Plötsligt ÄR vi så mkt Kärlek, klart att egot blir oroligt och måste göra allt för att bli sedd, så tvivel, brist och åtskillnad. Det är det egot är!
Men egot är också det lilla barnet som ÄR kärlek, men som blir avvisat. När egot gör sig påmint, se det barnet! Ta det upp i knät och ge det kärlek.
En del av mig bara VET att jag är värdefull, men det tycks som egot får panik av detta och går igenom hela provkartan av gamla mönster för att bli sedd och bekräftad. Liksom för att säga "du ska inta tro att du mår bra och är värdefull bara så där!"
Det känns som varje gång vi tar ett steg närmare vårt Sanna Jag, Livet, Enhet, Tillit, vårt Gudajag, varje gång vi öppnar vårt Hjärta ännu en bit, saker som egot avskyr.
Då börjar egot sin ystra dans, alla gamla beprövade mönster som vi trodde vi var färdiga med prövas om igen. För mig började det med rädslan för ekonomisk brist, sedan kom prestationsångesten med massor med stress i sällskap, "måste vara duktig för att vara värdefull!" Därefter så kom rädslan för att bli sedd som mitt högsta jag. Undrar vad som ska komma härnäst?
Alla dessa gamla egostrategier läks ännu ett snäpp och kommer i takt med det läkande som redan skett. Bit för bit den ena rädslan efter den andra.
Men som tur är så går det så snabbt... jag har blivit så trygg i grunden, att jag inte tror på egot mer än några få dagar som mest.
Sedan tar jag mig tillbaka till min trygga kärna, och har putsat bort ännu ett lager som döljer Ljuset och Kärleken som är jag.
Det verkar som det händer snabbare nu, inte bara i min värld, utan vi är många som går igenom dessa vågor och vågdalar i ett rasande tempo. Och våra vidöppna hjärtan gör att vi känner de snabba kasten mer, men samtidigt så gör den trygga kärnan att vi ändå samtidigt mitt i turbulensen är trygga.
Den trygga kärnan kan ta upp det avvisade barnet i knät och åter få det att känna sig Kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar