29 feb. 2012

28 feb. 2012

"Healing"

I mångt och mycket fungerar vi som en "maskin", det finns orsaker och verkan i hela vårt varande. Det vi tänker verkar i kroppen, det vi äter sätter sina spår i våra tankar, det vi känner påverkar vårt system, den vi ÄR avspeglar sig i Allt vi upplever.... Det är jag fullt och fast övertygad om.

Jag upptäckte att mitt blodtryck var skyhögt, det finns förstås en orsak till det, vilken orsaken i grunden var visste jag inte då, men upptäckten gjorde att jag började titta efter orsaken. Samtidigt som det finns en bakomliggande orsak, så finns det också en mekanism i maskineriet.

Högt blodtryck beror vanligtvis rent fysiskt på att blodkärlen drar ihop sig, mekaniken består i att kroppen sänder ut signalsubstanser som beordrar blodkärlen att dra ihop sig. Därför behandlas högt blodtryck ofta med ämnen som endera blockerar dessa sammandragande substanser, eller andra substanser som vidgar blodkärlen.

Dessa substanser finns i kroppen annars skulle inte läkemedlen fungera, så varför gå omvägen om läkemedel? Jag skrev tidigare att våra tankar påverkar vår kropp. Tanken jag har högt blodtryck är en tanke som "beordrar" kroppen att sända ut dessa sammandragande substanser, kroppen försöker rätta sig efter tanken, därför blir det viktigt att när jag nått insikten släppa tanken och i stället sända andra signaler till kroppen.

Det höga blodtrycket i sig är inte farligt, men det orsakar deformation av hjärtat och ökar förkalkningarna i blodkärlen, och därmed ökar risken för stroke och infarkt. ... och det vill jag ju inte. Här behövs både vidgande av blodkärlen och rengöring.

Jag växte upp på ett mjölkproducerande lantbruk. Korna mjölkades med maskin, uppe vid taket i stallet gick mjölken i glasrör till mjölkrummet och mjölktanken. Då vi mjölkat färdigt så rengjordes mjölkledningen, i glasrören pumpades det runt vatten och diskmedel, och under tiden gick vi in och åt frukost. Diskningen skötte sig själv i kanske en halvtimme, timme.

Detta blev min bild, den tanke som jag använde för att ge kroppen nya signaler. Liksom vi gjorde med mjölkmaskinen så gör jag nu med mina blodkärl, jag låter "diskningen" sköta sig själv och ser för mig hur det pumpas runt ämnen som löser upp och rensar bort förkalkningar och fettavlagringar i kärlen. I stället för de stela glasrören så ser jag mjuka avslappnade vida rör där "diskningen" pågår, medan jag sysslar med annat.

Det har effekt, några dagar senare är mitt blodtryck högst normalt igen. Så klart kan jag inte veta om det hade blivit normalt ändå, men det spelar ingen roll, kroppen har på ett eller annat sätt rättat till förhållandena, och det är det enda som är viktigt. Och mina visualiseringsövningar kostar inget, samt saknar negativa biverkningar.

Men jag kan inte låta det stanna här, mitt höga blodtryck var ett symtom på något, en verkan av någon orsak. Det enda jag hittills har gjort är att avhjälpa det fysiska symtomet, nu måste jag finna orsken. Den tanke som klingar sannast i mig själv är att jag har "stängt in mig Själv", därav det höga trycket. Jag tror att vi är här för att uppleva Livet, men i lika hög grad är vi här för att Uttrycka Livet, och det gör vi genom att Uttrycka oss Själva, Den vi ÄR!


27 feb. 2012

Vissa ångrar inget (Av Camilla Åhlfors)


Vissa ångrar inget medan andra ångrar allt,
i mitt inre stormar det och blåser kallt.
Där råder nordanvindar och vågor väller fram
av minnen som i åratal har dolts p.g.a. skam.

För i min inre värd, där är jag en soldat
med tungan som mitt svärd och rädslan som min mat.
I mitt inre varvas jordskreden med krig...
där många har fått offras på min vandringsstig.

Men om man aldrig erkänner sitt mörkers makt,
som en del av sig, då blir man ej intakt.
Syftet med vår födelse är väl att växa...?
Så att älska sitt mörker är en levnadsläxa.

Det finns kurser för alla med olika test
som visar vårt behov av att lära oss mest.
Då själens önskan är att vara i balans,
får vi här på jorden, alltid mera än en chans.

En chans att ändra riktning, färdsätt eller mål,
för att ta examen och kunna fylla våra hål.
Nej, vissa ångrar inget medan andra ångrar allt.
I mitt inre ångrar jag skammen framförallt.

[Camilla Åhlfors]

25 feb. 2012

Översteprästinnan

För mig utgör Översteprästinnan personifieringen av Moder Jord, Det är hon som genomför det rituella Hieros Gamos, det gudomliga äktenskapet/samlaget, tillsammans med Fader Himmels personifiering. Hon representerar, moderlighet, näring, skaparkraft, och kvinnlighet. Hon är den Kvinnliga aspekten av oss själva och av Livet.

Översteprästinnan talar därför om att vi ska bejaka våra kvinnliga sidor, sådant som Omhändertagande både känslomässigt och fysiskt, Kreativitet, Känslorna och Empatin. Ur henne föds vi, hon när oss och tar hand om oss, hela livet kommer vi att vara Moder jords barn.

Baksidan av Översteprästinnan påminner oss om att inte glömma bort den kvinnliga aspekten av oss själva och Livet. Vår navelsträng till Moder Jord kan vi aldrig klippa.

Hon varnar oss för att glömma och vanvörda vårt ursprung, "Av jord är du kommen..." och jord skalla vi alltid vara. Har vi glömt bort Verkligheten, Livet? Har vi glömt bort att vi i slutänden är och alltid kommer att vara beroende av jorden och hennes resurser för vår överlevnad? Oavsett vilka tekniska framsteg vi gör så måste vi alltid näras av Moder Jord. Vi måste vara rädda om henne för vår egen skull!


Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

22 feb. 2012

Allt är som det ska.... just nu.... (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson

Livet är inte alltid som jag vill att det ska vara,
men det är ALLTID som det SKA vara just nu,
och det enda sättet att bli lycklig, fortsätta vara lycklig
är att göra det bästa av det. Oavsett vad som sker.
.
Livet ger mej inte alltid det jag vill ha, men ALLTID det jag
behöver. Varken mer eller mindre, sen är det upp till mej
hur jag möter det som ges. Med missnöje och självömkan,
som ger mej ett dåligt mående. Eller med nyfikna positiva
ögon till det som ges, oavsett vad det är, och tar reda på
vad det är jag ska lära mej av det, som för mej framåt i
livet i stället för bakåt som det blir av det första alternativet.
.
Det valet är inte alls svårt idag. Jag går framåt mej nyfikna ögon.
Jag var förr för det mesta så tvärsäker på vad som var
bäst för mej. Och lika ofta var jag övertygad om att det jag
tyckte var bäst, att det skulle göra mej lycklig.
Och jag trodde verkligen på att jag skulle finna lyckan
i drogerna, i brotten, i det mesta, förutom där den verkligen finns,
just nu och inom mej.
.
Jag funderar ofta lite över alla de gånger i det förflutna
när mina önskningar inte har blivit uppfyllda, till all lycka.
För de önskningarna jag hade då var baserade på ett skevt,
destruktivt tänkande, så jag är glad att de flesta av de
önskningar jag hade då inte gick i uppfyllelse, för
om de hade gjort det, så hade jag nog suttit på ett
långt fängelsestraff nu eller varit död.
.
Då var det bara handling, jag agerade bara, utan tanke,
utan känsla... Och då blir önskningarna farliga, destruktiva.
Jag lärde mej detta, fick det inprogrammerat på behandlingen,
av en kvinna som jag har oerhörd tacksamhet till idag.(just då
tyckte jag bara att hon var jobbig och dryg), men jag lärde mej
nånstans på vägen att det är dom som jag ska lyssna mest på,
de som irriterar mej, för de har mest att lära mej, för dom har
träffat en punkt i mej som jag behöver förändra.
.
Kunde jag någonsin tro att jag skulle göra det jag gör i dag?
Leva livet på livets villkor? Att ha erkänt mej som en knarkare
och kriminell? Att jag skulle sitta här och skriva om mina
känslor och tankar? De som var hemliga även för mej för
några år sen. Nej, det kunde jag inte tro på den nionde okt 2008,
då jag var påtänd och kriminell för sista gången. Hoppas i alla fall
att det var sista gången. Men jag vet att även om det känns oerhört
avlägset det "liv" jag levde då, så känns det även som om det
var igår.
.
Jag får aldrig glömma bort var jag varit, i kriminella uppgörelser,
hemlöshet, och mitt eget skapade helvete då.
För glömmer jag det så lever jag farligt nära ett återfall,
så medvetenhet om det förgångna, att jag ser det som
erfarenheter som för mej framåt i livet. Då håller jag
återfallet på säkert avstånd. För dit vill jag inte igen,
det önskar jag ingen att uppleva.
.
Jag önskade mej att få tillbaka kontakten med min dotter,
jag ville ha någonstans att bo, mat för dagen, pengar så jag
klarade mej igenom dagen utan brott, karriär, men hade jag
verkligen förutsett allt som livet haft i beredskap åt mej?
Nej... Jag har allt det där idag, jag njuter fullt ut av mitt liv
idag, och jag gör det som krävs av mej varje dag för att behålla
det. Och en del av det är att dela med mej av min väg tillbaka,
så att kanske någon kan få den strimma hopp som jag fick i okt 2008.
.
Min syn på ett lyckligt liv såg annorlunda ut mot idag,
det handlar väl om att jag släppt egot, självömkan och
oärligheten så gott jag kan.
Mitt missbruk och tillfrisknande från det ingick inte i
den bilden förr. Men det hör till den. Det vet jag idag,
och jag använder mej av det idag, som gåvor av livet
som för mej framåt mot nya härliga saker i livet.
.
För några år sedan kunde jag inte föreställa mej de
lyckokänslor jag upplever i dag.
Men lycka är något som jag inte kan jaga, utan bara känna.
Och jag kan bara känna den nu.
Jag har alltid möjlighet att välja att vara nöjd
med och lyckliga över det jag har.
Inte förneka lyckan genom att vara missnöjd med
det jag tror att jag behöver nu och inte har.
Jag HAR ALLT jag behöver för att vara lycklig nu.
Det har alla....
.
Jag kan ta livet som det är, i förtröstan om att det
är som det ska, att de är precis vad det behöver vara.
En lycka som varar för alltid kommer till slut att bli min.
Och den har blivit det, för att jag tillåter mej att
vara lycklig och nöjd med det jag har idag.
Genom det jag upplever i dag så känner jag lyckan
och det är underbart.

[Kalle Johansson]

21 feb. 2012

Det kom ett Fantastiskt mejl...

Även om det vände redan då jag skrev gårdagens blogginlägg, så är jag ändå oändligt tacksam över allt stöd jag fått. Tack, tack tack!

Det Vackraste och Viktigaste jag fick var detta mejlet från en Älskad Vän. Eftersom jag förstod att många kände igen sig i de ord jag skrev i går så vill jag delge det här, fler behöver läsa det.

Hej min vän.
Läste din blogg i dag och kunde till viss del känna igen tanken att inte finna någon mening i att fortsätta leva om man inte får leva fullt ut. Känslan att få frihet genom döden.
Det senaste året har för mig varit det mest intensiva året av själslig smärta och det tar aldrig slut.
Tanken att få avsluta har i bland givit mig ett lugn och ett hopp om att få bli fullkomligt lycklig och få ett lugn i mitt liv utan att behöva smärta.
Jag har nog aldrig varit så nära att ta livet av mig som för ca 4 veckor sedan.
Jag fick ha mina närmaste hos mig eftersom det inte gick att vara ensam.
En vän stod vid min sida och höll en kamp för min överlevnad och jag kommer alltid vara henne tacksam för hennes kärlek.
Men en händelse vände min tanke.
Mitt i detta så hamnade en gemensam vän i en djup svacka och skrev att hon nu bad gud om att hämta henne till himlen och hon gav upp sin livskamp och ville bara dö.
Hon skrev precis som du: "Jo jag vet att det finns massor av människor som jag bryr mig om, men ni har så många andra...." !!Fast hon skrev "Jag vet att jag betyder mycket för dig, men du har så många andra omkring dig" .
Det fick mig att vakna!!
Jag insåg att det hon skrev är helt galet.
För den pusselbit hon fyller i livets pussel kan inte bli ersatt av någon annan. Just hennes del är så unik.
Utan den vackra delen så tappar de andra bitarna sin glans.
Alla har så stor betydelse på olika plan, och då måste även du och jag ha ett större syfte för andra och världen.
Vi är ju alla en viktig del av andra också och vi påverkar varandra i allt vi gör.
Även om man känner att man inte har så stor del i andras liv så har man större funktion än man förstår.
För mig har du en av de största delarna i mitt liv.
Vetskapen om att du finns får mitt pussel att glänsa.
Även om du inte hör av dig och även om du skulle vända mig ryggen helt, så har jag ändå vetskapen om att du vackra själ som givit mig så mycket på så många plan: DU FINNS!!
Du existerar och lyser även upp andras liv på någon annan plats just nu bara genom att gå förbi med den energin du lyfte mig med.
Du är en del av mitt pussel vare sig du vill eller inte.
Vi är ju alla ett.
Så om du ger dig själv kärlek och värderar livet så ger du även mig och många andra chansen att värdera livet och du ger oss kärlek.
Vi påverkar alla varandra.
Så när jag sakta börjar förstå att jag måste vända tanken till att vilja leva så gör jag det inte bara för mig själv utan jag gör det för helheten och helheten är livets cirkel.
Livets cirkel inkluderar alltet.
Tar du bort något ur systemet så rubbas flödet, och vårdar du inte dig själv så rubbas flödet, och alltet blir påverkat, så som moderjord blir påverkat när vi rubbar hennes livsflöde med all förstöring. förstörs en organism så rubbas en annan, som påverkar den tredje osv.
Så till dig och mig och vår vän så vill jag säga att vi måste se till här och nu.
Här och nu så lever vi som jordmänniskor, och vi har blivit satta här för att vårda våra liv med kärlek och tacksamhet för allt vi går igenom, lära oss av våra känslor som tar oss på livets "berg o dal banor" .
Låt oss tillåta oss att för en stund vara i känslan att finna lugn i att dö men låt oss inte tappa värdet över att vi fått ett jordeliv och fastna i tanken och sluta att vårda oss själva.
Vi kan vara i känslan för en stund eftersom den vill få oss att förstå vad vi har att jobba med hos oss själva, men vi får inte följa tanken fullt ut genom att sluta vårda och värdera vårt liv som vi har just nu.
Jag är glad att du går till din läkare.
För när du vårdar dig själv så vårdar du även mig, för du är en viktig del av mig.
En stooooor viktig del.
Jag ser din text, jag ser din tanke, jag ser ditt lilla barn, jag ser dig.
Jag älskar allt jag ser och jag tittar på dig med alltets och kärlekens ögon.
Du är en del av alltet och jag är en del av alltet.
Om du blundar så ska jag vara dina ögon, precis som du har varit mina när jag blundat.
Jag ska andas åt dig när dina lungor inte bär luft precis som du andats åt mig när jag tappade förmågan att finna luft.
Jag ska göra detta utan att du noterar det, jag ska inte tränga mig på, jag ska bara sända dig den kärlek du behöver för att du ska klara finna det du söker inom dig.
Jag ska och kan inte ersätta din egen förmåga att hitta kärleken till dig själv, ditt inre barn och livet; jag ska bara förgylla den så du kan se dig själv ur mitt perspektiv eftersom du är en del av mig och jag är en del av dig och vi är alltet.
Jag gör detta för alltet, jag gör detta för dig, mig och alla andra. Jag gör detta eftersom jag har fått gåvan att kunna älska.
Jag älskar dig.
När jag skriver dessa ord så menar jag det från botten av mitt hjärta och det är inte ord som missbrukas, utan det är ord och mening som expanderas för varje gång jag säger det till dig eftersom min kärlek till dig och till alltet bara växer ju mer jag ger utav det.
För jag har fått gåvan att känna kärlek och det är det största i livet.
Du är en gyllene pusselbit i mitt liv vare sig du vill eller inte.
Även om jag har 1 000 000 andra i mitt liv så är ingen lika vacker och unik och har sin givna plats så som du har i mitt liv.
Var i nuet och bär vetskapen om att allt du upplever är viktigt så länge du ger det hälsosam energi.
Om mina ord inte givit dig något så radera meddelandet och glöm bort dom. Dina behov är det viktiga i detta nu.
Ingenting annat. ♥♥♥ NAMASTÉ

[M.E.]

20 feb. 2012

Måste jag dö för att Leva?

Då min far var 60 fick han sin första hjärtinfarkt, min kusin fick sin när han var 50, de har båda levt många år efter det, förvisso förkortade fars infarkt sannolikt hans liv men han uppnådde ändå aktningsvärda 86 år. Min kusin lever förhoppningsvis i bästa välmåga i många år till.

Då jag var strax över 40 uppdagades för första gången att jag hade högt blodtryck, det var under några jobbiga år av mitt Liv, och bara under korta perioder i samband med inbetalningen av kvarskatten. Jag tog det på allvar, jag ville inte fullborda sviten. Det föranledde aldrig medicinering, den jobbiga perioden tog slut och i stället började en mycket omvälvande period av mitt liv, då jag sakta bit för bit monterade ner allt som varit viktigt för mig, i grund och botten så var det egentligen bara en sak, nämligen att bli sedd. Det har för det mesta omedvetet varit min enda strävan i Livet.

Jag har kanske varit duktig på mycket som jag företagit mig och framförallt har jag varit duktig på att bli sedd, men bit för bit har jag sett igenom mina vackra fasader, det har inte varit jag. Jag har inte plockat bort dem, det har bara blivit meningslöst att hålla fram en fasad och blänka med den när jag upptäckt att det är en fasad.

Sedan ungefär ett halvår tillbaka har mitt Liv i stort sett saknat mening och mål. Visst har det funnits ljuspunkter, det har funnits stunder då jag både skrattat, älskat och gråtit. Det finns stunder då jag njuter av Livet, fantastiska möten med människor som jag Älskar, men mestadels så kunde jag lika gärna spelat något dataspel, eller för den del vara en av de hubotar från tv-serien "Äkta människor" som vandrar runt som förprogrammerade dockor, utan förmåga till någon verklig närvaro.

Någon gång för mycket länge sedan tappade jag bort mig själv, min längtan och min riktning, i stället klistrade jag på en massa utanpåverk, när nu det är borta så är det tomt. Det är inte så att jag är missnöjd med livet eller något annat, allt är faktiskt väldigt fridfullt och skönt... men tomt. Det var faktiskt så att bara för några veckor sedan tänkte jag tanken att skulle jag dö nu så skulle det vara ok. Det spelar ingen roll liksom, grabben är nästan vuxen och någon annan har jag inte. Jo jag vet att det finns massor av människor som jag bryr mig om, men ni har så många andra.... Nej jag är inte depressiv eller känner dödslängtan, jag Älskar att Leva, det gör jag verkligen, jag vet bar inte hur man gör.

Kanske var det en förvarning till vad som komma skulle, eller en reaktion på att jag faktiskt känt av min kärlkramp då och då de senaste månaderna. Min vana trogen har jag nonchalerat det. Men så de senaste veckorna har jag känt mig rejält (och då menar jag rejält) stressad ganska ofta, utan att vara det egentligen, och utan någon påtaglig anledning. Jag har undrat över det, men inte kunnat finna någon orsak. Jag mår ju bra... fast tomt. Sömnen har inte varit något vidare, brukar annars sova ganska bra om än lite, men jag brukar klara mig med lite sömn. Så också nu, fast stressen tilltar.

Så igår kväll när jag inte för mitt liv kunde sova med kroppen prillig av rastlös sockerdricka, slog det mig plötsligt, "jag har kanske högt blodtryck!". Sagt och gjort jag letade fram blodtrycksmätaren, trädde den på armen och startade... med en suck dog den. Jag har inte använt den på flera år, så det blev till att råna stereons fjärrkontroll och något mer på batterier, sen åter till verket. Vilade en stund sedan uppmätte jag mycket riktigt ett rejält högt blodtryck. Gåtan fick sin lösning, jag hade alltså förväxlat ett vanligt symtom på stress (högt blodtryck), med stress it self. Det förklarade varför jag var stressad fast jag inte var stressad.

Nu beslöt jag mig i alla fall för att det var dax att göra något åt mina symtom, helt enkelt för att det börjar bli jobbigt att gå omkring så här, för en del av mig tycker fortfarande inte att det spelar någon roll om jag lever eller ej. Sagt och gjort, kanske var det bäst att göra något på en gång, jag ringde sjukvårdsupplysningen, som efter en stund kom fram till att jag borde gå till jourvårdcentralen då de öppnade på lördag förmiddag. Blodtrycket var lika högt på morgonen, och jag gick lydigt till vårdcentralen, väl där konstaterade de mycket riktigt att jag hade ett högt blodtryck, och sa åt mig att gå till min egen vårdcentral på måndag morgon, de besvärade sig inte ens att lyssna på mitt hjärta, eller att låta mig träffa en doktor. Så mycket för den handlingskraften!

Nåväl, symtomet kvarstår, och jag tro inte att det enbart beror på ärftliga betingelser, jag tro att det handlar om bristen på mitt Själv. Dels att jag inte kan hitta själva Självet, och dels så tror jag att det är barnet i mig som alltid sett till att bli sedd, som nu börjar känna sig övergiven och icke-existerande. Kanske är det också så att i dödens närhet kan jag finna min Livskraft.

Har jag egentligen något annat val? Livet kan offra sig för att något annat ska Leva, Livet kan praktiskt taget tyna bort, men en sak gör det aldrig, det ger inte upp. Sällan vet vi vart vi är på väg i Livet egentligen, vi kanske tror det, men vi vet inte. Vad spelar det för roll att jag inte vet vart Livet ska föra mig? min enda uppgift är att uppleva Livet, och jag litar på att Livet kommer att föra upplevelserna i min väg.

Tre saker ska jag göra nu. Jag ska ta mitt inre barn i famnen och krama det hårt, jag ska sätta den ena foten framför den andra, varje längtan ska jag följa om än så liten, längtar jag inte efter något ska jag gå ändå. Livet är något vi gör tillsammans, tillsammans upplever vi det, du och jag, efter bästa förmåga, det räcker.... och på måndag gör jag ett nytt försök med läkaren.

17 feb. 2012

JAG ser dig, ser du mig. (av Gunilla Wikberg)


Jag hör ditt rop på hjälp,
Jag förstår du har det jobbigt,
Jag försöker hjälpa dig, genom att ge av min erfarenhet, av min lärdom, genom att delge min tid till dig.

Men du vill inte ha den hjälpen jag ger, du vill inte se det jag ser, du vill ha en annan hjälp som du kan nära din ångest med, du har inte behov att få hjälp som helar.

Du vill ha medhåll, du vill bli ömkad, du vill att jag håller i din ångest, du vill lasta över den på mig så jag kan bära den åt dig en stund, så den kan få växa sig starkare, så du får en bekräftelse på hur illa du mår, att det är synd om dig, det är din makt i ditt mående.

Jag kan inte vara din medberoende till ditt destruktiva leverne, jag vill inte nära ditt destruktiva beteende, jag vill inte stärka ditt ego som tar av andras energier, jag vill inte att dina monster ska få spelrum och bli allt större och starkare. Jag vill inte att du drar mig med, äter upp mig i din desperation att få energi till dina monster.

Den ångest du när ska inte få kväva mig.
För jag mår precis som du, lika mycket ångest, i min desperation att ge dig det du vill ha går jag under, jag orkar inte ge dig det du suktar efter, jag har ingen styrka att ge dina demoner näring.

Känsliga energier som är sköra i het luft brinner gärna och lätt, ur askan föds fågel Fenix.

Flyger mot nya äventyr, mot nya mål, fri för att växa, fri att bli vad den må bli.

Vill du följa med eller håller dina demoner dig fast i grå dis som blir svartare och svartare.

Valet är inte alltid ditt, men om du föder det som känns bra i stunden får det som blir bra i gryningen ge vika, det vita kan inte ersätta det svarta, de måste vara motpoler, men det måste få samma yta att växa på. Annars blir det  grå....

Så min vän , NU är det dags, våga bryta det invanda mönstret, våga göra annorlunda.

Byt färg, byt tallrik, byt taktik, byt fokus,
NU GER VI OSS AV.

[Gunilla Wikberg]

15 feb. 2012

Sorg (3 svärd)

Vi människor skapar bindningar, vi knyter an till människor och ting, någon eller något blir viktigt för oss. När vi sedan förlorar det som blivit viktigt, så upplever vi så klart en saknad, Astrid Lindgren beskrev det klockrent med orden "Du fattas mig!" Jag tror vi behöver våra bindningar, ur dem föds känslorna av gemenskap och enhet, men för eller senare så måste allt som är viktigt för oss försvinna ur vårt Liv, om inte förr så när vi försvinner ur Livet. 

Vad gör vi då? 
Hur kan vi leva med saknaden? 
Hur kan vi behålla banden utan att gå i sönder?

Naturligtvis så har Livet gett oss ett verktyg också för att hantera detta, verktyget är Sorgen. Sorgen är lösningen på det olösliga, när vi förlorar någon eller något som är viktigt för oss så är det Sorgens uppgift att göra det möjligt för oss att stanna kvar i Kärleken. Om vi inte sörjer så måste vi stänga av, men det är då inte bara saknaden som vi stänger av utan även den Kärlek som vi förknippar med det vi förlorat. Sorgen gör det möjligt för oss att behålla banden och därmed även känslorna av Gemenskap och Enhet.

Sorgen är alltså viktig, beklaga därför förlusten, men aldrig sorgen.

Baksidan av Sorgen varnar oss för att stänga av våra känslor men även för att fastna i saknaden, vilket i sig är ett tecken på att vi stängt av. Egentligen kan vi aldrig förlora någon eftersom vi inte kan äga någon, därför kan vi heller aldrig sakna någon. Men våra Känslor och Upplevelser äger vi, och de kan vi heller aldrig förlora men vi kan stänga av dem.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

14 feb. 2012

Alla-Elakas-Dag (Av Sanna Nova Emilia)


Om alla dagar vore hjärtats dag så skulle inte alla-hjärtans-dag finnas.... Så tills vidare så älskar jag av hela mitt hjärta alla andra dagar utom denna och följer istället min sons förslag att göra en Alla-elakas-dag. Vi kan samla alla elaka handlingar till en och samma dag och sedan fortsätta att älska fritt  och ge av vår kärlek till alla vi möter resten av året. En underbar idé från en då 7-årig liten pojke :) Förhoppningsvis blir då alla elaka handlingar så småningom lika konstlade som alla-hjärtans-dag :)

Så skit på er alla vännerna! ;) :P

[Sanna Nova Emilia]

13 feb. 2012

Ekonomi, Politik, Andlighet och Grekland

Ibland skriver jag om ekonomisk politik här i bloggen. Någon undrar kanske vad dessa ämnen har i denna bloggen att göra. Kanske har en del lagt märke till att jag taggar även dessa inlägg med "Andlighet", varför det?

Andlighet är för mig "Det vi Tror om Livet och Döden". Politik är samhällets  Tro om Livet och döden uttryckt som styrelseform och lagstiftning. Vårt Finansiella system är ett uttryck för den rådande Politiken, samhällets rådande Tro.

Ta detta som händer i Grekland. (Jag ska rakt inte påstå att jag är särskilt insatt men lite hör jag ju på radion). De åtstramningar som sker där i dag bygger på trosatser som t ex "Den enes bröd den andres död", Darvinismens "De starkares överlevnad" och dyrkan av mammon. Man inför lägre minimilöner, vilket innebär att de som redan har det svårast ska betala Greklands skuldkris genom att få det ändå sämre. Man kräver att Grekland privatiserar en mängd olika verksamheter, vilket innebär att man realiserar sitt kapital och därmed gör sig av med potentiella inkomster, med mera lån som följd. Jag väntar bara på att få höra att någon av de mest populära semesteröarna har sålts till Kina, vad händer då? Jo Grekland går miste om alla de intäkter som turismen på denna ö genererar. Vad som sker i dag är att de "starka" trampar ändå hårdare på den "svagare" Grekland, och pressar ut det sista av livskraften ur landet. Kvar kommer det att bli ett förslavat land utan självstyre som genererar inkomster till de som redan har mer än de behöver, grekerna kommer att bli billig arbetskraft som turnerar runt i Europa för att mot dålig betalning utföra de arbeten som ingen annan vill göra. Inte konstigt att grekerna protesterar!

Om man hade en Tro på "Allas lika Värde", så skulle åtgärdspaketen se betydligt annorlunda ut. Det första man skulle göra vore att göra alla Greklands skulder räntefria, räntan är pengar (energi) som inte finns, som skapas ur intet, ingen skulle förlora på detta, det enda som skulle hända skulle vara att storfinanserna inte kunde tillskansa sig mera pengar (energi) ur tomma intet på grekernas bekostnad. Om man måste sänka minimilönerna så skulle man samtidigt införa maximilöner för att låta även de som inte finns i samhällets botten vara med att betala för krisen, (Om inget annat så skulle det göra trovärdigheten enormt mycket bättre och grekernas vilja att bidra och betala skatt skulle förbättras betydligt.). Om man Tror på "Allas lika Värde" skulle man också ändra skatteskalan, man skulle införa ett grundavdrag som innebar att ingen behövde betala skatt förrän man först tillgodosett sina dagliga grundbehov så som mat och bostad (översatt i svenska förhållanden så skulle det kanske innebära ett grundavdrag på minst 100 000 kr/år. Dvs för de pengar som vi behöver till mat, bostad och andra dagligvaror, sådant som alla behöver, skulle vi inte behöva betala skatt). För inkomster därutöver är det rimligt att tänka sig att alla betalar procentuellt sett lika mycket för varje intjänad krona, utan en massa skattetekniska kryphål som de mest bemedlade kan smita genom, (vilket skulle slå hål på argumentet (mot progressiv skatt), att det måste löna sig att tjäna pengar).

Nog är politik och ekonomi Andlighet!

12 feb. 2012

Det annorlunda folket (Av Carola Liva Lind)

Text och bild lånad av Carola Liva Lind

Har du sett dom?

Märkt av dom?

Irriterat dig på dom?

Snackat skit om dom bloggat om dom till och med sladdrat om dom?

Nickat medhållande i Tv-såpans klockrent skildrande av dom?

Lusläst Skvallerpressens förnedrande version av verkligheten om dom?

Dom där du vet.

Det annorlunda folket.

Dom som inte är som Du. Eller som du och din bästa vän eller väninna.

Du vet sådana som liksom, inte du är som! Eller som inte är som du!

Sådana du ser i rännstenen, på parkbänken, utanför socialkontoret, i pentavolvon mitt på en Onsdag.

Dom där som köper sina kläder på postorder, den där som fiskar upp en 33cl colaburk från skräpet, den där som står mitt på ljusa dagen och liftar!

Den du ser stoppar ett paket smör innanför jackan på Hemköp.

Och hon du vet, hon som har en älskare.

Han känner du nog också. Han som taffsar på sina kollegor. Dom är annorlunda dom där. Eller hur!

Och hon som säljer sexleksaker, eller hennes väninna som tillåter Mannen att kolla på Porr. Kan man fatta?

För att inte tala om hon den där arbetslösa som lämnar sina barn på dagis och sen låtsas söka jobb om dagarna medan hon egentligen bara fikar med sina väninor!

Ja man kan ju göra listor. Eller hur!

Eller hon som är sjukskriven men orkar vara i stallet, och den där du vet, ja vad var det nu han hette, ja skit samma men hans morsa dog o han bodde kvar i hennes lägenhet med alla hennes grejer! Äckligt ju!

Och den där ensamstående Mamman som bara producerar ungar på löpande band, vem fan betalar för henne och hennes snorungar om inte du! på statens och Din bekostnad! Illa.

Och hörde du inte hos tandläkaren häromdagen någon påstå att allt vi gör varandra är sådant som snart kommer tillbaka. Sånt väntrumssnack, nej fy fan för sånt. Tacka vet du logiskt tänkande och rutiner. Ja riktiga rutiner Ni vet. Fredag med Lövbiff o Bea, Lördag med film o Kassler, sånt som ger värde i livet!

Och nämnde jag förresten han som bara stack ifrån fru och barn för att vandra!

I FJÄLLEN!

I två veckor!

Hur kunde hon släppa iväg honom????

Ja inte fattar man sådant, vilken otrogen skit va! Han hittade säkert en brud som särade på benen direkt. Jävla typer man ska behöva omge sig med. Dom är annorlunda dom där.

Och jag då, som inte kan söka jobb någonstans.Nej men det går ju inte. Ingen vill ha mig. Nej vet du jag har för bra meriter. Det blir som ett hot vet du. Dom där, sådana där andra, dom vet inte vad riktig arbetskraft är när det ser sånt. Trist. Så jag får vackert gå här och ta igen mig. Ja jag har ju lite att göra. Grabbens fru är en sån Ni vet som bara far runt på olika tillställningar. Man får ju vara flexibel då då o vara till hjälps lite, Ta hand om Sonens tvätt i alla fall.

Men jag läste en artikel! Jo när jag tänker på det så stod det nåt skit i aftonbladet om det jag hörde hos tandläkaren, ja ni vet i det där jävla väntrummet kan ju folk inte urskilja på vad som är ok att diskutera.

I artikeln i aftonbladet då alltså, så stod det att vi alla hör ihop. Men fy fan då. Skulle jag kopplas ihop med den där alkisens brud då då som står där borta?

Artikeln hette det annorlunda folket, det handlade om sådana som bara klagar. Ja såna ni vet som bara har fördomar o klagar och röjer bland folk för de inte är nöjda med sitt eget jävla liv.

Det stod nåt skit om att alla härstammar från samma kärna. Jo jag tackar jag.

Det annorlunda folket, ja nog är dom annorlunda alltid. Nej, det annorlunda folket är nog ett släkte för sig.

Tacka vet jag att vara Normal!

[Carola Liva Lind]

9 feb. 2012

Vinst (9 mynt)

Vinst är ofta ett svårt ord, åtminstone för mig. Kanske handlar det om att vi förknippar det med brist eller förlust?

När jag växte upp fick jag lära mig att "ingenting är gratis" och liknande s k "sanningar", men det är inte sant, vinst är förknippat med vår förmåga att ta emot, och därmed vår känsla av Värde.

Vi kom alla hit till Livet som Vinnare, av tusentals och åter tusentals spermier var det just den som innehöll hälften av dina anlag som fick befrukta ägget, Detta för att just du skulle bli till! som just den viktiga del av Livet som du är!

Det är inte självklart att vi är här, man räknar med att ca 60% av alla graviditeter slutar i missfall, den vanligaste orsaken till missfall är att fostret på något sätt inte är funktionsdugligt. Men du är Funktionell! du är en Vinnare! och en viktig del av Livet!

Nu är vi här och Hela Världen är till för Oss! Liksom Vi är till för Världen!

Allt har sin plats i Skapelsen och Livet brukar se till det Levande, Livet är ett överflöd och vi har bara att ta emot av det överflödet, allt vi behöver finns där för oss. Lättast att ta emot av Livets överflöd har vi genom att vara Tacksamma, Tacksamhet för vad vi faktiskt har gör oss redo att ta emot mer av överflödet.

Vi kan tycka att vi inte alls får vad vi behöver, men då fokuserar vi på bristen, och det gör det svårt att ta emot av överflödet. Sanningen är ju att vi visst har fått allt vi behöver, vi Lever ju i detta Nu!

Baksidan av Vinsten varnar oss för att frossa i överflödet och ta mer än vår andel av det, det är när vi gör så som bristen uppstår i någon annan del av Skapelsen.


Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

6 feb. 2012

Viskande (av Sanna Nova Emilia)

Dikt och bild lånad av Sanna Nova Emilia

En tyst viskning andas i mitt öra
Blåser liv i mitt hjärtas segel
Sveper sitt stormande jag över mitt sinnes spegelblanka ytor
För med sig all den längtan jag trott gått mig förlorad

Några stillsamma ord vibrerar genom den sammetslena natten
En natt som inte längre skrämmer mig
Som inte längre hotar mig
Som inte gömmer eller slukar mig
Som inte glömmer eller förbrukar mig
En natt som inte längre stukar mig
Utan som långsamt låter sin gryning vakna inom mig
Ett hjärta utan rädsla...
Ett varande utan tveksamhet...

En tyst viskning ilar genom mina drömmars grenverk
Får min soldränkta bladkrona att smeka himmelen
Väcker liv i det jag saknade men förlorade
Återupplivar allt det jag fann men aldrig fick

En tyst viskning når min själs trumhinnor
Får mitt hjärtas stämband att vibrera
Sjunger på ett språk som jag förstår
Den sveper genom den ljusa natten
och den säger att

Jag älskar dig...

2 feb. 2012

Skuldsedlar

För att förstå vad skuldkrisen handlar om så måste vi förstå vad pengar är och hur de skapas.

Pengar representerar energi, det är viktigt att inse att pengar inte ÄR energi, de bara representerar energi. Att det är så blir ganska tydligt om vi försöker värma huset genom att elda med pengar, om vi använder aldrig så mycket pengar så blir det inte mycket värme vi får ut av det hela.

Däri ligger också förklaringen till skuldkrisen ytterst. pengarna som inte besitter någon egen energi måste låna sin energi från något annat, det innebär att varje sedel är en skuldsedel som
ytterst motsvarar en viss mängd arbete, arbete är nämligen den enda energi som vi människor kan använda för transaktioner. Vi kan ge av vårt arbete då vi t ex hjälper någon att flytta, och vi kan ta emot arbete när vi t ex tar emot en gåva. även om gåvan är materiell så är den ytterst betald med arbete.

När man började med pengar så bestod de av mynt präglade av ädla metaller, och de lånade helt enkelt sin energi från metallens värde, senare kom man på att trycka papperspengar eftersom det var lättare att hantera, men också då lät man ädla metaller låna sin energi åt pengarna, den som gav ut sedlarna var helt enkelt tvungen att ha guld eller silver motsvarande deras värde annars så fick användarna inget förtroende för pengarna och använde dem ej. och gjorde man som i Tyskland under mellankrigstiden, började trycka mer pengar än man hade täckning för i guld eller silver så förlorade de sitt värde, man fick helt enkelt inflation.

Så här långt fungerar allt ganska bra om det inte vore för räntan, som jag återkommer till senare. Men någon gång på 1900-talet började man glömma bort vad pengar egentligen var, man började se det som att de besatt ett värde i sig, därmed så kunde också det ena landet efter det andra överge sin guldmyntfot utan att befolkningarna förlorade sitt förtroende för pengarna, så skedde t ex i Sverige 1931, fram till 1971 fanns det dock fortfarande ett bestämt förhållande till den amerikanska dollarn vars värde lånades av en guldmyntsfot. I dag har våra pengar ingen reell bas och det är numera bankerna som skapar pengar enligt normen att varje inlånad krona ger dem rätt att låna ut 20 kronor ur tomma intet! Pengar skapas idag alltså utifrån skuld, men det är egentligen inget nytt, för pengar måste alltid låna den energi de representerar någonstans ifrån.

Pengarna skulle nog kunna fungera i det långa loppet om man återgick till guldmyntsfoten som garanterade dess reella värde, och om det inte vore för RÄNTAN!

Räntan innebär att det alltid finns en brist på pengar. Om vi lånar säg 1000 kronor till 2% ränta så kommer det i samma stund som vi lämnar banken att fattas pengar eftersom räntan börjat ticka, efter ett år så kommer vi inte att vara skyldiga bara 1000 kr utan 1020 kr. Dessa 20 kr måste med nödvändighet ha skapats någonstans genom att nya pengar fått låna sin energi någonstans ifrån, oavsett var du får dina 20 kr ifrån så bygger de ursprungligen på skuld. Det krävs alltså hela tiden mer pengar i systemet, man talar om en tillväxt i ekonomin.

20 kr på ett år är inte mycket pengar men även om det bara handlar om 2% ränta så gäller räntan ALLA pengar som skapats, och de blir bara fler och fler för att kunna täcka räntan. Föreställ dig att vi lånar (skapar) våra 1000 kr år 0 med ränta på ränta så har vi år 36 en skuld på det dubbla, och det låter inte så farligt, men för varje fördubbling är det dubbelt så många pengar som måste skapas, dvs på 35 år måste lika mycket pengar som redan finns i systemet skapas, alltså låna sitt värde någonstans ifrån. Om vi nu tänker oss att 1000 kr var summan av alla pengar år 0 och att räntan alltid har varit 2% generellt i hela systemet så innebär det i år måste finnas 200 triljoner (20 nollor!) i systemet. de närmsta 35 åren måste vi alltså skapa ett lika stort mervärde. Räknar vi på det på världens befolkning så innebär det att det för varje invånare på planeten dagligen måste skapas ett mervärde på otroliga 2,2 miljoner kronor. Det är naturligtvis omöjligt och det har det varit ganska länge.

Man kan tycka att systemet skulle ha kollapsat för länge sedan, och det skulle det också ha gjort om vi inte tillfört energi från annat håll än genom vårt arbete. Svaret på den gåtan finner vi i alla de naturresurser som vi konsumerat de senaste 300 åren, inte minst handlar det om olja. Oljeproduktionen i världen har ökat konstant sedan man först började pumpa upp olja i mitten på 1800-talet, det är den främsta orsaken till att vår ekonomi har kunnat fortsätta fördubblas vart 35e år. Men runt 2004 nådde oljeproduktionen toppen, fortfarande finns det massor av olja kvar att utvinna, men det blir allt dyrare att utvinna den för varje fat vi pumpar upp och den kan alltså inte längre tillföra energi till vårt ekonomiska system i ett ökande tempo.

Hur löser vi då skuldkrisen? Ja lösningen finns inte i nya lån som Europas styrande tycks tro.Vårt ekonomiska system har helt enkelt nått vägs ände och det hjälper inte vad vi gör åt det.

Men att ett ekonomiskt system kollapsar är inte någon katastrof, och att ett destruktivt system kollapsar kan väl närmast ses som positivt.

Lösningen är mycket enkel och består i två delar:

1) Räntan avskaffas
2) Inga nya pengar skapas utan att de motsvarar tillförd energi i form av mänskligt arbete.

TADA!!!

Livet kommer förmodligen att te sig ganska annorlunda ganska snart, men det är ingen katastrof, det enda som egentligen händer är att vi måste sluta leva över våra tillgångar.

För mer lättfattlig information i ämnet gå till www.chrismartenson.com/page/crash-course-one-year-anniversary