När jag var lite över 20 jobbade jag några månader som timanställd på BUP. Jag hade tipsats om jobbet av en missbrukande vän som tidigare jobbat där. Det tog ett tag innan jag hade kommit in i ruljansen. Efter 3 månader hade jag äntligen fått in en fot och vunnit barnens och den ordinarie personalens förtroende. Det började bli mer jobb särskilt på ett behandlingshem.
Så var det fredagskväll och jag skulle jobba hela helgen. Jag var ensam personal en stund. Telefonen ringde och en av ungdomarna svarade. Där jag stod bredvid förstod jag att det var min vän och att han i sin desperation i jakten på droger hittat numret i sin röra utan att veta vart det ledde. Jag fick för mig att jag skulle rädda honom från att göra bort sig och bad att få luren.
Detta ledde till att killen som svarat förknippade mig med droger och förlorade förtroendet för mig. På en sekund rasade allt som jag kämpat för att bygga upp i flera månader. Att jag bedyrade att jag inte hade ngt med droger att göra hjälpte inte. De kunde inte vara säkra på det och grabbens förtroende var borta så jag kunde hur som helst inte jobba där.
En tid därefter var jag nästan paranoid. Detta var för otroligt för att vara sant. Så många tillfälligheter som samspelade i denna enda stund. Att han skulle hitta just det numret och ringa det just då, att jag jobbade ensam där just då, att det var den grabben som svarade…. Jag kände det som att hela världen konspirerade mot mig. Att den ville komma åt mig. Min verklighet krakelerade. Där jag befann mig i en främmande stad och dagarna innan saknat att se åtminstone ett bekant ansikte, kände jag mig igenkänd och jagad i varje stund.
I dag Vet jag att allt är förbundet med vartannat och finner min trygghet i det.
I går hände det igen.
Healing är inget som jag känner att jag behöver i min värld just nu, men det är inget som jag upplever som konstigt eller oförklarligt. Men när jag häromdagen fick uppleva mitt framför mina ögon hur en god vän (A) som jag har fullt förtroende för sitter 100 mil bort i en riktning och Ser energimässiga obalanser i en annan vän (B) 25 mil åt andra hållet. Jag vet att A är "på riktigt" och det är hur tydligt som helst att A verkligen ”är där” och ser in i B trots avståndet. A plockar bort obalanserna och en stund senare får B ångest, hög feber, hjärtklappning etc. det är som om hon går igenom en Coold Turkey. Då blev det plötsligt för mycket för mitt stackars förnuft.
Intellektuellt ser jag det som att healing handlar om att jobba med energier ungefär som magnetism eller elektrisk induktion. Jag vet att det händer ngt i energiväven när jag ber en bön, men jag har aldrig upplevt det så konkret. Äter krakelerade min verklighet och det kändes som en härdsmälta i hjärnan.
Långsamt kunde jag samla ihop delarna igen, mitt förnuft behöver förstå för att verkligheten ska få struktur och inte bara vara som ett mönster i ett kalejdoskop.
Ok energier! Vad som händer är som en radiovåg som får musiken att spela i en annan del av världen…. Men så plötsligt börjar transistorn att sända signalen tillbaka…
Hittar en ny bild. Det är som en interaktiv sida i ett trådlöst nätverk. A tittar på sidan (B) och säger vad hon ser, klickar på sidan och plötsligt förändras bilden. Konstigare än så är det inte, en signal som går genom energiväven och påverkar en annan del av väven.
Min Värld har landat i förnuftet igen.
Åter känner jag mig trygg.
Men varför kan inte jag uppleva det A upplever? Tja det är väl så att jag har andra uppgifter här i Livet. Jag ser det som om jag var en radio och de signaler som A tar emot är TV-signaler... klart att min radio inte kan uppleva det.
