Är det verkligen korrekt att prata om demokrati när vi har en regering som har valts av 49,4% av de röstberättigade i landet? Demokrati betyder folkstyre. Kan vi prata om folkstyre när fler än hälften av de röstberättigade aktivt valt bort de som styr? Räknat på hela befolkningen så är det ca 38% som har valt vår regering, dvs 38% av Sveriges befolkning har genom sina företrädare rätt att styra över 62% av Sveriges befolkning. Är det folkstyre!!!
Borde det inte krävas åtminstone 50% av folkets stöd för att man skulle kunna kalla det folkstyre? och även då så är det ju fortfarande nära hälften av befolkningen som har att rätta sig efter den andra halvan. Kanske skulle vi införa kvalificerad majoritet med 2/3 eller 3/4 majoritet, men även då är det en mängd människor som är helt utan makt, närmare bestämt ca 3 respektive 2,3 miljoner av befolkningen. Det är många det!
Det vi kallar folkstyre är således i bästa fall flertalets rätt att härska över många och i många fall fåtalets rätt att bestämma över flertalet.
Lägg därtill att det fåtal som härskar sedan länge har abdikerat och lämnat över makten till en fiktiv Ekonomi. (Ekonomi betyder Hushållning! Det vi idag kallar för Ekonomi är de ännu färres rätt att tillskansa sig de resurser som tillkommer Alla både idag och i framtiden. I sanning ett exempel på bristande hushållning!) Vi har inte råd med bra vård åt de äldre, vi har inte råd med en skola som respekterar barnen och vi sitter alla mer eller mindre fast i det ekonomiska skruvstädet. Makthavarna har gått till val på en mängd vackra löften som sedan när det kommer till kritan inte infrias med hänvisning till ekonomin.
Så vad är alternativet? Konsensusdemokrati? Konsensus betyder att alla måste vara ense, att det är svårt eller näst intill omöjligt i större församlingar visar sig gång på gång. Ett aktuellt exempel kommer fån USA som har ett skriande behov av att minska statsskulden (under förutsättning att de vill fortsätta att styras av den fiktiva ekonomin), republikanerna går inte med på skattehöjningar för de rikare, och demokraterna går inte med på nedskärningar för de fattiga. Nu kan man ju tycka att de borde kunna vara mer kreativa än så och hitta andra lösningar, men faktum kvarstår att båda parter effektivt blockerar att något görs åt statsskulden eftersom de inte kan komma överens.
Jag har inte valt att styras av Alliansens minoritetsregering. Jag har inte valt att leva inom den fiktiva ekonomin.
Borde det inte krävas åtminstone 50% av folkets stöd för att man skulle kunna kalla det folkstyre? och även då så är det ju fortfarande nära hälften av befolkningen som har att rätta sig efter den andra halvan. Kanske skulle vi införa kvalificerad majoritet med 2/3 eller 3/4 majoritet, men även då är det en mängd människor som är helt utan makt, närmare bestämt ca 3 respektive 2,3 miljoner av befolkningen. Det är många det!
Det vi kallar folkstyre är således i bästa fall flertalets rätt att härska över många och i många fall fåtalets rätt att bestämma över flertalet.
Lägg därtill att det fåtal som härskar sedan länge har abdikerat och lämnat över makten till en fiktiv Ekonomi. (Ekonomi betyder Hushållning! Det vi idag kallar för Ekonomi är de ännu färres rätt att tillskansa sig de resurser som tillkommer Alla både idag och i framtiden. I sanning ett exempel på bristande hushållning!) Vi har inte råd med bra vård åt de äldre, vi har inte råd med en skola som respekterar barnen och vi sitter alla mer eller mindre fast i det ekonomiska skruvstädet. Makthavarna har gått till val på en mängd vackra löften som sedan när det kommer till kritan inte infrias med hänvisning till ekonomin.
Så vad är alternativet? Konsensusdemokrati? Konsensus betyder att alla måste vara ense, att det är svårt eller näst intill omöjligt i större församlingar visar sig gång på gång. Ett aktuellt exempel kommer fån USA som har ett skriande behov av att minska statsskulden (under förutsättning att de vill fortsätta att styras av den fiktiva ekonomin), republikanerna går inte med på skattehöjningar för de rikare, och demokraterna går inte med på nedskärningar för de fattiga. Nu kan man ju tycka att de borde kunna vara mer kreativa än så och hitta andra lösningar, men faktum kvarstår att båda parter effektivt blockerar att något görs åt statsskulden eftersom de inte kan komma överens.
Jag har inte valt att styras av Alliansens minoritetsregering. Jag har inte valt att leva inom den fiktiva ekonomin.
De styrande opponerar sig ju mot ökat lokalt självstyre, man skyller på rättvisa, det ska vara likvärdigt att gå i skolan eller söka vård oavsett var i landet man bor, men den rättvisa de pratar om är fåtalets rätt att tvinga flertalet att t ex gå i samma likriktade skola som inte tar hänsyn till barnens behov. Borde inte rättvisa vara att respektera allas behov och önskningar så långt det är möjligt?
Kan överhuvudtaget något samhälle överleva i det långa loppet om det inte respekterar individerna? Jag tror inte det. I dag ser vi vad den arabiska våren har åstadkommit med flera Nordafrikanska samhällen som inte respekterade individerna, när kommer den demokratiska våren? när kommer den ekonomiska våren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar