Ursinne (10 stavar)

Ursinne är för mig ett svårt ord, det finns så mycket negativ laddning i det, men det behöver inte nödvändigtvis vara negativ. I grunden är ordet synonymt med "från sina sinnen" dvs fri från intellektets kontroll, vilket innebär att vi är i våra känslor (faktiskt vilken Känsla som helst) ohämmat. Känslorna har vi fått för att Känna inte för att hålla tillbaka.

Nu är ju Ursinne starkt förknippat med Ilska, och oftast obalanserad sådan, men också Ilskan är en viktig Känsla som måste få finnas. Ilskan har vi fått för att kunna hävda vår integritet och det är viktigt att vi har tillgång till den fullt ut. Ilskan ska, som jag ser det faktiskt kunna döda om den behöver det för att skydda oss. En balanserad Ilska är aldrig större än den behöver vara för att kunna möta ett "hot", men heller inte mindre. Är Ilskan balanserad så behöver den sällan vara våldsam utan bara bestämd.  Just ett utbrott av Ursinne, kan vara det som gör att folk förstår att vi har tillgång till vår Ilska, tack vara det så kommer våra gränser att respekteras.

10 stavar manar oss att sätta gränser med precis den kraft bakom som situationen kräver, vi uppmanas att låta vår Ilska finnas!

Ursinnets baksida antyder att vår Ilska är obalanserad, endera är den för stark eller för svag. När vi blir Ursinniga handlar det oftast mer om oss själva än om den andre, kan vi se det och ta ansvar för det genom att be om ursäkt för vårt agerande så vinner vi Respekt.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

BägarPrinsessan

Bägarprinsessan är som ett barn med full tillgång till alla Känslor och Leken. Ena stunden siter hon gråtande i ditt knä, i nästa stund springer hon skrattande ikring och leker på gräset. Känslor är något som bara är, en del av Livet som flödar genom henne, lika naturligt som svetten som rinner från hennes panna och hungern hon känner. Hon Älskar lika intensivt som hon Sörjer och Fantasin är lika Verklig som Verkligheten är Fantasifull. Möter hon en vattenpöl på sin vandring så funderar hon på vad man kan göra med den, kanske hoppa i den eller använda den som spegel att se på molnen i. För henne är hela Livet en Lek som hon nyfiket betraktar samtidigt som hon är med och regisserar det.

BägarPrinsessan är Förälskad i Livet och i pojken som hon möter på lekplatsen.

Hennes baksida varnar oss för att vara för stela, stänga in våra Känslor och glömma bort Fantasin och Leken.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Tillit (av Susanna Isaksson)

 Texten lånad av Susanna Isaksson

Kvinnan gick fram till disken. ''Fors-ränning med Guide'' stod det ovanför på skylten.
-Hej. Tror ni att jag kan klara av det här? frågade hon med rosiga kinder. Guiden log glatt. Han såg hennes nervositet, men även hennes tindrande ögon.
-Klart du kan. Vi följer ju med dig.

-Åhh :) Då vill jag prova.

Guiden visade henne till den lilla båten. Han instruerade henne i att sitta lugnt i båten, han förklarade för henne att de skulle fara på en lång resa som skulle lära henne att hantera forsen.
-Det viktigaste av allt sa han till henne, men bruna ögon i hennes blå, är att du helt LITAR på att jag inte kommer att ta dig till en lite större utmaning än du tror att du klarar. Men. Jag ser att du verkligen Vill lära dig. Och då måste du gå med på att jag kommer att coacha dit till din potensial, som en tränare på ett gym. Jag kommer att tänja lite mer än vad du ibland upplever att du klarar. Just bara för att det är så du lär dig och kan hantera forsen. Är det ok?

-Jaa, sa hon tilllitsfullt och lugnt.

-Jag vill påminna dig om att du har skyddsutrustning på dig. Vi har kontakt med kontrolltornet hela tiden. I nödfall kan autopiloten gå in och ta över, och, båten är osänkbar. Dessutom sitter jag bakom dig. När du börjar tappa greppet tar hoppar jag in och hjälper dig. Ibland kan du låta mig ta över helt.

Allteftersom färden fortskred gick kvinnan mer o mer in i att styra båten. Gick mer o mer in i att manövrera. De paddlade förbi rev, de paddlade förbi stilla vatten, de hamnade i forsar, de snurrade vid något tillfälle helt runt. I några ögonblick fick hon panik. Hon fick inte luft när vattnet formligen övervällde henne. Men hon kände tillit. Hon gjorde allt detta av en anledning. Hantera forsen. Stundtals var vädret inte sådär vackert som det var vid resans början. Det fanns tillfällen då kölden och musklerna skrek efter vila. När hennes ork tröt.

Hela tiden kände hon ändå värmen från sin Guide. Hur han liksom tyst skickade tillit och boost till henne. Hon slet. Hon grät. Hon skrattade.

Och hela tiden fanns han bakom.

Någonstans under resan tappade hon fokus. Tappade hon sig själv. Vid ett tillfälle såg hon ingenting alls omkring sig. Vattnet yrde och stormen rev. Kroppen värkte och helt plötsligt ville hon bara hem. Ville sluta paddla. Ville sluta med denna dumma resa. Ville ligga tryggt i sin säng. Med musik och tända ljus. Hela hon protesterade mot det som var nu. Hon tappade kontakten och ville bara dö.
Helt plötsligt blev allt farligt. Helt plötsligt tappade hon tilliten till Guiden!

-Var F-n VAR Guiden. Nu var han borta! Hon ropade genom stormen. Skrek. Han svarade inte?! Han var inte DÄR!? Hon kände paniken gastkrama henne. Ensam. Helt utan hjälp. Helt utan skydd. Helt utan någonting att hålla i! Det enda som fanns just nu var iskyla, storm, dånande vatten och beckmörkt mörker. Hon kämpade tills hon kände blodsmak. Hon grät. Hon vrålade. Hon bad till Gud. Hon SKREK i vanmakt till Gud!? -HJÄLP MIG! Rädda mig! Hon famlade tröstlös panikslaget ensam i mörkret.

Tillslut gav hon upp. Kapitulerade. Hittade ett lugn även i det piskande regnet. Lugn även i mörkret.

Med ens stillades allt. Med ens började solen sakta skina genom molnen.
-Hur går det hör hon mjukt bakom sig. Enn varm kram kring midjan. ''Jag finns här sa kramen''. Jag har alltid funnits här sa kramen.

Med ens förstod hon att han suttit där hela tiden. Delat allt med henne. Lotsat henne och paddlat och fixat för henne för att vidga hennes tanke om vad hon klarar av.

Och. Hon gjorde det.

Hon vände sig om och log. Log med hela hjärtat. Tittade in i hans bruna varma kärleksfulla ögon.

Tillit.

♥

[Susanna Isaksson 2013]

Kraftmätning (2 stavar)

Att utsätta oss och våra idéer för prövningar, att mäta kraften gynnar både oss och idéerna. Av prövningar och utmaningar växer vi, det samma gäller våra idéer. Det är sed inom vetenskapsvärden att varje arbete och varje teori ska prövas av utomstående, först sedan det genomgått en sådan prövning anses det vara godtagbart. Det samma gör varje författare, när ett verk är färdigt så lämnar man det till någon som kan kritisera det och ge en annan synvinkel. Vi blir hemmablinda, våra egna idéer och verk kan vi inte kritisera, eftersom vi inte kan se dem ur ett annat perspektiv.

Två stavar säger oss att det är dags att släppa vår skapelse ut i världen, låta den pröva sina vingar och se om de bär, välj någon som är vänligt sinnad men kritisk som kan hjälpa dig att granska din skapelse ur andra perspektiv, först sedan den slipats mot andra är den redo att flyga fritt.

Baksidan av Två stavar varnar oss för att släppa iväg våra skapelser och att lufta våra drömmar för tidigt. Vi måste först själva vara trygga med våra idéer och skapelser innan vi låter dem pröva vingarna annars riskerar de att störta för gott. Ju djärvare våra drömmar är desto hårdare kritik får de utstå.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Att Lyckas (av Sanna Nova Emilia)

Text Lånad av Sanna Nova Emilia

"ATT LYCKAS" - Vad innebär detta? Och kan "att lyckas" existera utan sin motsats - dvs. "att misslyckas". Vad innebär det i så fall att misslyckas?

Som jag ser det så kan vi enbart "lyckas eller misslyckas" utifrån ett givet mål som vi satt upp för oss själva. Men tänk om vi alla är en del av någonting större? Tänk om vi inte förmår se hela bilden? Tänk om vi inte förmår se det slutgiltiga målet utan enbart våra egenhändigt skapade delmål? Hur vet vi då vad som är en lyckträff och vad som är en tabbe?

Jag tänker att dessa mål som vi sätter upp för oss själva ibland hindrar oss ifrån att se var vi egentligen är på väg. Att tankarna på målet ibland hindrar oss ifrån att följsamt låta oss föras med av livets flod mot den destination som floden (livet själv) önskar leda oss till. Jag vet inte vad målet med mitt liv är. Vet du? Allt jag vet är att jag är här för att leva och uppleva. Att jag är här för att låta livet leva genom mig.

Ett återkommande mantra som jag läser ofta här på Facebook är "Vad mer är möjligt?" - "Hur blir det bättre än så här?" - Men tänk om allt är perfekt precis som det är? Tänk om vi inte behöver jaga något mål, om vi inte behöver jaga fler möjligheter eller ett tillstånd som är "bättre än så här"? Tänk om vi inte är här för "att lyckas", utan för att uttryckas? Tänk om vi inte är här för jaga horisonter utan för att njuta av dess skönhet och vila i allt som är?

[Sanna Nova Emilia]

Djärvhet (7 stavar)

Bilden lånad från Mats Lundgrens blogg

Rädslan står mellan oss och allt annat. Rädslan ligger ovanpå alla andra Känslor, strax innanför våra gränser står Rädslan. Rädslan stå mellan oss och oss Själva.

Rädslan är en Vän som tar oss i handen och leder oss fram till kanten på vår bekvämlighetszon, där pekar den på vårt nästa steg och varnar oss för att ta det, håller oss tillbaka.

I vår andra hand håller Djärvheten, försöker övertala Rädslan att släppa taget. Djärvheten berättar för oss att utan det steget så krymper vår Värld, vårt Liv blir mindre och vi kommer längre från vårt sanna Jag.

Djärvheten drar oss över gränsen, närmare oss själva, vidgar vårt Liv.

Vi behöver dem båda, båda är våra Vänner. Utan Djärvheten krymper Världen men utan Rädslan drar Djärvheten ut oss på farliga gungflyn där vi sjunker, den får oss att springa rakt in i en bergvägg och hoppa utför stupet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Vårt ekologiska fotavtryck

Tidigare publicerad på "Det Enkla Livet" den 4/3-13

Vi lever alla över våra tillgångar, vare sig vi vill eller ej, sitter vi fast i ekorrhjulet, och tycker oss inte ha stort val annat än konsumera både det ena och andra för att få vår tillvaro att gå ihop. Vi jobbar och sliter för att få pengar till boendet och maten, sällan har vi särskillt mycket energi eller tid att tänka på vad vi köper och hur det påverkar vår planet. För påverkar vår planet gör det.

Att tro på en obegränsad tillväxt i en begränsad värld är orimligt, det säger sig själv. Vi kan inte få en ballong att bli större om vi inte tillför något, eller hur! Nu är det ju faktiskt så att varje dygn så ger oss solen en mängd energi i form av värme och ljus, det är det enda som tillförs vår lilla balong. Varje dygn så strålar det också ut energi i rymden från jorden, inte lika mycket men nästan. Det är som om vår balong andas in och ut luften, och faktiskt växer en aning varje dygn eftersom den andas ut något mindre.

Den energi vi får från solen driver vinden, vattnet och allt liv, det finns inget som vi äter som inte ursprungligen har skapats med hjälp av solens energi. Nettoinstrålningen från solen är vår tillväxt och den enda tillväxt som i realiteten är möjlig, den kan vi bruka och förbruka, men använder vi mer så kommer ballongen obevekligen att krympa.

Länge fungerade det, jorden var ett självreglerande ekosystem som bibehöll balansen. Men någon gång så hände något som gjorde att vi människor blev giriga och hela tiden ville ha mer. Först skapade vi (skenbar) tillväxt genom att överutnytja naturen runt oss, kanske höll vi hjordar av djur som fick beta av marken och bli allt fler tills allt var avätet. Genom historien har (skenbar) tillväxt skapats genom att vi har hållt oss med slavar, som fått jobba åt oss, sedan kom kolonialtiden då vi skapade (skenbar) tillväxt genom att ta andra folks naturresurser och hämta hem dem till oss, så kom industrialiseringen och (skenbar) tillväxt skapades med maskiners hjälp, för lite drygt hundra år sedan sköt  den (skenbara) tillväxten fart genom att vi tog oljan i marken i bruk, vår förmåga att tillskansa oss resurser fullkomligt exploderade, aldrig har vi varit så effektiva på att utnytja jordens resurser, aldrig har vi skapat så många konstgjorda ämnen , för att underlätta livet och skapa (skenbar) tillväxt som nu.

Har detta gjort oss lyckligare? Har vi fått det bättre? Jag är tveksam. När jag växte upp för 50 år sedan var det fortfarande vanligt att en vuxen kunde försörja en familj, idag är det ofta två som jobbar heltid för att få familjens ekonomi att gå ihop, och de som är ensamförsörjare har det ofta ganska knapert. Vi har mer saker och jobbar mer, men har vi det bättre eller är vi Lyckligare! Knappast.

Vems är då ansvaret? Hur ska vi bli Lyckligare och må bättre? Hur ska vi kunna minska vårt överutnyttjande av jordens resurser? Hur ska ska vi kunna minska vårt ekologiska fotavtryck?

Vi kan inte vänta på att politikerna ska komma överens om att införa en hållbarare energipolitik. Vi kan inte vänta på att Industrin ska börja skapa hållbarare produkter. Vi kan inte vänta på att livsmedelsindustrin ska börja skapa och sälja rena naturliga och resurssnåla produkter, vi måste själva ta ansvaret, var och en på sitt sätt och efter sin förmåga. Trots att vi kan tycka att vi inte har något val så gör vi hela tiden massor av val som faktiskt har betydelse för hur djupt vårt ekologiska fotavtryck blir.

Jag har min väg genom att skapa mitt enkla boende och liv som kommer att göra det möjligt för mig att jobba mindre, odla mer själv, lägga mer tid och pengar på att leta upp ekologiskt hållbara produkter osv.

Ett val jag gör samtidigt är att försöka hålla mitt liv så fritt som möjligt från konstgjorda och onaturliga produkter. Vem behöver t ex joniska- och nonjoniska tensider? Tvål och såpa är naturliga produkter, så långt det är möjligt vill jag basera renhållning av både mig mitt hem, mina husgeråd osv på dessa båda. redan har jag länge tvättat mina kläder i enbart såpa vilket hittills förefaller mig att funka utmärkt, kläderna blir rena och väldoftande.

När jag skulle ta diskmedel till Trollstorp tog jag i stället med mig en flaska flytande såpa och provade att diska med det, vilket inte var någon riktig höjdare, såpan löste fettet dåligt och allt (framför allt plastproduker) fick en fet hinna på ytan.

Alltså gav jag upp det försöket och läste i stället på innehållsförteckningen på en diskmedelsflaska, där stod det (förutom de dära tensiderna) bland annat "denaturerad etanol", dvs T-sprit. Sagt och gjort jag testade att blanda såpan med lika stor del T röd, och inget snack om saken, detta funkade mycket bättre än bara såpa.

...och därmed har mina ekologiska fotavtryck minskat sin tyngd på jorden. =)

Du kan följa min väg till att bli lättare på foten på min blogg "Det Enkla Livet"

BägarKungen

BägarKungen är Trygg, han har kontakt med alla sina Känslor, även om de sällan får några stora uttryck. Han har en sund distans till dem, låter dem finnas och betraktar dem, lyssnar till det de har att säga honom och låter dem vara de verktyg som de är ämnade att vara utan att göra något väsen av det. Det är just detta som gör BägarKungen så trygg, liksom han låter sina egna känslor finnas just som de är så låter han också alla andra vara där de är, stödjer utan att ta över. Han är en god, förstående lyssnare, som hjälper oss att ge det vi upplever rimliga proportioner. Bägarkungen är en sådan morfar eller farfar som alla önskar sig. Kärleksfull och Förstående låter han alla bli sedda som de är där de är, han leker gärna med i barnbarnens lekar men kan för den skull ändå sätta gränser.

BägarKungen inspirerar oss att bli som han, låta allt inom och utom passera utan att göra mycket väsen av det, bara med ett stilla deltagande.

Baksidan av bägarkungen antyder att vi blivit alltför distanserade till Livet och våra känslor, vi är inte längre delaktiga utan bara passiva åskådare som drabbats av en låt-gå-mentalitet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!