Separation

Föreställ dig att cellerna i din kropp tror att de är självständiga individer, separerade från varandra. Att alla celler föds onda och att de måste tävla med varandra för att överleva, för att få vad de behöver.

Då kallas det för autoimuna sjukdomar och cancer. Cellerna börjar att attackera varandra och slåss med varandra, de tar näringen från varandra och tränger undan varandra. De gör allt för att ta kontrollen över varandra.

Men så är det ju inte, cellerna är inte självständiga individer som är oberoende av varandra. Alla spelar i samma lag, och är beroende av varandra för sin överlevnad. Varje cell har sin särart och sin aldeles speciella funktion och uppgift att fylla i kroppen. När cellerna börjar tro att de är individer som måste kämpa med varandra, leder det till allvarliga sjukdomar eller till och med till att hela kroppen dör.

Föreställ dig nu att allt levande är celler i samma kropp. Varje individ har sin särart och sin uppgift att fylla i kroppen, men vi är alla helt ömsesidigt beroende av varandra. Vi spelar alla i samma lag.

När vi tror att vi är självständiga individer, separerade från varandra. Att alla föds onda och att vi måste tävla med varandra för att överleva, för att få vad vi behöver.

Då upplever vi konkurrens, svält, miljöförstöring och krig. Vi börjar att attackera varandra och slåss med varandra, vi tar näringen från varandra och tränger undan varandra. Vi gör allt för att ta kontrollen över varandra.

När vi börjar tro att vi är individer som måste kämpa med varandra, leder det till allvarliga "sjukdomar" eller till och med till att hela arter dör ut.

Vi är alla delar av samma värld, samma Liv strömmar genom vår ådror. Var börjar du och var slutar jag? Jag tror inte att det finns någon punkt mellan oss där den ene tar slut och den andra tar vid. Även om det kan se ut som vi är åtskilda så har vi all upplevt sådant som tyder på att vi är förbundna med varandra. Vi har alla upplevt "telepati" och synkronicitet. vi har kanske hela dagen tänkt på någon och plötsligt så ringer han. Eller vi blir plötsligt oförklarligt oroliga för att senare få reda på att någon närstående råkade ut för något obehagligt precis då. Vi har alla upplevt hur "slumpen" har på ett otroligt sätt spelat oss i händerna.... eller slagit undan fötterna för oss när vi behövt en knuff för att komma tillbaka på banan.

Vi behöver inse nu att vi är ett, att vi all spelar i samma lag. Vi behöver sluta att kämpa om resurserna och makten, och börja samarbeta. Vi behöver sluta att se en dold attack bakom varje ord vi hör innan vi tar Livet av hela vår art.

Vi är inte separerade och vi kan aldrig separera från varandra.