Hans och Emilia hade sin relation en tid, de bodde var för sig och hade andra partners mellan varven var och en på sitt håll. de märkte dock att deras relation svalnade efter hand och snart var de mera som vänner än som ett par, alltmera sällan delade de Intimiteten med varandra, mest var det så att de tog en kopp kaffe tillsammans eller bjöd varandra på middag och satt och pratade om sina respektive kärleksbekymmer.
Hans mötte den ena kvinnan efter den andra, var och en mer och mer som den Kvinna han ville ha, men alltid var det något som fattades, alltid var det något som hon störde sig på hos honom. Relationerna varade sällan mer än 3 månader, och när de tog slut så hastade Hans vidare utan att sörja nämnvärt, de var ju ändå inte redo för hans kärlek, eller de var ju inte den han ville ha, så hur kunde det bli annorlunda. Hans omgav sig med en massa Vänner, Vänner som han Älskade och Kramade, de fanns där för honom och han för dem alltid, så han behövde aldrig känna sig ensam eller sakna en partner. Han behövde inte någon viss annan människa, han klarade sig bra med bara sig själv och sina Vänner.
Med varje ny relation lärde sig Hans något om sig själv, något gammalt sår blev läkt eller något gammalt mönster avslöjades. För varje relation blev Hans mer och mer redo för den relation som han drömde om, en fullkomligt jämbördig och villkorslös relation där man bara vill varandra väl utan att ställa krav på varandra eller vilja förändra varandra.
För varje avslutad relation så kändes också "utbudet" allt mindre. De Kvinnor som kunde väcka Hans intresse blev allt färre, tidigare hade det praktiskt taget räckt med att de var intresserade för att han skulle bli intresserad, men nu krävdes det en Kvinna som verkade kunna macha honom på alla plan för att attraktion skulle uppstå. Så småningom kom han fram till att det var gagnlöst att söka en relation eller en partner. Hans förlitade sig på att Livet skulle föra partnern i hans väg då det var dax och släppte tanken på relation, i stället började han inrikta sig på ett Liv utan någon partner, visserligen lämnade han plats för en relation, men det var inte där fokus fanns. Nu blev orden sanna, Han behövde verkligen ingen viss annan människa. Han var fullständigt nöjd med bara sig själv.
Här hände något viktigt! Tidigare hade Hans hela tiden velat HA något, men först när man inte vill ha något kan man Ge, först när man inte vill ha Kärlek kan man Älska, först då är det möjligt att Öppna sitt Hjärta och låta Kärleken flöda fritt. Kärleken vill aldrig ha något, den vill bara Ge, Kärleken är ren oförfalskad Generositet.
Så kom hon då en dag, Sara, Kvinnan som befann sig på samma plats som Hans, Kvinnan som inte behövde någon, Kvinnan som var redo att Älska. Och Hans var inte intresserad! eller visst var han intresserad, det var en ny trevlig bekantskap, en ny Vän som han trivdes utmärkt tillsammans med, men han var inte intresserad av någon relation. Hon var inte heller intresserad av någon relation, utan enbart att få Älska.
Men det fanns en Längtan hos dem en Längtan att Beröra, en Längtan att få Ge, en Längtan efter att vara varandra Nära och att få Älska varandra. Och efter en tid så gick de in i en relation, den mest Fantastiska relation som någon av dem hade Upplevt. De ville bara varandra väl, de öppnade sina Hjärtan och Gav och tog emot varandras Kärlek.
Sakta läkte det "första såret", deras Kärlek avvisades inte, sakta knöt de an till varandra, för Hans del var det första gången sedan han var ett mycket litet barn som han Öppnat sitt Hjärta och knutit an till en annan Människa. Sara släppte in honom i sitt Liv och Älskade honom precis som han var, med en Kärlek som rev alla murar som han byggt för att skydda sitt sårade Hjärta.
Hans och Sara behöver inte varandra, men de vill inte vara utan varandra, de Längtar att öppna sina Hjärtan ändå mer, Längtar att komma varandra ändå närmare, Andas varandras luft, Gemenskapa sina Drömmar med två Vidöppna Hjärtan som slår i takt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar