22 sep. 2014

Meditation


I helgen kastade sig en dunderförkylning över mig.... något som jag inte kände mig så road av.... Här gäller det att stärka immunförsvaret. jag kokade en kopp kaffe, en kopp med te på salvia och ingefära med en tesked honung och en rejäl skvätt citronsaft. Jag kranade upp ett hett bad med teatreeoil i och så kröp jag ner, drack mina drycker slöt ögonen och affirmerade "My body will do what ever it takes too heal itself - my body will do....

Så slog det mig plötsligt att jag fokuserade på fel saker... må så vara att det är bra att stärka immunförsvaret, alltid! men när vi affirmerar så är det ofta med fokus på brist... jag hade inte gjort allt detta 2 dagar tidigare när jag var frisk.

Är det inte egentligen så att kroppen klarar allt mycket bra själv bara vi inte stör den med negativa tankar, stress och annat destruktivt leverne. Smittan finns runt oss hela tiden, både virus och bakterier av alla de slag. Varje dag delar sig tusentals celler i vår kropp och vissa av dem blir fel, ett fåtal blir t o m potentiella cancerceller, men kroppen fixar detta nästan alltid.

Det är  faktiskt t o m så att en gravid kvinna kan vara helt förlamad från midjan och neråt och ändå så sköter kroppen allt som det ska skötas när det är dax för barnet att födas.

Kroppen är en fantastiskt intelligent skapelse som vet precis hur den på bästa sätt ska hantera allting som händer den.

Kanske är det så att det krävs att vi på något sätt gör något dumt, eller kliver av vår "livsväg" för att kroppen ska börja tala till oss med sjukdomar och krämpor, för det tror jag att är vad den gör: försöker tala om för oss att något i vårt liv inte står rätt till.

Hur många är det inte som går ikring och är missnöjda med sitt liv, som har fastnat och inte blir färdiga att gå vidare, eller som oroar sig för det ena och det andra och stressar hit och dit. Klart att kroppen måste säga ifrån då.

Ett annat fantastiskt sätt att mishandla sig själv är med våra tankar. Hur många är det inte som går omkring och säger till sig själv destruktiva saker som "jag är ful", "jag kan inte", "bara det inte händer något" osv.

Hur känns de tankarna för kroppen tror du?

Tankar är skapande... jag är visserligen skeptisk till mycket av snacket om "lagen om attraktion"... upplever att det mycket handlar om "jag vill ha..."

Jag tror inte att vi är kapabla att bedömma vad som är bäst för oss, men det är Livet. och allt det där "vill ha..." fokuserar oftast på brist på "att vi inte har"

Men.... däremot tycker jag det är väldigt onödigt att tänka destruktiva tankar....

Hur gör man då?

Vårt intellekt sysslar ju ständigt med att analysera situationer, bedömma risker, planera hur vi ska möta dem... kort sagt om vi inte sysselsätter tanken med något så kommer vi antingen att oroa oss för eller jaga efter något i framtiden, eller så grämer vi oss över något i det förflutna... nåja det var inte riktigt rättvist vi kan ju faktiskt också se tillbaka på något med glädje =)

Nåväl, men om vi släpper tankarna fria så kommer de att tänka många tankar som gynnar oss mindre bra, särskilt när något händer som att man vaknar med en förkyllning.

Kanske är det mesta vi gör i livet en flykt från våra tankar....?

Okej! Vad jag egentligen kom fram till där i badet var att jag behövde tysta tankarna så att kroppen skulle få ro att ta hand om förkylningen. och då kom jag att tänka på mit gamla TM-mantra som jag lärde mig för ca 30 år sedan. Inre resor och affirmationer i all ära men, risken är ju att de faktiskt stör vår inre intelligens som vet precis vad som är bäst för oss.

Om man i stället upprepar ett meningslöst mantra då finns det inget för tankarna att haka i utan man kan faktiskt så småningom ta sig till sin innersta kärna där nirvana råder, allt är frid och tankarna är om inte stilla och tysta så i alla fall g l e s a.

Vid regelbunden mantra-meditation tror jag att kroppen och vår inre inteligens får ro att skapa oss ett Friskt och Underbart liv, precis så som vi är ämnade att vara.

29 aug. 2014

Monopol


För ett par dagar sedan kunde vi börja rösta i valet till Riksdag, Landsting, och Kommunfullmäktige. Av någon anledning kommer jag att tänka på familjespelet Monopol som jag, kompisar och syskon spelade på 70-talet. Spelet känns som en ganska relevant bild av dagens samhälle och att rösta på vilket parti som ska styra vårt land känns ungefär lika meningsfullt som att rösta på vilken spelare som ska sköta banken i Monopol.... så länge ingen förändrar reglerna i spelet så spelar det i stort sätt ingen roll vem leder det.

Monopol är ett spel som handlar om den ohämmade kapitalismen, alla som har spelat spelet lite vet att det är ett sluttande plan, det är alltid så att de flesta pengarna rullar till den som har mest pengar och från den som har minst, obönhörligen. Så är reglerna. Och tyvärr är det som sagt en ganska bra bild av det samhället vi lever i idag, för politikerna har abdikerat och lämnat över makten till kapitalet, det enda de kan påverka är kosmetiska förändringar i samhället.... så länge de inte väljer att förändra spelets grundregler.

Reglerna ser ut så här:

§ 1. Det enda styrmedel som finns är pengar. (Det är i budgeten som det avgörs hur hög skatten ska vara, vad som ska beskattas, vad skatten ska satsas på, och vad den INTE ska satsas på).

§ 2. 96% av alla pengar som finns skapas ur tomma intet av bankerna (Kapitalet).

Således har de styrande inga egna pengar att förfoga över (utöver de ca 4% som består av mynt och sedlar), utan måste endera gå till samhället och begära in pengar från medborgare och företag, (Skatter) alternativt låna pengar av Kapitalägarna (Statsskuld).

Det innebär att det är den skattebörda som accepteras av medborgare och företag som sätter gränsen för vilka utgifter samhället kan ha. Blir skattebördan på medborgarna för hög så röstar de bort dig vid nästa val, blir den för hög för företagen så flyttar de utomlands.

Således finns det en ganska begränsad mängd pengar att satsa på saker som skola, vård, omsorg, infrastruktur etc. Vilket innebär att det ser ut som det gör idag, med allt sämre resultat i skolorna, lägre bemanning inom vården... etc.

Det finns egentligen enbart ett enda politiskt beslut som skulle kunna förändra detta (som jag ser det) och det är att ändra på § 2 i regelverket. Om staten återtar makten över skapandet av pengar, då skulle man kunna transferera ut pengarna i samhället genom att betala för sådant som man vill ha (t ex. en vettig, skola, vård, omsorg och infrastruktur), i grund och botten får ändå alla pengar i slutänden sitt värde genom mänskligt arbete, så varför inte skapa dem ur detta i stället för som nu ur tomma intet. Då skulle bankerna om de ville låna ut mer pengar än de inlånade pengarna få gå till staten för att låna pengar, och därmed skulle de styrande även få kontroll över finansmarknaden och  kunna förhindra t ex bostads- och andra -bubblor.

Härmed skulle de styrande även kunna förändra sådana saker som den lagstadgade arbetstiden och få bort arbetslösheten, samtidigt som man skulle kunna ge jobb åt invandrare (och därigenom underlätta integrationen och motverka rasismen) och ändå ha kvar en bibehållen lön. Idag är det kapitalet som har den verkliga makten, och kapitalet vill ha en hög arbetslöshet (och gärna invandrare och gästarbetare som accepterar låga löner) för att hålla nere lönerna, så en arbetstidsförkortning skulle inte accepteras av de verkliga makthavarna.

Av de nuvarande riksdagspartierna finns det INGET parti som är intresserade av att återta makten  från kapitalet enligt ovan (och därmed ge den åter till oss väljare). Var FI står i frågan har jag inte riktigt koll på men jag finner det troligt att de inrättar sig med de andra riksdagspartierna i denna frågan. Det enda man är intresserade av är vad som ska beskattas, hur mycket det ska beskattas, om det eventuellt ska lånas några pengar  och hur dessa futtiga pengar sedan ska fördelas.

Mig veterligen finns det bara ett enda parti, som vill återta makten från kapitalet genom en monetär omställning, och det är ENHET.

Det innebär inte att jag är överens med allt vad partiet vill men utan att återta makten från kapitalet så är vi väljare maktlösa och  demokratin är lika kosmetisk som de beslut våra folkvalda fattar.

Framför allt finns det en punkt i Enhets valplatform som jag är skeptisk till, och det är detta med basinkomst. "Partiet vill att man ska få sina pengar utan att ens behöva gå runt på spelplanen och passera 'GÅ!'" Födosök är och har alltid varit en grundläggande del av människovarandet, och jag tror att det är väldigt viktigt att känna att man är ansvarig över sitt liv och sin försörjning. Likaledes tror jag att det är viktigt att känna sig delaktig och ansvarig i vårt gemensamma samhälle t ex genom att vara med och betala för t ex skola, vård och omsorg, liksom att försörja de som av olika skäl inte kan stå för sitt eget födosök.

Däremot finner jag det djupt orättvist att de som har minst inkomst i praktiken är de som betalar mest till vårt gemensamma. Jag skulle vilja ha ett rejält höjt grundavdrag (den del av vår inkomst som vi får tjäna utan att betala skatt) motsvarande ca 15 000 - 20 000 kr/månad i dagens penningvärde. Således skulle var och en kunna göra sitt "födosök" utan att beskattas för den delen som motsvarar allas våra dagliga behov, vill man sedan tjäna mer så skulle jag föredra en rak ganska låg skatt på kanske 10 - 20 % på ALLA övriga inkomster oavsett om de kommer av arbete eller kapital. (Att tjäna pengar på kapital är för övrigt något som jag starkt ifrågasätter om det inte handlar om ren handel med varor).






26 juli 2014

Något är grundläggande fel...

Något är grundläggande fel i vår berättelse om livet, om vi ständigt drabbas av olyckor av olika slag.

Vår berättelse om hur livet ser ut tenderar att bli sann. Vi kanske tror att vi berättar om hur vi erfarenhetsmässigt lärt oss att livet ser ut, men det kan lika gärna vara så att det är vår berättelse som skapar våra upplevelser av livet (jag tror att det är så). Vår berättelse om livet kanske är det manus som skapar vårt liv.

Någon drabbas av allvarliga sjukdomar, bränder och stölder, gång på gång. En annan måste jobba långa dagar praktiskt taget varje dag för att få det att gå runt. Själv går jag ofta omkring och oroar mig för pengar trots att jag har ett jobb som bör täcka mina kostnader utan problem.

Hur ser våra berättelser om livet ut?

Min berättelse om Livet utgår från stenåldersmänniskan. Vi är här för att uppleva Livet självt i alla dess former och aspekter (var och en för sig ska inte uppleva allt, men alla vi tillsammans), samtidigt som vi gör det måste vi också se till vår överlevnad, dvs vi måste ta ansvar för vår (och våra närmastes) försörjning. Så långt är allt gott och väl....

Men det finns också en berättelse som säger att när det kommer in pengar så går bilen sönder, en plomb ryker ur min mun eller något annat som kostar pengar händer. Det kan tyckas som det är min erfarenhet som skapar den berättelsen, för så har det ofta varit. Efter ett inkomstbringande jobb har också de stora utgifterna kommit. En annan berättelse säger att man inte ska leva över sina tillgångar och handla för pengar som man inte har. Förvisso har jag också erfarenheter av att det blivit jobbigt att betala saker i efterhand, så rådet är utan tvekan klokt.

Ungefär så ser nog min berättelse bakom min ekonomiska oro ut.

Men det finns också en annan berättelse som är lika sann men som jag sällan berättar. Den skulle kunna låta så här ungefär: "Det är lugnt, det kommer in nya pengar hela tiden." (sant), "Varför oroa sig det har ju alltid ordnat sig med pengar" (också sant), "Mina inkomster är minst lika stora som mina utgifter" (sant det också) eller (då man kanske någon gång måste låna pengar) "Det är månadskostnaden som räknas, huvudsaken är att mina inkomster täcker dem" (Förvisso sant)

Tänk om jag skulle byta ut de förstnämda (erfarenhetsmässiga) berättelserna mot de senare lika sanna, skulle livet bli annorlunda då? Och om det finns en annan berättelse som också är sann för mina olycksdrabbade vänner, skulle deras liv bli lugnare då?

Jag tror det!

Vi ska inte ljuga för oss själva, men vi kan välja våra berättelser.....

... Ty i begynnelsen var ORDET.... 

25 maj 2014

Rätta mig om jag har fel

Så här i valtider så funderar jag mycket på vad vi behöver för att skapa en bättre Värld. Vem har den bästa politiken, för denna bättre Värld? M a o: "Finns det överhuvud taget något vettigt alternativ att rösta på i alla de stundande valen?

Under mitt grubblande så har jag skissat lite på vad världen skulle behöva för att vridas åt rätt håll (enligt min mening).

Låt oss börja med Pengarna. Pengar är till syvende och sist något som representerar mänskligt arbete, eller egentligen den energi som vi använder i vårt mänskliga arbete. Jo så är det om vi tänker efter! Alla pengar idag skapas genom utlåning av banker. Ja du läste rätt, det är inte länder och regeringar eller deras riksbanker som skapar pengarna längre, utan det är bankerna som skapar dem genom sin utlåning. Det finns visserligen ett litet undantag: De papperspengar och mynt som fortfarande finns i omlopp skapas fortfarande av staterna, men de utgör mindre än 10 procent av alla pengar som flödar i samhället. Huvudparten av pengarna skapas av bankerna ur tomma intet när någon tar ett lån.

Låt oss säga att jag lånar 20 000 kr idag, (då skapas det alltså 20 000 kr ur tomma intet) då måste jag betala tillbaka dem. Och hur får jag tag på 20 000 kr? Jo genom att jobba ca en månad. Visserligen kan jag ju alternativt sälja något i stället, men detta något kommer i så fall att betalas med andra pengar som någon annan i slutänden har arbetat för att få ihop.

Då har vi fastslagit 2 saker om pengar:
1) Pengar skapas av banker ur tomma intet.
2) Pengar representerar energin i mänskligt arbete.

Och nu kommer vi till hur detta hör ihop med min beslutsångest i valtider.

Valen handlar om att välja hur vårt samhälle ska se ut och fungera. Jag skulle vilja ha vissa saker av vårt samhälle. Först och främst vill jag att samhället ska tillhandahålla vård och omsorg åt våra barn, sjuka och gamla. Jag vill att samhället ska utbilda våra barn. Det samhälle som jag vill ha ska också så långt det är möjligt vara självförsörjande och oberoende. Dessutom vill jag att samhället ska skapa lagar om hur vi behandlar varandra, våra medvarelser på Jorden, Jorden självt, samt upprätthåller dessa lagar.

Detta är nog i stort vad jag vill ha av samhället.

Men vi vet alla hur det är med de första punkterna på min önskelista.... Vård, omsorg och skola haltar för "Vi har inte råd" med bättre. Likaså håller svensk matproduktion på att dö ut eftersom våra regler om arbetskraft, miljö, och djurskydd gör produktionen dyrare än i andra länder. Det samma gäller nästan all annan produktion vi har i landet, den outsourcas till länder där det är billigare att producera. Vi har alltså "inte råd" att bli självförsörjande och oberoende. Följden av detta är att vi inte kan skapa några vettiga regler som skyddar arbetarna, djuren och miljön. Eller jo det kan vi, men vad hjälper det när allt produceras under andra regler någon annan stans.

WHAT IF!

Då har jag tänkt lite....

Vad skulle hända om staten (vi) återtog rätten att skapa pengar, och använda dem för att finansiera det samhälle vi önskar oss? Men, invänder kanske någon, var det inte ungefär så tyskarna gjorde under mellankrigstiden med galopperande inflation som följd? Man kan inte skapa pengar ur intet för det leder till inflation. Fast vänta nu här, har vi inte nyss konstaterat att det är just det som bankerna gör idag, och varför leder då inte det till inflation? Tekniken bakom och vad skillnaden är som gör att det inte blir inflation trots bristande täckning vet jag inte något om, måhända handlar det om förtroende för valutan. Men så vitt jag kan se så finns det ingen skillnad på om staten i stället för bankerna skapar pengar ur intet, i detta fallet skulle det dessutom vara så att statens pengar skulle ha en täckning i form av redan utfört arbete i samhällets tjänst.

Rent praktiskt så skulle varje kommun och landsting kunna få en månatlig summa pengar av staten (låt oss kalla det för Lön för att skilja dem från de nuvarande kronorna), relaterat till befolkning. En summa som helt enkelt skulle finansiera månadens arbete inom omsorg, vård och skola, samt inköp av lokalt, regionalt eller nationellt producerade produkter så som skolmat, energi, etc. som kommunen behöver.

Vad skulle hända? Någon som vet något hinder mot att genomföra denna idé? Diskussion önskas.

Jag skulle kunna gissa att den internationella finansvärlden skulle rata vår valuta liksom de gjorde med rubeln som sovjet skapade, men behöver vi den internationella storfinansen?, har den överhuvudtaget något annat syfte och funktion än att suga ut världen och dess befolkning?

Som följd av detta så skulle vi kanske inte kunna köpa den senaste I-phonen, men då undrar jag behöver vi verkligen ständiga uppdateringar av ny teknologi? och kan vi inte i stor utsträckning själva skapa den teknologi vi vill ha (det var inte många år sedan Ericsson var ett av de världsledande företagen i branchen )?

Vad skulle hända om vi lät Kronan finnas kvar oförändrad, skapad av bankerna, vid sidan av den nya statliga valutan (Lönen) och Euron. Alla 3 som gångbara valutor som fungerar i varje sammanhang, skulle det underlätta handeln med omvärlden, eller skulle även Kronan smittas av dåligt förtroende?

Vad skulle hända med sysselsättningen i landet om vi plötsligt hade råd med den personal som vi behöver inom vård, omsorg, skola och om lantbrukets lönsamhet plötsligt ökade? Kanske, skulle vi inte ha så många arbetslösa kvar då?

Men mer om sysselsättning och fördelningspolitik i kommande blogginlägg.

Som sagt diskussion om denna idé och dess följder önskas. =)


24 mars 2014

terror eller Respekt!

Det som händer nu i Ukraina och på Krim är för mig väldigt kluvet. Ända sedan Sovjetunionen rasade samman har USA gjort precis som de velat och om det passat dem så har man struntat i alla folkrättsliga överenskommelser, med lama eller inga protester från resten av "västvärlden". Man trodde att Ryssland var uträknade och betedde sig som ensam makthavare utan hänsyn till någon annan om det inte låg i deras egna intressen.

Ur den synvinkeln är Rysslands agerande på Krim kanske rent av bra. I en värld som bygger på makt där måste det alltid finnas en motmakt om inte makthavaren ska hänsynslöst trampa på sina undersåtar då det passar denne. Exemplen är många: Innan fackföreningarna fanns låg all makt över arbetsvillkoren hos de som ägde produktionsmedlen, men med en allt starkare fackförening uppstod en motmakt som förhindrade kapitalägarna att trampa lika hårt på sina undersåtar. Om ett företag får monopol på en viss produkt eller tjänst blir den som är beroende av produkten helt i händerna på producenten som kan sätta vilket pris de behagar....

Men samtidigt som det kan ses som positivt att USA får en motmakt, så är det knappast någon av oss som längtar tillbaka till det kalla krigets dagar, med terrorbalans och hot om atombombsförintelse när som helst.

Det måste finnas ett bättre sätt! För mig är det självklart att den vägen är att bygga världen på respekt för varandra och envar i stället för på makt. men hur kommer vi då dit? Få makthavare har hittills lämnat ifrån sig makten om hen inte har tvingats därtill av en högre makt. Likväl så måste det gå, för jag tror att de är den enda vägen att skapa en dräglig långsiktigt hållbar värld för alla levande varelser idag och i all framtid. Vad jag personligen kan göra för att ta världen dit vet jag inte, men jag vet att oavsett vilken väg vi måste gå så börjar vägen alltid med oss själva. Jag måste respektera mina närmaste, Mig själv, sambo, barn, kollegor. Och dessutom vidga kretsen till ALLA de jag möter, och så småningom ALLT levande. Först när jag ser allt liv som likvärdigt och värt respekt kan världen överleva i sin nuvarande, förbättrade form.

19 feb. 2014

Vittnet

Vaknade av en dröm igen...

En Vän skulle gifta sig med en annan som var min Vän för 30 år sedan.
Mannen som är en skådespelare spelade på alla olika vis upp rollen som "Mannen som fastnat på kroken och var på väg att förlora sin frihet", medan Kvinnan leende och med stoiskt lugn betraktade det hela, väntande i fast förvissning. Hon visste att det var hans ytliga spel, och var trygg i hans Kärlek under ytan.

Jag skulle vara vittne.

Det är min roll i mångt och mycket genom Livet, att vara vittne. Jag speglar de jag möter, talar om vad jag ser. Ytan lämnar jag därhän, den intresserar mig sällan, är mest patetisk. Jag vill ha möten under ytan, nära, naket och öppet, annars kan det vara... de som inte pallar det lämnar jag därhän, och de lämnar mig. Mina Vänner är och har alltid varit få, men mycket nära, ofta har de bara passerat genom mitt liv ganska snabbt och intensivt, men samtidigt så finns de verkliga Vännerna ändå alltid kvar , även om vi kanske inte har så mycket kontakt.

I en annan dröm för en tid sedan såg jag mig själv då jag smög för att grannarna inte skulle se mig. Det är också jag, fast jag eftersträvar det nakna mötet med de som kommer nära, så vill jag av någon anledning inte visa mig för de människor som jag tvingas ha runt mig utan att välja dem själv, de som bara vill ha yta får inte se mig under ytan...

Min Älskade frågade mig häromdagen varför mina Vänner aldrig kom och hälsade på och  varför jag inte bjöd in dem? Jag vet inte riktigt, det är bara så det är. Kanske pallar vi bara med det nakna mötet i portioner? Det är så det alltid har varit, jag har tagit initiativet till mötena mest bara sällan har mina vänner kommit på besök.

Jag är ett Vittne med viss distans, även om jag är Nära?

10 feb. 2014

Läkande i drömmarna

För en tid sedan vaknade jag av en dröm, jag var på en arbetsplats där en platschef som jag hade för 30 år sedan var chef. Det var när jag jobbade under honom som min migrän debuterade. Egentligen hade den nog debuterat i min barndom men det var då jag fick den diagnosticerad.

Jag har letat efter orsaken till min migrän, processat och tömt minne efter minne, gång på gång har jag trott att jag har löst dess gåta, men hela tiden har migränen funnits kvar.

Kanske är jag gåtan på spåret nu, det är andra gången på kort tid som jag drömmer den konstiga drömmen om platschefen som inte tillät några misstag. Han gav oss känslan av att alltid behöva titta över axeln för att se så han inte stod där och slog ner på något som vi gjorde. Det fanns bara ett sätt att göra saker på, hans sätt. Där fanns inget utrymme för att vara sig själv och pröva egna idéer om hur saker kunde göras, idéer som kanske fungerade bättre eller i varje fall kändes bättre. Sätt som var JAG, MITT sätt.

Jag tror jag känner igen känslan. När jag var barn så åkte vi varannan söndag till Mormor och Morfar och åt söndagsmiddag. Varje gång hade jag huvudvärk på resan dit, det var t o m så att den vägsträckan gav mig huvudvärk många år efter att de var borta, och redan som barn insåg jag att min huvudvärk hade med mormor att göra.

Mormor och Morfar tillhörde Bibeltrogna Vänner, en konservativ frikyrklig organisation. Vad BV exakt stod för vet jag inte, men jag vet att man inte fick leka på söndagar, man fick inte synas, höras eller busa, Skulle man leka så skulle man göra det tyst, och allra helst skulle man sitta tyst och lyssna på högmässan på radion. Kort sagt, barns behov var oviktiga och rentav fel, det var Mormors sätt som gällde... Det fanns en tramporgel hos Mormor och Morfar, den var ju såklart väldigt spännande, men den fick vi inte leka med, i stället skickades vi upp på vinden där det fanns en låda med hemmagjorda träklossar, och lite stenkulor, de fick vi leka med. Jag minns hur jag satt där och lekte och hur jag var orolig att min lek skulle höras för mycket, vilket så klart alltid hände, det var alltid någon stenkula som med buller rullade ner för trappan och föranledde bannor , eller var det något annat som pockade på oönskad uppmärksamhet.

Granne med Mormor och Morfar fanns en flerfamiljs-fastighet där det fanns en lekplats som lockade ett litet barn från landet som knappt hade sett en lekplats, men dit fick jag inte gå, för det var söndag och lekplatsen var, trots att det aldrig lekte någon där vad jag vet, förbehållen barnen i flerfamiljs-husen.

Kort sagt besöken hos Mormor var tillfällen då jag inte fick vara JAG och då jag hela tiden måste titta över axeln och vara beredd på bannor för att jag gjorde något fel.

Jag minns också känslan från mitt hem då jag utforskade något förbjudet men spännande, eller tog något gott i matkällare eller skafferi, hur jag smög hela tiden med blicken över axeln i väntan på bannorna.

Genom livet fram till den dag som är har jag ofta sökt mig till andra arbeten där det finns någon strikt chef eller uppdragsgivare med stort kontrollbehov och "sitt enda rätta sätt" personer som då man har pratat något, ont eller gott, om dem eller jobbet fått mig och stanna till och ta upp telefonen för att kolla att den inte av misstag ringt upp personen ifråga, vilket naturligtvis har hänt vid något tillfälle. Personer som berättar om hur saker ska vara genom att tala om hur illa och fel andra anställda eller entreprenörer har betett sig och vilka repressalier som väntar... som får mig att känna att runt hörnet så väntar bannor också på mig... om jag inte går på tå...

Natten efter att jag såg sambandet mellan dessa minnen och min migrän, drömmer jag igen, med dunkande migrän, halvt sovande och halvt vaken går jag igenom alla minnen ur det förflutna och uttrycker min ilska över att inte få vara jag och över att vara påpassad och kontrollerad. I drömmen tömmer jag de gamla minnenas grepp om mig, och  kanske... kanske... var det sista ronden med min Migrän!

Tacksam om jag kan processa och läka mina minnen i drömmen när jag är redo. Ska vi ta mina luftrör härnäst, Tack!

26 jan. 2014

Tanken bakom tanken

Javisst, det vi tror på tenderar att bli sant, men enbart om jag verkligen upplever att det ÄR så! Enbart tanken räcker inte, utan det är min Upplevelse som skapar min Verklighet.

Alla dessa människor som vid vissa ofta återkommande tidpunkter blockerar landets förbutiker där Svenska spel har sina ombud, nog önskar de sig pengar och rikedom, själva den ritual som de genomför är en bön om rikedom, men nästa dag utför de samma ritual igen, i 99 fall av 100, ändå "fattigare".

Vad var det som gick fel?

Nog måste en del av spelarna ha läst och hört allt som sagts om attraktionslagen på senare år, att allt du önskar dig ska du få. Men ändå....

Det är nämligen tanken bakom tanken som räknas! Åter till spelarna, varför spelar de? I de allra flesta fallen så gör de det för att de vill ha mer pengar, och varför vill de det? Jo för att de upplever att de har för lite pengar. De känner sig alltså "fattiga" och hur ska de då kunna dra till sig rikedom! Eller ta sjuklingen som får reda på att han kan affirmera sig frisk, föreställ dig att du ligger med den värsta influensa du har upplevt, och sänder ut till universum "Jag är frisk", det blir bara ordbajs långt från din verkliga upplevelse, och omöjligt att tro på.

Nog tror jag på attraktionslagens existens och verkan, men den har blivit en quickfix som syftar till att hjälpa många att tillfredställa sina ansvarslösa egoistiska önskningar. Livet handlar inte om att tänka sig rik eller frisk, jag tror nämligen att vår upplevelse av Livet och Verkligheten har något Viktigt att säga oss, inte enbart att vi tänker fel.

Jag är helt övertygad om att Livet ger mig allt jag behöver, Skaparen har låtit äppleträden och hasselbuskarna växa och bära frukt, men jag måste själv ta ansvar för att Livets Frukter hamnar i min mun. Likaså ger Livet mig alla de upplevelser jag behöver för att lära känna mig själv och mitt Livsmål, men det är mitt ansvar att tolka mina upplevelser, inte "tänka bort dem".

Jag tror inte mitt intellekt om att veta bättre än självaste Livet vad jag behöver, intellektet tror jag har till uppgift att notera och analysera våra upplevelser, inte styra oss, jag låter i stället Livet leda mig och litar på att jag kommer dit jag ska.

23 jan. 2014

Att ha kontroll utan att ha kontroll

Härom dagen så drog jag ett kort ur Oshos tarotlek, jag fick kortet "kontroll". Kontroll är något som för mig ofta känns begränsande och negativt, att försöka att styra och ställa och kontrollera tillvaron är något som oftast är gagnlöst och bara kostar en massa onödig energi. Ju mer vi planerar desto oftare måste vi ändra planerna. Än besvärligare blir det när vi försöker kontrollera andra som korsar vår väg.

Men det finns ett annat närbesläktat ord som för mig lite betyder "att ha kontroll utan att behöva ha kontroll", ordet är "Makt". Jag har funnit att för att jag ska må bra så är det väldigt viktigt att jag känner att jag har Makt över min tillvaro. Jag behöver känna att det är jag som styr även om jag oftast låter Livet komma till mig. Livet kan jag inte styra, men jag vill känna att jag har förmågan och handlingsutrymmet att "svara an" i alla de situationer som Livet ger mig. Liksom jag inte kan styra över väglaget när jag är ute på vägarna så är det ändå jag som för fram bilen, jag svarar an på det väglag och den trafiksituation som Livet ger mig, och jag styr bilen dit jag vill.

Om tanken enbart rymde 5 liter eller om vägarna plötsligt skyltades om så att vissa avfarter var stängda, då skulle jag bli mycket begränsad i min framfart.

För att få Makten i mitt Liv så ser jag till att ha ekonomiska buffertar, jag har valt ett arbete där jag själv styr min arbetstid, och jag strävar efter ett boende som gör mig oberoende både av banker, elbolag, livsmedelskedjor och andra. Jag vill ha Makten att själv ta Ansvaret i mitt Liv i alla lägen.

Att jag vill ha Makten i mitt Liv innebär också att väljer en tro där jag inte underkastar mig någon högre makt. Jag gör mig inte till "offer" för bakterier, virus, energier eller annat. Jag väljer att Tro att det är jag själv som gjort upp min livsplan innan jag kom hit, och att hela Livet tjänar mig för att hjälpa mig att uppfylla den Livsplan som jag gjort upp. Allt jag möter i Livet, vare sig det är människor eller andra levande varelser, sjukdomar, skador eller olika situationer, är Gåvor till mig, Gåvor som hjälper mig att uppfylla Min Livsplan.

Det finns ingen annan som har Makten över Mitt Liv! Jag gör mig inte till Offer för något!

20 jan. 2014

Vad eller vem väntar du på? (av Carola Lind)


Text och bild lånad av Carola Lind

Vad eller vem väntar du på?


Är du också med i klubben "När DET sker kommer jag att agera" ?

Eller är du med i klubben "Jag tar ansvar för mig i varje nu"

Vem, tror du ska komma och göra skillnad i ditt liv?

Vem, håller du andan för och låter bli att leva för?

Vad ska till, menar du för att du ska ta tag i det där som bara ligger där o skräpar?

Vem, menar du ska ta ansvaret för dina processer?

Jag har upplevt och levt i ett samhälle där familjer, grannar och vänner per automatik hjälper varandra och hela tidens finns där för varandra i en gemenskap. För mig, som länge var med i klubben "Kan själv" var det väldigt svårt att tillåta andra komma in och ta över göranden som jag faktiskt skulle kunna klara själv, även om jag brände ut mig på kuppen.

Jag har även levt i ett samhälle där det verkligen inte fanns en enda själ som hjälpte till, om jag ens bad om det.

Idag, i detta landet, Sverige, i detta samhället, vet jag att jag för det första bär ansvaret för vilken klubb jag är med i. Vilket definitivt kan variera, men "Kan själv" - klubben kan faktiskt fara dit pepparn växer och bli där. Jag BEHÖVER inte vara så präktigt duktig längre och det ÄR så skönt att lämna över ansvar till den som frivilligt VILL göra något. Eller som får betalt för att göra saker.

Så vem är det då som ska ta tag i allt som måste göras för att jag ska få en fungerande vardag och ett rikt och lyckligt flöde i mitt liv?

Bara genom att medvetandegöra de olika processerna, genom att sätta namn på vilken klubb jag är med i generellt, kan jag börja omstrukturera mitt liv och mina val.

Jag kan titta på mina förväntningar tex.

Vem är det jag förväntar mig, ska ta ansvar för mina ansvarsområden? Och varför är det så, att jag, tar ansvar för andra människors ansvarsområden som de, definitivt skulle må bättre av att ta hand om själv?

Så, istället för att sitta och vänta på att någon annan ska göra något för dig, eller tvärtom, inte låta någon göra något för dig, försök finna ut, vad VILL du själv ta ansvar för? Vad mår du BRA av att ha tagit ansvar för?

Resten kan ju någon annan som vill, mår bra av eller får betalt för, ta ansvar för så att du kan känna den FRIHET som kommer med att endast ta ansvar för sina egna processer och göra val som gör att jag kan känna mig självständig även om jag har en stark gemenskap.

[Carola Lind]

17 jan. 2014

Fritt tillträde

När jag sträcker ut min hand så får jag din hand i min.

Så Underbart att leva nära dig, att ge och få fritt tillträde till en annan människa.

Vi begränsar inte varandra, i stället ifrågasätter vi de gränser vi har runt oss själva:
Behöver jag en gräns mot dig?

Vi kontrollerar inte varandra, vill jag ha något annorlunda gör jag det själv eller ber om det jag vill ha.

Vi förändrar inte varandra, det är den Du Är! jag Älskar, inte en fantasifigur skapad i min hjärna.

Vi har fritt tillträde till varandras Liv, Kropp, Tanke och Hjärta i all respekt!

Så Underbart att Leva Nära Dig!

14 jan. 2014

Jag är rik

Intellektuellt kan jag lätt se att jag är rik. Jag har en Fantastisk relation med en Underbar Kvinna, jag har en Trygg, vuxen son som fungerar väl socialt, jag har ett jobb som försörjer mig, jag har ett boende och mat på bordet varje dag, jag har en god hälsa. Miljoner eller kanske nästan miljarder människor på vår jord har inget av detta. Så vad har jag att klaga på! Egentligen inget!

Likväl så känner jag mig ofta inte rik för jag lever ofta på marginalerna ekonomiskt. Jag vet att rikedom inte handlar om pengar, men ändå behöver jag en ekonomisk buffert för att känna mig rik, har jag inte det så känner jag mig begränsad och ofri, eller rent av fattig.

Nog vet jag att det är min tanke som föder min känsla, och Tacksamhet för allt det som jag nämde i inledningen, och mer därtill, kan visst få mig att känna mig rik. Men när jag betalar mina räkningar och pengarna tar slut innan kostnaderna är slut, då finns det bara en sak som kan få mig att känna mig rik.

Jsg är så lyckligt lottad att jag har makt över min ekonomi, vi har nästan alltid en del kostnader som vi kan dra ner på, men oftast är det utrymmet begränsat och många kostnader är en följd av tidigare beslut som vi inta kan påverka i brådrasket. Men min stora lycka består i att jag har ett arbete där jag själv bestämmer hur mycket jag jobbar och därmed min inkomst. Jag kan välja att jobba en eller två dagar extra i månaden och se hur ekonomin går i rätt riktning månad för månad.

Då känner jag mig Rik! och kan Njuta fullt ut av alla de Rikedomar som jag besitter

11 jan. 2014

Minnen

Våra minnen spelar oss ständigt spratt. Jag möter dig och mina minnen av tidigare möten får mig att se en upprepning av något som jag redan sett i stället för dig, fast jag kanske vet vem du är så kan jag plötsligt tro att du är någon annan och helt annorlunda.

Jag avskyr när någon vägrar att se den jag är, när någon ikläder mig en annans roll, trotts att jag gång på gång säger vad jag menade, trots att jag gång på gång berättar vem jag är, och trots att minnet av mig borde visa den jag är får jag gå där med någon annans hundhuvud. Osedd!

Kanske är det ofrånkomligt att vi ikläder varandra våra gamla minnen, det är vad hjärnan sysslar med, jämför och försöker stoppa allt vi möter i en box tillsammans med något tidigare upplevt, men vi kan åtminstone se till att "kläderna" är vackra.

Våra minnen finns inte längre, det som hände mig när jag var 5 år, den svartsjuka partnern som jag hade en gång, alla de som enbart värderade prestation... de är sedan länge borta. Men i mitt huvud finns det lagrat på en hårddisk, redo att plocka fram så fort något liknar det minsta. Men enbart så länge jag ger det energi.

Kanske var det inte ens sant? Jag har inte hela bilden, enbart mitt perspektiv, som det var en gång, finns lagrat i minnet. Frågar jag min syster så kanske hon berättar en helt annan historia, ur hennes perspektiv. Båda berättelserna är säkert sanna, men ingen innehåller hela sanningen, utan enbart vår upplevelse.

Egentligen är det inte sant utan enbart en förvrängd skärva av sanningen, helt enkelt ett minne!

Så varför inte göra om mina minnen, ikläda dem vackrare kläder, kanske lika sanna de, och göra mina nya möten vackrare.

Jag ger dem en rosa kant, i stället för att vara 4 år och känna mig i vägen och undanskuffad av min mor, så låter jag henne sätta sig ner och möta mina behov, se mig, där och då. Hur skulle det kännas? jag målar en bild som är vackert och som jag mår bra av.

Plötsligt möter jag andra människor, människor som jag känner förändras, jag förändras i mina möten. Alla jag möter ikläds vackrare kläder liksom jag själv. Alla slipper vi att bära de gamla hundhuvudena.

5 jan. 2014

Vi är guld värda

Vi är som ädla metaller, vad vi gör och hur vi ser ut spelar mindre roll, vi har vårt värde i grunden bara genom att Vara den vi Är!

Ett väl utfört arbete kan höja guldets värde något, men i grunden är det själva råvaran som är värdefull.

Inget kan heller förstöra vårt värde.

Vi är helt enkelt Värdefulla oavsett vad!

2 jan. 2014

Käre son (av Beatrice Håkansson)

Texten lånad av Betrice Håkansson

Käre son, store mästare!

Världen ligger för dina fötter...

Jag önskar av hela mitt hjärta, att du får växa likt ett träd så tryggt stadigt och starkt, med rötter djupt förankrade i jord, som står stadigt i världens storm.
Låt ditt grenverk sträcka sig nyfiket mot det oändliga...

Du Är den viktigaste personen i DITT liv! 
Du äger ansvaret över hela ditt väsen, dina tankar, känslor och handlinga
r!

Du äger makten i ditt liv!

Låt livet bli din stora läromästare!

Allt som kommer till dig, får du av livet som gåva, för att bli vän med ditt innersta väsens längtan efter sig själv.

Skatten, diamanten, sanningen om livet finner du i ditt inre, med alla svar om du bara lyssnar!

Livet handlar om att hitta sig själv, lära känna sig själv, sluta fred med sin innersta längtan efter sig själv...

Lycka till på färden, vackre Mästare!

-Mamma

[Beatrice Håkansson]