Jag har plockat av mig del efter del av min rustning, kastat mask efter mask, gått ur drama efter drama. Så klart har det varit läskigt, men lättnaden är stor. Det tar så mycket kraft att bära rustningen, det blir så mkt repliker att hålla reda på.
Samtidigt som jag har haft motivet att bli sedd så har jag ändå inte visat mig. Jag är trött på det nu. trött på att gömma mig, trött på spel , roller och masker. Nu får allt helt enkelt vara som det är.
Säkert finns det mer att skala av, säkert så kommer jag att gå in i fler dramer, men då får det vara så helt enkelt.
På ett sätt känns det tomt, jag kan inget annat sätt att vara, kan inget annat sätt att mötas... men skit samma också med det...
Vara....
Just precis så känns det, efter att jag klickade på inspiration på svarta tavlan kom denna din fina underbara text fram! Läser inte så mycket längre, men detta med svarta tavlan och inspiration lät lite kul. Härligt att ha den äran att vara din vän, om än "bara" på facebook, men själavänner är vi helt säkert...
SvaraRadera=)
SvaraRaderaTack Elisabeth! Ja jag gillar "slumpen" Kul att den gav dig något.
Kanske möts vi en dag vännen...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera