Det var en gång...

Det var en gång ett Medvetande. Men det var egentligen inte mycket till Medvetande. För Medvetandet var allt som fanns och därför upplevde det ingenting. Det simmade bara runt i en behaglig intighet utan någon friktion, utan någon kontrast. Utan ljus och utan skugga. Ett rent Varande och eftersom det var det enda Varandet så var det ett Ingenting.

I begynnelsen var Ordet...

Hur skulle medvetandet kunna uppleva sig själv? En tanke tog form: "För att kunna uppleva det jag ÄR så måste också det jag inte är finnas. Jag måste bli också det jag inte är för att kunna uppleva mig "vara" det jag ÄR!

Jag måste dela mig själv....

och i samma millisekund exploderade hela medvetandet i en oändlig mängd kvarkar i en enda ursoppa!

"Shit pomesfrite!" tänkte medvetandet. "Det där blev lite väl häftigt, Lite väl många av mig." Jag måste börja samla ihop mig. Och i denna stund uppstod gravitationen. kvarkarna började klumpa ihop sig till protoner, neutroner och elektroner... som i sin tur samlade sig till väteatomer... som i sin tur när de blev många nog började slås ihop till heliumatomer...

Varde ljus!...

Den första Stjärnan hade tänts, men ingen, inte ens Medvetandet kunde se den Lysa eller uppleva dess Värme. Medvetandet var mycket väl medveten om att stjärnan hade börjat lysa, det var ju Medvetande och det var ju Allt, men hur skulle det kunna uppleva?

Hen skapade Man och Kvinna till sin avbild....

Medvetandet ville kunna Uppleva Ljuset och Värmen, och inte minst ville det kunna Uppleva Allt som det var dvs. Ren Energi, Ren Kärlek, Ren Livskraft. Medvetandet funderade över sensorer som kunde Uppleva Allt som det var. Hen tänkte Ögon, Öron, Känsel, Smak och Lukt, Allt förknippat med känslor och samma Medvetande som Gudomen själv hade.

De första stjärnorna exploderade i supernovor, tyngre grundämnen uppstod, materien samlades igen till nya stjärnor och planeter. På planeterna uppstod mer komplexa ämnen. På en del planeter uppstod vatten och t o m aminosyror: Liv började uppstå, först små ärkebakterier, sen större och större varelser, mer och mer komplexa, som människor och andra däggdjur.

Och på 7e dagen vilade Gudomen....

Gudomen skapade mekanismerna som ledde vidare genom evolutionen till den plats vi är idag. Det var tanken Hen skapade, allt annat sköter sig självt, steg för steg. Idag är vi gudomens ställföreträdare på jorden. Våra tankar är skapande, och det är också vi som står för Gudomens upplevelser av sig själv, av Alltet.