Tidigare publicerat den 5/3-10 på facebook samt den 3/10-10 på Sigges radioteater
Lägger ut en text som jag skrev i början av mars, Det gick som det gick, drömmen tog slut, men jag är Tacksam och Lycklig att jag fick drömma den en tid. Tacksam för ALLT! Hur som helst så finns det ngt viktigt i denna texten ngt som jag vill dela.
Älskade!
Jag känner mig vemodig nu, eller kanske ledsen. Lite rädd blir jag också när jag ska skriva detta. mitt förnuft vet att det inte finns ngt att vara rädd för, utom att välja att vara tyst, men jag känner mig rädd.
Vår kärlek är underbar, Aldrig någonsin har jag tillåtit mig att släppa ngn människa så nära som nu. Vi ger varandra massor av kärlek, närhet, glädje, lek, lycka, uppmärksamhet.... helt enkelt energi i olika former... och det är underbart.... det finns inga tvivel, ingen tvekan, jag upplever att vi båda är fullständigt trygga med att "This is it!" även om det kan finnas mängder av andra "it!" så vet vi, i denna stund, att vi aldrig ngnsin kommer att välja bort varandra....
Men det finns massor av fällor på vägen, vi kommer att gå i dom, därför att vi måste det, för att läka våra sår och komma ändå närmare. Jag har gått i den första nu.
Nej vi kommer inte att välja bort varandra, men en farlig fälla är att vi väljer bort oss själva. Att vara förälskad är helt underbart, vi ger varandra massor med energi, kärlek, uppmärksamhet, och det är bara så gott... ett lyckligt rus. Mitt i allt detta så vet jag att vi inte kan klara oss med "bara" det, vår energi kommer att ta slut om vi inte har ett inflöde... vi kan bolla den fram och tillbaka och njuta av det, men fyller vi inte på så tar den slut. Alla har vi olika sätt att fylla på, det kan vara att gå i naturen, att be en bön, ta ett varmt bad, meditera, ett inre möte med oss själva.... kort sagt det handlar om att ta hand om oss själva, hur vi gör det spelar ingen roll.
I gårkväll ljög jag för dig för första ggn. Jag gjorde det omedvetet, märkte det knappt ens förrän efteråt. Jag var trött, vi pratade i telefon, jag älskar att höra din röst men jag märkte, utan att jag knappt ens låtsades om det för mig själv, att jag inte kunde lyssna på vad du sa, men ändå låtsades jag att jag lyssnade. Jag valde Att "ljuga" för jag ville så gärna att samtalet skulle ge mig energi, och kanske av ngn rädsla att göra dig ledsen eller sårad, jag vet egentligen inte varför, men jag ska titta på det.
Det var väl inte så farligt. Nej det var det inte, det var inget "livsviktigt" som jag "måste" höra. Faran ligger inte på det planet, det farliga är att jag valde att inte ta hand om mig själv, och att jag i stället valde att ta hand om mina rädslor och dig, och förde in lögnen i vårt möte.
Återigen, det var väl inte så farligt. Jo det är fulkomligt "livsfarligt" för i samma stund som vi ljuger för varandra så har vi börjat att stänga och begränsa vårt möte... skulle jag inte skriva detta så skulle jag bli tvungen att skydda lögnen, förr eller senare skulle jag behöva ljuga igen, en större lögn för att skydda den första lögnen. Det är lite "syndafallet" över detta. Vi befinner oss i paradiset och oskulden är total, det finns inget som inte är tillgängligt för varandra, men när vi börjar ljuga då befinner jag mig också i en annan del av världen dit du inte har tillträde, efterhand blir den delen större och större, och jag kommer att befinna mig mer och mer där, om jag inte bjuder in dig i också den världen, och till sist har jag drivit ut oss ur paradiset.
Men jag väljer det enda möjliga. Jag vägrar att välja bort dig någonsin, i stället så tar jag med dig in i min nya del av världen, in i den fulare lögnens värld, och också den blir vacker, vårt paradis har blivit större.
Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar