Men livet är förändring... livet måste få bre ut sig gränslöst... förändras... annars dör det.
Känner att vi ofta tar detta med relationer för allvarligt. Inte så att vi inte ska ta varje relation på allvar fullt ut i nuet, självklart! Men om en relation tar slut så ses det som ett misslyckande, och vi undrar vad blev fel? vad är det för fel på mig? vad var det för fel på den andre?
Tänk om vi i stället kan se på alla våra relationer med Tacksamhet, Tacksamma för allt den gav oss, både det som var bra och det som var sämre.
... istället för att fokusera på bristen, och se relationen som ett misslyckande bara för att den tog slut.
Hur många vänner har du som du haft länge? Jag har en 42-årig vänskapsrelation, många andra vänner finns i mitt liv, men de flesta har funnits där kanske ett 10-tal år eller mindre... jag har förändrats och utvecklats vänner har försvunnit, vi har växt ifrån varandra, blivit färdiga med varandra. Många av mina vänner är viktiga för den jag är idag, de kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta... men vi har andra liv i dag där vi inte har samma behov av varandra, kanske hörs vi av eller ses en gång om året, men ändå är de viktiga.
För stunden finns det 4 vänner som är viktiga i nuet, som jag har kontakt med minst en gång i veckan, vänner som jag inte vill vara utan för länge, de har samtliga dykt upp i mitt liv de senaste 3 åren. Men det gör dem inte mindre viktiga än någon av de vänner som jag känt i 10, 20, 30 eller 40 år.
Jag är Tacksam för alla mina Vänner, vare sig de finns här idag eller om de bara fanns ett par månader för 30 år sedan, för alla har varit Viktiga.
Likadant är det med Kärleksrelationer, de kommer och går, och varje relation är lika viktig oavsett dess längd. De varar helt enkelt tills vi är färdiga med varandra och det är dags att gå vidare. Självklart längtar jag fortfarande efter min 50-åriga relation (men har insett att den kanske måste bli med min vän). Och självklart är det underbart med en långvarig relation, men varje relation är viktig oavsett dess längd, och en långvarig relation som egentligen är färdig för länge sedan är inget att eftersträva.
Tänker på denna texten, och att den är lika giltig för Kärleks- som Vänskaps-relationer:
Människor kommer in i ditt liv av en orsak,
för en period eller för resten av livet.
När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast
för att fylla ett behov du har uttryckt.
De har kommet för att hjälpa dig genom en gåva,
för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig
fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen,
och det är de!
De är där för det du behöver dom för.
Så plötsligt, utan att du gör något fel
eller på ett till synes opassande tidpunkt,
kommer denna person att säga eller göra något
som gör att erat förhållande tar slut.
Ibland dör dom, andra gånger lämnar dom dig.
Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättat,
ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört.
Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd,
och det är nu dags att gå vidare.
Några människor kommer in i ditt liv för en PERIOD,
för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära.
De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut.
Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje.
Tro på det* Det är äkta!
Men bara för en period.
Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor,
sådant du måste bygga upp för att få en
solid känslomässig grund.
Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa
och använda det du har lärt i andra relationer
och områden av ditt liv.
Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att du är en del av mitt liv,
antingen det är för en period eller för resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar