Om Jorden var ett litet rum...

I kväll är det Earth Hour, vi uppmanas släcka lampor och stänga av apparater en timme med början 20.30. Det är ett initiativ från WWF som genomförs för 5e året för att visa att vi tar klimatfrågan på allvar. Förra året deltog 135 länder och ungefär varannan svensk släckte ljuset under timmen. Det är nog bra med sådana initiativ, de hjälper oss att tänka, men likt "Alla hjärtans dag", Internationella Kvinnodagen" och andra liknande manifestationer så räcker det inte med att vi bryr oss denna dag.

Om jorden var ett litet rum, säg 364 hektar (728 fotbollsplaner, En 10-del av Oxelösunds kommun, En 100-del av Nynäshamns kommun) stort, om vi vore 50 människor som levde där, hur skulle vi leva då?

Allt vi behövde skulle vi producera på den ytan, allt avfall skulle vi lägga där, all elektricitet skulle vi producera, hur mycket ström skulle vi använda då? Hur skulle vi använda marken? Hur skulle vi bygga våra hus och andra byggnader? Om luften stannade på vår lilla yta, vad skulle vi värma våra hus med då? Med vad skulle vi driva våra fordon? Hur skulle vi behandla varandra? Även om vi så klart inte kan vara överens med alla 49, skulle vi ändå inte se till att hålla fred och respektera varandra?

Faktum är att det är så mycket yta vi har att tillgå, varje människa har 14½ fotbolsplaner att tillgå, men 70% av dem är täckta med vatten, återstår knappt 4,4 fotbollsplaner men av dem är en del täckt med öken så kvar blir bara 3½ fotbollsplaner per person dvs de 50 människorna måste samsas på 0, 87 km² Där måste vi producera allt vi behöver. Skulle vi producera en massa skräp som vi skulle lägga i en hörna av våra fotbollsplaner? Skulle vi förgifta marken och vanvårda den?

Lever vi som om jorden var ett litet rum? Eller lever vi över våra tillgångar? Gör vi det så innebär det att vi tar av någon annans tillgångar.

Läs mer om Earth Hour
genom att klicka på bilden

Kejsaren

Kejsaren är en Ledare och Makthavare. Att ha makt betyder att man alltid kan välja att ha initiativet, att man alltid kan svara an på en situation. Makt innebär ett stort Ansvar, att alltid välja det bästa i varje situation, det bästa i den sfär där vi har makten, men också det bästa för hela Livet. Det duger inte att trampa på någon på vägen, för också det är makthavarens ansvar, och kommer att få konsekvenser som slår tillbaka på honom själv.

Att ha makt innebär också att kunna delegera makt, vi kan inte göra allt själv, därför måste makthavaren kunna se varje medarbetares potential. "Hur mycket makt kan vi delegera till just denna medarbetaren?" är kanske den viktigaste frågan som makthavaren hela tiden måste ställa.

Kejsaren talar till oss om personlig makt, att ta makten över oss själva i varje läge, när det gäller oss själva så kan vi inte delegera makten, för då förlorar vi vårt Själv. Han uppmanar oss att vara inifrånstyrda och vara sanna mot vår Vilja och våra Önskningar, med som alltid med makt så följer ett Ansvar, konsekvenserna av våra val är alltid vårt ansvar, både i det stora och det lilla.

Baksidan av Kejsaren antyder att vi delegerar makten över oss själva, att vi tillåter oss att bli utifrånstyrda, och därmed förlorar vårt Själv, visserligen så slipper vi skenbart vårt ansvar genom att göra så, men det är en illusion, "Jag följde bara order." är aldrig en hållbar ursäkt. Ansvaret för våra handlingar och dess konsekvenser är alltid vårt eget! Hamnar Kejsaren uppochner kan det också peka på ett kontrollbehov, vi kanske är auktoritära och glömmer att delegera makten dit där den hör hemma, vi kan inte ta ansvar för andra människors agerande och känslor det måste vi låta dem göra själva.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Se mej!

Det är mycket nu, migrän flera dagar i rad. Extrajobbet som jag skulle gjort i helgen blev inte gjort, städningen av huset blev inte av, jag har hostat så jag fått en spricka i revbenet.

Allt samman hänger ihop. Min jobbiga hals (kvalsterallergi), min migrän, mitt ostädade hem, mina ekonomiska bekymmer (hann ju inte göra  extrajobbet) är allt ihop olika sätt för det lilla barnet i mig att bli sedd. Samtliga väl beprövade favoritmetoder, som jag haft med mig hela livet. Och nu hopar de sig och dyker upp alla på en gång. Varför är det så?

Det lilla barnet i mig har också haft andra strategier för att bli sedd. Han har kämpat förtvivlat för att vara duktig på all möjliga vis, med prestationsångest som följd. Inte särskilt hälsosamt. Nu är jag äntligen fri från prestationsångesten, och behovet av att bli sedd är så gott som obefintligt.... för den vuxne jag. Men varför kan då inte barnet i mig också vara nöjd?

Även om strävan att bli sedd är en mindre lyckad drivfjäder, så måste vi för den skull våga Visa oss, inte för att bli sedda utan för att våga vara den vi Är fullt ut. Barnet i mig var inte välkommen att vara den han Var, i stället lärde han sig att gömma det som var han till förmån för att bli sedd för något han gör. Han har gömt sig väl, så till den grad att jag har svårt att se vem jag egentligen Är, jag har svårt att känna vad jag Vill. Någonstans innerst inne vet jag vad jag Vill, men rädslan håller mig tillbaka, jag vågar inte ens se det.

Hur ska jag kunna visa mig för världen när jag inte ens vet Vem jag Är? Det finns ett sätt, genom att interagera med och se andra så ser jag mig själv, men blir också sedd. Genom att vara så naken och ärlig jag förmår i varje möte så blir bilden av mig själv tydligare. Och genom att aldrig, aldrig låta en önskan/längtan om aldrig så liten passera utan att försöka ta tag i den och Go for it!

Jag Gör't!

Men oj vad jag längtar efter en trygg famn att krypa in i nu.....

Oj Ohoj Aha! (Av Carola Liva Lind)

Texten lånad av Carola Liva Lind

Det sitter i ryggraden sa Mormor.

Mormödrar har alltid rätt ska vi lära oss att förstå.

Hon sa också att det känns i magen.

Klok dam det där.

Lyssnade jag tillräckligt?

Nja. Tillräckligt i alla fall för att minnas viktiga saker när de i samklang faller med andra pusselbitar i livet.

Dagens tankar är om Soulmates, Tvillingsjälar, Själs-syskon och annat liknande numera modernt att veta om.

Alla talar om det alla tror sig veta att dom träffat denne eller kommer att möta eller eller eller..

Vad tror Ni?

Jag vet, att jag Trott, några gånger, att Nu! NU NU NU är det den där själsfränden, den där tvillingsjälen jag väntat på.

Haha Ack vad jag bedrog mig.

Det var bara en billig kopia på någon fantasiman jag trollat ihop i mina önskedrömmar. När bubblan väl spricker stinker det. illa.

Ser vi bara det VI VILL se?

Vågar vi någonsin se sanningen?

Jag visste ju redan för flera år sedan vem som var min tvillingsjäl, sen att vi aldrig kommer att leva ihop är bara att konstatera. Men jag vet. det är en ynnest i sig att ha spenderat tid ihop.

Det är många år sedan vi möttes nu men möts vi igen vet jag att det kommer att vara som igår, inget är förändrat.

Vad är det då som sprider sig likt en löpeld nu?

Vill vi så gärna in i hoppsan ha ett perfekt välputsat liv att vi till och med tar till en av våra ursprungliga sanningar att vi alla är en del av allt och alla har själar vi hör ihop med, kvinnliga som manliga, för att göra det som kanske inte är så himla bra så perfekt som möjligt?

Är det bara vår önskan som skapar dessa drömscenarion och som glorifierar den där vi kallar själsfrände som vi blir kära i som snart visar sig vara den raka och totala motsatsen och då är det vems fel sa Ni?

Man MÅSTE inte leva med den personen.

Man MÅSTE inte leva med någon.

Men om man nu ska göra det kan man ju välja någon som är i alla fall ganska lik sig själv med liknande intressen så att det i alla fall ibland känns som om man är på samma våglängd.

Relationer handlar inte om att kämpa, alls.

En relation med en Älskad handlar om att bygga tillsammans exakt det man kommer överens om att bygga, fine om det funkar.

Skulle det då vara så att livet vill sig så väl att man kommer sig att leva med sin tvillingsjäl, Grattis!

Jag vet några par som lever så.

Jag har dom som Rolemodels för hur en relation ska vara.

Dock har jag aldrig upplevt det själv än.

Jag skriver än.

För vem vet

Vad framtiden eller morgondagen eller rentav nästa sekund har i sitt sköte :-)

Kanske just du är min tvillingsjäl?

Är det så?

;)

Nej.

Förmodligen inte.

Det betyder inte att vi inte är rätt för varandra, då vi kan ha hur mycket kul som helst ihop men jag vägrar hyckla och låtsas.

Jag är bara Jag och kommer så förbli.

Vem är du?

:-)

[Carola Liva Lind]

Allt annat än perfekt (av Susanne Löfgren)

Text lånad av Susanne Löfgren

Idag har jag en riktig skräpardag. Jag behöver dem verkligen då och då. Är så galet trött och har hållit mig till verkligt basala saker idag. Typ sova, äta, pissa, skita.

När kroppen min behöver vila och sova, då lyssnar jag på den om jag har möjlighet. Undrar ibland om det bara är jag som är såhär trött då och då? "Alla andra" verkar snurra på konstant, tusen saker och projekt igång och ständigt i farten!

Jag mår bra av att vila upp mig rejält då och då. Då jag så gott som aldrig är sjuk numera, ser jag det som ett tecken på att min kropp mår bra nu! Trött eller ej!

Jag vet vilken mat min kropp mår bra av. Tror ni för det att jag alltid äter så? Nej. Ibland slarvar jag som bara fan. Å på nåt sätt mår jag bra av det med. Jag tror på att det är vardagsvanorna som gör det. Vad gör det att man slarvar ibland? Jag tror inte att fanatism är sunt på nåt sätt.

Jag vet att våra tankar skapar våra liv och vår värld. Tror ni att jag för det ständigt går omkring som nån buddha, eller ständigt ler? Nej. Jag har mina dagar som är sura, bittra, ledsna, förbannade. Jag surar och svär. Ibland är jag som en ettermyra eller sur som ättika. Ibland gör eller säger jag verkligt dumma saker till mina medmänniskor. Vet ni vad? Det är okej det med. Jag accepterar och förlåter mig själv. Det fina är att det går att säga förlåt till såväl sig själv som andra.

Jag känner när jag är fel ute, men jag orkar för det inte alltid göra något åt det på en gång. Ibland behöver det få ta en stund, ibland behöver jag samla lite kraft innan jag kommer till skott. Ibland blir jag inte medveten om det förrän jag ställt mig utanför och kan se på situationen med lite mer objektiva ögon.

Jag trivs när jag är balanserad, men ibland behöver jag liksom min obalans för att finna balansen igen.

Ibland behöver jag gå vilse för att finna den rätta vägen igen.

Jag behöver ofta uppleva för att förstå.

Jag är tacksam över att jag idag accepterar mig själv som jag är - med allt jag är.

Jag är inte perfekt.

Jag är jag.

Jag är en människa.

[Susanne Löfgren]

Misströstan (7 mynt)

Misströstan, att ge upp, att inte finna någon väg, att sluta kämpa.

Ibland är faktiskt Misströstan den ända väg som finns kvar, för det kan vara en väg.

Många av oss har fått med oss i Livet att vi ska vara "duktiga" och prestera, vi biter ihop och försöker finna en väg, Allt ska vi klara av och vi ska klara det själv. När vi är problemlösare som klarar allt så hopar sig för eller senare problemen. Det är som om vi ber om större och större problem att tampas med. Vi blir allt duktigare på att lösa dem och Livet blir en kamp. En kamp mot problemen, en kamp mot oss själva, en kamp mot själva Livet.

Livet är ingen kamp, Livet är ett flöde som vi kan följa med eller kämpa emot. Vi tror att vi kan styra Livet, vi tror att vi vet vart vi ska, vi sätter upp mål och tar oss dit till varje pris. Men när Livet blir en kamp, då kämpar vi mot flödet i Livet.

När Livet blir oss övermäktigt, när alla vägar är uttömda,  då finns det bara en enda väg ut, att ge upp, att erkänna att det här fixar jag inte, och lämna över till Livet.

7 mynt uppmanar oss att ge upp kampen, att be om hjälp, av vänner, av Livet självt.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."
 
Baksidan av Misströstan varnar oss för att ge upp också Tilliten till Livet, då landar vi i total uppgivenhet och ingen väg leder ut.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Vårdagjämning

Idag infaller Vårdagjämningen, det innebär att det idag råder balans mellan ljus och mörker. Idag är dag och natt lika långa.

Kanske är alla dagar lika, kanske spelar det ingen roll om det är den 20/3, den 9/10 eller den 6/5. Varje dag får den betydelse som vi ger den. Jag väljer att ge den här dagen en massa betydelse.

För mig är den här dagen början på odlingsåret, nu kan jag börja bereda jorden och göra den redo att ta emot frön och plantor. Nu kan jag börja att förkultivera de plantor som ska planteras ut senare. Nu är det tid att beskära de sista fruktträden.

Jag gör den är dagen till början på växandet både i det yttre och det inre. Min Kreativitet har vilat en tid, nu tänker jag låta den växa.

Detta är också en bra dag för att kolla hur det är med balansen i mitt Liv. Jag ser att jag behöver balansera Lek/Vila/Görande/Kreativitet. Eftersom jag just nu behöver stöd i detta så skapar jag ett schema där jag delar in den lediga tiden. Först på schemat kommer Leken, den ger mig kraft att gå vidare, därefter kommer Kreativiteten för det är den som jag vill ge mest energi just nu. Görandet följer därpå för att jag inte ska tappa bort det och sist på schemat har jag Vilan för den är lika viktig som de andra, får den inte sitt utrymme så blir det inte heller så mycket bevänt med de andra. Jag ser också till att lämna "fri tid" på mitt schema för utan den så kommer hela mitt jag att protestera och känna sig trängd i ett hörn.

Vad vill du låta Växa i ditt Liv?

Vad behöver du Balansera?

Från barn till gamar

Åhh vad jag längtar efter barnens längtande nyfikenhet, som bara är ren upptäckarglädje.

Varför då?

Vad är det?
Hur?
....

Det oförstörda barnet upptäcker världen i ren glädje och nyfikenhet. Ger sin energi utan baktanke och helt obehindrat flödar lika mycket energi in. Barnens energiutbyte med omvärlden är som en ringlande bäck som ständigt fylls på.

I grunden är det vad allt mänskligt varande, ja allt Liv handlar om, Energiutbyte.

Så får barnet lära sig att inte flöda fritt, att begränsa sitt flöde, mer eller mindre omedvetet eller medvetet manipulerar vi barnets energi. Dämmer upp, blockerar, gräver kanaler i vilka vi försöker tvinga in flödet.

När flödets hindras i sin väg, kan det inte heller flöda in från källan, bäcken riskerar att sina, sinar den så dör barnet. Och barnet gör som det ser oss göra, börjar manipulera för att få inflöde. Så fort en rännil kommer i dess närhet, försöker det leda in flödet i sin fåra... som vi gör.

Och likt varje bäck som stängs in i djupa fåror försöker barnens nyfikenhet och längtan ringla sig ut ur sina vallar....
"Varför ska jag lära mig vad 2x2 är när myran bär en ringlande larv som är 3 ggr så stor som den själv till stacken? Vilket är viktigast!"
Men genast skuffas den åter innanför vallarna med orden "Lär dig nu 2ans tabell!" När barnet tittar åter är myran borta, men med hjälp av att lära sig tvåans tabell så kan hen få ett inflöde av energi från läraren....

Snart flödar vi nästan aldrig fritt. I stället letar vi energi där vi kan ta den... sätten är många och alla har vi våra specialknep. Någon vädjar ständigt till andras medlidande och ofta så ger det det önskade inflödet, men snart har barnet fastnat allt längre ner i offerrollen. I stället för att gräva sig ut i fårans kanter gräver sig flödet allt djupare. En annan skrämmer skiten ur alla de möter, tvingar till sig makt och energi, alla flödar åt deras håll för säkerhets skull. En del barn går ständigt och gömmer sig i stället för att krypa i säng... tvingar föräldrarna att flöda åt deras håll. Någon frågar hur de andra mår, letar ständigt ett tillfälle att vara "duktig" och "ta hand om".

Gemensamt för dessa och flera är att de gräver fåran djupare, allt mer instängt blir flödet. De vill alla ha i stället för att vara. Och om vi ska vara ärliga, så vill vi nog alla ha... mera flöde i våra djupa fåror, vi kanske låtsas för oss själv och andra att vårt syfte är att ge, men bara ytterst sällan lyckas vi flöda vår egen väg utanför fårans bråddjup. Faktum är att ge är lika manipulativt och kontrollerande som att vilja ha, någon berättar att den mår dåligt, och jag vet att jag många, många gånger varit där, ofta har jag skapat mig en bild av var den andre befinner sig, och antingen blir jag en gam som vaktar mitt "offer", applicerar min överdrivna bild och får hen att må ändå sämre (då kan jag ju fortsätta att "äta" av offret), Jag ser inte längre "offret" utan MIN BILD av offret, eller så stakar jag ut "min" väg ut, och försöker få den andre att ta den.... men ser jag den andre någonsin där den är? Låter jag hen flöda och ser på flödet utan att styra flödet min väg... Och flödar jag själv mer än ytterst sällan?

Visst is it da shit, att vara som barnen och nyfiket flöda, och låta andra flöda lika fritt. se andra där de är, utan att slå oss ner för att "gama" av deras energi.

Live and let Live, Flow and let Flow!

Rättså jävla nöjd (av Susanne Löfgren)

Text och orginalbild lånad av Susanne Löfgren

Jag är rätt så jävla nöjd!

Nöjd över att jag älskar att njuta av livet och tillåter mig att göra det! Jag älskar att äta! Jag älskar att träna! Jag älskar att känna mig frisk, stark och kraftfull, fylld av energi!

Jag orkar inte bry mig om alla trötta ytliga jävlar och mitt mål här i livet är knappast att behaga alla andra, det är att må gott och trivas i mitt lilla liv och vara mig själv! Å de som älskar mig för den jag är - och trots den jag är, de är de som betyder nåt! :)

Jag vet att jag är värdefull och viktig! Jag vet att jag aldrig aldrig någonsin kommer att härja sådär som jag gjorde under många år av mitt liv. Kämpade och slet, försökte leva på lite energi i nåt slags försök att bli så snygg som möjligt, snygg som i smal, liten, deffad, u name it! Det var bara det att jag var så trött och sjuk och mådde så dåligt att det allra vackraste jag har försvann - mitt leende!

Idag vet jag bättre än så och jag är så jädra tacksam över det!

Det finns de som är bittra trots att de "har allt". Det finns de som känner sann och äkta livsglädje trots att de inte har massor av pengar och pinaler eller "perfekta" kroppar och fasader. Det är därför att det inte är vad det sitter i!

Uppskatta det du har! Känn glädje och tacksamhet över det! Ta inget för givet!

Livet är här och nu - LEV DET! :-)

[Susanne Löfgren]

MyntPrinsessan

MyntPrinsessan utforskar nyfiket sin kropp

Finner lusten överallt

I muskler som spänns och arbetar.

I smaken av broccoli på tungan

I danssteg barfota på ängen

I sina egna händers beröring av sin hud

I värmen mot näsan från hästens hals

I senor som sträcks för varje löpsteg

I mötet med en annan kropp i Älskogen

MyntPrinsessan uppmanar oss att utforska och njuta av vår kropps fulländning. Blunda och notera hur fingrarna vet exakt varje moment då de knäpper skjortan. Finn lusten i att smeka ovansidan av din egen hand eller i att känna pälsen och värmen då du klappar en katt. Gå barfota i naturen och känn gräset mot fotsulan. Njut din sexualitet.

Baksidan av MyntPrinsessan varnar oss för att bli alltför kroppsfixerade, vår kropp är underbar och viktig, men den är bara en del av oss, utan tanken, känslan och anden är den bara kött.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Personlig utveckling och positivt tänkande (av Susanne Löfgren)

Texten lånad av Susanne Löfgren

Något jag funderat mycket kring när det gäller just personlig utveckling och positivt tänkande är att jag upplever den som lätt hysterisk ibland.

Det är toppen att vara positiv till sin läggning - livet blir så mycket enklare och roligare då!

Jag ser mig själv som en positiv person!

Därmed inte sagt att jag alltid skrattar och ler, alltid är glad! Då hade jag varit en robot - inte en människa.

Det är så viktigt att vi får vara mänskliga. Människor med sorg och glädje, mörker och ljus, tårar och skratt!

Att lägga locket på gör knappast något bättre.

Nu vet jag att jag aldrig egentligen kan uttala mig om en annan människa eller döma henne förrän jag gått en mil i hennes skor som det sägs. Det är mer reflektion och fundering hos mig.

För ibland upplever jag faktiskt att det känns alldeles hysteriskt.

Jag själv är verkligen allt annat än ädel många gånger. Jag kan vara arg och sur och ledsen och t o m otrevlig ibland, vilket fine, inte får mig att må värsta bra - otrevligheten that is - men vi är människor! Vi har brister och fel! Vi gör så gott vi kan! Räcker inte det?

Man kan vara en godhjärtad och fin människa trots att man inte alltid är på topp, trots att man inte alltid gör rätt!

[Susanne Löfgren]

Namnbyte

När jag var 29 år avslutade jag 3 terminer terapi. Jag kände att jag var "vuxen nog att ta hand om mig själv". Jag manifesterade mitt växande med att byta tilltalsnamn, bjöd in de människor som varit viktiga för mitt växande till en fest för att fira mitt namnbyte.

Det har gått många år sedan dess, och jag har "blivit vuxen" många gånger, likväl finns det fortfarande bitar som jag skulle vilja växa ifrån, andra bitar har jag vuxit ifrån fast utan att det kommit något nytt i dess ställe. Kanske är det dax för en ny övergångsceremoni. Jag tänker inte byta namn igen, men på något sätt vill jag låta ett nytt jag födas.

Jag tror att vi lite till mans behöver fler övergångsceremonier i vårt liv. En gång i tiden blev man vuxen när man konfirmerades. Efter konfirmationen sågs man som vuxen, man ingick i de vuxnas krets, fick sitta med de vuxna vid bordet på fester, kanske fick man börja tjäna sitt levebröd, och gå till folkets park eller på bal. Naturligtvis var man bara en dag äldre än dagen innan, men alla visste att man nu var vuxen, och man visste det själv. När blir man vuxen idag? Är det när man konfirmeras, slutar grundskolan, gymnasiet, högskolan, när man flyttar hemifrån, får sitt första jobb, bildar familj eller får barn?

Man visste också vad som förväntades av den som var vuxen, hur den vuxne skulle vara.

Hur gör vi idag när vi lämnar det gamla bakom oss? Hur ska vi vara i vårt nya jag?

I många äldre kulturer tar man farväl  av barnet och sörjer det, barnet lämnar stammen med shamanen, får kanske någon forma av undervisning och har någon forma av vision quest där man får sitt nya namn, sedan kommer en ung man eller kvinna tillbaka till stammen, en ny stammedlem med ett nytt namn. Under en fest hälsar man den nye stammedlemmen välkommen.

Det sägs att Oden hängde upp och ner i asken Yggdrasil i nio dygn som en slags initiationsrit, i bibelns berättelser om Jesus förekommer ett flertal övergångsceremonier, han tillbringade 40 dagar i öknen, dog på korset och återkom från döden.

Lalehs nya skiva känns för mig som en enda övergångsceremoni:

"..  här blev jag, jag igen och inget annat
här blev du, du igen och ingen annan..."

Hur ska jag utforma min övergångsceremoni denna gång? Vad vill jag lämna bakom mig, och vem vill jag vara? För 10 år sedan kanske den påbörjades, jag avslutade en passus i mitt liv. Jag läste de böcker jag läst 10 år tidigare för att hitta tillbaka till den jag blivit. Hur ska jag hitta tillbaka till den jag är igen denna gång?

Jag är inte längre intresserad av ojämbördiga relationer, men trots det är det endast sådana relationer som triggar mig att drömma. Jag är inte intresserad av att kontrollera någon längre, inte ens mig själv, ändå fortsätter jag att kontrollera mig själv och andra i mina nära möten. Jag är inte intresserad av att ha distans längre, ändå håller jag distansen.  Det är det enda liv  som jag kan, fast jag inte längre vill ha de bitarna, så vet jag inte hur jag ska leva något annat liv.

Dags att lägga pussel, dags att skapa en bild av det liv jag vill ha, dags att känna det jag vill känna.

Vi kan inte uppleva något som vi inte kan föreställa oss, men vi kan ta de bitar som vi trots allt har upplevt, göra en stomme som vi sedan kan brodera en sannsaga runt. Vi kan skapa bilden av vårt nya jag, den jag vill vara, de minnen jag vill minnas.

Från övergångsceremonin kommer den nya stammedlemmen tillbaka....

Vi lever i en uppvaknande tid... (av Camilla Åhlfors)

 Texten lånad av Camilla Åhlfors

Vi lever i en uppvaknande tid där fler och fler kommer till insikt om att det vi upplever som begränsningar i våra liv, prövningarna och smärtorna vi känner, liksom det vi känner och det vi känner med (våra kroppar), bara är en illusion. Det finns alltså ingenting att vara rädd för och ingenting som kan skada oss eftersom allt som existerar är ett enda JAG, där alla våra individuella ”jag”, (ytterligare en illusion) har skapats av det ENDA JAGET för att det ska kunna uppleva alla upplevelser, egenskaper, känslor och tankar som finns att uppleva.

Ja ja… Detta har JAG (observatören och medvetandet) i den illusoriska kroppen Camilla vetat om i många år, men ändå vill ”hon” så länge hon finns kvar här på jorden eller rättare sagt illusionen jorden då det inte heller finns några ”platser” som här eller där… bara få tillåta sig själv att känna glädje, lycka, olycka, sorg, ångest, bitterhet, förtvivlan, oro, nedstämdhet, upprymdhet, frid, kaos, panik, ilska, likgiltighet, frustration, skuldkänslor, skam, kärlek och rädsla. Hur skulle JAGET kunna förneka alla de känslor som utgör redskapet för vår upplevelse av livet!? Och livet är varken bra eller dåligt, positivt eller negativt, rättvist eller orättvist.

Livet bara är. Och livet i sin tur är ett redskap för vår upplevelse av dem vi har kommit hit för att vara. Tänkandet till skillnad från känslorna är konstgjort. För tänkandet är det alltid OM och aldrig på riktigt. Det är ju inte tankarna på vinet som har förmågan att berusa utan vinet i sig. JAGET kan fortsätta att tänka på vinet men det är bara genom att dricka det som berusningen uppstår… och drickandet sker med känslan. Det som gör känslorna och livet så besvärligt är vår envishet att bedöma vår upplevelse som bra eller dålig. Förnekar vi sorgen, förnekar vi glädjen. Förnekar vi mörkret, förnekar vi ljuset. Det är motsatserna som gör varandra möjliga. Vilket innebär att vägen till frid och harmoni inte går genom att frånsäga oss disharmoni, utan genom att tillåta och acceptera kaoset.

Nej, illusionen Camilla är i detta NU trött på att inte få tillåtelse att ge uttryck för några sinnliga behov alls, då även sådana är en begränsande illusion som behöver ses över och arbeta bort… Men JAG har istället bestämt mig för att gå mer in i min kropp och göra mina sinnen mer levande. Illusionen som går under namnet Camilla tänker använda den resterande delen av livet (ännu en illusion) till att SE mer kärleksfullt, HÖRA mer kärleksfullt, SMAKA mer kärleksfullt, LUKTA mer kärleksfullt och framför allt… BERÖRA mer kärleksfullt… Bara på det viset kan jag upptäcka att den överskottsenergi som hela tiden har funnits i mitt illusoriska huvud, har spridit sig ned i hela min kropp som hittills varit blockerad, stängd och frusen. Intellektet och huvudet är mycket diktatoriskt eftersom det tar nästan 80 procent av vår energi och lämnar bara 20 procent kvar till den resterande kroppen.

Kroppen Camilla har helt klart fått lida av detta och nu visar sig symtomen i såväl blodcirkulationen och blodtrycket (hjärtat), huden (baschakrat), sköldkörteln (halschakrat) Allt bottnar i en längtan efter tillit till det egna Jaget och till universum samt ha förmågan att integrera det medvetna med det undermedvetna. För OM vi inte tillåter oss själva att njuta av tillvaron här på jorden med hjälp av alla de sinnen vi tilldelades vid vår födelse, hur ska vi kunna göra det efter vår död…?

[Camilla Åhlfors]

StavPrinsen

StavPrinsen är en idealist. Han har sin sanning både andligt och politiskt och delar den gärna med alla. Han har ett stort civilkurage och står på barrikaderna och slåss för de svagare.

StavPrinsen vill rädda både sina vänner och världen och vet precis hur det ska gå till.

Han uppmanar oss att stå upp för vår sanning och aldrig tveka om någon behöver vår hjälp.

StavPrinsens baksida varnar oss för att tro att vi besitter den enda sanningen, kom ihåg att var och en måste finna sin sanning!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!