" sanningen. I grunden är Alltet som vi är en del av Livsenergin som flödar genom Allt. Denna Livsenergi visar sig för oss på de sätt som vi personligen kan uppleva den, en del ser den som änglar eller avlidna släktingar, andra låter den tala till sig genom djuren eller naturväsen osv... men för mig är det samma Livsenergi som manifesterar sig på olika vis i våra sinnen.

Mitt andliga intresse består i att hitta min egen sanning, att utvecklas till att vara sannare och sannare mot "Den Jag Är" och att Älska och acceptera mig själv 100% För mig går personlig utveckling och Andlighet hand i hand båda syftar till att hitta tillbaka till vårt Sanna Jag, tillbaka "In Spirit"

Det har egentligen ingenting med Spiritualism, Medier, eller någon annan religiös inriktning att göra, men alla olika religioner kan vara en väg att hitta "Hem", fast lika ofta försvårar de vår vandring till oss Själva.

20 nov. 2012

BägarDrottningen

BägarDrottningen talar till oss om att gå in i och känna våra känslor, likt den goda modern låter hon varje känsla sitta i knät, tills vi är färdiga med den och fortsätter vidare i Livet. Kanske berättar känslan sin historia, när den känner sig trygg där i knät, kanske inte, men det är inte viktigt, det viktiga är att den får finnas och bli sedd utan krav eller förväntningar. Lika viktigt som att låta känslorna finnas och att vara i dem är det att inte hålla fast i dem, utan släppa taget om dem när de är färdiga för denna gången.

Ibland kan det vara svårt att veta vad vi känner, och varför, en del känslor är som små avvisade barn som inte vågar visa sig, de bara står där och sneglar runt hörnet. Det är ok, bara tala om för dem att de är sedda och välkomna, så kommer de en dag att bli trygga nog att tala till oss. Ganska ofta blir jag ledsen utan att veta varför, min ledsnad har oftast inga stora uttryck, men jag har lärt mig att känna igen den och bekräftar den så fort jag ser den, bara genom att säga till de som finns i närheten "Jag är ledsen" bara så, vare sig mer eller mindre. Därmed får känslan veta att den är ok, och ofta räcker detta för att den ganska snart ska börja tala till mig.

Baksidan av BägarDrottningen varnar oss för att "dyrka" våra känslor, känslor ska flöda och inte kramas om som en kär nalle som vi inte vill släppa, hon kan också vara en antydan om att vi inte vågar vara i våra känslor fullt ut, inte låter dem finnas.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

17 nov. 2012

Våra berättelser (Av Susanna Isaksson)

Text lånad av Susanna Isaksson</


Mycket i mitt inre handlar om att helt plötsligt se dessa ''berättelser'' jag bestämt är sant angående mitt liv.

Hur jag har en ''mall'' om hur livet borde vara. Där jag nästan har haft både färg på huset, inkomst, mina egenskaper familjerelationer, liksom helt klara.


Det har bara gällt att plocka in folk i den berättelsen, och sätta in de i den rollen som redan finns färdig.


Med följden att ingen får vara den de är. Och där platsar även jag, för jag har själv gjort mig en idealbild av hur jag är. Oavsett den är sant eller inte.


Precis som vi alla gör.


Och för att alla verkligen inte ska missa vår fina förpackning, där innehållet står tydligt på utsidan, under ingredienser, så berättar vi glatt och ingående för de vi möter om HUR vi är.


Händiga, sociala, roliga, rättvisa, pedantiska.


För inom oss är det ju så vi VILL vara. Och har bestämt att vi ÄR. Och vi är så nogranna med att hela tiden berätta detta både för oss själva OCH omgivningen, att både vi och omgivningen inte ser den vi EGENTLIGEN är, utan det skalet vi målat upp.


Följden blir att vi lever ett låtsasliv, i en låtsaspersonlighet. Blandat med andra låtsaspersonligheter.


Detta är givetvis inte medvetet. Men OM jag anser mig vara slarvig, och det är så oerhört hemskt, så förskönar jag omedvetet bilden av mig själv, eller tvingar mig till motsatt beteende bara för att inte vara sån som jag INTE vill vara. Även om den jag redan var, då, var perfekt.


Detta skapar givetvis frustration. Ångest. Sorg. Känslan av utanförskap. Känslan av att inte leva fullt ut? För hur SKULLE du kunna göra det? I en värld där inte ens du själv får vara den du är.


OM nu m,amma/pappa hela tiden ivrat för hur underbart det är med lugna effektiva människor. Så klart att du försöker axla det som de önskar.


Oavsett din egen alldeles perfekta natur.


Men det lämnar dig ju lite sorgsen inuti, för att inte du dög. Och det kanske du gjorde, men allt det vi INTE upplever oss som, vill vi ju gärna vara. Och i det kan det ligga nära till hands att vi tar på oss just den skjortan med de egenskaperna vi tror att andra gillar mer. Tillslut växer den fast.


Men den är inte DU. Jag!


Frustration. Lite irritation. Tomhet kommer säkert därifrån. Känslan av att inte vara sann. Mot sig själv eller andra.


Känslan av att ha blivit lurad är också ganska given i ett förhållande där båda vidtalar sina vackra ''skjortor'' för varandra, istället för att bara vara sig själva.


En dag ser vi bakom. Igenom skjortan, och blir synnerligen förvånade.


Men. Samtidigt som vi har dessa skjortor, så har vi vår berättelse som vi filat på sen barnsben.


The Farytale om vårt fantastiska liv. Den där perfekta sagan om hur vårt liv BORDE vara för att vara ''lyckat''. Vi snappar från alla håll det som är det ''finaste''. Bygger vår verklighet kring denna saga. Och bestämmer oss för att vi lever i den. Människor som kommer in passar kanske perfekt. Eller inte alls. För vi har ju färdiga roller för allt och alla. Och de som egentligen inte passar, passar helt plötsligt för att de tar på sig en mask med egenskaper som vi redan bestämt att de olika rollerna i vårt liv ska ha.


Snacka om fake. Rörigt.


Där är jag nu.


:))


Jag börjar helt plötslig se mig. Dig. Allt som det ÄR.


Inte som jag VELAT att det ska vara. Inte som den som du velat utge dig för att vara. Även om det inte är av elakhet eller ens fullt medvetet.


När vi är inne i varandras berättelser, är vi alla med i spelet. Vi tar inte av oss ''glasögonen'', de där rosafärgade. Vi ber inte att vi ska få se varandra bakom maskerna. Vi är med i detta spelet, med varandras utsidor och berättelser.


Men när vi väl kliver av, tillåter vi även andra att slappna av. Kliva av.


Ta av sig masken och bara vara sig själva.


Precis så fantastiska som vi faktiskt är.


ÄR.


Varken mer eller mindre.


[Susanna Isaksson]

14 nov. 2012

Biotopskydd

På jobbet markerade vi gränser för ett biotopskyddsområde, vi diskuterade vid lunchen hos en av kollegernas äldre släktingar om det kunde vara de många tickorna som kunde vara skyddsvärda? Den äldre släktingen sa "Tickor är ogräs, de bara förstör".

Många är det som säger att fästingar inte har någon nytta för någon, de bara sprider sjukdomar. Björnloka är en annan organism som många tycker saknar värde och borde rotas ut.

Men så kan jag inte se det. Alla organismer har sin plats att fylla ut i Livet, om någon någon gång hamnar på fel plats så försvinner de snart. Allt ingår i ett perfekt nät av Liv. Skaparen skapade dem alltså har de en funktion, annars hade de inte funnits.

För mig är detta en väldigt Värdefull insikt, för det innebär att det inte finns rätt och fel, det finns bara rätt! annars hade det inte funnits. Det innebär också att inte heller jag eller någon annan människa kan vara rätt eller fel, vi är alla rätt! annars hade vi inte funnits.

Vem är jag att döma Tickor, Fästingar, Björnlokor eller någon annan levande varelse! Kan ens de främsta vetenskapsmännen förklara hur Livet fungerar i minsta detaj! Exakt vilken plats någon enda organism har i väven! Det enda vi vet är att allt är förbundet i en enda stor väv och rubbar vi en endaste liten tråd så rubbar vi hela väven.

Vi skulle alla kunna gå omkring med en skylt om biotopskydd om halsen, vi är alla skyddsvärda objekt som inte får skadas med dömande ord eller tankar, annars hade vi inte funnits!

11 nov. 2012

Valmöjlighet (8 stavar)

Har vi egentligen något val? Det kan vi inte veta, kanske är det så att allt är planerat i förväg av oss själva eller någon annan. Men en sak vet vi, vi har Upplevelsen av valmöjligheter.

Hela vårt liv består av ständiga val, praktiskt taget varje stund väljer vi och fattar beslut. Det måste vara så för annars så ter sig Livet ganska meningslöst. Dessutom är det omöjligt att uppleva något alls i frånvaron av dess raka motsats. Tänk dig att inte mörker fanns, hur skulle vi upplevas ljuset då? Det går inte allt måste relateras till något annat för att kunna upplevas.

Visst hade det ofta varit mycket enklare om vi inte hade haft något val, så mycket enklare det skulle vara om vi slapp välja vilken sorts mjölk vi ska köpa, vilken tandkräm vi använder, om vi ska diska eller göra något annat.... Men trots allt så vill vi inte ha det så, tänk om jag inte tycker om "den enda tandkrämen" eller om något annat är mera angeläget i stunden än just disken....

Eftersom val är en väldigt stor del av vår vardag, och inte minst därför att varje val medför konsekvenser så är det viktigt att ha en metod för att göra "rätt" val. Det är inte lätt att veta vad vi ska välja... å ena sidan ... fast å andra sidan... Först och främst måste vi veta vilken del av oss som är mest lämpad att göra valet. 

Vi kan dela in människovarandet i fyra delar med olika uppgifter:
Kroppen - som agerar, det är kroppen som tar oss framåt i det fysiska Livet, det är kroppen som står för all fysisk handling.
Intellektet - som noterar, intellektets huvudsakliga uppgift är att notera ALLT som vi upplever och sedan jämföra det med tidigare erfarenheter. Ofta låter vi intellektet fatta våra beslut, och om det hade haft alla fakta,så hade det varit en bra lösning, men intellektet har inte alla fakta eftersom storheten LIVET ingår i varje beslut, och Livets nästa "move" kan vi aldrig förutse fullt ut. Därför är inte intellektet den bäste att fatta besluten.
Känslorna - som reagerar, våra känslor är ett signalsystem, som talar bl a om för oss hur nära vårt sanna Jag vi är. Känslorna ger oss kraft och hjälper oss att hantera Livet på alla möjliga vis, men om intellektet saknade alla fakta så tenderar känslorna att blunda för fakta som beslutsfattare.
Själen/Anden - som inspirerar, vår Själ är förbunden med allt och även om vi inte alltid är medvetna om det så har Själen därmed All kunskap, det är därför den delen av oss som är bäst lämpad att fatta beslut. Själen vet vart vi ska och vilket val som gagnar oss bäst i varje Nu.

Själen är alltså den del av oss som gör de bästa valen för oss, om vi alltid är sanna mot oss själva och gör vad vi Vill, då kommer våra Val att vara lyckosamma. Här tar Själen hjälp av vår kropp, de val som harmonierar med vår inre visdom får vår kropp att slappna av, i den stunden de fattas. Intellektet däremot kommer att komma med en massa invändningar och argument för och emot det ena eller andra valet, men det gör vi klokast i att inte lyssna till. 8 stavar manar oss att lyssna inåt och vara sanna mot oss själva.

Baksidan av 8 stavar varnar oss för att låta våra val styras utifrån eller av rädslor. Försöker vi vara alla till lags, blir det väldigt svårt att göra några val överhuvud taget. Likaså kommer våra val att begränsas rejält om vi lyssnar på våra rädslor.



Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

8 nov. 2012

Tricket (av Susanne Löfgren)

 Text och bild lånad av Susanne Löfgren

Tricket är att känna dig tacksam över allt det du har!

Det skänker sådan glädje och lycka!

Om du ständigt jagar efter lycka, kärlek eller vad det nu må vara.

Så blir det väldigt tomt.

Du blir ju liksom aldrig nöjd.

Att känna tacksamhet över det du har - ger frid.

Vi människor har så lätt att ta det mesta för givet.

Ofta måste vi mista människor, saker, trygghet osv - innan vi uppskattar dem!

Varför inte uppskatta dem HÄR och NU?

Jag kom på mig själv med en tanke i tvättstugan nyss - att jag känner mig så tacksam över att det finns ett sånt bra torkskåp att hänga in kläderna i så att de torkar snabbt och bra!

Ju mer tacksamhet jag känner - desto lättare och liksom av sig självt kommer de där tacksamma tankarna! :-)

En härlig bonus är upptäckten att kärleken och lyckan - de finns här inuti mig hela tiden!

Att känna trygghet i mig själv - är att vara trygg var jag än befinner mig!

Jag kan känna mig lycklig över att leva, finnas, andas!

Lycka och tacksamhet över att jag är frisk och stark!

Det behöver inte ens finnas några skäl till att känna lycka! Ibland känner jag mig bara sådär genuint genomlycklig! Varför ifrågasätta denna härliga känsla? Det är bara att ta in den, låta den fylla mig med värme och glädje!

Lycklig över att jag får äta mig mätt varje dag! Lycklig över mitt älskade fina lilla hem! Lycklig över min familj och mina vänner! Lycklig över att få möta en ny sol gå upp! Lycklig över varma små hundkramar!

Lycklig över äventyret som LIVET är! :-)

[Susanne Löfgren]