Tidigare har jag förknippat migränen med prestationsångest, och eftersom jag upplever att jag till 99% har släppt den så tycker jag att jag är färdig med migränen.
Men då och då dyker den upp igen, så tydligen har den ngt mer att säga mig.
Jag fick mitt föranfall på eftermiddagen på jobbet, och kunde hålla den ngt så när i schack med alvedon.
På vägen hem kom jag och kollegan att prata om min mormor, av ngn anledning har jag aldrig förknippat henne med migränen tidigare, konstigt nog.
Jag och min mormor förstod varandra aldrig. Hon tillhörde Bibeltrogna Vänner, som så vitt jag förstår tycker att ha roligt och vara glad är en synd. Varannan söndag åkte vi till Mormor och åt söndagsmiddag, på vägen dit hade jag alltid huvudvärk. Faktiskt var sambandet så tydligt att jag redan som kanske 7 år gammal insåg att huvudvärken inte var ngt fysiskt, det handlade bara om mormor. Det är en fantastisk gåva som hon gav mig. Hela mitt liv så har jag aldrig trott att sjukdomar är ngt som drabbar mig utifrån. Jag har sedan dess förstått att sjukdomar kommer inifrån, att de har ngt att säga mig om mig själv och det som händer runt mig. Inget som jag är ett offer för utan ngt som jag själv kan läka om jag bara kan förstå vad de har att säga mig.
Nåväl, vi var alltså hos mormor på söndagarna, och på söndagarna skulle man helst inte leka, utan helst bara sitta tyst och lyssna på högmässan på radion. Det ville naturligtvis inte jag, jag ville ju leka. Där fanns en tramporgel som var jättespännande men att spela på den, var inte populärt, det fanns en låda med träklossar och lite stenkulor som vi kunde leka med på andra våningen, men jag minns att det var tråkigt att vara hos mormor. Mormor hade också alltid en skål med kolabönor eller polkagrisar som jag alltid åt upp det mesta av, förmodligen var det inte särskilt uppskattat att jag åt upp allt. Intill deras hus fanns också ett flerfamiljs boende, med en alltid lika tom lekplats. Uppvuxen på landet så var en lekplats ngt väldigt spännande för mig. Dit ville jag gå och leka, men det fick jag inte, dels var det deras lekplats, och dels var det söndag, och då skulle man inte leka.
Kort sagt mina behov respekterades inte och jag fick inte vara jag, jag fick inte vara barn.
Stort eller litet trauma, det vet jag inte, men det finns här nu och det är jag tacksam för för då kan jag hela det. Och så klart att mormor ska förlåtas, i sinom tid, jag vet att hon gjorde sitt bästa, men först ska jag vara arg och ledsen en stund :/
Louise L. Hay säger: Migrän = Ovilja mot att bli pådriven. Motstånd mot livets flöde. Sexuell rädsla.
Har ju känt att jag är väldigt frisk i min sexualitet, men det mormor förnekade mig var ju Leken och Lusten, och att vara Jag (Lek och Lust är också väldigt mkt vad man är som barn).
Leken, Lusten, Passionen, Kreativiteten och Sexualiteten är för mig olika aspekter av samma sak.
Och ja, jag fick inte vara den jag var, den jag var var "fel" Har känt att det var detta det handlade om men kunde inte förstå hur.
………….
Är så lycklig nu! ♥
Tacksam för mormor, tacksam för migränen, tacksam för den process jag genomgått i detta, med Vänners hjälp ♥
Vi föds färdiga.
Som barn är vi bara
Kärlek, Lek, Närvaro.
Vi ÄR!
Min mormor tillät mig inte att vara
något av detta,
inte ett endaste dugg,
hemma kunde de i alla fall säga
"Gå ut och lek!"
Då var jag lite av det jag var
Men hos mormor fick jag inte FINNAS alls
Det blev så tydligt i detta
att jag inte kan vara någonting
INGENTING!
annat än det jag är
för då finns jag inte
Den vi är kan inte vara FEL
för då finns vi inte
Jag finns alltså är jag RÄTT
JAG ÄR
Det vi vill kan aldrig vara fel
för det är den vi är
Så länge vi gör vad vi vill
kan vi inte göra fel
och det kan inte vara fel
med ngt som vi inte gör
om vi gör vad vi vill
Görandet är en process
som skapar det vi vill
gör det möjligt
INGET annat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar