29 maj 2011

Inget driv

Jag Älskar den här tiden, att gå ut och riktigt se hur min sådd växer, hämtar näring ur jorden och den kompost jag grävt ner där, hur den suger upp vattnet som regnar ner på den och sträcker sig mot solen. Nu har det kommit mycket regn en tid, men ibland måste jag vattna för att växterna ska kunna använda Livskraften på bästa sätt, liksom de behöver komposten som jag strött ut, solen och värmen.

Det finns många sätt att odla. Man kan strö ut konstgödning och vattna och på så vis få växterna att snabbare bli stora och med en vacker yta. Man kan odla i växthus och på så sätt få växter att växa vid årstider och lägen de annars inte skulle kunnat växa.

Ibland finns det en snigel eller en larv som äter på mina plantor, då plockar jag bort den, flyttar den någonstans där den inte kan skada mina växter och sår ett nytt frö om skadan blivit för stor. Då och då plockar jag bort andra växter som vill ta del av näringen och Livskraften, lägger dem i komposten och låter dem bli Liv till nytt Liv. Jag skulle i stället kunna strö ut kemikalier och slippa ifrån det Liv som vill ta del av min gröda och dess utrymme.

Även om jag inte vattnar mina växter så växer de ändå, men de blir kanske inte så livskraftiga och orkar inte sträcka sig lika mycket mot solen. Det blir en mager skörd.

Så ser jag på mitt Liv... hur jag tills för ett år sedan varit beroende av konstgödning, bevattning och kemikalier. Hur det ljus jag sträckt mig mot inte varit solen utan andras bekräftelse, som jag måst göra allt för att den inte skulle slockna. Idag sträcker jag mig mot solen och växer mig stark, trygg, självständig och frisk. Mitt enda mål  är att Leva och föra Livskraften vidare, Liv till nytt Liv. Men jag saknar det där riktiga drivet, jag sträcker mig mot solen och ger av mina späda blad Liv till nytt Liv, men det går långsamt och blir inte mycket blad att skörda... Den artificiella näring i form av bekräftelse som tidigare drev mig mot ljuset, behöver ersättas av vatten och kompost. Det finns något som gör att drivet saknas som ett tak över som hindrar regnvattnet att komma mina rötter tillgodo, och så mycket kompost har jag inte heller i min jord. Jag vet inte vad det är som hindrar mig men jag låter det finnas låter taket vara kvar så jag kan se vad det  består av i stället för att vattna under taket och låtsas som det inte finns, och jag låter mina rötter själv söka sig till ny näring.

Snart spränger jag taket, hittar näring och vatten för mina rötter, blommar vackert och ger riklig skörd!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar