Sjuk

I måndags blev kollega nr 1 sjuk, på tisdagen blev kollega nr 2 sjuk, och på onsdagen blev jag sjuk. Det hade varit lätt att skylla på smitta och virus som går och självklart så är det en smitta av något slag som gör mig sjuk. Men...

De smittor som finns runt oss har mindre med vår sjukdom att göra än vår dagsform. Om varje smitta som vi möter skulle rendera sjukdom som ett brev på posten så skulle vi vara sjuka jämt, vi omges nämligen ständigt av bakterier och virus. Likaså så delar sig våra celler jämt och ständigt och ofta uppkommer mutationer som skulle kunna leda till cancer. Men ändå är vuxna människor på det hela taget sällan sjuka.

Viktigast för att hålla sig frisk är "att må bra" då har vi ett väl fungerande immunförsvar som klarar nästan alla smittor och muterade celler.

Nu är jag sjuk, och jag kan se att jag har varit stressad på sista tiden, jag har slarvat med sömnen, mitt immunförsvar har haft en dålig arbetsmiljö. Eftersom jag inte lyssnat in kroppen, sett till att komma ur stressen och gett mig tid att vila så ser livet till att ge mig det jag behöver. Nu kan jag inget annat än vila och ta det lugnt. Och på köpet så får immunförsvaret lite gymnastik. För visst kan det kanske någon gång hända att man blir sjuk även när man mår bra, då är det immunförsvaret som behöver övning för att lära sig att känna igen en ny smitta.

Kommunalråd för reform (Av Micke Gunnarsson)

Text och bild Lånad av Micke Gunnarsson

Jag heter Ulf och arbetar som kommunalråd.
I mitt arbete är det oerhört viktigt att våra anställda ser sitt jobb som ett livslångt lärande.
Att jobbet ständigt präglas av kompetens-och personlig utveckling.

Så..
Ska vi nu se vart kunskap och lärande sker bäst så är det oundvikligen i skolan.
Så från och med 2002 kommer vi att löpa linan ut i vår kommun. Detta för att höja kompetensen på bästa sätt bland våra anställda. Jag arbetar konkret så följande 12 punkter kommer att genomföras:

1. Allt arbete kommer att ske genom åldersindelning. Alla inom kommunen med samma ålder jobbar ihop.

2. Allt arbete i specifik åldersgrupp sker i ett rum. Ingen får vistas utanför detta rum under arbetstid, förutom på vissa angivna tidpunkter.

3. Hälsa är viktigt. Därför kommer vi att tvinga ut alla anställda på givna klockslag ett antal minuter. Detta oavsett väder och vind. Alla kommer att hållas inom ett visst område med särskilda vakter som ser efter att man ej överskrider gränser.

4. Vid given signal kommer utevistelse upphöra och samtliga skall snabbt inrätta sig i respektive rum.

5. För att skapa roligare arbetsklimat och flexibilitet skall arbetsuppgift bytas var 40:e minut.
Var och en kommer att ha ca 15 helt olika arbetsuppgifter vilka de måste hantera till fullo.

6. Vid vissa angivna tider får anställda prata med varandra, om vad bestämmer dock vi.
Det är däremot strängt förbjudet att på något sätt hjälpa varandra att lösa problem.
Detta kommer att klassas som fusk och ge effekter på ev. lönesättning.

7. Toalett kommer inte att finnas i det rum man verkar. Men under de tider som ges till utevistelse ca 10 min kommer självklart toaletter finnas till förfogande i begränsad upplaga.
Om ej 10 minuter skulle räcka kan man under lunchen passa på att uträtta dessa behov.

8. Anställda måste även jobba hemma, utöver ordinarie arbetstid. Detta för att kvalitetssäkra kompetensutvecklingen. Detta kommer även att ske på helger. För att kontrollera detta kommer vi att utföra regelbundna tester.

9. De anställda skall slippa att tänka varför de har de arbetsuppgifter de har. Det viktigaste är att de måste och det tar vi ansvaret för.

10. Vid eventuell sjukdom kommer vi att leverera arbetet hem till personen ifråga. Om man olyckligtvis är för sjuk kommer man att kunna jobba dubbelt så mycket så fort man blivit frisk.

11. Du kommer inte ha någon som helst möjlighet att bestämma med vilka du skall arbeta.

12. Ingen som helst förtäring får ske i det angivna arbetsrummet du är tilldelad. Detta sker i ett gemensamt matrum. Maten där är gratis. Du måste äta den och alla äter samma. Vi kommer att låta varje portion ha ett värde på ca 4 kr.


Det är viktigt att alla sluter upp kring dessa punkter. Vi vet att ni kommer att göra det.
Vi kommer två gånger om året sätta era löner efter vad vi tycker ni presterat ut efter ovanstående punkter samt en personlig kommentar. Ni kan inte påverka besluten men det är viktigt att ni gör det bästa för det kommer att påverka er resten av livet.


Med vänlig hälsning
Ulf

[Micke Gunnarsson]

SvärdsKungen

SvärdsKungen är klok med mycket kunskap snarare än vis, han är problemlösare och hans analyser är oantastliga. Det finns få problem som han inte klarar att lösa. man går gärna till honom för att få hjälp med sina världsliga problem. Är det ett beslut som ska överklagas eller en vara som ska reklameras, är SvärdsKungen den rätte att vända sig till, han kommer att prata ikull vilken motpart som helst eller för den delen formulera en vinnande skrivelse. Behöver din förening stadgar så är SvärdsKungen den rätte att vända sig till.

SvärdsKungens baksida varnar oss för att fascineras alltför mycket av att lösa problem, en problemlösare riskerar att få många och stora problem att lösa. Även om det går att lösa något intellektuellt och juridiskt oantastligt, så är det inte säkert att det blir den bästa lösningen om inte känslorna och empatin finns med, SvärdsKungen riskerar att köra över folk i sin bristande kontakt med sina känslor.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Vart tog Verkligheten vägen?

Vi bär hem vår mjölk från affären
Men när såg vi en ko sist?
När kände vi den varma kodoften?

Vi äter våra grönsaker
Men när stack vi fingrarna i jorden sist?
När kände vi doften av jord?

Vi åker från plats till plats i bil eller buss
Men när gick vi sist för att komma någonstans?
När kände vi marken under fötterna?

Vi ser filmer från världens alla vildmarker
Men när såg vi en äng sist?
När kramade vi ett träd?

Vi köper grillbrickor och chorizo
Men när såg vi en gris sist?
När kände vi fårets ull mellan våra fingrar?

Vi går på Coffe House och köper esspresso
Men när plockade vi vårt örtte sist?
När kände den fina smaken av klöverblomste?

Vi har ständigt människor runt oss
Men när satt vi tillsammans och såg solen gå ner sist?
När kramade vi varandra?

Vi stänger TVn och datorn och mediterar
Men när hörde vi fåglarnas kvitter och vindens sus?
När hörde vi tystnaden?

Vi lever våra liv var och en på sitt sätt
Men när har vi kontakt med Livet?
När känner vi Livet i oss?

Om jag förstod (av Sanna Nova Emilia)

Texten och bilden är lånad av Sanna Nova Emilia.
Flickan på bilden är Jonna som dog 15 månader gammal

Hur mycket sorg ryms i ett människohjärta?
Hur många tårar får där plats?
Jag vänder min blick emot himmelen och gråter
Låter min sorg få ljuda oförvanskad, ren och sann
Är det så att våra hjärtan är en berghäll?
En sten som våra tårar gröper ur?
Är det så att varje tår som faller
skapar tomrum att fylla av himmelskt ljus?
Kan det vara så att det är våra tårar
som banar väg för lycksalighet?
Kan det vara så att det är sorgen,
att det är sorgen,
som ger glädjen liv?

På sängen ligger dina kläder
så tomma, så tomma på dig
Även doften har lämnat dem nu

Kläder utan kropp
En modersfamn utan barn
En storebror utan lillasyster
En familj för evigt halv
men kanske ännu helare, än förut?
I farstun står dina skor
Jag ids inte ställa undan dem
Jag kan inte gömma min sorg
Kan inte gömma min saknad
Kan inte stänga någon garderobsdörr om min förtvivlan

Jag förlorar dig en liten bit för varje dag som går

För varje dag som går blir avståndet allt längre  
mellan nu och då, mellan skratt och tystnad
mellan din varma hand och tomheten

Varför känns det som om jag är fängslad?
Fångad i en illusion
Varför känns det som om det finns mer att veta
som jag inte vet?
Är det kanske du som befinner dig i verkligheten?                                                                                                                                                  Är det kanske jag som sover utan att jag vet om det?

Jag tror att min dröm är sann
Att drömmen är min verklighet
Och jag känner det så tydligt
att det är en medvetenhet som fattas mig
Att det är någonting jag inte förstår
Någonting jag inte ser
Och inom mig så vet jag
att om jag förstod detta något,
om jag såg detta något
Då skulle jag inte sakna, jag skulle längta

Då skulle jag inte gråta, jag skulle le

Då skulle jag inte misströsta, jag skulle tacksamt ta emot 

allt det du ville ge mig,

genom att du gick... 

[Sanna Nova Emilia]

Hitta fler videor liknande denna på Det Andliga Sverige

Yin eller Yang? - Yin och Yang!

Vi är 4 nära vänner som tillsammans utforskar Livet, Döden och oss Själva. Vi kan kalla oss A, B, C & D.

Jag är Så glad att de finns i mitt Liv, de är så Fantastiskt Värdefulla! De hjälper mig att se den Gudomliga Storheten genom att spegla den storhet som finns i mig, men som jag ser först i dem! ♥

Vi har alla olika roller och egenskaper, vi har olika fördelning av Yin och Yang i oss:

A Är Moder Jord. Hen är Yin-ytterligheten, hen upplever sig som helt och hållet av denna världen och för hen är den Andliga världen alltid till viss del en intellektuell konstruktion som hen inte innerst inne riktigt kan tro att den finns, men hen väljer att tro på den för att hen måste.

D är den andra ytterligheten, hen är Yang-ytterligheten. Hen Upplever sig som helt och hållet av den andliga världen och för hen så är denna världen alltid till viss del en intellektuell konstruktion som hen inte riktigt kan tro finns , men som hen väljer att tro på för att hen måste.


B och C befinner sig någonstans mitt emellan,

B är övervägande åt Yin, hen upplever denna världen, anar den andliga världen och upplever den ibland men i det stora hela är den en intellektuell konstruktion.
C är mer åt Yang (än B). Hen upplever mer av den Andliga världen, hen upplever även denna världen, men hen befinner sig inte helt och fullt i någon av världarna, kanske är hen den som är mest balanserad av oss, kanske har hen lättast att röra sig mellan världarna? Men hens issue är kanske att hen inte egentligen tror helt och fullt på någon av världarna?

Samma issue har också B

Detta påverkar våra liv i hög grad, för A så innebär det att hen är totalt fast i sin kropp, den jordiska verkligheten p g a sjukdom, så fast att hen för att överleva tvingas att sätta sin lit till den andliga världen. Den dagen hen faktiskt Upplever och fullt ut accepterar den Andliga världen då kan hen bli frisk för då behöver hen inte längre sin sjukdom för att tvingas se ur ett Yang-perspektiv.

På samma sätt försöker denna fysiska världen hela tiden tvinga D ner i den jordiska dyn, gång på gång drabbar den här världen hen med STORA värdsliga bekymmer, som till synes hen saknar ansvar för det kan vara bostadslöshet, krångel med försäkringskassans utbetalningar osv hela tiden världsliga problem som Livet skickar hen rakt i ansiktet, gång på gång försöker Världen bevisa för hen att den finns. först när hen börjar Uppleva och Acceptera denna verkligheten fullt ut kommer hens världsliga strul att upphöra.

Tror att detta egentligen är Allas våra (egentligen ALLAS i högre eller mindre grad) Issue... Att kunna omfamna bägge världarna.... att omfamna hela Yin-o-Yang-cirkeln... kanske inget vi kan göra samtidigt.... men att bekvämt kunna röra sig längs "S-et" i mitten, med en fot på varje sida... kunna vara ute på den svarta kanten enbart Yang (eller vilket som är vilket?) men med den vitapricken inom oss... kunna stå i mitten lika mycket Yin och Yang.... eller gå vidare ut till den vita kanten , enbart Yin men med den svart pricken inom oss...

Båda Världarna är lika viktiga, och vi hade inte funnits här om vi inte skulle haft fötterna nerstuckna i jorden... vi hade levt under jorden om vi inte skulle haft huvudet uppe i himlen. ...Vi är ämnade att leva i denna världen men inte av denna världen?

När vi har balans, när vi bekvämt kan röra oss mellan världarna, när vi kan se båda världarna utifrån samtidigt och ändå vara i båda samtidigt, när vi utifrån kan se oss själva i båda världarna samtidigt som vi är i dem samtidigt... när vi är Ett med ALLT, Ett med båda Världarna då VET vi i varje stund Vad vi ska göra och Var vi ska befinna oss, hur mycket i vilken värld.

Eller är vårt issue, vars och ens, att hitta sin speciella plats, som är ämnad för "mig" längs med "S-et" med så mycket Yin respektive Yang som är ämnad åt just "mig" i detta Livet... somliga mycket Yang andra mycket Yin eller balans... och en del (shamanerna) omfamnande hela cirkeln med fri rörlighet och full tillhörighet på varje plats.

I "S-et" finns sprickan mellan världarna, där kan vi befinna oss i båda världarna samtidigt.

Just nu står jag med ett ben på varje sida om "S-et" ganska långt mot Yang, och skaffar mig överblick... funderar på hur jag ska ta mig ganska långt mot Yin där jag också behöver vara just nu... men med "svärtan" kvar (eller kanske snarare ljuset)... börjar gå helt enkelt... Kan gå själv! ... behöver inte kastas hit och dit utan kontroll.... Nice!

Det finns inga dysfunktionella barn (av Sanna Nova Emilia)

Text och bild lånad av Sanna Nova Emilia

Föreställ dig att du är en sol, men att ditt ljus gör människor omkring dig besvärade. Föreställ dig att din värme får människor att känna obehag och att din kärlek gör människor obekväma. Vad skulle du göra då? Om du var en sådan sol?

Jag har insett detta tidigare, men jag inser det idag på en ännu djupare nivå, vad det innebar att vara en sol som inte fick skina. Jag inser nu vilka effekter det har haft på mitt liv och på mitt välmående att jag gång på gång försökte släcka mig själv för att bli omtyckt och accepterad. Jag minns att jag redan i tidig barndom bar på en känsla av att vara främmande i världen. Känslan av att jag egentligen kom ifrån en värld som var mer förmögen att både ge och ta emot kärlek. Jag hade nu landat i en värld där min kärlek var besvärande, där min glädje, mitt skratt, min livsglöd och energi var irriterande. Jag hade landat i en värld där konkurrens, bedömningar, värderingar och hierarkier alltid krävde att någon skulle vara sämre för att någon annan skulle kunna vara bra.  Där någon annan alltid behövde ha det sämre, för att någon annan skulle ha det bra. Jag anpassade mig givetvis. Gjorde mig mindre än vad jag var. Tystare än vad jag var. Mindre rörlig än vad jag var. Mindre glädjesprudlande än vad jag var. Jag blev kraftlös för att någon annan skulle få känna sig kraftfull. Jag blev sorgsen för att någon annan skulle få känna sig glad. Jag blev destruktiv för att någon annan skulle få känna sig kreativ och jag valde att känna mig värdelös för att någon annan skulle få känna sig värdig.

Det är inte svårare än så. All sjukdom är stagnerad energi. Energi som vänts inåt till ett slutet rum där den inte längre får flöda fritt. Som kontinuerliga blixtnedslag där energin bränner sönder nervtrådarna för att kroppen saknar en åskledare.

Det gör mig sorgsen, frustrerad, vemodig och upprörd att vi skapat ett system där våra barn inte får finnas i sin fulla kraft. Där våra barn inte får utlopp för sin fullständiga uppenbarelse, sin enorma energi , sin kärlek till livet och sin oerhörda potential. Det finns inga dysfunktionella barn. Det finns bara dysfunktionella vuxna som anpassat sig till ett dysfunktionellt system och nu önskar att barnen ska göra detsamma. Vi fick lära oss att allting handlar om det yttre och om huruvida vi passade in i den yttre  formen eller inte. Våra inre var det ingen som såg. Vi började att ignorera våra egna behov och våra egna känslor. Vi körde över oss själva så pass många gånger att vi slutade att känna våra egna känslor och behov och vi förväntar oss nu att barnen ska göra detsamma. Vi till och med drogar barnen och betraktar dem som sjuka. Det är vi som i vårt oförstånd gör dem dysfunktionella. Energin behöver få sitt utlopp och det är vår uppgift att hjälpa dem att kanalisera den.

Människors rädslor skrämde mig tidigare men de skrämmer mig inte längre. Jag har bestämt mig för att bara vara jag, fullt ut. Jag har bestämt mig för att vara precis så kraftfull som jag är, precis så lycklig och energisprudlande, kreativ och värdefull som jag är. Jag har bestämt mig för att återigen ösa av min kärlek till alla som vill och vågar ta emot. Det är jag skyldig mig själv. Jag har bestämt mig för att låta den strålande sol som är jag lysa så som den alltid varit menad att lysa i full tillit till att den som blir besvärad införskaffar ett par rejäla solbrillor med bra UV-skydd.

För en värld befolkad av levande människor…

[Sanna Nova Emilia]

SvärdsPrinsessan

SvärdsPrinsessan är Naiv, Hon tror på att ord som "Jag Älskar dig!", "Fred" och "Acceptans kan förändra Världen, helt enkelt därför att det är logiskt. Hon ser att motsatsen, "hat", "konflikt" och "dömande" inte har eller kan ge oss den värld vi önskar. Vill vi ha Fred måste vi själva agera Fred först, vad annat är möjligt!

Och hon har ju rätt...

"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka" -Albert Einstein

SvärdsPrinsessan uppmanar oss att "Be the change You want!"

Baksidan av SvärdsPrinsessan varnar oss för att dra Naiviteten för långt, mod är en sak, dumdristighet en annan. Naiviteten måste kombineras med verklighetsförankring för att uppnå sin fulla potential.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

"Skapa" det du vill ha...

Jag skrev i går om att inte förbruka mer än vi behöver, och att jag ville flytta ut i skogen... tydligen får jag sällskap där för det var större intresse för detta blogginlägget än för något jag skrivit på mycket länge. =))

Annars möter jag ibland när jag talar om att ta vara på våra resurser, inte leva över våra tillgångar och liknande, föraktfulla kommentarer om brist- eller fattigdoms-tänk. "Bort detta!"

För idag ska man skapa det man vill ha i livet med hjälp av "attraktionslagen". Man gör attraktionstavlor och man affirmerar en ny man eller kvinna, och nåde den som tänker brist, för då attraherar man just brist!

Och att attraktionslagen fungerar är jag helt övertygad om, men det är just frågan om att attrahera något som redan finns inte om att skapa något ur intet. Vad jag upplever är att det väldigt ofta handlar om att attrahera lyx och flärd utan hänsyn till verkligheten, som faktiskt innefattar andra naturlagar än attraktionslagen också.

Måhända har min mormors fattiga torparbakgrund gått i arv, men någonstans ifrån har jag nog (om jag får säga det själv) också ärvt sunt förnuft. Kanske är det min uppväxt på ett lantbruk där man levde nära VERKLIGHETEN och där man i mångt och mycket klarade sig på det som fanns att tillgå på gården som gör sig gällande.

Det handlar inte om bristtänk, det handlar om att ingenting kommer ur intet, lever vi över våra tillgångar så tar vi resurser från någon annan, det är bara så. Vår jord är begränsad, och obegränsad tillväxt i en begränsad värld är en omöjlighet oavsett attraktionslagen. Om äpplena från Chile kostar mindre än de Svenska äpplena trots att de fraktats över halva jordklotet beror det inte på att de förbrukar mindre resurser, det beror inte heller på att de svenska äppleodlarna tar ett överpris för sina äpplen. snarare beror det på att någon annan betalar priset för både odling, och transporten hit. Endera är det underbetald arbetskraft i Chile, eller är det miljöförstörande kemikalie-odling som står för kostnaderna, eller bådadera. Vi lever på chilenarnas och naturens bekostnad när vi äter de äpplena. Så är det bara. Inget skapas ur intet. Ingen kan få mig att tro att chilenska äpplen förbrukar mindre resurser än äpplena som odlas i Kivik som ligger en knapp timme härifrån.

Attraktionslagen fungerar på gott och ont, men liksom allt annat så måste den användas med sunt förnuft och hänsyn till allt annat levande. Om jag attraherar pengar så kanske jag känner mig trygg för stunden, tills pengarna tar slut. Attraherar jag min ideala partner, så kanske jag blir lycklig, tills jag upptäcker att min lycka inte kan vara avhängig någon annan.

I stället för att använda attraktionslagen till att dra till mig pengar, resor, saker och vänner, så använder jag den för att attrahera det jag vill känna. Tryggheten bor inte utanför oss i något vi kan äga, den enda sanna tryggheten måste vi finna i oss själva. Genom att finna tillit till att Livet alltid ger mig vad jag behöver så känner jag mig trygg, och därmed attraherar jag mera trygghet. Rikedomen står inte att finna i ett ha mycket och dyra saker eller att resa långt bort på semester två gånger om året, rikedomen finner jag i att ha en underbar son som är trygg i sig själv, jag har mängder med fantastiska vänner som finns för mig, jag har mat på bordet, jag har hälsan och finner glädje i Livet nästan varje dag. Det får mig att känna mig rik och därmed attraherar jag mera rikedom, om än den kanske inte består i gods eller guld. Lycka går inte att köpa på ett shoppingcenter eller på en resebyrå, den går inte heller att finna på en dejtingsida eller på krogen. Lyckan är ett val, jag väljer att vara lycklig för allt det fina som omger mig, naturen, vännerna, sonen, rikedomen och tryggheten osv. och därmed attraherar jag mera Lycka.

Inget av det vi vill ha bor utanför oss, vi kan inte attrahera något utanför oss för att skapa något inom oss!

Jag tänker på en tv-serie eller film som gick på tv när jag var barn. "Pojken med Guldbyxorna". Där vi får följa pojken Mats och hans äventyr tillsammans med fadern efter att Mats en dag hittat ett par byxor på vinden, byxor som skänker dem oanade rikedomar. Mats behöver bara stoppa ned handen i byxfickan så kan han fiska upp sedel efter sedel så länge han orkar hålla på.
Till en början tillfredsställer de båda enbart sina egna fattiga önskningr, men efter hand tar Mats förstånd och idealism överhand och de två startar tillsammans firman Nilsson International. Största problemet i början är att oförmärkt kunna växla in alla småsedlar i större valörer. Efter hand står det också klart att deras penninginnehav och donationer på något mystiskt sätt hänger samman med att pengar försvinner från bankvalv och värdetransporter. Snart innehåller tidningar och radionyheter inslag kring myndigheternas strävan att avslöja "mannen utan fingeravtryck".

Vad jag behöver

Det finns en enda art på jorden som använder mer resurser än den behöver.

Jorden, nej förresten Livet, är ett självreglerande system, där allting ständigt strävar efter balans. Minskar födan åt en art så minskar arten, och därmed de som i sin tur lever på den arten. Ökar födan som en annan art tillgodogör sig så ökar den arten, eller så blir det utrymme för en annan art, och de som lever av de arterna ökar i sin tur. Det är ett system som ständigt pendlar från ena sidan till den andra, stor population - liten population. Men väldigt sällan tar någon art slut helt, det sker nästan enbart när livsbetingelserna förändras drastiskt, klimatet blir annorlunda, stora naturkatastrofer och sådant.

Det finns en enda art som satt denna finstämda mekanik ur spel. Denna enda art förbrukar mer än den behöver av resurserna. Denna art förändrar livsbetingelserna drastiskt för alla levande varelser på denna jord... utan undantag.

Arten är människan. Homo Sapiens!

Jag skrev att vi satt mekaniken ur spel, men det har vi inte, mekaniken fungerar fortfarande även om vi tänjer dess gränser till det yttersta. Den mekaniken går nämligen inte att sätta ur spel. Men vi förbrukar mer resurser än vi behöver och vi förändrar livsbetingelserna för alla levande varelser på jorden.

Det finns andra existenser som är delaktiga i stora obalanser. Fjällämlarna är ett exempel. Med jämna mellanrum så blir deras betingelser alldeles otroligt gynnsamma, deras föda ökar och de som äter lämlar minskar samtidigt. Lämmelpopulationen exploderar, med följden att majoriteten av dem så småningom går under. Vad som hänt är att lämlarna på sitt bakvända sätt har återställt balansen, och det tar flera år innan de åter igen blir för många. Ett annat exempel är cancercellen som delar sig okontrollerat i vår kropp, det fungerar en tid men så småningom så blir den "värdindividens" och därmed sin egen undergång, och balansen är återställd.

Vi förbrukar mer resurser än vi behöver och vi rubbar livsbetingelserna drastiskt. Och vi gör det allihopa i "den rika världen" nästan utan undantag. Visst det finns människor som bor trångt i en skruttig lägenhet och som bara precis har mat för dagen. De flesta av oss tycker ju faktiskt att vi inte har mer än vi behöver, och det är kanske sant också. Men lika fullt förbrukar vi indirekt mer än vi behöver, vi är nämligen innlemmade i ett system där allt vi köper (för att sedan bruka) bidrar till överkonsumtionen. När vi betalar hyran, när vi köper en liter mjölk eller en rulle toapapper (saker som vi absolut behöver) då är en stor del (ca 70-80%) av det vi betalar ränta som i slutänden går till överkonsumtion någon annan stans.

Om vi inte slutar med detta så kommer så småningom mekaniken att återställa balansen, genom att på ett eller annat sätt decimera människorna (och förmodligen många andra arter samtidigt) likt lämlarna.

Vad behöver vi egentligen?

Vi har fysiska behov, vi behöver mat och skydd för väder och vind, men vi behöver inte jordgubbar som fraktats från Kanarieöarna eller kött från Argentina eller Nya Zeeland och vi behöver inte 100-tals kvadratmeter och inglasade uterum i varje villa.

Vi har behov av trygghet, vilket katastrofalt motverkas av denna överkonsumtion som innebär att vi måste konkurrera och i värsta fall slåss om resurserna. "Den enes bröd den andres död" Vi lever på andras bekostnad, när det som fört mänskligheten dit vi är idag är samarbete, så gör vi precis tvärtom, vi kämpar mot varandra och det skapar en otrygg värld.

Vi har behov av gemenskap med andra människor, och det gynnas i vårt moderna samhälle där vi kan umgås och lära känna varandra online och utan svårighet kan resa till andra sidan Atlanten. men frågan är har vi tid att umgås i vårt jagande för att överkonsumera direkt eller indirekt? har vi tid med gemenskap eller har vi alltför bråttom att umgås med fler och fler?

Vi har behov av en identitet, av att veta vem vi är, men gynnas detta av att vi hela tiden förknippar oss med det vi gör och det vi äger? Kanske vore det bättre att vi slutade tävla efter en nyare bil, ett bättre jobb, dyrare semesterresor och i stället reste lite mer in i oss själva för det är där vi kan finna vem vi är. Inte i en slankare kropp, bättre betyg, eller större villa. Frågan är om vi hinner se oss själva eller om vi i stället när den vi är ropar efter att bli sedd dämpar rösten med antidepressiva eller ännu ett par skor.

Vi behöver förverkliga oss själva, men gör vi det genom att skaffa ett bättre jobb och tjäna mer pengar? eller är det inte just förknippat med att just tillåta oss att Vara Den Vi ÄR! Och är den vi är den som springer efter mer eller för att överhuvudtaget överleva dagen?

Men hur kommer vi loss ur ekorrhjulet?

Kanske kan vi det inte helt och hållet, men jag vet i a f min väg ut ur det. Jag behöver inte mitt hus som är alltför stort för mig att orka sköta (78 m² ) Vad jag behöver är ett enkelt boende i skogen. Kanske kan jag hitta en billig tomt med ett litet hus. Om jag har lite eller inget lån så kommer jag att ha tid att fixa till huset själv, för några tusenlappar kan jag köpa solceller så att jag kan göra min egen el till matlagning, kyl, dator (för dator behöver jag för att skriva och av sociala skäl) och vattenpump. Värmen kan jag ordna med en kamin eller vedspis. Mat kan jag antingen odla själv eller köpa närproducerat, kanske av traktens lantbrukare.

Så skönt det känns att tänka i de här banorna, jag blir lugn av det. Easy, Slow Living är verkligen något som jag skulle må bra av. Det enda jag egentligen behöver är en tomt, vatten, ved, solsken och då och då några resor (gärna med buss eller tåg) till mina vänner.

Jag förväntar mig inte på något vis att alla ska leva så här, var och en måste hitta sitt sätt att må bra. Sedan kommer det att gå som det går med världen och mänskligheten. Jag skulle tycka det var kul om vi överlevde =))

Inte göra berg av småsten... (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson

Problemen eller motgångarna är aldrig större

och svårare än jag själv gör dem. Så enkelt

är det bara. Jag har problem och motgångar

som ALLA andra, även om del inte tror det och

har sagt att jag har det så lätt. Jag har det varken

svårare eller lättare än någon annan. Men mina

problem och motgångar kanske inte märks så

mycket för jag accepterar dom och gör något åt

dom direkt jag kan, i stället för att berätta för allt

och alla hur jobbigt just jag har det.

.

Det hjälper ju mej inte det minsta att lösa ett

problem, det skapar snarare bara mer problem,

jag vet för jag provade det sättet i 22 år.

Och det tar mej inte igenom någon motgång genom

att beklaga mej, det blir tyngre bara. Jag gör mitt

bästa i situationen, sen kan jag berätta hur det ser

ut om någon frågar. Jag har ingen vilja eller behov

att kräva att någon annan ska lösa mina problem

eller ta sej igenom mina motgångar, det kan jag

bara göra själv. Och så ber jag om hjälp om jag

behöver för att fortsätta min lösning.

.

Men jag tar tacksamt emot det stöd och hjälp jag får,

som jag får, men inte krävt det, det är väl där skillnaden

ligger för mej med att någon bryr sej för att de verkligen

gör det inte för att jag har självömkat och krävt det.

.

Jag slipper inte ifrån svårigheter i dag eller

under någon annan del av livet.

Men jag kan själv ta udden av allt som känns hotfullt.

Min egen syn på omständigheterna ger dem deras

innebörd och mitt mående blir efter hur jag möter allt.

.

Jag sätter gärna ord på mina upplevelser. Vad jag känner

och vad jag tänker. Jag sätter olika etiketter på dem:

goda, dåliga, värdefulla, meningslösa. Och min andliga

mognadsprocess påverkas i hög grad, framför allt i dag,

av de betyg jag sätter på mina erfarenheter.

Och eftersom jag ser ALLT som händer som det ges

till mej, för att jag ska utvecklas och växa, så blir

betygen bra i alla fall, bara mer eller mindre, men aldrig

dåliga.

.

I och med att jag blir starkare känslomässigt och

andligen, lär jag mej inse att mina prövningar ger

mej möjlighet till att mogna och få en ökad insikt

om tillvarons och livets mening. Inga svårigheter är

oöverkomliga om jag kommer ihåg att de är till mitt eget bästa.

.

Jag delar varje ögonblick av detta liv med en

högre makt som vakar över mej. Jag kallar den

högre makten för livet, för det ger mej alltid det

jag behöver just nu. Jag behöver ingen speciell gud

eller religion för det. Jag respekterar dem som funnit

sin väg där och är glad för deras skull, men det är inte

min väg. Livet är min högre makt bara.

.

Jag behöver inte vara orolig för någonting här i livet.

Jag står aldrig ensam inför några svårigheter.

Om jag inte själv väljer det.

Jag kan glömma mina bekymmer. Kommer ihåg

lösningarna i stället. Det är jag själv och den attityd

jag förr hade till allt som skapade problemen efter problem.

.

Lösningen på det? Ändra mej själv och min attityd till det

som sker... Så jävla busenkelt var det...

Om jag ändrar min attityd löser sig problemen av sig själva.

Så länge som jag inte fokuserar på problemen utan på

lösningarna.

Jag ska inte göra berg av småstenarna i mitt liv.

[Kalle Johansson]

Installing Love

Jag brukar sällan publicera klipp från andra än mina vänners "penna" men denna var så bra så jag kunde inte motstå den. Författare okänd.

Tech Support: Yes, how can I help you?

Customer: Well, after much consideration, I've decided to install Love.
Can you guide me through the process?

Tech Support: Yes. I can help you. Are you ready to proceed?

Customer: Well, I'm not very technical, but I think I'm ready. What do I do first?

Tech Support: The first step is to open your Heart. Have you located your Heart?

Customer: Yes, but there are several other programs running now. Is it okay to install Love while they are running?

Tech Support: What programs are running?

Customer: Let's see, I have Past Hurt, Low Self-Esteem, Grudge and Resentment running right now.

Tech Support: No problem, Love will gradually erase Past Hurt from your current operating system. It may remain in your permanent memory but it will no longer Disrupt other programs. Love will eventually override Low Self-Esteem with a module of its own called High Self-Esteem. However, you have to completely turn off Grudge and Resentment. Those programs prevent Love from being properly installed. Can you turn those off?

Customer: I don't Know how to turn them off. Can you tell me how?

Tech Support: With pleasure. Go to your start menu and invoke Forgiveness. Do this as many times as necessary until Grudge and Resentment have been completely erased.

Customer: Okay, done! Love has started installing itself. Is that normal?

Tech Support: Yes, but remember that you have only the base program. You need to begin connecting to other Hearts in order to get the upgrades.

Customer: Oops! I have an error message already. It says, "Error - Program not running on internal components." What should I do?

Tech Support: Don't worry. It means that the Love program is set up to run on Internal Hearts, but has not yet been run on your Heart. In non-technical terms, it simply means you have to Love yourself before you can Love others.

Customer: So, what should I do?

Tech Support: Pull down Self-Acceptance; then click on the following files: Forgive-Self; Realize Your Worth; and Acknowledge your Limitations.

Customer: Okay, done.

Tech Support: Now, copy them to the "My Heart" directory. The system will overwrite any conflicting files and begin patching faulty programming. Also, you need to delete Verbose Self-Criticism from all directories and empty your Recycle Bin to make sure it is completely gone and never comes back.

Customer: Got it. Hey! My heart is filling up with new files. Smile is playing on my monitor and Peace and Contentment are copying themselves all over My Heart. Is this normal?

Tech Support: Sometimes. For others it takes awhile, but eventually everything gets it at the proper time. So Love is installed and running. One more thing before We hang up. Love is Freeware. Be sure to give it and its various modules to everyone you meet. They will in turn share it with others and return some cool modules back to you.

Customer: Thank you, God.

[Okänd]

Resonans

Om vi slår på ett oscilloskop (elektriskt mätverktyg, med en liten skärm där det blir en kurva) så har det sin egen själv-svängning, det ritar en kurva utifrån inget. Om vi slår på 30 oscilloskop i ett rum så har de var sin egen kurva, men.... om vi sedan går ifrån rummet och tar en lunch eller något, då har de när vi kommer tillbaka efter en tid börjat svänga i takt!

Om ett antal kvinnor lever nära varandra en tid då börjar deras menstruations-cykel att harmoniseras och de har snart alla mens samtidigt, lever de också nära naturen, så kommer menstruations-cykeln också att komma i takt med månens cykler!

I hjärnan har vi nervceller (neuroner) som speglar det vi ser ske utanför oss som om vi verkligen utförde samma handling, s.k. spegelneuroner. Om vi t. ex. griper en frukt ur en skål så kommer vissa nervceller i vår hjärna att vara aktiva under handlingen, men det intressant är att dessa celler också är aktiva om vi stillasittande ser på när någon annan griper en frukt ur skålen. Det är dessa spegelneuroner som gör att skratt och gäspningar smittar, samt att om vi ser någon t ex klia sig i ansiktet ofta gör samma sak. De får oss att känna smärta när någon gör sig illa och glädje när någon är lycklig. De hjälper oss att förstå varandra och uppleva gemenskap.

Vetenskapen har observerat att två elektroner som en gång interagerat med varandra och sedan skilts åt fortfarande på något vis är förbundna med varandra. En elektron har sin rotation, och om rotationen hos den ene åtskilda elektronen förändras så förändras också rotationen hos den andra elektronen samtidigt på samma vis. Spooky!

Runt om i världen så har forskarna placerat 65 små slumpgeneratorer som alstrar en slumpmässig rad av ettor och nollor. Man har observerat att då dessa befinner sig i en miljö med mycket starka mänskliga känslor så slutar raden av ettor och nollor att vara slumpmässig. Störst utslag hittills gav dessa slumpgeneratorer den 11 september 2001 då terordådet mot World Trade Center ägde rum. Vad som är intressant är att utslaget i hela världen avvek och det långt innan man visste att det skett något, faktum är att avvikelsen påbörjades redan ca 4 timmar innan terrordådet skedde!

Vad handlar allt detta om? För mig handlar det om resonans. Alltings vilja att svänga i harmoni med vartannat. Kanske är denna resonans det som är själva Livet. Det är den kraft som motverkar alltings sönderfall och i stället får det att ordna sig och skapa.

Fenomenen säger mig också att vi är förbundna med allt. Vi är inte enskilda individer, vi är delar av ett enda gigantiskt energifält, som hela tiden strävar efter att komma i resonans med alla andra delar av energifältet.

Vårt medvetande lurar oss och får oss att uppleva oss som åtskilda, men på ett djupt omedvetet plan vet vi att vi är Ett med Allt.  Däri bottnar vår strävan efter Gemenskap och Kärlek, för är det inte just vad Kärlek är upplevelsen av resonans med andra varelser. När vi upplever Kärlek då upplever vi stor gemenskap, vi upplever att vi är Ett med någon annan.

Kärlek blir då = upplevelsen av den Resonans som är det Livet är.

Varje del av Livet svänger med sin speciella frekvens, det är vad som skiljer oss åt, men allt som sker och allt som vi möter är ämnat att få vår svängning att komma mera i resonans med själva Livets svängning, den ursprungliga frekvensen.

Vi strävar hela tiden mot resonans... svänger med varandra... våra svängningar justeras... Resonerar... Ju mer Resonans som finns i ett möte desto mer kommer vi att gå mot ändå mer Resonans. Då upplever vi Gemenskap/Kärlek/Livet. Kanske ska vårt  möte bara förändra vår svängning en smula, mot mera Resonans med Livet.... och sedan ska vi gå vidare mot nya möten som vrider vår svängning ytterligare mot mera Resonans... Kanske är det ett möte där vi kan svänga med varandra under en längre tid, kanske resten av livet, mot mer och mer Resonans, mer Kärlek, mer Liv.

Ibland vill vi konservera upplevelsen av gemenskap... Resonans... Ha den kvar alltid... så klart! men vi är levande, föränderliga, vår frekvens varierar ständigt likt hjärtats slag, likt andningens rytm... när vi möter en annan människa som befinner sig i samma tonläge just här och nu så uppstår Resonans, känslan av gemenskap, samhörighet, Kärlek. Underbart så klart när vi möter någon som i stort har samma rytm som vi, där resonansen är ofta återkommande, men Kärleken är lika fin varje gång den inträffar, den kan ändå bara existera i nuet.

Trots det så väljer vi ibland i vår strävan efter upplevelsen av gemenskap att hålla fast vid en relation som är disharmonisk Vi anpassar oss själva, försöker kontrollera den andre, dysfunktionella relationer, med beroende och medberoende, makt och uppgivenhet som största ingredienser. I vår strävan efter Resonans försöker vi förändra oss själva eller den andre bara för att vi en gång har upplevt denna Gemenskap/Kärlek/Resonans, då våra frekvenser under en kort tid var i harmoni.

Men resonansen är en funktion som finns i flödet, ju mer vi strävar att förändra något, desto längre från Resonansen för det oss, Längre från Kärleken och Livet. Och ju mer vi är sanna mot oss själva, lyssnar till livet och vårt inre desto mer Resonans kommer vi att uppleva. Mera Kärlek, mera Liv. För Resonansen är något som är vårt medfödda arv. Den verkar naturligt inom oss.

Också tänker jag på en dikt som jag skrev 1986:

HARMONI

Du slår an en sträng i mig
Det är inget allvarligt
Men jag vill gärna veta

Om nästa ton
Skälver i Harmoni

Vad Kärlek Är (Av Camilla Åhlfors)

Dikt av Camilla Åhlfors

Du frågar mig vad kärlek är,

och kräver svaret nu och här.

Jag lägger handen på ditt bröst

och ber dig höra hjärtats röst…

Vad ska jag höra? undrar du

och väntar dig ett svar just nu.

Du frågar mig, men lyssnar ej,

på det som jag vill säga dig.

Från mitt hjärta flödar det…

… av tårar som du ej kan se.

Men om du såg dem nu och här

så visste du… vad kärlek är!

[Camilla Åhlfors]

Domedagen

Domedagen handlar om Konsekvens. Det finns inget dömande i skapelsen, det finns enbart konsekvens. Livet strävar alltid efter balans, blir det obalans så uppkommer en konsekvens som återställer balansen.

De tidiga jägar- samlar-kulturerna visste detta. De visste att Respekterar vi inte Livet så uppstår det en konsekvens, som slår tillbaka på oss själva. De visste att om vi skördar det sista av ngn art så uppstår brist och vi kan inte skörda igen, De visste att om ngn art blev för många så uppstod brist på deras föda och arten decimerades så att balansen återställdes. De visste att bristen i sig inte fanns den var bara ett resultat av en obalans, eller av bristande Respekt för Livet. Man såg till att upprätthålla balansen i Skapelsen, och undvek konsekvens.

Men trots detta så hände det att villebrådet tog slut, marken drabbades av torrperioder och kunde inte föda stammen, eldsvådor uppstod som gjorde marken ofruktbar. Man förstod inte detta, utan drog slutsatsen att det var någon gud som var vred på dem och straffade dem, så föddes tanken på domen.

Detta måste nog vara mänsklighetens största misstag. Konsekvensen ser vi överallt i dag. För att kunna döma måste det finnas något som är fel, det innebär att vi kan göra fel, och kanske till och med Vara fel.

Men om Livet är Allt som finns, kan det inte behöva ngt, för det finns inget som inte är Livet, det är ju allt. Om Livet inte behöver ngt då finns inte heller ngn brist, eftersom det inte finns ngt att lida brist på. Utan behov finns inga krav, och inga misslyckanden. Och finns inga misslyckanden så finns det inte heller ngt att döma eller fördöma.

Domedagen uppmanar oss att ta ansvar för vårt agerande och dess konsekvenser. Vi manas också att vara varsamma med de resurser som vi fått oss till del.

Baksidan av Domedagen, talar om respektlöshet mot Livet och om bristande förmåga att se konsekvenserna av vårt agerande.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Hur vet jag att det jag vill verkligen är det jag vill? (av Sanna Nova Emilia)

Sanna Nova Emilia (www.sannanovaemilia.se) är grundare av True Heart Education - som verkar för att i samarbete med Sveriges skolor, förskolor, föräldrar, politiker samt övriga nyckelpersoner i barns och ungas liv förbättra förutsättningarna för barns psykiska och känslomässiga hälsa och utveckling. Just nu aktuell med boken ”Att lära med Hjärtat – När kunskap och värde blir ett”. Här följer hennes krönika från http://qoolaqvinnor.se:

Här om dagen satt jag på tunnelbanan in till stan och noterade en märklig känsla i min mage. Jag hade mycket svårt att tyda vad den ville säga mig. Var jag nervös? Var jag orolig? Var jag stressad? Var jag förväntansfull? Var jag trött? Var jag hungrig? Var det jag kände en begynnande ångestattack eller hade jag ätit något olämpligt? Hade jag behov av att gå på toaletten eller var jag sexuellt frustrerad? Kanske kände jag en blandning av allt?

Jag konstaterade som så många gånger förut hur vansinnigt svårt det kan vara emellanåt att tyda det mänskliga fordonets signaler. Jag kan fullt ut förstå varför människor äter och dricker för mycket, tränar för intensivt, vältrar sig i pornografi, arbetar för mycket, köper för många par skor, sätter för många barn till världen, sitter för länge framför Facebook och TV och äter alltför många piller och praliner. Jag undrade där och då i mitt splittrade och förvirrade tillstånd hur många gånger jag själv hade tagit någonting att äta fastän jag egentligen varit nervös? Eller hur många gånger jag hade känt mig stressad trots att jag i själva verket hade varit hungrig? Hur många gånger hade jag egentligen tagit ett glas vin trots att jag i själva verket hade behövt gråta och hur många gånger hade jag bett någon dra åt fanders trots att allt jag egentligen hade velat ha var en kram?

När jag resonerar så här med mig själv så undrar jag hur många beslut i mitt liv som jag egentligen har fattat inifrån mig själv och hur många beslut jag har fattat utifrån vad jag trott har varit jag? Hur vet vi att det vi vill verkligen är det vi vill? Hur vet vi att det inte är en programmering av samhällsnormer eller omgivning? En produkt av tidigare generationers projiceringar?

Inom den personliga utvecklingsvärld som jag rör mig i så är det många som kräver ”friheten att få vara sig själva!”. Men vari består egentligen den friheten? Hur mycket vet jag egentligen om huruvida det jag gör är något jag programmerats till att göra? Hur mycket vet jag om det som känns som "mitt sanna jag" verkligen ÄR mitt sanna jag eller om det är någonting jag programmerats till att tro? Vet vi att vi lever i tvåsamhet för att vi vill det eller för att vi är programmerade till att det är så det ska vara? Vet vi att vi köper hus, bil, vovve, gifter oss och skaffar barn för att vi vill det eller för att vi är programmerade till att det är så det ska vara? I vilka avseenden spelar vi i själva verket roller i tron att vi är fria och självförverkligade?

Jag antar att det är en stor del av själva livsresan att ta reda på just detta. Att skala av sig lagren av projicerade föreställningar som fått oss att distansera oss ifrån oss själva och vårt ursprungliga jag. Men vad är egentligen vårt ursprungliga jag? Vi matas dagligen med en mängd artificiella behov som för oss längre och längre bort ifrån våra djupt liggande mänskliga behov. ”Köp en större TV!”, ”Bli smalare och vackrare! Köp en mega-extra-tonus-flex-bend-allaround-trimmer som gör dig smal på fem minuter!”, ”Bli bättre och mer framgångrik!”, ”Bli mer spirituell och upplyst!” Och mitt i allt detta är det så enkelt att glömma att samtliga av våra behov i grund och botten är känslomässiga.

Du längtar inte efter en större TV. Den 50-tummare du har fungerar alldeles utmärkt men du tror att det ska göra dig lite lyckligare och få dig att känna dig lite mer tillfredsställd. Dessutom kanske du skulle göra någon annan imponerad vilket skulle kännas bra. Och visst skulle det kännas skönt att vara lite smalare och lite vackrare, men om du var den sista människan kvar på jorden så skulle du inte bry dig. Det du söker är känslan av att känna energi och kraft i ditt liv och att känna dig accepterad och älskad. Du behöver inte bli bättre eller mer framgångsrik, det du söker är att känslan av gemenskap och trygghet av att veta att du är uppskattad och omtyckt och att din överlevnad är säkrad. Du behöver inte bli mer spirituell eller upplyst, det du söker är förmågan att acceptera och älska dig själv hur fet, misslyckad och oduglig du än känner dig, för att du då även skulle vara förmögen att acceptera andra på samma sätt. Utan att döma. Utan att jämföra. Frihet!!

Men de flesta av oss, inklusive jag själv, har fått lära oss att förneka våra känslor och grundläggande behov större delen av våra liv. Det är därför inte så lätt att tyda de där signalerna när vi aldrig har fått lära oss att förstå vårt eget känslospråk. Jag vet fortfarande inte vad det var jag kände den där morgonen på tunnelbanan, men det var ett stort steg på vägen att bara acceptera att jag inte hade någon aning om vad mitt behov var där och då istället för att försöka döva känslan genom att köpa ett par nya skor, som jag gjort så många gånger förut.

[Sanna Nova Emilia]