Vår berättelse om hur livet ser ut tenderar att bli sann. Vi kanske tror att vi berättar om hur vi erfarenhetsmässigt lärt oss att livet ser ut, men det kan lika gärna vara så att det är vår berättelse som skapar våra upplevelser av livet (jag tror att det är så). Vår berättelse om livet kanske är det manus som skapar vårt liv.
Någon drabbas av allvarliga sjukdomar, bränder och stölder, gång på gång. En annan måste jobba långa dagar praktiskt taget varje dag för att få det att gå runt. Själv går jag ofta omkring och oroar mig för pengar trots att jag har ett jobb som bör täcka mina kostnader utan problem.
Hur ser våra berättelser om livet ut?
Min berättelse om Livet utgår från stenåldersmänniskan. Vi är här för att uppleva Livet självt i alla dess former och aspekter (var och en för sig ska inte uppleva allt, men alla vi tillsammans), samtidigt som vi gör det måste vi också se till vår överlevnad, dvs vi måste ta ansvar för vår (och våra närmastes) försörjning. Så långt är allt gott och väl....
Men det finns också en berättelse som säger att när det kommer in pengar så går bilen sönder, en plomb ryker ur min mun eller något annat som kostar pengar händer. Det kan tyckas som det är min erfarenhet som skapar den berättelsen, för så har det ofta varit. Efter ett inkomstbringande jobb har också de stora utgifterna kommit. En annan berättelse säger att man inte ska leva över sina tillgångar och handla för pengar som man inte har. Förvisso har jag också erfarenheter av att det blivit jobbigt att betala saker i efterhand, så rådet är utan tvekan klokt.
Ungefär så ser nog min berättelse bakom min ekonomiska oro ut.
Men det finns också en annan berättelse som är lika sann men som jag sällan berättar. Den skulle kunna låta så här ungefär: "Det är lugnt, det kommer in nya pengar hela tiden." (sant), "Varför oroa sig det har ju alltid ordnat sig med pengar" (också sant), "Mina inkomster är minst lika stora som mina utgifter" (sant det också) eller (då man kanske någon gång måste låna pengar) "Det är månadskostnaden som räknas, huvudsaken är att mina inkomster täcker dem" (Förvisso sant)
Tänk om jag skulle byta ut de förstnämda (erfarenhetsmässiga) berättelserna mot de senare lika sanna, skulle livet bli annorlunda då? Och om det finns en annan berättelse som också är sann för mina olycksdrabbade vänner, skulle deras liv bli lugnare då?
Jag tror det!
Vi ska inte ljuga för oss själva, men vi kan välja våra berättelser.....
... Ty i begynnelsen var ORDET....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar