Utan förväntan, bara med längtan (av Sofia Elenäs)

Text och bild lånad av Sofia Elenäs

...Jag har inte något bestämt mål för vårt möte...jag vill inte uppnå något särskilt...jag vill bara möta dig...o se vad den energi som skapas i vårt möte är av för art...det är spännande!!! Vad som händer är unikt för vårt möte...det behöver inte värderas o jämföras med någonting annat. Det är en fantastisk möjlighet som vi människor har!!! Det är något jag uppskattar oavsett vad som händer i mötet...Jag välkomnar vad som sker...o upplevelsen kan inte göra mig besviken för den är alltid ny.

[Sofia Elenäs]

Bort med alla masker och etiketter.... (av Susanna Isaksson)

Texten lånad av Susanna Isaksson.
Bilden på Yoko Onos Wish Tree som just nu finns på Wanås

Jag kom förvånad precis på att jag är Arg?

Fast på ett jävlaranamma, konstruktivt, nyskapande, energiskt sätt.

Vet ni!

Nu får det väl för f-n vara nog med alla masker. Etiketter. Påklistrad skit från mormor, samhället och föräldrar, skola, kompisar?!

NU VILL JAG TILLÅTA MIG SJÄLV ATT BARA VARA ''ÄR''!!!!

Allihopa vi, tar så tacksamt emot alla lappar, etiketter, målarfärgsrester, postitlappar som andra sätter på oss eller som vi alldeles frivilligt tar från omgivningen som verkar ''kunniga'' eller auktoritära. 

Du ska inte njuta fick jag som en vacker mycket STOR lapp. Den har jag burit troget i alla år.

Du får gärna gå över min gräns, för jag är inte värd mer än så...står det på en annan lapp.

Kvinnlighet är fult

Jag är bara okey om jag presterar

Jag är allergisk

Auktoriteter bestämmer

Kvinnor är mindre värda än män

Barn ska LYDA sina föräldrar

Ta inte plats

Var inte glad/sluta skratta

Du är bara tolererad som människa om du gör...x..y...

Jag gör alltid ''fel''

Du måste göra ''rätt''

Arbete ger pengar

Snygg = smal

NeeeeeeeeeeJJJJJ!!

Nu får det vara bra!

Kan vi inte alla bara slänga AV oss dessa skyltar vi så troget bara går och bär på. Äter på. Luktar på. Sitter på. Lindar in handen med. Kammar oss med. Matar oss med.

Det är ANDRAS åsikter som vi hela livet har försökt väva in och tro att det är någon slags OK stämpel för oss för att få finnas till!

För att platsa här? Får att bli godkända. För att komma till himlen. För att få evigt liv. För att mamma ska älska mig. För att grannen ska tycka att jag är trevlig. För att du ska tala till mig med respekt. För att få äktenskapet att flyta. För att hålla sig i ledet. För att samhället Vill det. För att religionen bestämt någonting.

För att ANDRA velat ha mig i en form. Tillsammans med alla andra.

Men tänk om jag är formlös?

Tänk om jag inte HAR den formen?

Tänk om mitt inre VILL någonting annat? Tänk om MITT inre barn gråter av djup vanmakt för att jag KVÄVER den med lappar från när och fjärran som ÄR VIKTIGARE??? Tänk om min själ har en helt annan uppgift. Tänk om jag VILL lukta på blommorna i utockinväd tröjja med okammat hår mitt i natten barfota och med kalsonger istället för trosor. 

För att jag bara VILL. Är???

Tänk hur lätt livet skulle vara utan alla dessa lappar(/masker/etiketter som vi hela tiden ska KOMMA IHÅG, och leva upp till. 

Inte undra på att folk har ångest värk, ryggskott eksem migrän!?

Hela livet går ju ut på att gå omkring och komma ihåg alla dessa motstridiga lappar och för att hålla koll på den och visa upp att vi minsann VISST kan det skådespelet som gäller just med dig bankmannen, och med dig mamma och med dig väninnan. Och med min man.. O ibland blandar jag ihop vilka lappar som olika klistrat på mig och tror att de är helt andra masker som gäller,...och så var det FEL kappar och de blir arga och jag vet inte vilken lapp de ville se,....vilken att jag skulle spela...vilken roll jag förväntades vara.

Jag gråter känner mig förvirrad och blir sjuk!!

När jag istället som jag just nu har gjort och gör hela tiden.

SKITER i alla lappar!!

Ta mig som jag ÄR!!!!

Utan skådespeleriet. Utan lapparna. Utan maskerna.

Kan jag bara VARA!!!

Kan jag bara andas.

Kan jag bara känna.

NU!!!

Vad vill jag NU!?

Det är så sköööönt.

Och vet ni. 

Jag är så heligt förbannad på mig själv för att jag i hela mitt liv, och i liv tillbaka har tillåtit alla dessa lappar att styra hela mitt varande!!!!

♥♥♥♥

[Susanna Isaksson]

SjälaVänner ♥

Jag ÄR min Själ
Du Är din Själ

Alla delar Vi samma Själ

Det finns ingen annan Själ
Som min Själ inte Är Vän med

Alkoholisten på gatans Själ
Den Kärleksfulla Vännens Själ
Regeringsmedlemmen som fattar
impopulära besluts Själ
Den trevlige affärsinnehavarens Själ

Det finns ingen annan Själ
Som min Själ inte Älskar

Villkorslöst
 

Om jag är arg på dig
Om jag är rädd för dig
Om jag är ledsen för något du gör

Då är det inte jag som är
Arg
Rädd
Ledsen

Och det är inte på dig jag är
Arg
Rädd
Ledsen

Det är inte den jag Är
Som är
Arg
Rädd 

Ledsen

Det är inte på den du Är
Jag är
Arg
Rädd
Ledsen

Jag är Vän med Dig
Jag Älskar dig

Du Är min SjälaVän!
♥

Jag släpper dig fri

Jag släpper dig fri, 

Att vara den du är, 

Där du är.

Jag såg dig.
Jag tyckte om det jag såg.
Jag ville ha dig i mitt Liv.

Jag ville ha dig i min vardag.

Jag började drömma om vår vardag.
Jag skrev ett manus
Där du hade en roll,
Den näst viktigaste rollen.

Det var inte dig jag såg längre
Jag såg den roll jag skapat åt dig
Den hade drag av dig
Men det var inte Du

Så möttes vi

Men det var inte dig jag ville möta
Det var den roll jag målat åt dig

Jag försökte spela upp en scen

Längre fram i manus
En scen som Livet inte fört oss till ännu
En scen där du har en roll
Eller inte

Jag mötte inte det jag drömde om 

Men jag mötte dig 

Och jag tyckte om de jag mötte.

Jag mötte inte det jag drömde om
Men jag mötte mig
Och är tacksam för det.

Oändligt tacksam för vårt möte 

Med varandra
Med oss själva

Jag släpper dig fri

Att vara den du Är
Här och Nu

Jag släpper dig fri 

Att spela den roll

Livet självt skriver åt dig

Jag släpper oss fria
att vara de vi Är
Här och Nu

Jag släpper oss fria
Att spela de roller
Livet väljer åt oss

Här och Nu

Nu är jag sådär (av Susanne Löfgren)

Lånad från Susanne Löfgrens fina Blogg

självutlämnande igen.

Sån är jag, allt åker ut. (Okej, NÄSTAN i alla fall). Säga vad man vill om mig, men jag reser ganska lätt nuförtiden i alla fall. Jag har släppt mycket i mitt bagage. Sen finns det ju sånt som gör mig fullständigt skräckslagen. Som att inse det storslagna i mig själv. Som att våga släppa in någon i mitt liv igen. Men det är en annan historia.

Fick nyss en sån där kommentar igen: Hur orkar du vara så jävla glad hela tiden?

Jag är inte glad hela tiden. Jag åker berg och dalbana i denna resa som kallas livet. Ibland står jag stadigt, ibland vacklar jag. Jag gråter, skrattar, tjuter, njuter tystnad. Lite av allt.

Jag tror det kallas att vara människa.

Ja hur orkar jag? Jag uppskattar livet på ett annat sätt numera. Ålder? Mognad? Insikt? Jag vet inte.

Mycket handlar om var jag väljer att lägga mina tankar, vad jag göder med mina tankar/min energi. Tankar är kraft! Vi tänker 65 000 (?) tankar varje dygn och 95% av dem är samma som föregående dag. Stor potential finns där alltså!

Sen lär vi oss alla av allt i livet. Alla möten, glädje, sorg, nedförsbackar och motgångar.

Det är så för oss alla!

Sorger är inte roliga. Inte alls när vi befinner oss i dem. Jag har mist många människor som jag älskar. Fysiskt i alla fall. De lever alltid kvar i mitt hjärta. Men jag saknar att kunna ge dem kramar, prata med dem, diskutera, säga till dem hur jag älskar dem av hela mitt hjärta!

Jag saknar inte mina tunga år. De är borta ur mitt minne på nåt sätt. En enda tung grå gegga som jag aldrig tog mig upp ur då. Jag saknar inte den jag var då och allt jag kämpade med.

MEN på nåt sätt tror jag att de har format mig till den jag är här och nu. Idag.

Jag vaknar ofta upp och känner ren och sann lycka över att bara finnas, andas, leva!

Kanske hade jag inte känt det om jag aldrig hållit döden i handen ?

Jag har givits denna tid här på jorden. Jag gör så gott jag kan här och nu. Å jag älskar mitt lilla liv! Trots - och tack vare - allt!

[Susanne Löfgren]

För-görande för-väntningar (av Sanna Nova Emilia)

Lånad av Sanna Nova Emilia

För-väntningar...

Denna föredömliga väg till för-dömande

Denna förvirrande väg till för-lust

Jag mötte dig och jag såg dig

Jag såg mig i dig

Du belyste mina slocknade drömmar

och du väckte liv i min sovande längtan 

En längtan efter allt jag bett om att få vara

efter allt jag bett om att få dela

uttrycka

bli

för-verkliga

Jag såg mig i dig

men såg jag någonsin dig?

Vi släppte så modigt all dåtid

och gav oss fullständigt hän utan framtid

I ett enda levande NU!

Så närvarande i varje ögonblick

utan krav eller för-väntan

Så dedikerade i stunden

utan bilder av hur allt ”borde” vara

utan bilder av hur vi ”borde” vara

utan bilder av vad vi ”borde” göra och inte göra

bli och inte bli...

Vi bara var

och det var allt vi var

Vi var

utan dåtid och framtid…

Tillsammans började vi skriva vår historia

och utifrån allt vi formulerade började bilden ta form

bilden av framtiden

bilden av drömmen

Två skapande drömmare är vi du och jag

och vi kommer inte undan

för vi är människor

kreativa, skapande, drömmande människor

Med bilderna växte för-väntan

För-störande, för-görande för-väntan

Och med vår för-väntan växte vårt för-dömande

För-störande, för-görande för-dömande

Vi började göra varandra skyldiga

För-döma och anklaga varandra

för att vi inte delade samma för-väntan

För-göra varandra

genom att söka fel hos varandra

För-störa oss själva

genom att söka fel hos oss själva

För-kasta nuet, sanningen och verkligheten

Vi började ha åsikter om varandras bilder och drömmar

Någonting måste ju vara ”fel” på någon av oss

När ”borde” kommer in så ”måste” det vara fel på någon av oss

När drömmen om framtiden ersätter nuet

så måste det alltid vara fel på någon av oss

Eller kanske på oss båda?

Vi kanske inte längre passar ihop?

Om nu både du och jag är fel?

Vi kanske borde gå skilda vägar och möta någon annan

vars likheter vi först kan för-älska oss i

och vars olikheter vi sedan kan för-banna och för-kasta?

eller så kanske vi båda är helt rätt på olika sätt?

Vi kanske både är genuint lika och unika?

*acceptans*

Min dröm är min

och din dröm är din

och det är endast i nuet som våra drömmar kan mötas

Utan för-väntningar

Utan för-dömanden och för-svar

Utan viljan att för-ändra varandra

Det är endast i nuet vi kan för-verkliga

för-säkra

för-vissa

oss om vår kärleks för-evigande

Ja, att släppa min för-väntan

är så för-bannat för-lösande…

[Sanna Nova Emilia]

Tillägnad den vackraste elefantdraken på jorden ♥

Hieros Gamos

I dag är det sommarsolståndet, en dag som firats i de flesta kulturer i alla tider. Ofta har den firats med fruktbarhetsriter av olika slag, som t ex ett Hieros Gamos, "Det heliga bröllopet" Ett rituellt bröllop mellan den manlige Himmelsguden och Moder Jord. Själva vår midsommarstång är en rest av detta, en fallos från himlen som befruktar jorden. i de patriakala religonerna är det ofta en manlig Gudom som befruktar en Mänsklig Kvinna, ett exempel på detta är Jungfru Maria som blir befruktad av Gud.

Jag gillar idén med Hieros Gamos, inte så att jag förespråkar rituella samlag i midsommarnatten (fast varför inte, för den som så önskar ;) men idén om föreningen av det Manliga och det Kvinnliga, det Gudomliga och det Mänskliga och det Himmelska och det Jordiska. Vi är alla dualistiska varelser med en Manlig och en Kvinnlig sida, en Själslig och en Fysisk sida och en Gudomlig och en Mänsklig sida. Vi behöver Balans mellan dessa sidor, Vi behöver förena dessa sidor och bli Hela.

Vilka är då våra Kvinnliga och Manliga sidor? Ja det kan självklart diskuteras, men utifrån filosofin om Yin och Yang så vill jag dela upp dem ungefär som nedan:

Kvinnligt/Yang:

jorden, det mörka och kalla, fuktiga, passiva, men också det mjuka, svaga, det omhuldande och det känslosamma.

Manligt/Yin:

himlen, det ljusa och varma, torra, aktiva, men också det hårda, starka, det utagerande och det känslokalla.

Kanske har vi också berättelser om hur män är och hur kvinnor är.

Men när vi ser det så här så har vi genast separerat oss, från de med motsatt kön och från den delen inom oss. sanningen är ju att vi har alla dessa delar inom oss. Jag som man kan vara både kall, varm, passiv, aktiv, mjuk, hård, stark, svag, omhuldande, utagerande, känslosam och känslokall. Likaså har vi både själ, kropp, ande och ego i oss. Vi är alla allt detta både kvinnor och män.

Då vi gör ett Hieros Gamos och låter alla dessa sidor förenas och finnas i oss då blir det möjligt för oss att bli ETT med ALLT, då upphör separationen.

Om jag visste (av Liva Lind)

 En vacker text lånad från Carola Liva Linds Blogg

Om jag visste, att inga hinder fanns, vad skulle jag välja då?

Om jag visste, att alla val var mina, skulle det bli annorlunda så?

Om jag visste, att Tilliten var min, att vara och att ha, hur skulle Jag känna då?

Om jag visste, att möjligheterna var oändliga, vilka tankas skulle jag så?

Om jag visste att alla drömmar kunde bli sanna, vad skulle jag tänka på?

Om jag visste, att begränsningen fanns i min fantasi, hur skulle jag reagera då?

Om jag visste, att inga hinder fanns, skulle himlen fortfarande vara blå?

Om jag visste, att jag kunde välja exakt vad jag vill i livet, skulle vi då vara två?

Om jag visste, att valet är mig fritt att välja, hur skulle jag vilja må?

Om jag visste, att allt är som det ska och inget är fel, hur skulle det gå?

Om jag visste att allt som är, Är på grund av Mig, vilken konsekvens skulle det få?

Om jag visste, att Livet är en projicerng, skulle jag ändra något då?

Om jag visste, att Livet är mitt att forma, vem ska jag då skylla på?

Om jag visste

Att Inga hinder Finns

INGA HINDER ALLS

Inga gränser

Inga faktorer som kan spela roll

Ingen att skylla på

Ingen som kan stoppa mig

HUR

Skulle jag agera då

I JUST DENNA NU?

Precis här och nu

Hur skulle Du agera då?

Om jag visste

Att inga hinder finns

Tillit till varenda chans

Tillit i varje aspekt

Tillit i varje cell

Tillit till allt som Är

Tillit till natt som dag

Tillit i kvalitet som sker

Tillit till det jag kan bestämma över

Tillit till Alltet

Tillit till min förmåga

Tillit till mig som ett Är

Att vara den Jag kom hit för att vara

I Tillit som rådande faktor

Tillit

Som ett varande

i ett ÄR-ande

Om jag visste

Att inga hinder fanns. Vad skulle Jag välja då?

[Carola Liva Lind]

Var inte rädd min vän (av Sanna Nova Emilia)

En vacker text lånad av Sanna Nova Emilia

Var inte rädd min vän

du kan inte säga något fel

du kan inte göra något fel

så länge kärleken leder ditt hjärta

och talar ur din mun

Var inte rädd min vän

du kan inte misslyckas

när du närmar dig i öppenhet

när du sätter ord på det outtalbara

på det smärtsamma och verkliga

hur overkligt det än synes vara

Var inte rädd min vän

du kan inte skada någon

genom att synliggöra den sorg

och den avgrundsdjupa tragedi

som så många vill blunda för

av rädsla att känna sin egen smärta

Var inte rädd min vän

fly inte in i din trygghets kammare

Blunda inte...

Tystna inte...

Öppna ditt hjärta och dina ögon

fortsätt att tala ur din sårbarhet

Se mer!

Var mer!

Ge mer!

Älska mer!

Fortsätt att vara i din sårbarhet

och din kärlek kommer alltid att nå fram...

[Sanna Nova Emilia]

Lust

Med blicken djupt i dina ögon
Längtan
Lust
Närvaro
Vi möts där
Djupt i varandras ögon

Försiktigt smeker jag din aura
Du ryser
Berör dig utan att beröra dig
Vi möts mellan vår hud
Längtan
Lust
Närvaro

Dina läppar försiktigt mot min hals
Hela min hud blir kysst
Av denna enda lilla beröring
Jag ryser
Längtan
Lust
Närvaro

Mina tänder mot din bara axel
Nafsar försiktigt
Varje litet hårstrå på din kropp
Sträcker sig mot mig
Längtan
Lust
Närvaro

Tätt omslingrade
Trycker vi oss mot varandra
Med blicken djupt i varandras ögon
Längtan
Lust
Närvaro
Vi möts där

Med blicken djupt i varandras ögon
Fingrarna går på upptäcktsfärd
På din rygg
Dina naglar rispar min bröstkorg
Längtan
Lust
Närvaro

Lusten som en flod
Vi sänker oss ner i den
Låter oss föras med av strömmen
Med blicken djupt i varandras ögon
Tumlar runt i strömvirvlarna
Närvaro
Vi möts där

Lusten som en flod
Vi sätter ner fötterna på bottnen
Står stadigt där
Med blicken djupt i varandras ögon
Medan floden strömmar runt oss
Närvaro
Vi möts där

Med blicken djupt i dina ögon
Längtan
Lust
Närvaro
Vi möts där
Djupt i varandras ögon

Min hand smeker din kind
Du tvinnar dina fingrar i mitt hår
Smeker min nacke
Med blicken djupt i dina ögon
Längtan
Lust
Närvaro

Jag kysser dina tår
En och en
Tungan i din navel
Mina Läppar försiktigt i ditt armveck
Längtan
Lust
Närvaro

Ditt hår smeker min bröstkorg
Dina naglar längs mina lår
Dina tänder biter mina knäskålar
Dina fingrar kammar håret på mitt bröst
Längtan
Lust
Närvaro

Lusten som en flod
Vi sänker oss ner i den
Låter oss föras med av strömmen
Med blicken djupt i varandras ögon
Tumlar runt i strömvirvlarna
Närvaro
Vi möts där

Med blicken djupt i varandras ögon
Uppsköljda på stranden
Andfådda sida vid sida
Hand i hand
Gemenskap
Närvaro
Vi är ett där

In Love! (av Susanne Löfgren)

Lånad från Susanne Löfgrens fina Blogg

In love....

funderar lite över detta uttryck..

Sägs (oftast iaf) vid förälskelse och innefattar allt som oftast kärleken till en annan människa..

Men jag känner mig "in love" mest hela tiden!

Jag befinner mig I KÄRLEKEN!

Den är ju liksom inget fysiskt jag letar efter, den finns ju här inuti mig - hela tiden! :-)

[Susanne  Löfgren]

Om jag kom hit idag? (Av Susanna Isaksson)

 En Vacker text lånad av Susanna Isaksson

 

Om jag kom hit idag.

Just till den här stolen.

Utan bagage.

Utan att veta någonting.

Inte kunde språket.

Inte kunde läsa.

Inte visste vad pengar var.

Vad skulle jag göra då?

Vad skulle jag dras till?

Vad skulle jag fylla min dag med?

Vad skulle få mig att skratta?

Vem skulle jag umgås med?

Vad skulle jag äta?

Hur skulle jag tänka?

Skulle jag tänka?

Skulle jag dras in till stadens mitt?

Skulle jag bo i skogen?

Skulle jag vara rädd?

Vad skulle få mitt hjärta att sjunga?

Om ingen berättelse fanns.

Om inga etiketter var klistrade på mig.

Hur skulle jag må då.

Idag.

Nu?

 

[Susanna Isaksson]

Dreamweaver

Jag är trygg, det är Jag som Skapar mitt Liv, Jag som väver min Dröm.

Väven blir allt tydligare, och tar sakta form i Livet.

Jag ser bilder där jag bor i en by eller ett kollektiv någonstans i Sverige bland en mängd Varma Kärleksfulla Vänner. När vi möts Kramas vi . Det finns alltid en famn för den som behöver där. Ofta äter vi våra måltider tillsammans. Byn är självförsörjande på basmat och energi.

Vid min sida har jag en Trygg Kvinna. Vi lever i en Jämbördig Relation. En relation där vi båda står Trygga och stabila på samma plan. En relation där ett Nära möte är möjligt utan att någon sträcker sig upp eller böjer sig ner mot den andre. En relation med Rak och Ärlig kommunikation. En relation där båda parter tar Ansvar för sina handlingar, ord, val, önskningar  och sår.

Det innebär inte att vi inte servar varandra, det innebär inte att vi aldrig är "svagare" eller "starkare" än varandra. Det innebär inte att den ena ibland tar ett initiativ som den andre följer.

En Jämbördig relation för mig innebär att det finns en balans i allt, att vi båda i lika hög grad servar och tar emot, är "svaga" och "starka", leder och följer.

Själv Jobbar jag i stor utsträckning i byn, dels med odlingarna och byggnaderna, dels med eget skapande av olika slag. Ibland händer det att jag tackar ja till ett uppdrag utanför byn.

En del av detta är inte möjligt ännu på några år av familjeskäl, men reda nu kan jag jobba på att bli självförsörjande på mat, jag kan fixa med huset för att göra flytten möjlig när det är dags.

Jag börjar Väva också Här och Nu så smått... varp och inslag...

Våga drömma!

Vågar du drömma ditt liv?
Vågar du vara det du drömmer
och den som drömmer?

Vågar du släppa alla gamla mönster?
Vågar du släppa alla dramer?
Vågar du släppa alla offerroller?
Vågar du lämna din barndom bakom dig?
Vågar du släppa alla trauman?
Vågar du släppa de som sårat dig fria?
Vågar du lämna alla dina relationer bakom dig?
Vågar du släppa dina föräldrar fria?
Vågar du släppa alla trossatser?
Vågar du släppa all kunskap?
Vågar du släppa dina partners fria?
Vågar du lämna dina rädslor bakom dig?
Vågar du släppa de du älskar fria?
Vågar du lämna dina känslor bakom dig?
Vågar du släppa alla lagar och regler?

Vågar du skapa fritt?
Vågar du skapa utan ramar?
Vågar du skapa utan begränsningar?
Vågar du skapa utan mallar?
Vågar du ta ansvar för det liv du skapar?

Vågar du drömma dina högsta drömmar?
Vågar du leva i dem?
Vågar du drömma ditt bästa nu?
Vågar du drömma din bästa relation?

Vågar du drömma dit bästa jobb?
Vågar du drömma ditt vackraste hem?
Vågar du drömma din bästa partner?
Vågar du drömma ditt bästa boende?
Vågar du vara dina högsta drömmar?

Vågar du drömma ditt liv?
Vågar du vara det du drömmer
och den som drömmer?

Botgöring

När jag gör dig illa då gör jag mig illa. Du är också jag. Din smärta smärtar mig och det finns inget jag kan göra för att lindra den vare sig för dig eller mig.

Om jag har sönder din bil då kan jag laga den, men när jag sårar dig, sårar oss, då finns det inget jag kan göra mer än be om ursäkt och läka mig, läka oss.

Jag tänker inte skämmas eller känna skuld, jag vet att jag gjorde mitt bästa just då, även om det inte var särskilt bra. Mer än så kan jag inte göra.

Och jag tänker inte tycka synd om dig, du är värd så mycket bättre. Du är ingen stackare.

Jag kan inte känna din smärta, men jag känner min, och läker den, läker oss.

Gör det ändå!

Vi möter någon som vi Harmonierar med. Efterhand som vi lär känna varandra så hittar vi fler och fler positiva sidor hos den andre. Kanske är det hans Själ vi ser, vi kan se den för att den Harmonierar med vår egen. Kanske blir vi "förälskade" och börjar idealisera den andre. vi skapar allt vackrare bilder och förväntningar och glömmer bort att vi alla har flera sidor. Ju mer hon blir "vår bild av henne" i oss, desto större risk att vi en dag blir besvikna. Så en dålig dag, en dag när hen inte är i kontakt med sitt Gudomliga Jag, ett förfluget ord, en replik i ett drama.

Vår vackra bild faller ner från sin pelare och går i tusen bitar med ett KRAS, och vi bestämmer oss för att aldrig mer lita på den andre. Är det klokt? Ja så klart så finns det ingen som är ofelbar, vi kan aldrig lita på någon, för alla har vi dåliga dagar, all förlorar vi ibland kontakten med vårt Gudomliga Jag.

Men gör det ändå! Tilliten har inget med någon annan att göra, det handlar om att veta att vi alltid får vad vi behöver, att allt är precis som det ska, att veta att hen alltid gör sitt bästa med de förutsättningarna hen har just NU och att om vi tittar bland skärvorna så hittar vi en gåva till oss. Också i det som ser fult ut kan vi om vi tittar närmare finna skönhet. Om vi inte gör det ändå så blir det svårt att hitta gåvan. Bakom den spruckna ytan finns samma vackra Själ kvar så...

Gör det ändå!

Er Historia! (av Liva LoveLight Lind)

Text och bild är lånad av Liva Linds fina blogg

När Ni berättar er Historia Idag, Om Er själva, Om Er Nästa, Om Er Vän, Om Mig eller vem som helst, vet då med Er att Ni skapar er tillvaro och bestämmer själva hur bekvämt och vackert era liv ska te sig.

Allt är bara historier, och så länge Ni tror på dem, så är de Er sanna.

Ha en Fantastisk Dag Alla! ♥

[Liva Lind]