Varför ändra på något?

Ibland får vi höra orden "Du kan aldrig ändra på någon annan än dig själv" och det är väldigt sant, vi kan inspirera, leda och stötta andra, men aldrig förändra dem.

Men jag frågar mig: Varför ens ändra på sig själv? varför inte Acceptera och Älska sig själv som man ÄR? så kommer förändringen av sig själv. Om vi tror att vi ska ändra på något hos oss själva då innebär det att vi dömer oss själva som "sämre" det innebär att vi brister i respekt för oss själva och det öppnar också vägen för att brista i respekt för andra (kan det vara "fel" på mig så kan det vara "fel" på andra).

Jag är helt övertygad att skaparen har gjort oss helt perfekta, vi är alla just som vi är ämnade att vara, med de medfödda egenskaper och de erfarenheter som format oss till de vi är. Hade vi varit ämnade att vara annorlunda så hade vi väl skapats annorlunda! Varför  då förändra något hos mig själv eller någon annan?

Självklart kan vi förändras genom Livet, själva förändringen är en del av Livet, men förändringen sker inte genom att vi dömer ut oss själva och andra och sedan "gör om" Förändringen sker nog snarare genom att vi Älskar och ser oss själva och varandra som vi ÄR.

Kanske ser vi då att en del av de val vi gör inte gagnar oss och kanske väljer vi nästa gång att fatta ett annat beslut, och kanske har då förändringen skett.

Året som gått...

Foto: Tom Svärd

I kväll så lutar jordaxeln på vårt halvklot som längst bort från solen, ett nytt år har passerat och vintersolståndet inträffar. Nu vänder det och astronomiskt är detta nyårsafton. För mig är detta på riktigt, något som påminner mig om cyklerna och pulsen i Livet, själva Livet gror, blomstrar, mognar och vilar väldigt påtagligt tack vare att vi befinner oss i en del av världen där vi har årstider. Livet Andas!

Jag tror att också vi människor mår bra av denna rytmen, nu är det vinter och dags för vila och kontemplation, just i dag brukar jag stanna upp och göra ett slags bokslut för året som gått, jag gör bokslutet utifrån fyra rubriker: "Vad är jag färdig med", "Vad vill jag göra plats för mer av", "Vad är jag Tacksam för", "Vad vill jag ge"

Som vanligt har jag haft ett år fyllt av insikter. Redan då året började så hade jag, om än ovetandes om det, gått in i ett gammalt mönster. Jag hade målat in mig i ett ekonomiskt hörn, genom att först tömma mina buffertar då jag åkte på en fantastisk semester i Florida med kören, något som jag absolut inte ångrar men jag ser att detta var första steget in i hörnet. Kort därefter så tog jag ett annat steg som jag inte heller ångrar, men som förde mig längre in i hörnet, jag köpte Trollstorp och minskade därmed mina marginaler och även mina möjligheter att åter bygga upp mina buffertar. Nu var "fällan gillrad". I inledningen av året så gick de flesta av mina resurser till att förbereda för min 50-årsfest alltmedan jag samtidigt byggde på min dröm i Trollstorp, samtidigt var jag tvungen att köpa en ny bil sedan min gamla rest till de sälla jaktmarkerna. När sedan försommaren kom var det dax för sonens student med tillhörande utgifter. På den punkten är jag fortfarande. Inga buffertar har byggts upp, jag fäktar hela tiden för att få vardagen att snurra. Till synes är det mestadels roliga och bra saker som satt mig i knipan, saker som jag inte kan eller vill ha ogjorda. Men jag ser ett mönster här, mina val har gjort att jag har kommit hit, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Detta är inget som "drabbar" mig, även om det kan se så ut. Jag har investerat i en dröm och samtidigt har jag gjort det omöjligt att Leva min dröm. Jag ser mönstret och är redo att släppa det och de rädslor som ligger bakom.

I våras kom också en kanske ändå viktigare insikt som jag hoppas och tror att jag har släppt. Saker hände som gjorde att jag såg min chans att backa ut ur mitt livs hittills mest fantastiska relation, allt detta har jag berättat massor om i bloggen och tänker inte upprepa igen. Men vad jag insåg var att jag alltid gjort så, jag har aldrig gått "All in!" i en relation, jag har alltid sett till att ha dörren på glänt redo att backa ut så fort jag kommit för nära. Som tur var så hade jag inte lyckats skrämma bort Älsklingen med mitt agerande och när insikten kommit gick vi All in och blev sambos. Vist har vi båda rädslor och mönster som ibland får det att kärva lite, men vi är båda beredda och villiga att kommunicera och möta de rädslor som ligger bakom. Vi vill bara varandra väl i grunden, och ser att den fantastiska potential som vår relation har bara kan begränsas av oss själva och våra rädslor.

Då har jag kommit till den andra punkten i bokslutet, och det är en direkt fortsättning på den föregående punkten. Det jag vill släppa in mer av i mitt Liv är just detta: Mera av utrymme och mod att Leva mina Drömmar tillsammans med, och allt Närmare min Älskade Beatrice! <3 Yes We Can! 

Det finns mycket i mitt Liv som jag kan och vill vara Tacksam för:

• Jag är Tacksam för att jag är fylld av Tillit till Livet!
• Jag är Tacksam för mitt Mod att möta mina rädslor!
• Jag är Tacksam för att jag tillåter mig och Livet att vara just som det Är utan behov att förändra det!
• Jag är Tacksam För att min son har vuxit upp till en Klok och Trygg ung man som fyller mig med Stolthet och Kärlek! <3
• Jag är Tacksam för att jag får dela varje dag med Den Älskade Kvinna som är det bästa som hänt mig! <3
• Jag är Tacksam för att jag har Mod och Mognad att dela vår Fantastiska Kärlek! <3
• Jag är Tacksa m för alla de Vänner jag har, Vänner som Alltid finns där även om vi sällan har kontakt, men utan vilka jag inte skulle vara den jag Är! Tack också för att nästan 50 st av släkt och vänner trotsade snö och kyla och hjälpte mig att fira min 50-årsdag! <3
• ....

En direkt följd av att jag och Beatrice har slagit ihop våra påsar är ett större ekonomiskt utrymme i vardagen, det är billigare att vara 2 än 1. Vi har nog båda ungefär samma kostnader som tidigare för mat och övriga dagligvaror, men vi köper kanske ca 80% ekologiska varor i dag, och allt mer närproducerat. Och detta är en av de saker som jag vill Ge till Världen. Jag vill inspirera alla jag kan att ta sina små steg mot att skapa en bättre Värld för både växter, djur, människor och själva Moder Jord. Vi kan alla dra vårt strå till stacken och det är just det vi Måste göra om det ska hända något, sitter vi och väntar på att någon annan ska ta ett initiativ så kommer det aldrig att ske något. 

Jag vill också inspirera så många jag kan till en större självkänsla, Vi är Alla Lika Värdefulla, Var och en med sin Viktiga Plats att fylla i Skapelsen. Ta hand om dig för det finns bara en av Dig! <3

Ha en Vilsam Vinter och ett Underbart Nytt År! <3

Åter igen

Åter igen sitter jag fast. Som så många gånger förr i livet är det ebb i kassan. Det är inte kris, men alla mina buffertar är borta och det gör att jag måste jobba och sträva mer än heltid för att få det att gå ihop, och ingen ork finns till det där extra som jag skulle vilja göra, och som dessutom paradoxalt nog skulle göra mig ekonomiskt oberoende.

Detta är inget som bara drabbar mig oförskyllt, även om det kan se så ut. Jag kan se hur jag omedvetet skapar det genom de val jag gör, val som gör att mina buffertar försvinner varpå "oförutsedda" utgifter kan just "drabba" mig.

Jag vet att det är rädslor och motstånd som ligger bakom, exakt hur det ser ut vet jag inte, men någonsgtans är jag rädd för att bli just fri och oberoende.

För vad skulle hända då!

På vad och vem skulle jag skylla! Då skulle inget hindra mig från att leva ut mina drömmar, då skulle inget hindra mig från att förverkliga dem.

Då skulle jag också tvingas att stå upp för mina drömmar inför världen, och jag skulle riskera att misslyckas inför allas ögon.

Kanske är det så min rädsla ser ut? Jag vet faktiskt inte riktigt, men jag vet att den finns, och jag vet att jag måste ta mig igenom den om jag vill vara en man och inte en liten lort.

Och ovsett vad jag möter på andra sidan å har jag vuxit och lärt känna ännu mer av mig själv.

Det enda av värde

Det finns bara en enda resurs som vi kan tillgodogöra oss, och det är frukten av vårt arbete. Inget annat kan vi tillskansa oss utan att tära på någon eller något annat.

Ur det perspektivet så finns det bara en enda resurs som kan göra ett land rikt och det är människor.

Likväl så pratas det mycket om idag att vi inte har råd med än det ena än det andra.

Vi har inte råd med en mänsklig vård av de gamla vars arbete en gång skapade oss de förutsättningar vi har i dag. Detta trots att det finns många arbetslösa (outnyttjade resurser) som skulle kunna bidraga med sitt arbete och göra vården bättre samtidigt som det skulle göra landet rikare.

Vi har inte råd att ta emot flyktingar, trots att fler människor i landet är det enda som kan bidra till att göra landet rikare.

Vi har inte råd att gå i pension medan vi fortfarande i någon mån kan njuta av ålderns höst, i stället ska vi gå kvar på de jobb som finns samtidigt som ungdomarna går arbetslösa. Blir inte summan ekonomiskt den samma oavsett vem som arbetar? det är ju lika stor resurs som vi tillgodogör oss!

Vi har inte råd att ta hand om våra sjuka så att de en dag åter igen kan bidraga till våra gemensamma resurser, i stället tvingar vi dem att gång på gång återuppta arbetet innan de är återställda, tills vi sugit ut sista droppen, och källan har sinat för gott, och detta trots alla outnyttjade resurser (arbetslösa) som skulle kunna få bidraga med sitt arbete i väntan på tillfrisknandet. Summan på pluskontot blir ju den samma, samtidigt som en resurs inte förstörs.

Vi har inte råd med tillräckligt med personal i skolan för att våra barn ska kunna förädla den resurs som de är, i stället försöker vi "piska" kunskapen i dem med ständiga prov och tester, allt medans det finns massor med nysvenska akademiker som utför ett underkvalificerat arbete om de ens har något.

Vi måste sluta se pengar som en egen storhet med ett eget inneboende värde och i stället värdera den resurs som varje människa är.

Ett skratt förlänger Livet

Alla har vi hört att "Ett skratt förlänger livet". För mig är det mycket mer än en tom fras. Det är ett faktum att jag mår mycket bättre när jag är glad och lugn än när jag stressar, är arg, oroar mig eller har några andra s k negativa känslor.

Det kan tyckas självklart att det är så, men det handlar inte bara om att mina olika känslor får mig att må olika bra.

Känslorna är inte något som "drabbar" mig, jag har alltid ett val och ett ansvar för mina känslor och därmed för mitt mående. Och faktum är att jag blir sjuk när mina tankar domineras av "negativa" känslor.

I många år var jag aldrig "duktig nog", jag stressade och kämpade för att göra ett bra jobb och för att vara en "bra" människa på alla vis. Men hur jag än försökte så kände jag väldigt sällan att jag var bra nog. Stressen och oron lede också ofta till att jag gjorde misstag och faktiskt inte gjorde ett bra jobb eller var "bra". Det fanns inga gränser för hur mycket jag tyckte att jag borde klara av, och min enda ursäkt för att inte lyckas var att bli sjuk. Det var inte så att jag simulerade min sjukdom, jag blev de facto sjuk av min prestationsångest.

Vid andra tillfällen har det blivit allt tydligare för mig att om jag är arg eller oroar mig för något så får jag migrän. Om jag är ledsen så kommer det genast en förkylning som ett brev på posten.

Modern energimedicin menar att det är det energifält som finns runt oss och i oss som upprätthåller vår hälsa, när vi blir "låga" på ett eller annat vis så sätter det sitt avtryck i kroppen, ett disharmoniskt energifält ger helt enkelt en disharmonisk kropp.

Nu är jag inte den som tycker att vi ska gå ikring och vara glada hela tiden, våra känslor finns och måste få finnas, även de s k negativa känslorna. De är vårt signal system som talar om för oss att det är något som vi behöver ta tag i inom, kanske ett gammalt trauma som vi behöver rensa ut eller något annat. Är vi glada och harmoniska så betyder det att vi är på rätt väg.

Känslorna ska få finnas, men det är inte meningen att vi ska gå och grotta ner oss i dem. Ibland kan jag plötsligt bli (till synes) oförklarligt ledsen en dag, då låter jag bara ledsnaden få finnas tills den antingen talat om för mig vad det är frågan om eller tills jag helt enkelt är färdig med den för den här gången. Men om jag blir kvar i min känsla för länge tar jag tag i den och försöker att ta reda på vad som orsakat den. Lyckas inte det så försöker jag helt enkelt flytta fokus till något "positivt", något jag är glad för eller tacksam för. Jag tar helt enkelt hand om min hälsa genom att boosta mig med glädje och tacksamhet. Att jag "flyr" från känslan bekymrar mig inte, den kommer säkert tillbaka igen och igen tills jag blir färdig med den.

Kasta skit

Jag har mött mängder av människor genom åren som på olika sätt hjälpt mig att lära känna mig själv. De allra flesta mötena har enbart varit positiva, men det finns en del människor som har passerat i min närhet om vilka jag inte har mycket gott att säga. Ibland har min mörka bild av dem uppkommit genom egna obehagliga upplevelser, andra gånger har jag fått lyssna på människor som haft obehag vid mötet med någon, och ibland har jag helt enkelt bara fått en dålig känsla av någon.

Jag ska berätta om två av dem utan att på något sätt avslöja deras identitet:

Den ena är en företagare som jag umgicks ganska nära med under en tid, hen var ofta involverad i dramer med än den ena och än den andra och skrädde inte med orden då hen berättade om sina antagonister, de fick ofta bära det ena fula tillmälet efter de andra. Efter hand som jag lärde känna vederbörande så insåg jag mer och mer att alla de hemska egenskaper och beteenden som hen tillskrev andra passade mycket väl in som en beskrivning av hen själv.

En annan som fanns i min närhet var en som i likhet med mig skriver mycket och ofta får mycket uppskattning för sina ord. jag läste också men uppfattade hens ord som ordbajseri och tomma floskler som troligen bara var avsedda att gynna hen själv på något vis. Egentligen hade jag till en början ingen grund för mitt antagande, det kan t o m ha orsakats av någon form av svartsjuka för att hen fick som jag upplevde det oförtjänt uppmärksamhet som jag borde fått i stället. Jag tror inte att det var så men jag kan inte svära på att det inte var det. Oavsett hur det var så fick jag så småningom min känsla "bekräftad" av en bekant som haft en relation med hen och beskrev vederbörande som en narcissist eller psykopat.

Fortfarande hade jag inget direkt möte med personen ifråga och kunde egentligen inte veta hur hen egentligen var. Så var läget när det visade sig att en vän till mig inlett en relation med hen. Vad skulle jag göra nu? Skulle jag berätta om min upplevelse och om det som min bekant berättat för mig? Eller skulle jag tiga?

Jag vet att en del av mina viktigaste erfarenheter har jag haft vid mötet med psykopater och liknande, min vän var vuxen och kunde mycket väl ta hand om sig själv. Skulle jag smutsa ner min väns bild av hen med mina aningar och hörsägner som jag inte ens visste om de var sanna? Varför skulle jag i så fall göra det? Skulle jag kasta skit på personen i fråga för att framställa mig själv i bättre dager? Eller skulle jag berätta för att skydda min vuxna vän från de upplevelser som hen kanske behövde för att lära sig något viktigt och utvecklas? Samma sak gäller med företagaren ovan. ska jag varna alla hens potentiella kunder? och varför i så fall det? För att göra mig själv bättre? För att slå på någon som säkert redan mår ganska dåligt? För att ta hand om någon som är kapabel att ta hand om sig själv? Eller för att manipulera någon till min fördel?

Nej kastar jag skit på någon så stänker det på mig själv, och försöker jag smutsa ner någons bild av någon annan så smutsar jag ner mig själv. Den enda mina negativa upplevelser av någon annan berör är mig själv och personen ifråga, är det någon jag ska diskutera det med så är det hen själv.

En dag ska jag sluta kämpa

Fler och fler får möta dem, de där små Äkliga Älgalössen! De kryper in under kläderna när jag går i skog och mark, ner i hårbottnen. sen sitter de där och är nästan omöjliga att få tag på... och de bits... jag märker först inte deras bett... men efter några timmar så börjar betten klia och vätska, sedan håller de på så i 2-3 veckor. Kläder kuddar, möbler och mitt hår blir fullt med var-fläckar och -klumpar.

Just nu hatar jag dem djupt och innerligt, och börjar fäkta och slåss så fort jag märker av dem. Kläderna åker av varje gång jag känner något som kryper, och det är ofta... Mitt fokus är på Älgalusen och deras är på mig.

Kanske är det dax att sluta kämpa. Jag har gjort det förr med nässlor, myggor, björnbär, myror och möss, det funkar så klart med älgalusen också.

Allt handlar om min inställning, kämpar jag och är arg och irriterad så är det precis som att simma motströms mot Livets flöde, Allt elände kommer till mig och Livet blir en kamp. Alternativet är Kärlek, Överlåtelse och Tacksamhet. Då flödar Livet min väg och allt blir mycket lättare. Nu vet jag ju inte om jag kan vara Tacksam för älgalusen, möjligen för att de påminde mig om att sluta kämpa och i stället simma medströms. Kärlek skulle kunna funka, jag kan be älgalusen att flyga vidare till sitt värddjur samtidigt som jag välkomna älgalusen att dricka av mitt blod om den måste, jag är ju trots allt blodgivare, spelar det ngn roll vem som får ta del av mitt blod, men då behöver jag samtidigt en strategi för att såren inte ska bli irriterade.

Jag gör mig en bild av det energifällt som omger min kropp, det energifällt som jag föreställer mig upprätthåller alla funktioner i min kropp. Jag ser det som ett vatten med krusningar på ytan, hela tiden i liv och rörelse. När ett bett blir inflamerat föreställer jag mig att det blir som en kvardröjande malström på ytan, istället låter jag älgflugans bett bli som stenar som genomtränger ytan och sjunker varefter ytan genast sluter sig igen.

Vem betalar?

Spelar det någon roll vad jag gör? Det är uppenbart att vi påverkar miljön och klimatet med vår framfart här på jorden. Östersjön blir allt mer förorenat och politikerna kan inte enas om att minska utsläppen från trafiken. I Fukushima läcker tonvis med högradioaktivt vatten ut i havet och ändå pratar våra politiker hela tiden om avveckling samtidigt som de gör det möjligt att bygga nya reaktorer och driva de vi har längre. I Kina byggs varje dag kolkraft som släpper ut mer och mer koldioxid och stoft i atmosfären. Orangutangernas livsmiljö skövlas för att vi ska kunna få billig palmolja i våra livsmedel....

Listan kan göras lång på sådant som har stor uppenbar negativ miljöpåverkan samtidigt som makthavarna verkar helt impotenta när det gäller att besluta om åtgärder utan i stället verkar jobba i rakt motsatt riktning samtidigt som de på olika sätt fyller vår plånbok med valfläsk. Lika lång är listan på sådana beslut som gör orättvisorna i vårt land och världen större...

När inte ens makthavarna kan ta de stora besluten som betyder något vad kan jag göra då? Allt som jag gör känns som en piss i Mississippi och jag frestas lätt att låta plånboken styra i allt jag konsumerar.

Men när något är billigt så är det någon annan som får betala, Ofrånkomligen!

Köper jag fläskkött från Danmark eller vilket annat Europeiskt land som helst då är det från grisar som lever dubbelt så trångt som de svenska grisarna. Det finns ett EU-direktiv om förbud mot kupering av grissvansarna, men det efterlevs bara i Sverige (och Finland tror jag), det innebär att man kan ha dubbelt så många grisar på samma yta... grisarna blir stressade om de lever så trångt... och börjar bita varandra i svansen... då klipper man av svansen så är det problemet löst... Enkelt!

Vad är väl en gris utan knorr? Det är grisarna som får betala för min billiga kassler med sin knorr och med stress, och säkert är det också så att det kött som kommer från stressade djur är mindre hälsosamt. Vi vet alla hur vi själva mår allt sämre av ständig stress, hur vi spänner oss och får ont, vi drabbas av än den ena än den andra krämpan, men det är inte bara hur vi mår det är helt enkelt så att stress förgiftar vår kropp genom att inte tillåta den att ta hand om sig själv som den är ämnad, ungefär som vårt hem blir allt smutsigare om vi inte tar hand om det.

Samma sak gäller för allt annat kött, utländska djur har det sämre än svenska. djuren får betala vår billiga mat.

Vill jag sedan ha kött från djur som inte bara mår bättre utan som rent av är glada och får leva nästan naturligt då betalar jag ytterligare några tior och köper Krav-märkt kött!

I butikerna finns allehanda produkter med handlarnas egna lågprismärken för runt halva priset jämfört med andra märken, jag köper ganska ofta Ica-basic djupfrysta grönsaker för de är mycket billigare, (också gillar jag inte Findus av solidariska skäl). Men vem är det som betalar? Sveriges konventionella odlare använder mängder med gifter (s k växtskyddsmedel) i sin odling, energikrävande konstgödning körs ut i odlingarna... Men! De svenska reglerna och kontrollen är ändå milsvitt bättre både för både naturmiljön och arbetsmiljön. Lågprismärkena är nästan alltid importerade från något land där det går att producera billigare p g a sämre miljöregler och/eller sämre arbetsskyddsregler, därmed är det även denna gång en sämre produkt som jag köper även om det inte får finnas några nämnvärda rester av bekämpningsmedel, dioxiner eller tungmetaller i maten som importeras (liksom i den svenska) så är ändå produkten mer exponerad för sådant och rimligtvis är risken större att det slinker igenom något, dessutom så tror jag fullt och fast att även växter kan bli stressade och att vi mår bättre om också våra grönsaker får behålla sin "knorr" och leva så naturligt som möjligt.

En av de största bovarna för klimatet är transporterna och dess koldioxid-utsläpp. Hur äpplena från Chile kan vara billigare i affären än de från Kivik är för mig en fullständig gåta, någon måste få betala mellanskillnaden. Jag antar att det är lantarbetarna och miljön i Chile som får betala en stor del av kostnaden.

Dessutom så får klimatet betala dyrt...

Jag hade önskat att handeln införde en klimatdeklaration på varje produkt liknande den energimärkning som finns på vitvaror, då hade jag tydligt kunna se att klimatet får betala en stor del av priset för mina billiga varor. Enl. http://www.klimatmarkningen.se/wp-content/uploads/2009/11/2010_1_transporter.pdf  så ansvarar transporten av de Chilenska äpplena för utsläpp av 346g. CO2-ekv/Kg äpple medan de från Kivik bara ansvarar för 45g CO2-ekv./Kg äpple (Detta trots att de svenska äpplena fraktats den långa vägen via Icas central-lager etc.), om butiken här i Bromölla skulle få sin leverans direkt från odlaren i stället, om bilen inte skulle vara särskilt miljövänlig (utsläpp 2,34g CO2/km) och om den totala transportvikten skulle vara 100kg äpplen, då skulle transporten ansvara för ca 1,68g CO2/Kg Äpple. T o m om jag skulle köra själv till odlaren med samma dåliga bil och hämta 5 kilo äpplen så skulle utsläppen bara bli 33.6g CO2/kg äpplen.

Så kom inte och säg att vad jag gör inte spelar någon roll!

Jag använder de hundralappar som jobbskatteavdragen gett mig (och som skolan, vården, försämrad a-kassa och sjukpenning... fått betala för), till att handla så mycket Ekologiskt och närproducerat som möjligt.

Säg att jag bär hem 5 kg livsmedel i veckan (det är säkert mer), att jag enbart köper svenskt och i så stor utsträckning som möjligt väljer ekologiskt och närproducerat (kanske på torget eller direkt av producenten). Om 10% av detta tidigare var utlandsproducerat, 80% var fraktat långt inom landet och 10% närproducerat. Då motsvarar mina varor ett utsläpp av ca 356g CO2/vecka. Om jag då i stället handlar 5% utlandsproducerat, 10% som fraktats långt inom landet och 85% närproducerat, då motsvarar det ett utsläpp av ca. 142g CO2/vecka vilket är mindre än hälften.

Och om alla gjorde så....!

Kom sen inte och säg att mitt agerande inte spelar roll!

Storebror ser dig

Mad jämna mellanrum förfasar sig människor över att FRA och NSA kan läsa vad de skriver på nätet, Nu senast med Snowdens avslöjanden. På Facebook får jag riktad reklam utifrån min övriga aktivitet på nätet utan att jag bett om det. Även det skulle jag kunna uppleva som integritetskränkande. Fler och fler offentliga platser kameraövervakas till en del människors förskräckelse.

I stället undrar jag, vad är problemet? vad är det vi vill dölja? skäms vi över någon del av oss och vårt agerande? eller gör vi något olagligt? (i så fall är det ju bra att lagen upprätthålls).

Jag skulle föredra mer öppenhet och mer transparens, framför allt från "Storebrors" sida. Det är helt oacceptabelt att våra folkvalda agerar bakom vår rygg i det fördolda utan insyn. Vi har valt dem att styra på vårt mandat då måste vi också kunna se att de sköter sig. Likaså så skulle jag önska att handeln märkte alla sina varor med en klimatmärkning, likt den energimärkning som idag finns på vitvaror. Jag vill kunna se direkt i hyllan hur mycket koldioxid per kilo av en vara det går åt för att producera och frakta en vara till butiken. Som det är idag så är det nästan enbart priset som vi lätt kan jämföra och där kan mycket väl ett närproducerat äpple vara dyrare än ett från Chile, men med en klimatmärkning skulle jag troligen lätt kunna konstatera att det lägre priset är på miljöns bekostnad.

Det är med våra relationer till företag och makthavare som med våra nära personliga relationer att de vinner på ärlighet och öppenhet i alla lägen. Den enda som förlorar på öppenhet är den som har något att dölja, och då har den ju redan skadat relationen.

Vare sig bättre eller sämre

Jag är Vacker, Viktig, Värdefull, hyfsat Klok, Duktig på mycket och ibland rent av Vis. Jag har många andra Bra egenskaper och många "Ljusa stunder". Men jag är inte ett dugg bättre än någon annan. Kanske är mitt hår mörkare eller ljusare, munnen bredare eller smalare, min arm starkare eller svagare, kanske springer jag snabbare eller långsammare.

Börjar jag värdera och jämföra så har jag genast förlorat. Det är som spegeln i sagan: "Spegel, spegel på väggen där..." Det finns alltid någon som är Vackrare, Bättre, Snabbare, Klokare...

Konsten ligger i att se varje människas värde utan att värdera i termerna "bättre/sämre", "vackrare/fulare" etc...

Vi är som pusselbitar, allihopa behövs för att pusslet ska bli komplett. Det går inte att förkasta alla de grå och bruna bitarna och bara använda de med blommor på för då blir pusslet aldrig färdigt.

Om jag söker efter "skönheten" i allt jag möter i stället för att jämföra så kommer världen att bli vackrare runt mig, jag kommer att tycka bättre om de jag möter, för jag ser vare sig ner på dem eller känner mig underlägsen (så mycket jag har varit där!) och de kommer att bemöta mig bättre för vi respekterar varandra som vi är.

Jesus, Hobbe och Vårtbitaren

Oavsett vem jag möter, Jesus, Einstein, en Vårtbitare, en Ängel, Nornorna, Djävulen, Kalle och Hobbe eller vem som helst, så har de en gåva till mig. Endera vägleder de mig till en upplevelse som jag valt att få i detta livet, ger mig själv en upplevelse, eller så är gåvan att jag vägleder dem.

Kanske inte minst de som orsakar mig obehag är Änglar med en gåva, de kanske ska lära mig bli vän med min ilska eller att bli Trygg i mig själv och min Sanning.

Alla är lika viktiga och värdefulla för mig, men självfallet så delar jag fler upplevelser med min Älskling och Partner än med andra, men utan Jesus, Einstein, Djuren, Nornorna, Änglarna, Kalle och Hobbe och en mängd andra som jag mött så skulle inte dessa upplevelser vara möjliga.

En hållbar värld - är en småskalig värld

Äntligen har vi gjort slag i saken och beställt vår första leverans från en ekoodlare i närområdet.

Länge har jag velat köpa mera miljövänliga ekologiska och närproducerade produkter och matvaror. Jag har köpt lite ekologiskt här lite miljömärkt där, letat i butikshyllorna efter svenskodlat och kravmärkt med blandat resultat. Och vill jag visa mitt intresse för en bra vara så jobbar den som är ansvarig för avdelningen dagtid, när jag också jobbar långt från affären.

Jag har tittat efter ICAs "I Love Eco" och COOPs "Änglamark" osv i hyllorna.

Någon (jag har glömt vem) har sagt att vill man bara göra en enda sak för miljön så ska man börja handla ekologiskt för det har större påverkan än någon annan liten insats. Själv tänker jag att en stor bov för miljön måste vara alla transporter hit och dit och kors och tvärs över jorden. Varför säljs det Äpplen från Chile när det är säsong i närbelägna Kivik och Vånga. Varför säljer de sockerärtor från Zimbabve när det är mitt i skördetiden i det närbelägna trädgårdsdistriktet? Och butikernas ekologiska varumärken i all ära, men nog gynnar det producenten, miljön och även mig mer om jag köper varorna direkt i stället för att de först ska transporteras  till ICAs centrallager och sedan tillbaka till odlingsdistriktens butiker. Visst är det praktiskt att finna allt man behöver på stormarknaden, men en hållbar Värld är en småskalig Värld.

I dag är det bara lathet som hindrar, för att finna producenterna i närområdet är relativt enkelt med internet och Googel. På Kravs hemsida finns sökbara register över anslutna producenter och man kan även läsa vilka regler som gäller för en viss produkt. Vi åkte på ekorunda i Skåne en helg och hittade flera närliggande gårdar. För mig är nästan en juste djurhållning viktigast, att bara köpa svenskt kött är ett steg i rätt riktning, men att köpa Krav-märkt kött innebär att djuren får leva naturligt i stället för i en industri. Föreningen "Jord-på-trynet" omfattar nästan alla landets Krav-gris-bönder. Från Mossagården levererar man justa grönsaker runt hela Skåne. Och vill vi bara köpa närproducerat så hittar vi gårdsbutiker på nätet, då minskar 
i alla fall transporterna.

I fortsättningen kommer vi mer och mer köpa närproducerat direkt från bönderna och ändå mer välja ekologiskt för de produkter som vi trots allt måste köpa på stormarknaden.

Vara! (av Susanna Isaksson)

Texten  lånad av Susanna Isaksson

Måste bara skriva i nattens sena timme då tystnaden låter mig höra.

Förstå hur tacksam jag är över vart jag nu hamnat. Här.

Jag har en annorlunda uppväxt. Redan som liten var jag bak i kulisserna på en hälsobod. Med örtblandningar o mediciner skapade av en av våra duktigaste healers/homeopater som jag tror funnits.

I min stad fanns även ett mecca för macreobeotisk mat. Folk vallfärdade till oss från hela norden.

De som lärde ifrån de stora inom hälsa på 50 o 60talet var de som fanns i vår affär.

Redan som liten vet jag att vi hade certifikat på biodynamiskt odlad mat. Ingen knappt visste vad det var.

Vi hade arbetare som redan då för 40 år sedan talade om sambandet mellan kropp o själ.

Jag var med bakom då lifebutikerna skapades. Jag var o hälsade på de som började med "häsokost".

Jag såg alla dessa som levde enligt sin övertygelse. Tro.

Jag har sett inifrån hur vågor av saker vi ska äta. Inte ska äta. Bölja fram o tillbaka.

Jag har inte förvaltat det på det viset som var tänkt.

Jag kände mer att den som levde asketiskt dog tidigt. Den som sket i allt levde i all välmåga tills 90 år.

Någonstans häri började min sanning ta form.

Jag äger butiken själv nu.

Men. Jag tror inte på medicinerna. Inte på pengar.

Någonstans för 10 år sedan började tanken på att det är vår begränsning som skapar vårt liv. Jag började se att Om vi vill Kan vi andas under vatten. Vi kan leva utan mat. Bara vara i luft, sol och med fötterna på jorden.

Men. Jag förstår att vi inte är där än...

Och.

De som förespråkar viss mat. Visst agerande "bra", och underlåter annat "agerande "dåligt"...

Är i en gammal energi.

Det som är nu är att VARA.

Alla påståenden som har synonymer med att GÖRA! Är gammal energi.

Vi kan inte springa oss till, eller Äta oss till det som är rätt.

"Rätt" (vilket inte finns) ;
- är att

V. A. R. A.
För att förtydliga. 

Det handlar om medvetenhet. -> upplösning. 

Vi kan aldrig "göra" oss upplysta. Det bara sker. Som en "nåd". 

Vi äter fortfarande. Vi är indoktrinerade med vad som är "nyttigt". Vad som är "farligt". 

Nu när vi vet att energier skapar vår verklighet så blir den sanningen en manifestation. 

Tomaten Är Nyttig. 

Geleråttan Är onyttig. 

Inte konstigare än så. 

För några år sedan vågade ingen åka flygplan utan spypåse. Alla. ALLA spydde för det var "farligt". 

Ett tag senare vågade ingen äta tomater för det stod i en tidning att de var cancerframkallande. 

När en hel nation/värld tänker samma tanke om något blir det en sanning både inom oss och i energin. 

Tror jag. "Vet" jag att D-vitamin är giftigt över 5 ug, och jag får förgiftningssymtom. Då är det så. Även rent fysiskt. 

Nu vet ni att de har ändrat den "sanningen" och vi ska kanske äta mer än 100 ug och det är numer inte farligt! Alla äter o ingen blir förgiftad. 

Medvetenhet. Varandet. Handlar om att fråga kroppen. Verkligen fråga kroppen. 
-VAD. Vill du äta?

Vill den ha en sallad eller en Cocacola?

Vi frågar sällan kroppen. Det är vår "sanning"/övertygelse/inlärning som får bestämma. 

Jag är sugen på en Cola. Men jag väljer en sallad för att den är "nyttigare". 

Är salladen då egentligen nyttig för min kropp då den önskade och bad om en "cola"?

Vad jag försöker belysa är att oavsett om vårt inre skriker när vi lämnar vår 10-månaders bebis gråtande på dagis, eller vi går med på sex när vi inte vill, eller om jag vill åka till LasPalmas på jullovet, men kör över min önskan o åker till makens släkt istället. 

Så handlar det om att ta bort alla "sanningar" pålagda oss. De sanningar vi nu kollektivt hr som sanningar är bara några år gamla. Och istället börja lära oss kommunicera med vår kropp. 

Vår själ. 

Vad vill/önskar jag?!

Vad är i enlighet med min känsla att äta idag?

Givetvis är jag heller inte där fullt ut. 

För i min tankevärld är fortfrande inlärd sanning/energi så djupt rotad. 

Tomaten är nyttig. 

Colan är onyttig. 

Men. 

Både colan o tomaten är energi. Hur den påverkar oss är med vilken energi vi laddar den. 

Antingen själv eller kollektivt. 

Så. OM jag inte har någon "sanning" kopplad till Colan, utan jag längtar efter den. Njuter av den. Tackar för den. Är nöjd efteråt. 

Då ÄR den nyttig. 

Typ ;))

[Susanna Isaksson]

I vems namn

Vi möter ständigt berättelser av olika slag, forskningsrapporter om än det ena eller dess raka motsats, konspirationsteorier, uppgifter från någon "högre makt" om vad som komma skall, många berättelser saknar tydlig avsändare, inte minst på internet är det så, där vimlar det av konspirationsteorier och påstående av olika slag, mycket är rasistisk eller av annat slag politisk propaganda utan ansvarig utgivare, annat är reklam i syfte att tjäna pengar på något.

Men jag är väldigt skeptisk till allt som sägs och skrivs om det inte går att verifiera dess ursprung, och om någon talar i någons namn så måste det vara verifierbart annars är det inte värt något. Många saker florerar på nätet som om de vore sanna skulle fyllt våra vanliga nyhetskanaler från morgon till kväll. För egen del ser jag radions P1 som en bra garant, där finns bra granskande journalistik, med tydliga avsändare, nämns det inte där är det troligen inte sant eller åtminstone inte verifierbart. 

Finns det egentligen något som är trovärdigare än att tala i sitt eget namn. Om ingen skriver under och tar ansvar för de ord som sägs och skrivs vad är de värda då?

Allt behöver komma upp i ljuset och ses (av Jessica Persson)

Text och bild lånad av Jessica Persson

I många år har jag varit rädd för att visa vem jag egentligen är.
Kvinnan bakom alla skapade mönster.
Jag har valt olika verktyg för att bryta dessa gamla begränsande mönster och öppna dörrar jag inte vågat kika in i förut.
Men jag kan nu konstatera att jag har bara tassat runt lite och öppnat lagom mycket så att inte hela JAG behöver synas. 
Tyckt att det räcker väl att jag själv har sett en liten del och sen därigenom dragit slutsatser och tolkat klart bilden av helheten.

Det funkar inte längre.
Själ och hjärta ber om förändring.
Allt behöver komma upp i ljuset och ses.
Smyga runt runt och glänta på dörrar var kul så länge jag trodde att det var vad jag behövde göra. Men det var ju inte sant.
Jag behöver öppna mitt hjärta helt och vara kärlek i allt jag gör.
Jag behöver älska mig i allt jag gör.
Varje liten tanke och handling behöver komma ur självkärlek.
Utan det kan jag öppna alla dörrar i världen utan att ta ett enda steg framåt.

Jag kommer ändra på mycket i mitt liv nu.
Varje dag blir inte så där sprudlande fylld av glädje som jag vill att den ska vara, för det är ju inte heller sant. Alla känslor behöver få finnas och även om jag väljer glädje så behöver jag möta det som känns mest först. Möta MIG och lära mig älska mig själv för den jag ÄR.

En klok människa har ett tag matat mig med orden:
"Livet är nu, om hundra år finns vi inte".
Så sant 
Det finns ingen annan som kan leva mitt liv än JAG.
Tiden är nu... dags att börja leva mitt liv i sanning.

Ett steg i taget... men varje steg från nu tas i kärlek till mig 

Sov gott // Jessica

Viktigast av allt

Självkänsla tror jag är det viktigaste av allt för vårt välmående och för att vi ska kunna fungera väl socialt. 

När vi tittar oss omkring både innom och utom, i det lilla och i det stora så är det dålig självkänsla som sabbar våra relationer alltifrån relationen med oss själva till relationen mellan nationer.

Utan en bra självkänsla behöver vi ständigt tävla med varandra, hävda oss och på olika sätt få bekräftelse utifrån. Vi går in i ständiga dramer och konflikter och blir helt beroende av hur omvärden agerar mot oss. Vi dömmer varandra och inte minst oss själva.

Hur får man då en bra självkänsla? Det är ju ingenting som vi kan få utifrån utan måste byggas upp innifrån.

Idag har jag en bra självkänsla, men det har inte alltid varit så. Det fanns en tid då hela mitt liv präglades av ständigt bekräftelsebehov, en känsla av att aldrig vara bra nog. Som barn hade jag upplevelsen att jag inte dög som jag var, allt som räknades och som gav mig värde var prestationer av olika slag. Jag jämförde mig alltid med andra och det fanns alltid någon som var bättre. Vid andra tillfällen så upplevde jag mig tvärtom som lite bättre än alla andra i min omgivning, vilket så klart snart motbevisades.

Eftersom jag alltid har varit intresserad av djur och natur så fann jag min självkänsla där. Jag har sett hur intrikat allt i naturen samspelar, hur alla delar påverkar varandra och hur varje del är lika nödvändig. I naturen finns ingen som är bättre eller sämre, varje organism har sin plats och sin funktion att fylla.

I naturen är ALLT RÄTT! Varje individ är Viktig och Värdefull därför att "Skaparen" (Vad du än väljer att kalla alltings upphov) har gett dem en viktig uppgift som födslorätt. Alla är en Viktig kugge i maskineriet och saknas någon så märks det i hela Väven...

Visst kan jag ogilla t ex myggen och bromsarna som älskar att äta av mig, men människans misstag visar att också de är Viktiga: Uppfinnaren av DDT fick Nobelpriset i medicin då det begav sig, man trodde att man funnit en väg att utrota malarian genom att bekämpa malaria-myggen, men ganska snart upptäkte man att det var inte bara malarian som påverkades, giftet spred sig i näringskedjan och mängder av fåglar förgiftades också. Ett annat sådant misstag som visar på hur hela livsväven hänger ihop är när Engelsmännen för att ha något att jaga införde kaniner i Australien. Kaninerna förökade sig explosionsartat för de hade ingen naturlig fiende i landet, någon kom på idén att införa rävar för att hålla tillbaka kaninerna, men det visade sig att man försökt att bota pesten med kolera, rävarna åt nämligen inte bara kaniner utan även kängurus som snabbt minskade i antal....

Också vi är en del av naturen, en del av Skapelsen och som exemplen ovan visar så hur Allt hänger ihop och samspelar i Skapelsen, Vi kanske inte kan se vår uppgift, men vi kan vara säkra på att Vi liksom alla andra levande individer har en Viktig Uppgift i väven.

Ingenstans i naturen finner jag någon organism som är fel eller saknar värde. Hur kan jag tro att jag är så annorlunda och speciell att just jag skulle sakna Värde!

Vi är Alla Viktiga och Värdefulla! Det är vår födslorätt!

Det fria valet

För mig blir Livet meningslöst utan vårt Fria val.

Att vi väljer själva hur vi tänker och reagerar på det vi Upplever är inte så svårt att förstå, det är hela tiden våra tankar som skapar vår Upplevelse.

Inte heller är det svårt att förstå att min migrän är kroppens sätt att tala till mig, och när jag bröt benet så kunde jag se att det var ett resultat av mina val, jag hade mera fokus på att prestera och vara "duktig" än på  säkerhet och att göra ett Bra jobb.

Det är inte lika enkelt att förstå vårt egna Ansvar och Val när t ex ett barn dör eller vi förlorar vårt jobb på grund av världsekonomin eller när vi på annat vis skenbart är offer för något som ligger långt bortom vår uppenbara kontroll.

Då behövs det ett annat större perspektiv, en större del av oss själva som vi inte har medveten kontroll över.

För att i alla lägen ha ett Fritt val så krävs det att vi har odelad Makt och Kontroll i varje situation, först då kan vi ha ett odelat Ansvar för våra Val och dess konsekvenser. Då kan vi Aldrig någonsin vara "offer" för något utanför oss.

För att få ihop detta så Väljer jag att Tro att vi alla har ett "högre jag", en "Gudomlig del" som faktiskt har odelad Makt över allt i vårt Liv som vi inte Medvetet kan påverka med våra Val. Jag Väljer att Tro att vi är Gudomen själv som Väljer vad den vill Uppleva av sig själv genom oss.

Jag tänker mig det så här: Innan vi föds så skapar vår Gudomliga del en plan för vad vi vill Uppleva i detta Livet. Den delen av oss kan ses som en kombinerad manusförfattare, regissör och producent som sätter upp ett skådespel där alla scener och alla rollfigurer har som enda syfte att skapa de önskade Upplevelserna.

Kanske är vi väldigt hårt styrda av manus och regi och saknar i praktiken ett Fritt Val, kanske har vi stor frihet att improvisera inom den givna ramen. Jag vet inte och det är inte heller viktigt för mig att veta, det enda som är viktigt för mig är att jag har Upplevelsen av ett Fritt Val (medvetet eller oemedvetet) och totalt Ansvar för Allt som träder in i mitt Liv, Att Jag och Min Upplevelse är Skapad av Mig och att det är Allt som Existerar.

Då blir Livet Meningsfullt för mig och Jag kan Fritt Välja att må bra eller att göra drama av det, beroende på vilken Upplevelse jag vill ha. Att jag inte Alltid ser meningen med det jag Upplever är inget problem, jag Väljer att se Allt som gott! och med enda syfte att skapa en Upplevelse av något slag.

Alla älskar att hata....

Det går rykten i byn, det sägs att det bor en färgad man i som förgripit sig på barn i området. Jag vet inte vad som är sant eller vad som ligger bakom, ingen med en förstahands-upplevelse har talat med mig. Jag vet inte heller vem mannen är.

Men många vet mycket om honom, annars kloka människor ser en färgad man och säger "det är han!" Fast vet de egentligen det? Det sägs att polisen har gripit honom. Det sägs att han blivit dömd. På sidor på nätet står långa texter om fallet på vad som ser ut som en nyhetssida. Men vad är sant egentligen?

I det här landet har samhället monopol på att döma och straffa brottslingar, jag tycker att det är bra att det är så.

Men just nu är mannen dömd av byns befolkning, och kanske flera andra mörkhyade män med honom. Kanske är han helt oskyldig, kanske finns det bara ett litet missförstånd i botten. Och rasisterna gnuggar sina händer, de gör allt för att sprida alla rykten. Plötsligt tittar många snett på de flesta färgade män i byn, "kanske är det han!" De berättar det vidare och alla älskar att hata pedofiler, de flesta berättar villigt om mannen och vad han gjort, utan att veta. de blir en del av mobben utan att de tänker på det. 

Vad är sant? Det vet jag inte. Det enda jag vet är att polisen har lämnat en lapp om att något skett och att de varit här för att höra folk berätta vad de sett. Och självklart är det viktigt att de som har sett något och har något att berätta talar om det för polisen, men där är det bra, någon annan behöver jag inte berätta för, att fler vet min berättelse, gör inte samhället tryggare (ofta tvärt om i stället), det hjälper inte heller polisen eller åklagaren att avgöra vad som är sant.

Jag inbillar mig att om alla berättelserna vore sanna, då skulle inte mannen gå fri att förgripa sig på fler, om polisen tagit in honom för förhör och åklagaren funnit det sannolikt att han skulle bli dömd för ett svårt brott, då skulle inte mannen släppas ur häktet innan rättegången. Om han å andra sidan släpts ur häktet med eller utan rättegång, så betyder det att polisen inte kunnat hitta särskilt mycket substans i ryktena. och att inget alltså går att bevisa.

Jag vill inte bli en del av mobben, jag frågar "Vem har berättat det?", "Hur vet du det?" osv. Och på "nyhets-sidan" på nätet letar jag efter ansvarig utgivare utan att finna något enda namn som tar ansvar för texterna. Nästa gång det händer något kanske det handlar om en rödskäggig man med långt hår... Hua! Eller kanske handlar det om nån som dig.... Då vill vi helst att dömandet och straffandet får skötas av samhället och inte grannarna eller rasisaterna.

Det var en gång...

Det var en gång ett Medvetande. Men det var egentligen inte mycket till Medvetande. För Medvetandet var allt som fanns och därför upplevde det ingenting. Det simmade bara runt i en behaglig intighet utan någon friktion, utan någon kontrast. Utan ljus och utan skugga. Ett rent Varande och eftersom det var det enda Varandet så var det ett Ingenting.

I begynnelsen var Ordet...

Hur skulle medvetandet kunna uppleva sig själv? En tanke tog form: "För att kunna uppleva det jag ÄR så måste också det jag inte är finnas. Jag måste bli också det jag inte är för att kunna uppleva mig "vara" det jag ÄR!

Jag måste dela mig själv....

och i samma millisekund exploderade hela medvetandet i en oändlig mängd kvarkar i en enda ursoppa!

"Shit pomesfrite!" tänkte medvetandet. "Det där blev lite väl häftigt, Lite väl många av mig." Jag måste börja samla ihop mig. Och i denna stund uppstod gravitationen. kvarkarna började klumpa ihop sig till protoner, neutroner och elektroner... som i sin tur samlade sig till väteatomer... som i sin tur när de blev många nog började slås ihop till heliumatomer...

Varde ljus!...

Den första Stjärnan hade tänts, men ingen, inte ens Medvetandet kunde se den Lysa eller uppleva dess Värme. Medvetandet var mycket väl medveten om att stjärnan hade börjat lysa, det var ju Medvetande och det var ju Allt, men hur skulle det kunna uppleva?

Hen skapade Man och Kvinna till sin avbild....

Medvetandet ville kunna Uppleva Ljuset och Värmen, och inte minst ville det kunna Uppleva Allt som det var dvs. Ren Energi, Ren Kärlek, Ren Livskraft. Medvetandet funderade över sensorer som kunde Uppleva Allt som det var. Hen tänkte Ögon, Öron, Känsel, Smak och Lukt, Allt förknippat med känslor och samma Medvetande som Gudomen själv hade.

De första stjärnorna exploderade i supernovor, tyngre grundämnen uppstod, materien samlades igen till nya stjärnor och planeter. På planeterna uppstod mer komplexa ämnen. På en del planeter uppstod vatten och t o m aminosyror: Liv började uppstå, först små ärkebakterier, sen större och större varelser, mer och mer komplexa, som människor och andra däggdjur.

Och på 7e dagen vilade Gudomen....

Gudomen skapade mekanismerna som ledde vidare genom evolutionen till den plats vi är idag. Det var tanken Hen skapade, allt annat sköter sig självt, steg för steg. Idag är vi gudomens ställföreträdare på jorden. Våra tankar är skapande, och det är också vi som står för Gudomens upplevelser av sig själv, av Alltet.

Tro från andra hållet

Vår Tro om hur Livet och Döden fungerar består av berättelser, oftast är det andras berättelser, tillhandahållna främst av de olika religionerna, men även naturvetenskapen, gurus, psykologer och andra.

Få, eller inga, är de som inte har någon tro om hur Livet och döden fungerar.

Vår Tro är det som präglar Allt annat i vårt Liv. Tror vi t ex på en krävande och dömande gud som styr Allt så upplever vi också krav och dömer ständigt både oss själva och andra. Om vi i stället tror på slumpen som alltings upphov, blir vi maktlösa offer för än det ena och än det andra.

Ingen av oss har facit, ingen av oss vet egentligen säkert alltings upphov och varför vi finns. Det finns ingen Tro som kan sägas vara mer rätt än någon annan. Så varför inte vända på steken. I stället för att låta en förvärvad tro styra hur vi upplever Livet så kan vi skapa vår egen Tro utifrån vad vi vill Uppleva i Livet.

Vi kan skriva vår egen berättelse om hur Livet och Döden fungerar.

Två perspektiv

Det finns alltid två perspektiv, vad som än händer:

Å ena sidan, vad som sker utanför dig har INGET med dig att göra. Ta det inte personligt. Folk agerar som de gör för att de av en eller annan anledning (medvetet eller omedvetet) väljer det, det har inget med dig att göra. Regnet faller från himlen för att molnen blivit mättade av vatten, det har inget med dig att göra.

Ta det inte personligt!

Å andra sidan, din upplevelse av det som sker runt dig handlar BARA om dig, ingen annan bestämmer vad du ska uppleva. Du kan bli ledsen, arg, besviken, rädd eller glad när folk gör som de gör, det är Bara upp till dig. Du kan bli lycklig eller arg när regnet faller och du blir genomblöt, det är Bara upp till Dig, det har inget med regnet att göra... Det Bara Faller!

Det handlar bara om dig!

Och till på köpet, Vad som än händer dig, så är det till BARA för dig, för att du ska få Uppleva just det du Upplever... och se dig själv Uppleva det.

Allt är till för dig!

Det är Jag som är spindeln i Väven

Det är jag som är spindeln i den väv som sammanlänkar allt i Min Värld.
Det är jag som rycker i trådarna som får allt och alla runt mig att agera.
Varje rörelse i Väven är enbart till för att Jag ska Uppleva Mig Själv och Livet.

När någon agerar bakom min rygg, då är det jag som dragit i trådarna.
När jag ser en räv i skogen - Det är jag som dragit i trådarna.
När jag drömmer om Änglar som omfamnar mig, se där! det var jag som drog i trådarna.
När min bil går i sönder när jag som bäst behöver den, Gues what! Jag drog i en tråd.
När sommaren övergår till höst, tror du inte att jag varit där och ryckt i trådarna!
När min Älskade Kysser mig med sina Ljuvliga läppar, I did it again, drog i trådarna.

Vad som än händer i min värld så är det jag som rycker i trådarna.

Jag ska inte påstå att jag medvetet fixar allt detta, tvärtom så sker det mesta utan att jag har en aning om att det ska ske, men det är mitt högre jag som med allt som sker, ömt vägleder mig till precis de upplevelser som jag valt för detta livet. Det finns ingen annan utanför mig som drar i trådarna i min väv och får mig att dansa likt en marionett, det är bara jag.

Inte heller är det jag som drar i din väv och får dig att dansa, inte ens när du dansar in i mitt Liv. Ur mitt perspektiv Ja! men ur ditt perspektiv så är det bara du som drar i trådarna när vi Gemenskapar våra Liv på ett eller annat vis.

Jag kan gå in i ett drama med dig, eller jag kan uppleva den Ljuvligaste Lycksaligheten med dig. Men jag blir aldrig ett offer för dig, och aldrig blir min Lycka beroende av dig.