29 sep. 2010

Det Vackraste pusslet av Dig

Tidigare publicerad den 29/9-10 på Facebook
(English translation follows in the comments)

Att drömma är inte fel, att önska är inte fel, att vilja ngt är inte fel, det är så vi talar om för Gud/Kraften/Livet/Kärleken/Universum…. vad hon ska tillhandahålla för redskap åt oss att skapa det vi vill ha med i pusslet av oss, av Kärleken, och Livet

Men vi ska inte tro att vi vet hur det bästa pusslet ser ut... det finns kanske bitar som är mkt vackrare än vi ngnsin kunnat räkna ut själv...

Se tillbaka på ditt liv, en helt magisk resa... ingen av oss hade ngnsin kunnat räkna ut tro eller planera, just de saker som hände. Men just de bitarna i pusslet var kanske det som ledde dig dit där du är idag...

Kanske visste vi inte ens att de bitarna fanns, så hur skulle vi kunnat lägga pusslet/regissera livet bättre?

Men vet att allt som händer det är gott! I Alla delar!

Ta detta med Kärlek och relationer. Du vet visst hur Kärlek känns, Du kan visst känna dig älskad och värdefull... kanske har du inte hela pusslet... men du har bitar... du har Passionen med den eller den, du har Kärleken som du känner i mötet med ngn…. du har glädjen och leken i älskogen med den eller den... du har närvaron och självklarheten i mötet med ngn, kanske med dina djur... du har stoltheten du känner över en väns storslagenhet

Du har många bitar i pusslet... och du vet också en del bitar som inte passar in... så nästa gång kan du lägga ett pussel utan de bitarna...men med alla de andra...

Du kan bygga pusslet nu...önska dig...då visar du Livet vad det ska ge dig för verktyg... fast Livet vet alla bitarna... det kanske ger dig en bit till som du vill ha, det kanske ger dig ännu en bit för att du ska se att den inte passar in...

Du kan önska , och vilja ha, det är det som hjälper Livet att leda evolutionen vidare....
men förvänta dig inte att det ska bli så... det kan bli mkt bättre...

Och hur ska du veta vilka bitar som passar om du inte har någon bild av hela pusslet... du måste helt enkelt prova dom...

För att veta...

Det blir bättre även när det blir sämre... för det finns inget bättre eller sämre...

Hur det än blir så känner du pusslet bättre, känner dig själv bättre, vare sig det är "rätt" eller "fel" bitar du lärt känna...

Och alla bitar är "Rätt", de måste bara hitta sin rätta plats... och vändas rätt!

Det är viktigt att veta... att bara för att en pusselbit är grågrön, trist och ful, så betyder det inte att den är fel... bara för att du har en del av dig som du tycker är trist och ful så betyder det inte att den är fel, den behöver bara vändas rätt, den vackra framsidan, behöver få synas...

Debattören i mig, felletaren i mig... den som ofta varit till för att ta energi och trycka till folk... den kan också användas i kärlek, för att skydda min integritet, för att hjälpa mig att vara trygg i den jag är..., då har jag vänt fram den vackra bilden på framsidan, istf att använda den trista grågröna baksidan.

Felletarens och debattörens framsida är också jättevacker när den stöttar och "vägleder" ngn på sin färd hem till sig själv, till Gud, till Allt som ÄR, till Kraften, till Universum, till Kärleken, till Livet... eller vad du väljer att kalla det som är Allt som finns.

Det är viktigt att se att inga pusselbitar är fel, vi Är aldrig fel... vi kan göra saker som är mindre lyckade eller vackra, vi kan säga tokigheter... men vi Är aldrig fel, vi behöver bara vända biten rätt... så den gagnar Livet och Kärleken.

Vi har kanske fått lära oss av omgivningen att om man hörs eller är arg så är det "fel"

Men när vi behöver höras eller bli arga för att skydda oss eller ngn annan, då visar vi pusselbitens framsida, när det används "fel" så är det den grågröna baksidan vi ser...

Men även när vi vänder bitarna "fel" så är det "rätt". Det är inte den vuxna jag som vi visar, det är våra "felvända" bitar, de sårade barnen i oss. Det är så lätt att vi identifierar oss med vad vi gör, våra mönster , roller och masker, men det är inte de som är vi, de är inte det färdiga pusslet, och hur ska vi kunna vända bitarna "rätt" om vi inte ser dom och provar dom i pusslet.

Men lägg pusslet... försök att fundera ut hur de bitarna du inte känner kan se ut... skapa bilden... och släpp det sen, lita på att Livet/Kärleken/Gud kommer att regissera det helt perfekt, och visa dig just de bitar du behöver för att det ska bli det vackraste pusslet av Dig ngnsin!

23 sep. 2010

Rädslan som en vän



Tidigare publicerad på Facebook den 23/9-10

Gryning under fullmånen och stjärnorna, eftersom Kristianstadsbladet haft vänligheten att aktualisera ämnet (se länk!) så funderar jag över rädslor. Nu finns det även en artikel i ämnet i tidningen Näras Nr.1 2011, därför publicerar jag texten igen. (tyvärr har jag ingen länk till denna artikel)

Här i höstgryningen är det inget jag är rädd för, det är i mötet med människor som våra rädslor ställer till det. Det är rädslorna som får oss att skapa konflikter i stort och smått, rädslorna får oss att dömma andra människor. Rädslor får oss att inte våga vara öppna och ärliga i våra möten.

Rädslan ar en sund känsla, precis som vi fått våra ögon att se med, och våra fötter att gå med, så har vi fått vår rädsla för att den ska skydda oss. Rädslan är som en varningsskylt i trafiken, den säger: "Ta det lugnt, se dig för!" men den säger inte "Stopp!" Tvärtom ser jag den också som en påbudsskyllt, en liten blå skylt med en pil som pekar vart vi ska gå, för hade det inte varit viktigt för oss så hade vi inte varit rädda.

Varje gång det finns något som upprör oss eller väcker starka känslor i oss, så kan det vara sunt att ta ett steg tillbaka och fråga sig:
"Vad är jag rädd för?"
"Varför blir jag arg, ledsen eller rädd?"
"Vad är det min rädsla vill peka på nu?"

Som detta med reaktionerna på valresultatet. Människor som förut accepterat att deras vänner sympatiserat med SD dömmer dom plötsligt. Varför det? Jo för att de är rädda. Innan var det ok, man hade överseende, närmast som med ett oförstående barn, men nu är man rädd för att det som hände i tyskland under 30-talet ska upprepas.

"Ta det lugnt, se dig för!"
Stanna inte i rädslan och låt den bli en Stopp-skylt....
"Vad är det jag är rädd för?"
... utan låt den visa vägen...
"Vad vill jag se i stället?"
"Hur kan jag komma dit?"
"Vad kan jag göra för att skapa den värld jag vill se?"

Eller när det uppstår en konflikt i vår närmaste rellation:

"Ta det lugnt, se dig för!"
Stanna inte i rädslan och låt den bli en Stopp-skylt....
"Vad är det jag är rädd för?"
... utan låt den visa vägen...
"Vad vill jag se i stället?"
"Hur kan jag komma dit?"
"Vad kan jag läka i mig själv för att skapa en relation där jag kan vara i Kärlek istf rädsla?"

Om vi ser rädslan som en vän, som en gåva, då kan den bli en värdefull hjälp på vår väg mot hållbar värld i Fred och Kärlek.

18 sep. 2010

Den absoluta SANNINGEN


Tidigare publicerad på Facebook den 18/9-10

Gryning under stjärnorna, en stjärna faller, och jag förundras.
I alla tider har människorna förundrats och undrat...
Stjärnorna, regnet, vinden, växterna, djuren...
Livet!
Where did it all come from?
Man har skapat sin Tro, sin Sanning.
Än idag skapar vi oss vår Tro om Livet och dess upphov och mening, vår Sanning.
Vi kommer aldrig att få svaret, svaret är alltid vår Tro, vår egen Sanning.
Men bara vår egen!

Hur mycket vi än utforskar,
Vad vetenskapen än kommer fram till
så kvartstår frågorna...

Var kommer allt ifrån?
Hur startade allt?
Vad är det som håller igång Livet?

Gud? Livet? Allt som ÄR? Allah? Jahve? Brahma? Wakan Tanka? slumpen? ...
Eller ngt helt annat?

Det finns inget svar
kommer aldrig
att finnas ngt svar
ngn absolut SANNING.

Vi kan bara skapa vår Tro
vår Sanning.
Vi kan Veta
vad som är sant för oss
men det är ändå
bara vår Sanning.

Vad vi än Tror
Hur vår Sanning än ser ut
Så kommer vi aldrig att
få "Rätt!"
eller "Fel!"

Det finns inget "rätt" eller "fel"
Det finns ingen absolut
SANNING
Det finns bara min Sanning
och din Sanning

De kanske liknar varandra
eller inte alls,
Men de är ändock Sanningar
värda all respekt

Olika svar,
på samma fråga
utan svar,
värda all respekt

17 sep. 2010

Stjärnstoff

Tidigare publicerad på Facebook den 17/9-10

För varje morron blir stjärnhimmeln allt tydligare.
Tidlös!
Orion jagar efter Plejaderna som han alltid gjort.

Om vi består av samma stoff
Om vi ÄR Livet som strömmar i Allt

Om vi ÄR
Stjärnstoff/Livet/Kärleken/
/Det kollektiva omedvetna/Gud/Allt som ÄR

Då finns ingen Ensamhet
Då blir Ensamhet
en upplevelse
som vi kan välja
eller inte.

Men alla har vi upplevt Ensamhet
när vi var barn
och inte kunde välja

När jag var 4 år
mina äldre syskon
var i skolan
Far jobbade på åkrarna
min lillasyster sov
Mor tyckte jag var ivägen

Då satt jag Ensam
och lekte i dammet
på gårdsplanen
Järnfilspån fastnade
på Brio-tågets magneter

Samma Kraft
samma Liv
i magneterna
men jag var Ensam
för jag upplevde inte kraften
jag upplevde inte Kärleken

Idag är jag vuxen
Jag kan välja att uppleva Livet
som strömmar genom Allt
att uppleva gemenskapen
med Allt
KÄRLEKEN

Då är jag inte Ensam

4 sep. 2010

Felletare

Tidigare publicerad på Facebook den 4/9-10

Det fanns en tid
då jag inte behövde någon


Det fanns en tid
många nära vänner
men ingen människa
verkligt NÄRA


Jag öppnade mitt hjärta
gav av min Kärlek
mer och mer


Så dök ngn
plötsligt upp i mitt liv
NÄRA, NÄRA

Ngn som var som jag
lika öppen och ärlig
lika rak och kärleksfull


Långa samtal
samma tankar
samma tro


Båda till synes
väldigt trygga

Där i mitt innersta rum
behövde jag fortfarande
den som trädde in

Det var underbart
att släppa in ngn
att Älska så

Ingen vet hur det började
men vår otrygghet
i våra innersta rum
gjorde oss beroende


Våra gamla mönster
kom upp till ytan
vi började kämpa
om energin
om uppmärksamheten

Beroende av varandra
Av att duga
i varandras ögon

Vi började kontrollera varandra
Det som var sant för mig
fick dig att känna dig kränkt

Min sanning var fel
mina vänner var fel
mitt jobb var fel
Jag var t o m sjuk

Jag kämpade
för att hålla kvar
det som var jag

Jag hamnade i sandlådan
letade fel på dig
för att vara
mindre fel själv

Gång på gång
kände du dig kränkt
gång på gång
var jag fel

Vi ville båda ha fokus
vi ville båda ha kontrollen
Vi var båda otrygga
och hotade
i vårt innersta

Så klart ville jag inte
kränka dig,
så klart ville jag
vara jag

Dina ord fick mig
att tro
att jag var fel
du är bra med orden

Dina ord fick mig
att ge upp min sanning
och försöka
hitta en ny

Nu blev jag
fullständigt otrygg
och beroende

Precis som förr
precis som
när jag var barn
och utanför
prisgiven
åt andras välvilja

Du behövde ett liv
så klart behövde du
ett eget liv

Jag önskade dig
ett eget liv

Men så fort du
gjorde ngt utan mig
blev jag utanför
och ledsen

Du behövde inte
ta hand om mig
men kände dig
kontrollerad,
medberoende

Åter var jag fel
mina känslor var fel

Åter i sandlådan
letade jag fel
för att vara mindre fel

Dina ord visade mig
ngn som jag inte
ville vara

ngn som jag inte
visste fanns
ngn som var fel

Någon som jag
ville läka

Jag lyckades
hitta tillbaka till
att jag inte var fel

men jag behövde
bli hel
Det är sant

Jag försökte hela mig
på de sätt
som var rätt för mig

men du förkastade dom
mina vägar
var inte bra nog
de var fel


Åter i sandlådan
letade jag fel
för att vara mindre fel

Det är sant

att jag inte läkte allt
för jag hade inte
kommit åt kärnan

men jag läkte en del
fast du trodde mig inte
min upplevelse var fel

Så kom den dag
då du läkte
ditt innersta
och blev trygg

Ingen kunde
vara gladare än jag


Din väg är
din väg
och jag är tacksam
för att du funnit
din väg

Men din väg

var en väg
som utgav sig
för att vara
den enda rätta vägen

Då din enda rätta väg
inte var min
var jag åter fel


Åter i sandlådan
letade jag fel
för att vara mindre fel

Så hittade jag hem
helade min inre kärna
Jag var inte längre fel

Behöver inte längre
hitta fel hos andra
för att inte vara fel

Jag är värdefull
precis som jag är

Vi har båda
fått ett värde
Vi har båda läkt
och blivit rätt
precis som vi är

Men det tar tid att läka
fortfarande letar vi
fel hos varandra
de gamla mönstren
sitter kvar

Och vi litar inte längre
på varandra

Kanske kan vi
bygga upp den tilliten
om vi vill
och läka också mönstren

Kanske har vi nått
dit vi ska
på vår väg tillsammans

Kanske skiljs
våra vägar åt
för att aldrig
mötas igen

Hur det än blir
är jag dig evigt
Tacksam
för all Kärlek
och för allt Läkande

Jag önskar dig allt gott

Du är inte bättre
eller sämre
än ngn annan

Jag är inte bättre
eller sämre
än ngn annan.

Vi är helt rätt
precis som vi är
utan att behöva
förtjäna det

Vi är båda sargade
men vi är trygga
i vårt innersta

Vi behöver aldrig mer
göra ngt
för att duga
för att inte vara fel

Jag har förlåtit dig
Jag har förlåtit mig
Jag vet att vi båda
gjort vårt bästa

I massor av Kärlek
och Tacksamhet