Tidigare publicerat på Facebook den 2/10-10 och på Svarta-tavlan Sommaren 2009
Först när vi är hela själva kan vi ha en hel relation
För att kunna älska någon måste vi först och främst älska oss själva, det går inte att hitta sin saknade hälft utom oss, allt finns innom oss, vi är hela. Först när vi funnit helheten innom oss kan vi finna den helheten i ngn annan.
Ofta är vi som halva cirklar, som C, som går omkring och söker den andra halvan, ett annat C, så vi åter kan bli hela cirklar, ett O. Vi tror oss finna denna saknade halva och bildar tillsammans detta O, men ganska snart upptäcker vi att vi är ett O med två huvuden, två viljor, ett Ö. Vi börjar kämpa om herraväldet om vår gemensamma helhet, och striden är i gång. Vissa "dubbla halvor" hittar sätt att lägga ner striden, trygga vägar där de gemensamt kan gå utan att klampa in på farliga områden, men på bekostnad av livet, stigen blir allt smalare, och faktiskt tvingas de så småningom att hoppa på ett ben för att inte trampa ut i gungflyna. Andra åter spricker åter i tu som de halvor de är.
Vi behöver hela den andra halvan innom. När vi gjort det så kan vi mötas som två O, som ringarna på ett bröllopskort som glider in i och utur varandra.
Detta är så underbart att läsa... älskar denna text,
SvaraRaderahur rätt är inte detta,, och hur länge har jag inte hoppat på ett ben,,, nu är det två ben på stadig jord som gäller ...
ha en fantastisk dag,,,, sigge,.. och midsommar ...trots regn.... kramen i massor
Både håller med dig och inte. Självklart tror jag inte på destruktiva förhållanden med maktkamp och kvävning. Väldigt få människor är dock hela och den som är hel, kan ändå vara skör. Det jag tror på är en öppenhet, ett seende, mod att visa sin skörhet och sårbarhet, en vilja att kommunicera och lite tålamod. Eller så är man ensam. Vilket kan vara skönt också. Och hellre ensam ensam, än ensam i ett förhållande.
SvaraRadera