Så händer det igen (av Tobias Nyberg)

Texten lånad av Tobias Nyberg

Dags att bereda mig, dags att jag ser dig

Så händer det igen. Motsägelsefullt som alltid. Våren kommer, kroppar vaknar, själen sträcker på sig i sommargryningen. Luften är full av hopp och möjligheter. I samma gryning, samma värld, lämnar en själ oss plötsligt. Man är aldrig beredd på beskedet.

Så händer det igen. Insikten om allts förgänglighet. Om betydelsen av de korta mötena och små händelserna som far förbi utanför oss, så fort att vi knappt hinner uppfatta dem. Det som var en vink till någon i mötande bil blev en sista hälsning. Man är inte beredd.

En, som jag idag uppmärksammar som en av de mest godhjärtade och genuint välvilliga som jag känt, lämnade kroppen plötsligt. Allt för tidigt tycks det mig. Jag "hann" aldrig uppmärksamma honom på att jag kände allt detta. Jag hann nog inte ens känna det. Jag var inte beredd.

Idag ger jag mig själv åter löftet om att känna här och nu. Uppleva detaljerna innan de förgås. Att förlåta dem som står i skuld till mig. Att välkomna motsättningar och se dem som nyanser, inte som hot. Att se likheterna istället för olikheterna. Se att vi alla är del av en och samma kropp.
Vara beredd.

Fick ett citat på sms häromdagen. "Låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning" (Första Johannesbrevet 3:18). Hmm. Bra. Kräver närvarande. Kräver nu. Kräver att jag är beredd och att jag ser dig.

Har jag något otalt med just dig är jag beredd att släppa det. Känns bra att åter få påminnelsen om att släppa och förlåta. Try it - you'll like it, som det stod på Kentas t-shirt (... med en annan hänvisning förvisso).

Fin dag, full närvaro och mycket sol önskar jag dig.

[Tobias Nyberg]