Vi är inte vår kropp, men kroppen är kanske den av våra delar som tydligast har sina gränser eftersom den är fysisk och alltså tydlig. Kanske är det också därför som den så ofta får tydliggöra när vi försummar andra av våra lika viktiga delar, som t ex Känslorna eller Anden...
I skrivande stund är jag hungrig, men det är för tidigt för frukost(!) Varför tänker jag så? Mitt intellekt säger mig att jag kommer att bli hungrig innan det är dax för frukost på jobbet om jag äter redan, sen kommer rytmen att bli helt fel (jämfört med mina kollegor), bättre jag tar en banan, eller en macka. Men varför det? Blir inte rytmen i stället helt rätt, dvs MIN rytm! Är det så vi gör? Ständiga manipulationer av vår rytm, för att passa in i normen, för att hinna uppfylla egots önskningar, för att anpassa oss till andras tider etc.
Och spelar det egentligen någon roll om jag tar frukosten nu och småäter sen eller om jag småäter nu och tar frukosten sen?
Svårigheten ligger i att identifiera vad som är "autentiska" behov och vad som är skapade behov.
Kanske vore det inte alls tokigt att just småäta hela tiden och bara sällan eller aldrig äta en större måltid. Kanske är min hunger ofta ett skapat behov som uppkommit just för att jag inte lyssnat på min kropp utan i stället för att äta lite när jag varit hungrig anpassat mig efter klockan med påföljd att jag blivit så hungrig att jag sedan ätit mer än jag behövde (också för att det ska räcka till nästa mål-tid), eller kanske som rent frosseri för att det var så gott. Därmed har jag töjt ut magsäcken, vilket naturligtvis gör att jag behöver mer mat för att den ska kännas fylld.
Alltihopa är nog ett feltänk och ett inövat missbruk. Att vara mätt är inte det samma som en fylld magsäck och att vara hungrig är inte det samma som en tom magsäck, att vi ser dessa samband beror nog helt enkelt på att vi anpassat oss till mål-tiderna. den verkliga känslan av hunger uppstår när vi har lågt blodsocker i hjärnan, äter vi då något, oavsett vad och hur mycket, så kommer blodsockernivån i hjärnan att stiga efter 20 minuter och vi kommer att uppleva en mättnadskänsla.
Hur gör djur? Tänk om jag vore en tidig Homo Sapiens och levde huvudsakligen som samlare, då skulle jag nog ströva omkring i skogen och just småäta större delen av tiden, jag skulle ta en nöt här och en larv där och stoppa i munnen, någon gång då och då skulle jag råka på en större måltid som ett kadaver av en hare eller ett träd fullt med mogna körsbär. Då skulle jag stanna upp och stoppa i mig så mycket jag orkade. kanske skulle jag också fylla korgarna och bära med mig en del av fynden.
Anledningen till att jag började skriva denna texten var egentligen något annat, fast samma sak.
I går började jag jobba igen efter en tids semester, av någon anledning så kunde jag för mitt liv inte somna natten innan. Det händer mig väldigt sällan, jag är av naturen an morgonpigg och kvällstrött människa, så jag somnar vanligtvis mycket snabbt på kvällen, skulle jag någon gång bli väckt och vara "morgon"-pigg på kvällen så somnar jag som regel lätt igen om jag bara ligger kvar, räcker inte det så brukar det hjälpa att meditera. Men så icke natten till igår. Förmodligen var det några faktorer som samspelade och gjorde det omöjligt att sova, jag hade på semestern följt min naturliga rytm mer än vanligt, och nu protesterade kroppen när jag försökte tvinga den tillbaka in i boxen. Likaså hade jag som oftast jobbar hårt fysiskt, låtit kroppen vila ganska mycket, kanske hade den lite abstinens (spring i benen). Dessutom så hade jag på kvällen druckit en kopp kaffe med koffein (numera något mycket ovanligt för mig)! Allt detta samverkade antagligen och gjorde sömnen omöjlig vilket resulterade i bara ett par timmars sömn den natten.
Resultatet blev så klart att jag var dödstrött när jag kom hem från jobbet, men tror ni att jag gick och la mig? nej jag "skulle bara" en hel massa saker, äta så klart (vilket var mycket rimligt) men även sådant som att vara duktig och packa en del böcker och lägga ut andra till försäljning (uppmanad av ekonomiskt lågvatten och prestationsångest), sedan åkte jag och Älsklingen och köpte några livsnödvändiga varor, (vilket hon erbjöd sig och mycket väl kunde gjort själv, men jag ville tillbringa tid med henne), När jag sedan äntligen gick och la mig och Älsklingen kröp ner naken bredvid mig så väcktes lusten och vi hetsade varandra till Älskog (vilket egentligen för min del nog mest var eftergivenhet mot njutningscentrat, frosseri alltså, jag hade mått mycket bättre av att sova och njuta av min längtan).
Som ett brev på posten vaknade jag med migrän framåt morgonen, kroppen protesterade mot min bristande Respekt!
Åter till naturen: nog hade det varit samma sak med sömnen om vi lyssnat på kroppen. Efter att ha klivit ner från körsbärsträdet med en välfylld mage så hade jag garanterat kurat ihop mig till en middagslur. Troligtvis hade dygnet varit uppdelat i flera kortare perioder av sömn och vakenhet om vi lyssnat på kroppen fullt ut.
Skalmans mat-och-sov-klocka är nog inte så dum egentligen. Jag tror att vi alla har en sådan under skalet, som vi nog skulle må bra av att lyssna lite mer till. Men i stället har vi plockat ur batterierna av olika skäl. Problemet med mat-och-sov-klockan i samhället tydliggörs också i Bamse då Skalman hela tiden måste avbryta sig i de mest kritiska situationer. Kanske är det dags att vi anpassar samhället efter oss i stället för tvärt om! Ofta hade det nog varit fullt möjligt om vi bara tillät oss själva och varandra att ta större ansvar för vår tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar