Text och bild lånad av Micke Gunnarsson
I kväll så var det dags att avsluta dagens Fredsuppdrag. Jag planterade ett frö, bestående av en papperslapp med en kär väns namn på och som jag saknar. Det var faktiskt rörande och vackert på samma gång. Efter jag var klar så fick jag en vacker bild och tanke i huvudet.
”Oavsett kvalité på de frö jag sår kommer inget att kunna växa i dålig jord.”
Med detta menar jag att det är så viktigt att vi människor ser om vår grund, vår botten, vår jordmån där saker i livet gror ifrån. Om min jordmån är sårad, om jag valt att trycka undan sanningen och dolt mina minnen så kommer garanterat dagens upplevelser och läror inte få samma kraft de skulle kunnat få om jag sett över min grund bättre.
Och för mig och för många andra tror jag att det arbetet inte kan börja förens senare i livet. Som barn och ung är det så många andra som skapar min jord. Mina föräldrar häller nog i de första hundra kilona med jord som de i sin tur har ärvt. Vänner, pubertet, skola etc bygger på. Men så börjar man som vuxen kunna se över sin egen jord och hur bra potential den egentligen har för att få saker att växa så bra som möjligt. Det är först nu man kan välja att börja se över det hela, att luka, påta, gräva…och shit va ogräs jag har hittat, maskar och andra hemskheter som både framkallat ilska, ledsamhet, rädslor men även mycket kärlek.
Men jag kan verkligen känna skillnad när man väl börjar agera trädgårdsmästare.
Shit vilken lyster vissa saker har fått som knappt synts innan och vilken energi och kraft som finns att tillgå. Och jag tror också att när vissa växter dör ut i min jord och blir till ny jord, så har den även mer kraft av naturen.
Jag tror att många av oss kanske fokuserar på det som sker på ytan, på toppen. Vi känner olycka, orättvisa, ilska, frustration över att våra växter inte tar sig, att de vissnar, vi skyller det på solen, på regnet, på blåsten eller någon klumpig unge som klampat i rabatten. Men vi glömmer att vi själva har en möjlighet och ett ansvar att göra något åt saken. Och det arbetet skulle jag näst intill vilja lova att det måste börja just i grunden. Och för att börja där måste vi våga möta det som är, är på riktigt, det vill säga sanningen.
Jag kan inte förändra världen, men jag har total makt och möjlighet att skapa en revolution i mig själv. Du och alla andra kan bli
mästare…trädgårdsmästare…coolt va!
Så från en trädgårdsmästare till en annan…kram på er!
PS. Glöm inte att det även behövs lite gödsel även om det kan lukta lite illa:-)
DS. Så länge vi vill att saker ska växa och gro, födas och tyna bort..så måste vi också inse att vi blir aldrig färdiga, det är ett evighetsarbete:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar