Men är det inte en del av människovarandet att också Drömma, att skapa en riktning och ett mål, Drömma och förverkliga våra Drömmar? Att vara en Human Doer?
Jag vet inte men för mig blir livet tomt utan en riktning, för mig innebär bara Vara att jag aldrig någonsin möter mina rädslor.
Tiden finns inte egentligen, och Förväntningar Begränsar och skapar Besvikelse. Men likväl så finns det Längtan och Drömmar.
Människovarandet, Tiden och Drömmarna må vara en Illusion som egentligen inte är verklig, men likväl är det i denna kontexten vi befinner oss, likväl är Illusionen nödvändig för att vi/Gudomen ska kunna uppleva det som är Verkligt.
Att Gemensamvara är Underbart, dela vår tid med varandra, vara Nära och Närvarande tillsammans Här och Nu, men frågan är om det leder oss Närmare varandra. Vi kan inte glömma oss själva vad som är viktigt för oss var och en, inte åsidosätta oss själva, för då blir Gemensamvaron en uppoffring.
Båda har vi våra Drömmar våra Längtor som på intet sätt får försummas för då blir det en uppoffring.
Båda måste vi så våra frön och se dem växa upp, vi kan hjälpas åt att vattna och vårda varandras frön i Gemensamvaro, vi kan skörda varandras drömmar tillsammans. I Närvaro och Härvaro, Här och Nu.
Men vi behöver också Gemenskapa, Drömma tillsammans. Så våra Gemensamma frön och se dem växa upp samtidigt som vi växer samman utan att bli ofria och begränsade.
Utan Gemensamma Drömmar kommer vi aldrig att ta oss förbi de rädslor som vi bär och som hindrar oss från total Gemensamvaro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar