Vem hjälper det att gå runt med dåligt samvete? (Av Jenni Ronnysdotter Persson)

Text och bild lånad från Jenni Ronnysdotters Perssons blogg

Precis som alla andra drabbas jag av dåligt samvete. Just nu för att jag inte känner mig tillräcklig, att jag inte orkar göra allt som jag tidigare gjort. Det är jäkligt energikrävande att gå runt med dåligt samvete. Vem hjälps av mitt dåliga samvete? Det hjälper inte dem som får göra det jag inte kan göra. Dem får ju göra det oavsett om jag har dåligt samvete eller inte. Det hjälper definitivt inte mig då det går åt så mycket energi av detta att slutresultatet blir att jag orkar ännu mindre.
 
Vad jag definitivt inte blir är frisk. Dåligt samvete gör mig ännu sjukare.

Dåligt samvete är fött ur skuld. Skuld över saker som vi troligtvis inte kan påverka. Skuld för än det ena än det andra. Det finns inget värre för mig än när folk säger "Åh jag har så dåligt samvete för att jag inte kom eller för att jag inte kunde fixa det" etc. Varför ska jag bli belastad med dina skuldkänslor? Stå för att det inte gick! Jag blir inte arg för att någon inte kan eller vill. För mig är dåligt samvete bullshit fött ur vår kyrka för många hundra år sedan. Vi är fortfarande till viss del slavar under detta. Ur dåligt samvete föds orimliga krav för många av oss. Krav som vi går med i årtal samtidigt som det äter oss levande och suger en hel del livslust av oss. Tänk om vi faktiskt kunde släppa detta? Hur skulle det se ut då?

Den värsta sortens människor är dem som utnyttjar andras dåliga samveten. Som vet vilken knapp dem ska trycka på för att få det dem vill. Som att exempelvis använda barn föräldrar emellan. Det är i mina ögon den lägst stående varelse som använder sig av detta.

I slutändan är det dock vi själva som måste VÅGA släppa det dåliga samvetet. Att inte acceptera att bli utnyttjad. I min värld finns det inte en enda positiv sak med dåligt samvete. Tänk efter....kan du komma på en enda sak? Skriv ner detta till mig i så fall och jag kan nästan garantera att det du skriver inte är genomtänkt.

Jag tror inte på att hälsa på någon för dåligt samvete exempelvis. Skulle du vilja att någon hälsade på dig enbart för att du känner dig skyldig till det? Skulle du tycka att det kändes bra om någon gjorde något för dig för att lätta sitt dåliga samvete? Skulle du vilja leva i en relation med någon som enbart stannade av skuldkänslor?

Jag säger inte att det är lätt. Jag kämpar mycket med detta. Men jag anser att det dåliga samvetet enbart för dåliga saker in i ditt liv. Jag tror att du kan bli sjuk av det. Det skulle nästan kunna anses som en ny folksjukdom. Jag kan garantera att jag ALDRIG hade åkt på en utmattningsdepression om inte det dåliga samvetet hade funnits hos mig. Våga säga nej till saker utan att känna skuld. Våga tro på att om du mår bra så gör även din omgivning det. Skulle någon inte må bra av det då anser jag att den personen inte ska vara i din omgivning. Väldigt enkelt!

Ta hand om er

[Jenni Ronnysdotter Persson]

Tabu

De flesta tabun har haft en funktion den dag de skapades.

Judarnas och muslimernas tabu mot griskött räddade många liv då de levde i öknen utan kylskåp Fläskkött i öknen blir otjänligt som föda på någon timme, och i en värld med brist på vatten kunde magsjuka vara livshotande.

Likaså Indiens heliga kor, kon var indiernas viktigaste resurs, den gav mjölk, gödsel att elda med, och inte minst brukade de åkern med den, om de under en svältperiod åt upp sin ko så skulle de inte kunna bruka åkern nästa vår och komma igen med nya grödor och ny mat. Svälten skulle ha förvärrats.

Sextabun har ju haft en liknande funktion i en tid utan tillgång till preventivmedel kunde en graviditet vara ödestiger. Man gifte sig sedan man hade byggt upp resurser för att kunna skapa ett tryggt hem med försörjningsmöjligheter åt en familj. Tabu mot sex utanför äktenskapet förhindrade tillblivelsen av en mängd barn utan försörjning t ex.

Men i dag då vi kan både se igenom livets mysterier och i stor utsträckning kontrollera dem (på gott och ont) då har de flesta Tabun enbart en begränsande funktion.

Jag tycker det är coolt och ett tecken på utveckling att många av dagens ungdomar har sex med varandra bara för lusten och njutningens skull utan tanke på morgondagen eller att skapa en bestående relation (så länge de har vett att skydda sig), deras hormoner skriker i deras kropp "Knulla!" men de har inte resurser eller mognad för att skapa en familj. Genom bristen på Tabu (förenat med kunskapen om skydd) får de möjlighet att utforska både sexualiteten och relationerna så de en dag kanske blir mycket mer redo för familjebildning än våra föräldrar och generationerna före de var då de bildade par i 16-årsåldern kanske bara för att "få ligga"

Spirituell

För mig betyder Spirituell att vara "in Spirit", i Anden. "Vi är inte fysiska varelser med en andlig upplevelse, Vi är Andliga varelser med en fysisk upplevelse"

Vår Ande är det som upprätthåller vårt fysiska jag, Vår Ande är en holografisk del av Alltet, varje del innehåller Allt! Att vara i kontakt med Anden är det samma som att vara i Flow, att vara sann mot sig själv och följa den "högre" sanningen. I grunden är Alltet som vi är en del av Livsenergin som flödar genom Allt. Denna Livsenergi visar sig för oss på de sätt som vi personligen kan uppleva den, en del ser den som änglar eller avlidna släktingar, andra låter den tala till sig genom djuren eller naturväsen osv... men för mig är det samma Livsenergi som manifesterar sig på olika vis i våra sinnen.

Mitt andliga intresse består i att hitta min egen sanning, att utvecklas till att vara sannare och sannare mot "Den Jag Är" och att Älska och acceptera mig själv 100% För mig går personlig utveckling och Andlighet hand i hand båda syftar till att hitta tillbaka till vårt Sanna Jag, tillbaka "In Spirit"

Det har egentligen ingenting med Spiritualism, Medier, eller någon annan religiös inriktning att göra, men alla olika religioner kan vara en väg att hitta "Hem", fast lika ofta försvårar de vår vandring till oss Själva.

BägarDrottningen

BägarDrottningen talar till oss om att gå in i och känna våra känslor, likt den goda modern låter hon varje känsla sitta i knät, tills vi är färdiga med den och fortsätter vidare i Livet. Kanske berättar känslan sin historia, när den känner sig trygg där i knät, kanske inte, men det är inte viktigt, det viktiga är att den får finnas och bli sedd utan krav eller förväntningar. Lika viktigt som att låta känslorna finnas och att vara i dem är det att inte hålla fast i dem, utan släppa taget om dem när de är färdiga för denna gången.

Ibland kan det vara svårt att veta vad vi känner, och varför, en del känslor är som små avvisade barn som inte vågar visa sig, de bara står där och sneglar runt hörnet. Det är ok, bara tala om för dem att de är sedda och välkomna, så kommer de en dag att bli trygga nog att tala till oss. Ganska ofta blir jag ledsen utan att veta varför, min ledsnad har oftast inga stora uttryck, men jag har lärt mig att känna igen den och bekräftar den så fort jag ser den, bara genom att säga till de som finns i närheten "Jag är ledsen" bara så, vare sig mer eller mindre. Därmed får känslan veta att den är ok, och ofta räcker detta för att den ganska snart ska börja tala till mig.

Baksidan av BägarDrottningen varnar oss för att "dyrka" våra känslor, känslor ska flöda och inte kramas om som en kär nalle som vi inte vill släppa, hon kan också vara en antydan om att vi inte vågar vara i våra känslor fullt ut, inte låter dem finnas.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Våra berättelser (Av Susanna Isaksson)

Text lånad av Susanna Isaksson</

Mycket i mitt inre handlar om att helt plötsligt se dessa ''berättelser'' jag bestämt är sant angående mitt liv.

Hur jag har en ''mall'' om hur livet borde vara. Där jag nästan har haft både färg på huset, inkomst, mina egenskaper familjerelationer, liksom helt klara.

Det har bara gällt att plocka in folk i den berättelsen, och sätta in de i den rollen som redan finns färdig.

Med följden att ingen får vara den de är. Och där platsar även jag, för jag har själv gjort mig en idealbild av hur jag är. Oavsett den är sant eller inte.

Precis som vi alla gör.

Och för att alla verkligen inte ska missa vår fina förpackning, där innehållet står tydligt på utsidan, under ingredienser, så berättar vi glatt och ingående för de vi möter om HUR vi är.

Händiga, sociala, roliga, rättvisa, pedantiska.

För inom oss är det ju så vi VILL vara. Och har bestämt att vi ÄR. Och vi är så nogranna med att hela tiden berätta detta både för oss själva OCH omgivningen, att både vi och omgivningen inte ser den vi EGENTLIGEN är, utan det skalet vi målat upp.

Följden blir att vi lever ett låtsasliv, i en låtsaspersonlighet. Blandat med andra låtsaspersonligheter.

Detta är givetvis inte medvetet. Men OM jag anser mig vara slarvig, och det är så oerhört hemskt, så förskönar jag omedvetet bilden av mig själv, eller tvingar mig till motsatt beteende bara för att inte vara sån som jag INTE vill vara. Även om den jag redan var, då, var perfekt.

Detta skapar givetvis frustration. Ångest. Sorg. Känslan av utanförskap. Känslan av att inte leva fullt ut? För hur SKULLE du kunna göra det? I en värld där inte ens du själv får vara den du är.

OM nu m,amma/pappa hela tiden ivrat för hur underbart det är med lugna effektiva människor. Så klart att du försöker axla det som de önskar.

Oavsett din egen alldeles perfekta natur.

Men det lämnar dig ju lite sorgsen inuti, för att inte du dög. Och det kanske du gjorde, men allt det vi INTE upplever oss som, vill vi ju gärna vara. Och i det kan det ligga nära till hands att vi tar på oss just den skjortan med de egenskaperna vi tror att andra gillar mer. Tillslut växer den fast.

Men den är inte DU. Jag!

Frustration. Lite irritation. Tomhet kommer säkert därifrån. Känslan av att inte vara sann. Mot sig själv eller andra.

Känslan av att ha blivit lurad är också ganska given i ett förhållande där båda vidtalar sina vackra ''skjortor'' för varandra, istället för att bara vara sig själva.

En dag ser vi bakom. Igenom skjortan, och blir synnerligen förvånade.

Men. Samtidigt som vi har dessa skjortor, så har vi vår berättelse som vi filat på sen barnsben.

The Farytale om vårt fantastiska liv. Den där perfekta sagan om hur vårt liv BORDE vara för att vara ''lyckat''. Vi snappar från alla håll det som är det ''finaste''. Bygger vår verklighet kring denna saga. Och bestämmer oss för att vi lever i den. Människor som kommer in passar kanske perfekt. Eller inte alls. För vi har ju färdiga roller för allt och alla. Och de som egentligen inte passar, passar helt plötsligt för att de tar på sig en mask med egenskaper som vi redan bestämt att de olika rollerna i vårt liv ska ha.

Snacka om fake. Rörigt.

Där är jag nu.

:))

Jag börjar helt plötslig se mig. Dig. Allt som det ÄR.

Inte som jag VELAT att det ska vara. Inte som den som du velat utge dig för att vara. Även om det inte är av elakhet eller ens fullt medvetet.

När vi är inne i varandras berättelser, är vi alla med i spelet. Vi tar inte av oss ''glasögonen'', de där rosafärgade. Vi ber inte att vi ska få se varandra bakom maskerna. Vi är med i detta spelet, med varandras utsidor och berättelser.

Men när vi väl kliver av, tillåter vi även andra att slappna av. Kliva av.

Ta av sig masken och bara vara sig själva.

Precis så fantastiska som vi faktiskt är.

ÄR.

Varken mer eller mindre.


[Susanna Isaksson]

Biotopskydd

På jobbet markerade vi gränser för ett biotopskyddsområde, vi diskuterade vid lunchen hos en av kollegernas äldre släktingar om det kunde vara de många tickorna som kunde vara skyddsvärda? Den äldre släktingen sa "Tickor är ogräs, de bara förstör".

Många är det som säger att fästingar inte har någon nytta för någon, de bara sprider sjukdomar. Björnloka är en annan organism som många tycker saknar värde och borde rotas ut.

Men så kan jag inte se det. Alla organismer har sin plats att fylla ut i Livet, om någon någon gång hamnar på fel plats så försvinner de snart. Allt ingår i ett perfekt nät av Liv. Skaparen skapade dem alltså har de en funktion, annars hade de inte funnits.

För mig är detta en väldigt Värdefull insikt, för det innebär att det inte finns rätt och fel, det finns bara rätt! annars hade det inte funnits. Det innebär också att inte heller jag eller någon annan människa kan vara rätt eller fel, vi är alla rätt! annars hade vi inte funnits.

Vem är jag att döma Tickor, Fästingar, Björnlokor eller någon annan levande varelse! Kan ens de främsta vetenskapsmännen förklara hur Livet fungerar i minsta detaj! Exakt vilken plats någon enda organism har i väven! Det enda vi vet är att allt är förbundet i en enda stor väv och rubbar vi en endaste liten tråd så rubbar vi hela väven.

Vi skulle alla kunna gå omkring med en skylt om biotopskydd om halsen, vi är alla skyddsvärda objekt som inte får skadas med dömande ord eller tankar, annars hade vi inte funnits!

Valmöjlighet (8 stavar)

Har vi egentligen något val? Det kan vi inte veta, kanske är det så att allt är planerat i förväg av oss själva eller någon annan. Men en sak vet vi, vi har Upplevelsen av valmöjligheter.

Hela vårt liv består av ständiga val, praktiskt taget varje stund väljer vi och fattar beslut. Det måste vara så för annars så ter sig Livet ganska meningslöst. Dessutom är det omöjligt att uppleva något alls i frånvaron av dess raka motsats. Tänk dig att inte mörker fanns, hur skulle vi upplevas ljuset då? Det går inte allt måste relateras till något annat för att kunna upplevas.

Visst hade det ofta varit mycket enklare om vi inte hade haft något val, så mycket enklare det skulle vara om vi slapp välja vilken sorts mjölk vi ska köpa, vilken tandkräm vi använder, om vi ska diska eller göra något annat.... Men trots allt så vill vi inte ha det så, tänk om jag inte tycker om "den enda tandkrämen" eller om något annat är mera angeläget i stunden än just disken....

Eftersom val är en väldigt stor del av vår vardag, och inte minst därför att varje val medför konsekvenser så är det viktigt att ha en metod för att göra "rätt" val. Det är inte lätt att veta vad vi ska välja... å ena sidan ... fast å andra sidan... Först och främst måste vi veta vilken del av oss som är mest lämpad att göra valet. 

Vi kan dela in människovarandet i fyra delar med olika uppgifter:
Kroppen - som agerar, det är kroppen som tar oss framåt i det fysiska Livet, det är kroppen som står för all fysisk handling.
Intellektet - som noterar, intellektets huvudsakliga uppgift är att notera ALLT som vi upplever och sedan jämföra det med tidigare erfarenheter. Ofta låter vi intellektet fatta våra beslut, och om det hade haft alla fakta,så hade det varit en bra lösning, men intellektet har inte alla fakta eftersom storheten LIVET ingår i varje beslut, och Livets nästa "move" kan vi aldrig förutse fullt ut. Därför är inte intellektet den bäste att fatta besluten.
Känslorna - som reagerar, våra känslor är ett signalsystem, som talar bl a om för oss hur nära vårt sanna Jag vi är. Känslorna ger oss kraft och hjälper oss att hantera Livet på alla möjliga vis, men om intellektet saknade alla fakta så tenderar känslorna att blunda för fakta som beslutsfattare.
Själen/Anden - som inspirerar, vår Själ är förbunden med allt och även om vi inte alltid är medvetna om det så har Själen därmed All kunskap, det är därför den delen av oss som är bäst lämpad att fatta beslut. Själen vet vart vi ska och vilket val som gagnar oss bäst i varje Nu.

Själen är alltså den del av oss som gör de bästa valen för oss, om vi alltid är sanna mot oss själva och gör vad vi Vill, då kommer våra Val att vara lyckosamma. Här tar Själen hjälp av vår kropp, de val som harmonierar med vår inre visdom får vår kropp att slappna av, i den stunden de fattas. Intellektet däremot kommer att komma med en massa invändningar och argument för och emot det ena eller andra valet, men det gör vi klokast i att inte lyssna till. 8 stavar manar oss att lyssna inåt och vara sanna mot oss själva.

Baksidan av 8 stavar varnar oss för att låta våra val styras utifrån eller av rädslor. Försöker vi vara alla till lags, blir det väldigt svårt att göra några val överhuvud taget. Likaså kommer våra val att begränsas rejält om vi lyssnar på våra rädslor.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Tricket (av Susanne Löfgren)

 Text och bild lånad av Susanne Löfgren

Tricket är att känna dig tacksam över allt det du har!

Det skänker sådan glädje och lycka!

Om du ständigt jagar efter lycka, kärlek eller vad det nu må vara.

Så blir det väldigt tomt.

Du blir ju liksom aldrig nöjd.

Att känna tacksamhet över det du har - ger frid.

Vi människor har så lätt att ta det mesta för givet.

Ofta måste vi mista människor, saker, trygghet osv - innan vi uppskattar dem!

Varför inte uppskatta dem HÄR och NU?

Jag kom på mig själv med en tanke i tvättstugan nyss - att jag känner mig så tacksam över att det finns ett sånt bra torkskåp att hänga in kläderna i så att de torkar snabbt och bra!

Ju mer tacksamhet jag känner - desto lättare och liksom av sig självt kommer de där tacksamma tankarna! :-)

En härlig bonus är upptäckten att kärleken och lyckan - de finns här inuti mig hela tiden!

Att känna trygghet i mig själv - är att vara trygg var jag än befinner mig!

Jag kan känna mig lycklig över att leva, finnas, andas!

Lycka och tacksamhet över att jag är frisk och stark!

Det behöver inte ens finnas några skäl till att känna lycka! Ibland känner jag mig bara sådär genuint genomlycklig! Varför ifrågasätta denna härliga känsla? Det är bara att ta in den, låta den fylla mig med värme och glädje!

Lycklig över att jag får äta mig mätt varje dag! Lycklig över mitt älskade fina lilla hem! Lycklig över min familj och mina vänner! Lycklig över att få möta en ny sol gå upp! Lycklig över varma små hundkramar!

Lycklig över äventyret som LIVET är! :-)

[Susanne Löfgren]

Skaffa en KK

Tidigare publicerad på "Det enkla Livet"  120707

Att leva sin dröm och sunt förnuft går inte så bra ihop.

Våra drömmar vill inte ha några begränsningar, de vill flyga fritt, precis dit de vill även om det kanske är omöjligt. Kreativiteten och Passionen är det som får våra drömmar att flyga, som får dem att stiga till skyn som en vacker luftballong.

Men en luftballong saknar styrsel, den svävar iväg hur som helst utan styrsel och för eller senare kommer den att störta om det inte finns något som håller den tillbaka.

Själv är det svårt att klara den dubbla rollen att vara den som gasar och bromsar samtidigt, antingen svävar ballongen iväg eller (vad som är vanligare) håller vi den tillbaka så hårt att den aldrig lämnar marken.

Då behöver vi en KK, en "Kritisk Kompis" (Som min Fantastiska Vän Pamela von Sabljar kallar det) någon som tror på vår idé och vill oss väl men som står med båda fötterna på jorden och ser de svaga punkterna i det vi gör... och inte minst, som pekar på bristerna.

Jag har upptäckt att jag har minst en sådan KK (Tack Tobias!), och fler är välkomna, för kanske är det absolut livsviktigt att veta att någon tar den rollen för att vi ska våga flyga.

Så om du tror på mina idéer, välkommen att hjälpa mig att hitta dess svaga punkter!

Tack Pamela (intervjuaren) för att du lär mig och inspirerar mig och så många andra!

När tar sorgen slut?

När tar sorgen slut?

När tar ilskan, rädslan och glädjen slut?

Vad vore Livet utan dem?
Det är våra Känslor som gör oss Levande
De tar aldrig slut, de är en del av Livet.

Om inte sorgen fanns,
hur skulle vi då hantera våra förluster och besvikelser?

För varje dag vi sörjer en förlust
blir den lättare att Leva med.

Vissa mindre saker kan vi kanske sörja färdigt
Andra sorger kommer alltid att finnas kvar
Det är som det ska.