26 feb. 2011

Vem lurar vem?

I går träffade jag en riktig energitjuv på jobbet. En markägare krävde att vi två man  under 3 timmar flyttade ris en bit bort. Arbetet skulle han kunna göra med traktorn på 20 minuter. Det ingick inte i vårt jobb men han kom överens med uppdragsgivaren om detta. Vi satte de gränser som gick att sätta inom ramen för vårt avtal vilket bl a  innebar att vi timdebiterade jobbet.

I början kändes det förnedrande att gå där som en dagsverkare från 1700-talet bara för att han skulle få känna sin makt. Men den tanken gjorde det ju bara möjligt för honom att ta min energi, vilket var precis vad han åsyftade. Jag kan aldrig bli förnedrad om jag inte tillåter det.

Jag vände på tankarna. Kände mig tacksam att jag inte var hans anställde, dotter eller fru. Tacksam att jag inte var han, tänk vilket liv det måste vara att hela tiden försöka ta andras energi. Hur trevligt är det, hur många vänner har han. Tacksam också för att få använda kroppen fysiskt och göra ngt som jag älskar, nämligen just att dra ris. Men allra bäst var ändå, att vi nu hade tillfälle att göra det extra fint, göra det där lilla extra som gör att vi känner oss riktigt nöjda med vårt jobb, ngt som det sällan finns utrymme för i anbudet där bara pengar räknas.

Under 3 timmar gick jag där leende och trallade och sjöng , medan jag drog ris. Om jag tog tillbaka energin av honom vet jag inte, men han fick inte min, i stället hämtade jag energi ur tacksamheten och glädjen.

25 feb. 2011

Vad var det som hände?

När jag var lite över 20 jobbade jag några månader som timanställd på BUP. Jag hade tipsats om jobbet av en missbrukande vän som tidigare jobbat där. Det tog ett tag innan jag hade kommit in i ruljansen. Efter 3 månader hade jag äntligen fått in en fot och vunnit barnens och den ordinarie personalens förtroende. Det började bli mer jobb särskilt på ett behandlingshem.

Så var det fredagskväll och jag skulle jobba hela helgen. Jag var ensam personal en stund. Telefonen ringde och en av ungdomarna svarade. Där jag stod bredvid förstod jag att det var min vän och att han i sin desperation i jakten på droger hittat numret i sin röra utan att veta vart det ledde. Jag fick för mig att jag skulle rädda honom från att göra bort sig och bad att få luren.

Detta ledde till att killen som svarat förknippade mig med droger och förlorade förtroendet för mig. På en sekund rasade allt som jag kämpat för att bygga upp i flera månader. Att jag bedyrade att jag inte hade ngt med droger att göra hjälpte inte. De kunde inte vara säkra på det och grabbens förtroende var borta så jag kunde hur som helst inte jobba där.

En tid därefter var jag nästan paranoid. Detta var för otroligt för att vara sant. Så många tillfälligheter som samspelade i denna enda stund. Att han skulle hitta just det numret och ringa det just då, att jag jobbade ensam där just då, att det var den grabben som svarade….  Jag kände det som att hela världen konspirerade mot mig. Att den ville komma åt mig. Min verklighet krakelerade. Där jag befann mig i en främmande stad och dagarna innan saknat att se åtminstone ett bekant ansikte, kände jag mig igenkänd och jagad i varje stund.

I dag Vet jag att allt är förbundet med vartannat och finner min trygghet i det.

I går hände det igen.

Healing är inget som jag känner att jag behöver i min värld just nu, men det är inget som jag upplever som konstigt eller oförklarligt. Men när jag häromdagen fick uppleva mitt framför mina ögon hur en god vän (A) som jag har fullt förtroende för sitter 100 mil bort i en riktning och Ser energimässiga obalanser i en annan vän (B) 25 mil åt andra hållet. Jag vet att A är "på riktigt" och det är hur tydligt som helst att A verkligen ”är där” och ser in i B trots avståndet. A plockar bort obalanserna och en stund senare får B ångest, hög feber, hjärtklappning etc. det är som om hon går igenom en Coold Turkey. Då blev det plötsligt för mycket för mitt stackars förnuft.

Intellektuellt ser jag det som att healing handlar om att jobba med energier ungefär som magnetism eller elektrisk induktion. Jag vet att det händer ngt i energiväven när jag ber en bön, men jag har aldrig upplevt det så konkret. Äter krakelerade min verklighet och det kändes som en härdsmälta i hjärnan.

Långsamt kunde jag samla ihop delarna igen, mitt förnuft behöver förstå för att verkligheten ska få struktur och inte bara vara som ett mönster i ett kalejdoskop.

Ok energier! Vad som händer är som en radiovåg som får musiken att spela i en annan del av världen…. Men så plötsligt börjar transistorn att sända signalen tillbaka…

Hittar en ny bild. Det är som en interaktiv sida i ett trådlöst nätverk. A tittar på sidan (B) och säger vad hon ser, klickar på sidan och plötsligt förändras bilden. Konstigare än så är det inte, en signal som går genom energiväven och påverkar en annan del av väven.

Min Värld har landat i förnuftet igen.
Åter känner jag mig trygg.

Men varför kan inte jag uppleva det A upplever? Tja det är väl så att jag har andra uppgifter här i Livet. Jag ser det som om jag var en radio och de signaler som A tar emot är TV-signaler... klart att min radio inte kan uppleva det.

24 feb. 2011

Är detta den jag ÄR?

 Bilder från Jolanda den 3es Tarotlek 

Jag Är den jag för tillfället väljer att Vara.
Allt som jag väljer att Vara finns redan.
Tiden existerar inte.
Allt existerar samtidigt.
Den Sanning jag Uttalar om mig själv
I varje evigt nu
Förflyttar mig till den delen av den jag ÄR.

Jag är Ledsen!
Jag är Kärleksfull!
Jag förstår inte!
Jag är Nöjd!
Jag är Sjuk!
Jag är Lurad!
Jag är Rik!
Jag är Kärlek!

Åter till analogin om dataspelet.
När jag ställer mig frågan
Är detta den jag är?
Förflyttar jag mig till sidan
”Välj din karaktär”
Och jag kan välja fritt

Vill jag vara karaktären Ledsen?
Eller Vill jag vara ngn annan karaktär?
Vill jag kanske vara karaktären Lycklig?

Välj Karaktär!
 
Jag ÄR!

23 feb. 2011

Min dröm

Häromdagen hämtade mitt Ex de sista av sina saker här. Jag städade huset, det blev tomt och rent. Jag bor i ett hus, inte ett hem just nu.

Det var ett avslut, rensade bort allt det gamla. Det blev tomt.

I tomheten kom saknaden, saknaden av en nära familj, en nära klan, en värld som lever i samklang med livet.
Saknaden av gemenskap, närhet, samvaro och samhörighet i vardagen. Jag tror att vi människor behöver varandra för att må riktigt bra. Vi är sociala varelser, ömsesidigt beroende av varandra, av ett sammanhang, en grund att stå på. Så klart behöver vi också kunna stå stadigt i oss själva, utan ngn, det är nog nästan en förutsättning för att kunna fungera väl och nära med andra människor.

Ur tomhet och saknad föds längtan.

Jag drömmer om ett liv i samklang med naturen och Livet självt. Jag vill bo i ett kollektiv eller en ekoby nära naturen. Ett ställe där vi har plats för vår egen sfär, men också mkt utrymme för gemensamma måltider, samvaro gemenskap och närhet. Ett hem med partner, ”syskon” och vänner som älskar och respekterar varandra.

Jag vill kunna sitta vid matbordet och ha inspirerande, öppna och ärliga diskussioner. Sitta nära varandra i soffan med en skål popcorn framför en film. Ha en famn att vila i när jag är ledsen, ett knä att gråta i. Eller bara för att det är mysigt med närhet. Och vara den famnen och det knät själv.  Prata med varandra om vad vi känner och upplever i livet, öppet och naket i tillit. Leka och busa tillsammans med både vuxna och barn. Planera och odla ett trädgårdsland tillsammans, skörda det och sedan laga en gemensam middag. Dela på ansvaret för några djur. Skratta, dansa, sjunga och spela tillsammans. Följa naturen och fira dess skeden.

Jag föreställer mig att det finns en enda övergripande regel för samvaron:
Var och en sätter sina gränser utan att kliva över ngn annans gränser.

Därutöver avtalar vi praktiska saker i konsensus.

Må det ske!

22 feb. 2011

I min inre skog

I min inre skog
Finns det gläntor som jag kan flyga till
För varje dröm finns en glänta
För varje minne finns en glänta

Där skapar jag mitt nästa nu
Där möter jag Allt 
Som Jag Vill möta det

När ett minne vill ta över mitt Liv
Håller mig fast
Då flyger jag till den gläntan

Ser
Känner
Upplever
Är i det

Gör färdigt
Städar upp
Gör om
Pyntar

Ser, Känner, Upplever
ÄR
I det nya minnet

För varje Längtan
Finns en glänta
Dit jag kan Flyga

Se
Känna
Uppleva
Vara i den

Skapar
Fejar
Putsar
Smyckar

Ser, Känner, Upplever
ÄR
I min Framtid

Skapar igår
Minns imorgon

21 feb. 2011

Tomrum (av Carola Lind)

Ännu några vackra ord ur Carola Linds Tomrum

Tomrummet är utrymmet mellan Respekten för Mig, från Mig och Tillåtelsen av Mig, av Mig. Här ÄR Jag.

Det är Här jag nyttjar Allt.
...
Skapar av Allt.

Är min egen Mästare.

Tomrummet är för Mig, gula chakrat och där jag har möjlighet att lära mig om Egot.

Att ta plats, att ge mig själv plats, eller att lära mig bara vara, platsen som jag Är.

Tomrum är ett mellanrum mellan då och nu, nu och sen.

Tomrum är där man får perspektiv.

Tomrum är där man kan låta bli men också tillåta sig.

Tomrum är där man kan förstå att utan svart har vi inget vitt.

Tomrum är de rum som Magikerna kan.

Tomrum är den tystnad vi ibland söker och ibland skyr.

Tomrum är den plats där det SKER. Det som Sker. När det sker.

Tomrum är för mig, den kvalitets-sättare som Är, min riktlinje för nästa steg.

Tomrummets kvalitet anger alltid kvaliteten på varandet i nästa varande.

Tomrum är vackert. Rent. Om vi låter det vara. Så.


[Carola Lind]

19 feb. 2011

Loveletter ♥

 Inspirerad av ännu en av "Fröken" Carola Linds övningar

Jag Älskar Dig
Vackre Man
Så Inspirerande Kärleksfull och Ödmjuk

Jag älskar
Din Närvaro din Känslighet och ditt Mod
Du har en sådan förmåga att Beröra
Du kan vara både
Liten och Stor
Svag och Stark
Mjuk och Bestämd

Jag älskar
Din Ärlighet din Öppenhet din Nakenhet

Du är så
Fantastiskt Passionerad och Närvarande
I det som fångar din Uppmärksamhet
Och Nyfikenhet i stunden.

En egenskap som jag Älskar
Detta att kunna ge sig hän
Helt och fullt i det som Är

Du är Underbart Omtänksam och Varm

Jag Älskar din förmåga
Att sätta ord på Livets och Kärlekens Mirakel
Och på Känslor

Din Analytiska förmåga
 
Din förmåga att Känna in andra människor
Och ge dem det de behöver
Du är Stödjande utan att ta över
Kan Leda utan att ta makten från ngn

Bäst av allt är nog att du Accepterar dig själv
och Allt
Precis som det Är utan dömande

Du är Kreativ och Mångsidig
Inget ryggar du för när du vill Skapa ngt

Du Är stolt över dig själv
Älskar dig själv i alla delar
Så Trygg i dig själv
I din Kärlek
I din Sanning

Ditt Hår är Vackert
Din Kropp är Stark
Ditt Leende är Underbart
Ditt Skratt smittar
Dina Ögon Lyser

Du är Vän med din Lust
Så Närvarande och Lekfull
När du Njuter av din sexualitet
Och din Manlighet
Firande Lusten Livet och Kärleken
Tillsammans med någon Älskad

Ett med ngn Älskad
Ett med Lusten
Ett med Livet
Ett med Allt

Jag är stolt över ditt Mod
att våga möta varje skugga i dig själv
Ditt oförtrutna Växande in i din innersta kärna

Det som är Du
Det som är Kärleken
Det som är Livet
Det som är det Gudomliga
Det som är Allt
Det som Är
Du Är
Ett
Med Allt

Du är Kärleken

18 feb. 2011

Kontaktannons från Mig till Mig

Fick till mig denna övning av Fantastiska Vännen Carola Lind
Att skriva en kontaktannons riktad till  mig själv som ett sätt 
att bjuda in min Storhet och sammansmällta med den

Välkommen att vandra Nära vid min sida
Du som ser Kärlek som en Närvaro som Accepterar dig själv och mig fullt ut
Gränslöst!
Du som kan stå ensam och oberoende
Men ändå vill bjuda in mig i ditt Liv
Du som kan Skratta och Leka
Du som kan knyta an utan att bli beroende
Du som vill släppa mig Fri att vara den jag är
Du som vill vara Fri att vara den du är
Du som vågar se ditt mörker och se Ljuset på andra sidan
Du som vågar se mitt mörker
Du som vågar stå kvar i ditt Ljus och se mitt Ljus
Du som är Stolt över den du är
Du som kan vara Stolt över den jag är utan att känna dig mindre
Du som är vän med dig själv och Livet
Du som kan vara Ärlig och Närvarande i varje möte
Också i mötet med dina rädslor och med mina rädslor
Du som ser Sex och Lust som en pågående Närvaro i Relationen
Som ett sätt att fira Livet och Kärleken tillsammans
Ord, Blickar, Beröringar, Kramar, Hångel och Älskog
Du som finner Tryggheten i dig själv
Du som vill följa ditt Hjärta i varje stund
Du som kan vara Passionerad och Inspirerad
Men också vila i Tystnad och Stillhet
Du som kan låta ditt Intellekt dansa med mitt
Föra och följa om vart annat
Du som kan ge Kärleken fri att uttrycka sig som den vill

Du Är Jag och Jag är Du
Tillsammans är vi Ett … VI

17 feb. 2011

Trygghet

Att knyta an
att vila tryggt i mammas famn
att veta att mamma blåser om jag slår mig när jag klättrar upp på en stol
att vila med kinden mot mammas varma mjuka bröst när jag är ledsen
att gömma sig i skogen och skratta glatt när pappa hittar mig
att vägra borsta tänderna bara för att kolla att han kan få sin vilja fram
att cykla själv till havet och få skäll när vi kommer hem
att skriva ett kärleksbrev och posta det och sedan vara supernervös
att lita på livet och se det som en välvillig vän
att sluta jobbet utan att veta vad jag ska göra sen
att öppna mitt hjärta för ngn och behålla det öppet
att våga vara liten och gråta i en kvinnas famn
att våga möta den älskade även när hon är liten utan att försöka fixa
att vara stolt när den älskade är i sin fulla kraft
att spegla mig själv i den älskade utan något att gömma mig bakom
att se sig själv i den älskade och veta att hon är jag
att släppa den älskade fri att vara den hon är i alla delar.

16 feb. 2011

Makt eller offer

Vi har alla en tro på hur Livet och döden fungerar. Ingen har den absoluta sanningen, utan vi måste helt enkelt välja den tro som vi vill leva med, den tro som känns rätt i vårt hjärta. Vår tro blir den högre makt som vi underkastar oss. Vi kan kalla den högre makten för vad vi vill. Gud, Livet, Kraften, Vår livsplan, Ödet, Naturlagarna eller kanske till och med Slumpen, det spelar ingen roll.

Jag vill ha totalt ansvar för allt i mitt liv, för jag vill aldrig bli ett offer för ngn eller ngt, när jag inte väljer att vara det. Därför vill jag också ha makten i mitt liv. För att kunna ha all makt över mitt liv, så behöver jag tro på en allsmäktig högre makt som dessutom lämnar över all makt till mig, på någon nivå. Vi kan vara lika stora eller mindre än vår högre makt, men vi kan aldrig vara större. Därför måste jag tro på en allsmäktig högre makt om jag vill ha fullständig makt över mitt liv.

Tror jag på en sådan makt så innebär det att jag också tror att alla har den totala makten över sitt liv, vi har t o m makt att välja att inte ha ngn makt alls över vårt liv. Det innebär också att Alla skapar sitt liv på ngt plan.

Men ett liv som är fyllt av lidande? Vad är det för mening med det? Varför skapar ngn ett liv där de lever en kort tid som ett plågat och missbrukat barn t ex? Varför skapar ngn ett liv med kronisk smärta? Vad finns det för mening med det?

Jag vill se en mening med livet, jag vill tro att våra liv har ett syfte. Jag väljer att tro att vi är här för att uppleva Livet och Kärleken.

Men hur får jag ihop det med ett liv i lidande? Jag ser det så här:
Vi lever i en dualistisk värld, inget kan existera utan sin raka motsats. Utan mörker syns inte ljuset, utan sorg kan vi inte uppleva glädje etc. Men fortfarande är livet i lidande meningslöst för den som lever det. Varför välja ett sådant liv? Jag väljer att tro att den delen av oss som upplever är evig, att den delen lever flera liv och att vi inte alltid väljer att leva en viss upplevelse för vår egen skull. Jag tror att vi är ömsesidigt beroende av varandra för att skapa den upplevelse som gör det möjligt att uppleva Livet och Kärleken fullt ut. Jag tror att vi t ex kan välja ett liv som ett plågat och missbrukat barn för att föräldrarna ska kunna uppleva sorgen och smärtan i den upplevelse som det ger dem.

Varje upplevelse innehåller fröet till sin raka motsats. Vi kan välja att vända upplevelsen av maktlöshet till upplevelsen av makt, upplevelsen av sorg till glädje osv. Den tron ger också ett sådant liv en mening, det blir en gåva för att möjliggöra den största upplevelsen för ngn annan.

11 feb. 2011

Att vara en Upphöjd Mästare

Mästare är vi därför att vi väljer att vara det
Mästare är vi därför att vi ser oss som Ett med Allt
Mästare är vi därför att vi ser oss som Ett med Livet
Mästare är vi därför att vi ser oss som Ett med Gudomen

Vi, Gudomen, Livet och Allt är Ett
Och Allt finns i varje del
Varje del är Allt

Vi Är Allt
Vi Är Livet
Vi Är Gudomen

Se mig gärna som Mästare
Se alla som Mästare.
Men framför allt
Se dig själv som Mästare

Upphöjd?

Ingen är lägre eller högre än ngn annan
Inget är lägre eller högre än ngt annat

Det enda som kan göra oss
Lägre än ngt annat
Är vi själva

Tror vi att vi är högre än ngt annat
Då gör vi oss lägre
Tror vi att vi är lägre än ngt annat
Då gör vi oss lägre

Se mig gärna som Mästare
Se alla som Mästare
Men framför allt
Se dig själv som Mästare

Då är du upphöjd

Namasté

9 feb. 2011

Som en tom målarduk

Livet är som en stor tom målarduk, som vi kan fylla med precis vilka fantastiska bilder vi vill.

Det är bara det att vi alla har med oss våra små sårade barn som längtar efter att bli sedda. De fyller vår duk med sina tags som skriker mot oss "Se mig!" Det gör det väldigt svårt att fylla duken med våra underbara skapelser. Målar vi över klottret så kommer det hala tiden nya tags.

För att kunna skapa vår Underbara värld, måste vi först låta våra små ledsna barn få sitta i knät, låta dom finnas, se dom och Älska dom.

Sedan kan vi tillsammans Leka fram bilderna, Leka fram Livet.

8 feb. 2011

Nuets Sång (av Sebastian Andersson)

En vacker dikt av Sebastian Andersson

Tidigare har jag sökt dig i ensamheten
Och i den saliga tystnaden
För din röst var likt ett naket stearinljus
Vars låga piskades av orons vindar
Men en viskning
Kan inte väcka den som slumrar djupt
Förlorad i den jordiska drömmen
Så jag ber dig nu
Låt din röst göra sig hörd
Låt den vara åskan som mullrar
Högt nog för att överrösta tomhetens eko
Låt den vara som en jordbävning
Som skakar om även mina djupaste rötter
Låt den vara klar som det skarpaste ljuset
Det ljus som får även solen att framstå som en skugga
Låt den bränna till aska
Allt det som var
Och låt den vara som vinden
Som sprider askan till intet
Låt den vara helheten
Som omfamnar
Även det som inte ännu är helt
Låt den smälta tårarna av is
Och genomborra stenen i mitt hjärta
Jag ber dig
Låt den uppfylla mig
Hela mig
Med sin allomfattande kärlek
Så att till slut varje cell och minsta partikel
Skriker ”jag älskar dig” till alla de andra
Låt din röst
Bli min sång
Så att vi tillsammans
Med en och samma stämma
Kan sjunga livets stora sång
Så jag ber dig
Låt den tiden vara Nu

[Sebastian Andersson]

7 feb. 2011

Livet som ett dataprogram

Livet är som ett stort data program, det finns programkod för ALLT som du i din vildaste fantasi kan tänka dig. Hela livet är ett fält av oändliga möjligheter.

Öppnar du ett program i en ordbehandlare ser det ut ungefär så här:
  B £ bB ƒ= bB  u 3ÀëMjP�UR¡ bB ƒÀ P‹
Rena grekiskan!

Men vi behöver inte förstå eller veta hur programmet fungerar. Det enda vi behöver veta är vilka knappar vi ska trycka på och hur vi trycker på dem. Om du använder en ordbehandlare så behöver du inte veta hur koden för fet text ser ut du behöver bara veta att det blir fet text om du trycker på knappen för fet text.

Likadant är det i livet, det enda vi behöver veta är hur vi trycker på knapparna. Vi trycker på knapparna med vår Tro, vårt Fokus, våra Önskningar och vår Intention.

Enbart vår Fantasi sätter gränserna och Fantasin sätter inga gränser, den vidgar dom!

Kanske är det vår fantasti som får Universum att fortsätta att utvidga sig.

6 feb. 2011

Livet snurrar vidare

Just nu känns det som jag har sagt allt jag har att säga för den här gången.

Livet snurrar vidare och annat får mitt fokus, det är precis som det ska vara.

Tack alla som jag har fått dela mina inlägg med, en del har haft glädje av somligt som jag skrivit och för det är jag oändligt Tacksam! Glad att ni funnit ngt av värde i mina ord.

För er som känner att jag har ngt viktigt att säga om just ert liv ibland. Orden finns kvar och jag på minner om "Möjlighets-funktionen" på http://www.svarta-tavlan.se/ Klicka på "Inspiration" så slumpas just den av ca 190 texter som du behöver just nu.

Jag återkommer när jag har ngt att säga, eller när jag stöter på några viktiga ord från ngn annans penna.

På återhörande.
I oändlig Tacksamhet och Kärlek


Sigge

5 feb. 2011

Dikt (av Camilla Hellstadius)


Rummet var kallt och grått,
fuktigt och vått.
Kylan trängde in i mitt kött,
glöden i elden hade dött.
Dörrarna runt omkring mig var stängda,
nycklarna till dem var bort-slängda.
Mitt hjärta värkte av sorg,
jag var inlåst i min egen borg.
Tårarna hade ebbat ut,
energin var borta, helt slut.
Jag tynade sakta bort,
livet hade blivit allt för kort.
Livet rann ur mig i rasande takt,
jag ropade efter min själavakt.
En ljusslinga trevade sig ned,
och plötsligt fanns det brinnande ved.
Värmen spred sig i min kropp,
jag reste mig sakta och fick hopp.
Hasade mig till dörrarna trevande,
öppnade och allt kändes genast levande.
Dörrarna hade varit olåsta hela tiden,
det var bara som jag gick igenom den inre striden.


[Camilla Hellstadius]

4 feb. 2011

Be om lätthet

Vi har så många invanda talesätt som säger saker som: ”Vill man vara fin så får man lida pin”, ”Smakar det så kostar det”, ”Inget i livet är gratis” Etc.

Men vi behöver inte ha det besvärligt för att det ska bli bra. Vi behöver inte prestera för att kunna skörda glädje och frid. Vi behöver inte kämpa för att växa… inte alltid.

Vi har mkt att vinna på att inte fly från det som känns svårt och jobbigt men vi behöver inte ha det jobbigt för att kunna må bra.

Vi behöver inte brinna för att sedan återfödas ur askan som Fågel Fenix, vi kan vara en örn som svävar ansträngningslöst på vinden.

När Livet serverar mig ngt obehagligt gång på gång då vet jag att det är en gåva förknippat med detta. I mörkret finns fröet till ljuset. Men jag behöver inte ngt mörker, personligen för att kunna vara i ljuset, mörkret finns redan.

Jag flyr inte det som Är (utom när jag gör det) men jag ber om lätthet.

3 feb. 2011

Min egen kärlek (av Karolina Österman)

Karolina Östermans Vackra text och bild

Jag drar sakta efter andan, fyller mina lungor med luften, den klara, rena.
Stilla och djupt är mitt andetag, så ovant, så smärtsamt till en början.
Hur ska jag kunna fylla mig med min egen luft? Jag som inte lärt mig hur man gör.
Men nu andas jag - mitt eget andetag...

Jag öppnar sakta ögonlocken, det starka ljuset smärtar till en början.
Först är det suddigt tills mina ögon vant sig.
Hur ska jag kunna se med mina egna ögon? Jag som inte lärt mig hur man gör.
Men nu öppnar jag ögonen och blickar försiktigt ut och skådar ett okänt paradis - mitt eget paradis.

Jag lyfter sakta mitt ben och tar ett vingligt steg. Benet viker sig men rätar sen upp sig igen.
Det känns läskigt och ovant.
Hur ska jag kunna gå på min egna ben? Jag som inte lärt mig hur man gör.
Men nu går jag. Sakta men målmedvetet - på mina egna ben.

Jag går på en gyllene stig. Det känns ovant och lite läskigt. Ingen har gått där förut.
Stigen är inte upptrampad för den är till för mig att trampa upp.
Hur ska jag kunna gå den stigen? Jag som inte lärt mig hur man gör? Jag som bara gått alla andras vägar.
Men nu vandrar jag, med målmedvetenhet och mod - på min egen stig.

[Karolina Österman]

1 feb. 2011

Kärleksdefinitioner och relationer (av Sofia Elenäs)

En vacker text och bild av Sofia Elenäs

Det jag kallar den villkorslösa kärleken, är inte en känsla för mig.

Den villkorslösa kärleken är för mig en djupare inre, glädje och frid, en samhörighetskänsla med alltet.

Den villkorslösa kärleken finns som i ett inre rum av stillhet, ibland har jag kallat rummet mitt innersta eller hjärtat, ibland har jag liknat det vid en undervattensgrotta.

Känslor är mer sånt som griper tag i mig på ytan, där det verkligen kan storma, känslostorma, riktigt ordentligt.

Stillheten o den villkorslösa kärleken upplever jag på djupet, när jag kan vara närvarande i nuet. Jag kan föreställa mig då, att jag tar emot och ger av den villkorslösa kärleken i varje andetag.

Den villkorslösa kärleken jag upplever är en kärlek som är kravlös och som bara vill alla andra människor gott.

När jag känner en attraktion till en annan människa, vet jag sällan i förväg, varför jag dras till den personen, vad som är syftet med att jag önskar ett möte med just den människan.

Det är spännande att nyfiket utforska utan förutfattade meningar. Min tro är att jag dras till människor, där ett ömsesidigt utbyte kan ske, som är lärande, utvecklande eller helande i något avseende.

Efter ett sådant möte med en annan människa, finns en särskild omsorg och ett intresse för vad som händer den människan kvar hos mig.

Jag kan därför uppleva det sorgligt o frustrerande med människor som bara kommer och går i mitt liv. Jag upplever att vänskapsrelationer, har större utrymme att förändras och därför blir mer bestående än det som jag tidigare kallat kärleksrelationer i mitt liv.

Som relationsanarkist väljer jag nu att istället kalla alla mina relationer vänskapsrelationer.

När det gäller mina vänskapsrelationer så skulle jag även kunna kalla dem Kär-lekar.

Jag vill att den typen av "lekar" ska fungera ungefär på samma sätt som lekar gjorde när jag var barn. Dvs man bestämmer tillsammans efterhand som leken har sin gång, vad leken ska innehålla, om eventuella regler för leken behövs, man prövar, omvärderar sånt som inte fungerar.

När fler lekkamrater tillkommer, kan nya saker i leken tillföras eller behöva ändras. Det finns alltid möjlighet att avbryta leken om man inte vill vara med, eller inte kan komma överens om sånt som alla inblandade kan acceptera.

Leken kan ta slut, tillfälligt eller helt o hållet. Det som inte tar slut för mig är själva kärleken. Kärleken är för mig ingen slit o släng vara. Det är en återvinningsprodukt. Kärleken till en viss person kan förändras o omvandlas till något nytt o användbart. Kärleken upphör aldrig.


[Sofia Elenäs]