Hur ska det gå?!?! (av Susanne Löfgren)

Lånad från Susanne Löfgrens fina Blogg

Som vanligt har jag nån fundering jag behöver kläcka ut i luften precis när jag borde sova! =) Men men, är ändå pigg som en mört, är alltid så glad när jag kliver av nattskiften att jag har svårt att sova!

Inatt var det in en kvinna på jobbet, som också jobbar nätter. Jag upplever denna kvinna som lite bitter av sig. Det får ju stå för henne, men jag känner ibland när hon kliver in genom dörren att jag liksom intar garden en aning, sätter beskydd på mig själv direkt för jag vill inte bli utsugen på min värdefulla energi!

Inatt när hon var in satte hon sig och fikade och surrade följdaktligen en stund medan hon satt där. Frågade när jag gick av mina nätter och jag svarade sanningsenligt att detta var den sista för denna gång.

"Jaha, vad ska du göra nu när du är ledig då?"

Ja, plugga lite å så! Varpå frågan "vad pluggar du då?" kom. Svarade att jag läser till personlig tränare.

"Jaha, får du nåt jobb sen då?" (med tvivel i blicken)

Ja, det är klart att jag får! Förr eller senare!

Jaha.. och så fortsatte någon slags utfrågning om det där.

Jag förstår inte riktigt det där tänket hon har, det är alltid den där attityden hos henne att ojoj liksom, hur ska det gå?

Tänk om jag skulle tänka så hela tiden? Att hmm, ska jag våga gå den här utbildningen? Tänk om jag inte får nåt jobb sen? Om jag träffar nån kille, ska jag då tänka att näe jag skiter nog i det här, för det kan ju ta slut liksom! Köpa hus nån gång i framtiden? Nja, det kan ju brinna upp. Dra iväg på nån skön resa? Nja, tänk om jag blir missnöjd?

Jag skulle aldrig orka leva med mig själv om jag tänkte så.. Jag är glad och hoppfull över de möjligheter som ges i mitt liv! Jag är beredd att ta risker och jag är beredd att chansa! Att VÅGA!! Att PROVA!!

För mig är det att LEVA! :)

Skulle jag stänga in mig själv i någon slags trygghets-låda, ja då skulle jag nog bli fast där.. kanske känna mig en smula bitter och vingklippt..

Att skratta är att riskera att verka löjlig.
Att gråta är att riskera att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot en annan människa är att riskera att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.

MEN

Risker måste tas, för den största risken man kan ta i livet är att är att inte några risker alls. En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting har ingenting och är ingenting.
Hon kanske undviker lidande och sorg, men hon kan inte lära, känna, förändras, växa, älska, leva.
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir hon en slav, hon har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är fri!

[Susanne Löfgren]