Större delen av livet har jag varit pacifist och ansett att det inte blir något krig utan vapen. Jag gick t o m i fängelse för att jag inte ville göra värnplikten.
Men idag börjar jag ge upp hoppet om mänskligheten,
Det är nog inte riktigt så enkelt att det är vapnen som skapar krig, kanske är det t o m så att vapnen behövs för att förhindra krig?
Idag tror jag att krig skapas när någon vill ha något som någon annan har. Det kan vara materiellt eller det kan helt enkelt handla om makt. Det behövs inga vapen för att detta ska leda till konflikt eller krig, det enda som krävs är ojämlikhet, girighet eller makthunger.
När jag var barn, var ilskan bara en dålig känsla, men i 30årsåldern insåg jag (tack vare en klok och intuitiv terapeut) att ilskan kunde vara bra. Så småningom har jag förstått mer om ilskan, dess syfte och funktion.
Ilskan har vi för att skydda vår integritet. När någon vill kliva över våra gränser, så är det ilskans jobb att sätta stopp för det. Jag tror t o m att ilskan ska kunna döda om det behövs för att skydda oss själva eller någon närstående.
Jag är dessutom övertygad om att om vi har en sund relation till vår ilska så behöver den aldrig vara något annat än bestämd, den behöver aldrig bli våldsam, eftersom omgivningén "känner av" att vi kan sätta gränser. Den sunda ilskan är bara ett steg starkare än angriparen.
Idag tror jag inte längre riktigt på ett "paradiset på jorden", där alla är snälla och glada. Det kommer alltid att finnas människor som lider brist på något, och det kommer alltid att finnas de som vill ha något som någon annan har och kliver över andras gränser. Då behövs det en "Bamse", en "snäll", stark makthavare som tar hand om och skyddar de svaga från de som trampar på dem på olika sätt.
Idag så känns det som det är ont om "Bamsar". Våra politiska makthavare har i stort sett abdikerat och lämnat över makten till de ekonomiska makthavarna, och dessa i sin tur är väldigt giriga och vill bara ha mer och mer. Det finns ingen Bamse som skyddar alla "Lille skuttar".
Vi ser detta överallt, både lokalt och globalt. Massor av "Lille skuttar" försöker i desperation få tillgång till det de behöver, de drunknar i Medelhavet, de dödas i kemvapenattacker och dödar oskyldiga människor i hemska terrordåd. Andra, i våra egna storstäder, skapar sitt eget samhälle, de ger sig in i brottets bana för att få tillgång till det som samhället förnekar dem.
Samtidigt som samhället håller på att göra "en posten"
(dvs avveckla sig själv) på alla fronter. Skolan förmår inte lyfta de svaga barnen, vården blir allt mer svårtillgänglig, polisen har sällan tid att hindra och utreda brott med mindre än att någon är död, järnvägen står ofta stilla. Flyktingarna drunknar i medelhavet medan EU ser på på andra sidan sina stängda gränser. Vare sig EU eller FN förmår stoppa krigen i Syrien och på andra platser.
Vår planet håller på att kollapsa medan vi konsumerar mer och mer, billigare och billigare på bekostnad av barnen och miljön på andra sidan klotet där vi inte kan se dem.
Världen skriker efter "Bamsar" som kan sätta gränser för alla "Vargar" och "Krösusar" och ta hand om alla "Lille skuttar". Våra makthavare måste återta makten och börja sätta gränser, samtidigt som de börjar ta hand om de svaga.
Det blir nog inget "Paradis på jorden" men Världen kan bli mycket vackrare om de starka tar hand om de svaga i stället för att trampa på dem och utnyttja dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar