Tidigare publicerat den 5/11-10 på Sigges radioteater
Ingenting spelar ngn som helst roll. Allt har den betydelse vi ger det, vare sig mer eller mindre.
För Livet kvittar det lika vad som händer i världen, hur jag mår, om vi utplånar en art, om vi lever eller dör.
Och för mig är Livet det som är vi, den del av oss som är medvetandet, det som blir kvar när vi skalar av alla roller och mönster. Den del av oss som upplever vår värld, som upplever vårt liv, och som samtidigt skapar vår upplevelse.
Vi är drömmaren, och vi är Drömmen.
Vi är vävaren, och vi är Väven.
Vi är den som lever, och vi är Livet.
Vi är vårt "Kreativa Jag"
Det som skapar vår upplevelse, och som upplever den.
Vi är själva Livet!
Vem tänker tankarna?
Ofta kommer tankarna som en reaktion på ngt som händer oss, och tanken leder till nya reaktioner i oss. Jag kanske är trött, och tanken "jag är trött" gör mig ändå tröttare. Eller när ngn säger ngt som får mig att tänka "hon tycker att jag är dum" eller "han vill göra mig ledsen" kanske leder vidare till tanken "hon kränker mig" Men det är mina tankar om det som händer som skapar min upplevelse.
Tanken "hon tycker att jag är dum" är bara en tanke, Tanken "hon kränker mig" är det sårade barnets tanke. Mitt vuxna jag skulle kunna tänka "hon tycker jag är dum för hon förstår inte mig"
Alla delar av oss som upplever brist och utanförskap tänker egots tankar, som leder till upplevelsen av ändå mera brist och utanförskap. Men det är inte de vi Är, det är bara den upplevelse vi väljer, medvetet eller omedvetet, utifrån våra erfarenheter och präglingar.
Det finns andra tankar som känns bättre, tankar som "jag älskar dig" "det ordnar sig" "allt är gott"
Det spelar ingen roll. Vi kan ha vilka upplevelser vi vill, Livet går vidare oavsett. Vi kan t o m ha upplevelsen av att dö, men den del av oss som upplever, som är Livet, kommer inte att dö för det. För Livet kan inte dö, det kan bara förändras, anpassas, nyskapas och fortleva. Det som dör ger liv åt nytt Liv, men det är bara vår kropp som dör, inte Livet i oss.
Sant eller inte? Det kan vi inte veta, och det spelar ingen som helst roll. Livet kommer att fortsätta med eller utan vårt medvetande. Jag väljer att tro att mitt medvetande inte kan dö, även om min fysiska kropp dör.
Däremot så spelar det roll hur vi tänker och gör om vi vill uppnå ett visst mål. Om vi vill ha en viss upplevelse.
Jag vill må bra! Jag kan välja att göra mig beroende av andra för att må bra, jag kan välja att göra mig beroende av saker eller pengar för att må bra. Eller jag kan välja att må bra i varje Nu precis som det Är. Att må bra är en upplevelse, och det är jag som skapar den upplevelsen. Jag kan välja tankar som "Vi är alla Ett" "Jag mår bra" "Allt är precis som det ska vara" Tankar som får mig att må bra.
Vill vi ha upplevelsen av en frisk och välmående kropp, har det betydelse, hur vi agerar. Det spelar roll om vi stoppar i den socker, nikotin, koffein eller vad som helst i övermått. Eller för lite av ngt, av fysisk aktivitet, av mikronäringsämnen etc. Men det spelar också roll vad vi tänker, tänker vi tankar som får oss att må dåligt, så ger vi vår kropp en dålig miljö, tankarna sätter sig i kroppen som ohälsa. Kroppen reagerar på våra tankar.
Vill vi att mänskligheten ska överleva, har det betydelse vad vi gör, både mot varandra och mot vår planet. Skapar vi en miljö där mänskligheten inte kan överleva så kommer vi att dö ut. Agerar vi mot varandra på ett destruktivt sätt, förtrycker och skadar varandra, så skapar vi mera förtryck och hänsynslöshet, som kommer att ta kål på oss alla en dag. Agerar vi mot varandra och mot vår planet, med Kärlek och Respekt så skapar vi en värld fylld av Kärlek och Respekt.
Återigen är det våra tankar som spelar roll. Vi kan tänka tankar som "Vi är alla Ett, både vi människor och allt annat på planeten" "Det finns ingen brist" "det finns inget rätt och fel" osv. Det är våra tankar som skapar vårt agerande, som i sin tur skapar miljön för mänskligheten.
Men det spelar ingen som helst roll i det stora. Livet klarar sig bra utan oss, Planeten klarar sig bra utan oss.
Åtskilliga gånger har nästan allt liv på planeten utplånats, men kommit åter. Livet och Planeten klarar sig alltid. Det är upp till oss om det ska vara med eller utan mänskligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar