En vacker text lånad av Anki Sehlstedt
Ni blev tre till slut!
Vart och ett av er har slipat och förfinat mig som mor och människa, fått mig att tänka till, tvingat mig att utvecklas och se utöver mina egna behov. Min största lärdom är och har varit att släppa taget om er, att se er tulta iväg på vingliga ben, få era törnar, finnas till och borsta bort den värsta smutsen och se er tulta iväg igen. Starkare och starkare har benen blivit och längre och längre bort har ni fördats för att till slut ta era saker och flytta från mig. Ett barn finns kvar i hemmet och jag lovar dig min son att jag inte ska fängsla dig med min kärlek-den ska jag fortsätta hitta i mig själv, för mig själv och växa stark i den.
Jag finns här bakom er, så länge ni behöver mig, men jag vill också verka som den förebild jag är.
Jag vill bli ännu starkare i mig själv, finna ännu fler intressen som ska bli viktiga för mig, se mig oftare i spegeln och tänka snälla tankar. Oftare sjunka ner i en bok som man får dra mig bort ifrån, mycket oftare inte fylla cykeln med så många varor att den hotar kapsejsa, inte bära så mycket tungt längre, dansa oftare, sjunga högre och inte tystna när någon vill sluta öronen och jag vill älska mer. Min tid är nu, jag har levt uppoffrande och som mamma satt mina behov längst ner, trängt undan dem till förmån för barnens vilket är FEL, så rungande starkt FEL. Förlåt mig kära barn att jag inte tidigare upptäckt detta viktiga- Livet är till för DIG och för DIG enbart.
Så nu, idag på morsdag, ska jag gå ut i skogen, tända mig en eld om vädret tillåter, plocka en blombukett och tala med naturen. Ja, mina kära, jag talar med naturen. Det är spännande vet ni, för den svarar tillbaka och i naturen bor min själ, mitt själv. Jag bjuder er mina älskade att hitta er.
Tack Malin, Maria och Mattis[Anki Sehlstedt]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar