Text och bild lånad från Susanne Löfgren
Hittade precis en dagboksanteckning från den 9 September i år och slogs återigen med full kraft av vad fantastiskt och underbart jag tycker det är att leva! Å hur otroligt tacksam och glad jag är! :-)
"
Kom nyss hem från en rask kvällspromenad i ett rätt så öde och mörkt Östersund. Kände energin flöda i kroppen, musiken göra mig smått hög, kroppen nästan sväva fram!
Känner ofta en sån sann och enorm lyckokänsla, glädje och kärlek till livet under mina promenader/ löprundor/styrkepass. Denna promenad var just en sådan härlig upplevelse!
Samtidigt som jag kände mig som en liten liten människa på jorden, kände jag mig så uppfylld av livet! Som en viktig och betydande del av allt! Älskar när jag känner det så! Jag fylls av sån oerhörd kraft!
Gick nere vid vattnet och blickade ut mot alla ljus på Frösön och det var så vackert så det nästan värkte i hjärtat! Älskade fina Östersund!
Det slog mig när jag gick där och kände livet flöda i kroppen vad enkelt så mycket i mitt liv har blivit!
Det är faktiskt så fantastiskt att jag t o m har GLÖMT att det fanns en tid när jag konstant krigade med mig själv! Då livet var en ständig kamp! Då jag knappt kunde se mig i en spegel för jag var så uppfylld av förakt mot den där stackars fina kroppen som jag har! Som gör att jag kan göra så mycket underbara saker som jag tycker om att göra! Som är platsen där min själ får bo i detta liv!
Att det faktiskt fanns en tid då jag inte kunde tycka att något jag gjorde var bra. Att jag inte såg något värde alls i allt det där fina som är jag! Att jag faktiskt på fullt allvar trodde att jag inte var annat än en börda för mina medmänniskor och att det kanske vore bättre om jag försvann från denna planet. Att jag ständigt slog på mig själv, hånade mig själv och förminskade mig själv till ett litet litet ingenting!
Tänk att jag har glömt allt det där nu! Att jag inte ens kan komma ihåg hur det kändes! Tänk att jag idag kan se på mig själv med kärleksfulla ögon! Tänk att jag har insett att det handlar om att leva ett liv - inte vinna ett krig! Att jag kan känna mig tacksam över att finnas, andas, älska, skratta, leva! Att det är alldeles fantastiskt att det finns bara en enda jag! Att jag är fullkomligt unik!
Jag känner sån otrolig tacksamhet över att jag mår bra, att jag är frisk! Att jag slutat hålla andan och faktiskt andas ut med djupa andetag! Jag känner mig tacksam över allt jag varit med om, gått igenom och alla jag mött på min väg. För det har gjort mig till den jag är idag!
Fina fina härliga underbara liv! Jag känner mig uppfylld av kärlek! Glad och lite rörd..! ♥"
[Susanne Löfgren]
Känner ofta en sån sann och enorm lyckokänsla, glädje och kärlek till livet under mina promenader/ löprundor/styrkepass. Denna promenad var just en sådan härlig upplevelse!
Samtidigt som jag kände mig som en liten liten människa på jorden, kände jag mig så uppfylld av livet! Som en viktig och betydande del av allt! Älskar när jag känner det så! Jag fylls av sån oerhörd kraft!
Gick nere vid vattnet och blickade ut mot alla ljus på Frösön och det var så vackert så det nästan värkte i hjärtat! Älskade fina Östersund!
Det slog mig när jag gick där och kände livet flöda i kroppen vad enkelt så mycket i mitt liv har blivit!
Det är faktiskt så fantastiskt att jag t o m har GLÖMT att det fanns en tid när jag konstant krigade med mig själv! Då livet var en ständig kamp! Då jag knappt kunde se mig i en spegel för jag var så uppfylld av förakt mot den där stackars fina kroppen som jag har! Som gör att jag kan göra så mycket underbara saker som jag tycker om att göra! Som är platsen där min själ får bo i detta liv!
Att det faktiskt fanns en tid då jag inte kunde tycka att något jag gjorde var bra. Att jag inte såg något värde alls i allt det där fina som är jag! Att jag faktiskt på fullt allvar trodde att jag inte var annat än en börda för mina medmänniskor och att det kanske vore bättre om jag försvann från denna planet. Att jag ständigt slog på mig själv, hånade mig själv och förminskade mig själv till ett litet litet ingenting!
Tänk att jag har glömt allt det där nu! Att jag inte ens kan komma ihåg hur det kändes! Tänk att jag idag kan se på mig själv med kärleksfulla ögon! Tänk att jag har insett att det handlar om att leva ett liv - inte vinna ett krig! Att jag kan känna mig tacksam över att finnas, andas, älska, skratta, leva! Att det är alldeles fantastiskt att det finns bara en enda jag! Att jag är fullkomligt unik!
Jag känner sån otrolig tacksamhet över att jag mår bra, att jag är frisk! Att jag slutat hålla andan och faktiskt andas ut med djupa andetag! Jag känner mig tacksam över allt jag varit med om, gått igenom och alla jag mött på min väg. För det har gjort mig till den jag är idag!
Fina fina härliga underbara liv! Jag känner mig uppfylld av kärlek! Glad och lite rörd..! ♥"
[Susanne Löfgren]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar