Från och med nu är jag naken och transparent. Jag behöver inget drama längre, ingen rustning, inga roller eller masker. Jag behöver inte skydda eller ta hand om ngn.
Jag har plockat av mig del efter del av min rustning, kastat mask efter mask, gått ur drama efter drama. Så klart har det varit läskigt, men lättnaden är stor. Det tar så mycket kraft att bära rustningen, det blir så mkt repliker att hålla reda på.
Samtidigt som jag har haft motivet att bli sedd så har jag ändå inte visat mig. Jag är trött på det nu. trött på att gömma mig, trött på spel , roller och masker. Nu får allt helt enkelt vara som det är.
Säkert finns det mer att skala av, säkert så kommer jag att gå in i fler dramer, men då får det vara så helt enkelt.
På ett sätt känns det tomt, jag kan inget annat sätt att vara, kan inget annat sätt att mötas... men skit samma också med det...
Vara....
30 mars 2011
26 mars 2011
Det som Är!
För några månader sedan skrev jag om "Den kritiska massan". Det faktum att det krävs ganska lite för att åstadkomma en "positiv" förändring.
Jag har känt till att det fungerar så i nära 30 år men jag har aldrig förstått varför. Det "borde" vara vid 50% som det väger över åt ena eller andra hållet, kan jag tycka. Men det räcker med mindre än 5% av ngt "positivt" för att det ska tippa över åt det hållet!
Och jag tror inte att det handlar om att den kraft som skapat allt har ordnat det så för att den tycker att ngt är "bättre" eller "sämre". Jag tror inte att det vi kan kalla Gud dömer saker och handlingar i sin skapelse som "bättre" eller "sämre", allt utgör bara delar i en dualistisk värld som är nödvändig för att det alls ska finnas en Upplevelse.
Ändå gynnar skapelsen det som vi kallar "positivt"! Är det kanske ändå så att Skaparen tycker bättre om det "positiva"? Men varför skapa ngt som man inte gillar lika mkt?
Nej det där får jag inte ihop!
Men härom dagen när jag skrev om resonans föll bitarna plötsligt på plats.
Om Allt i grunden är energi som vibrerar olika, och om Skaparen som är Allt som finns har den högsta vibrationen. Om allt vi upplever i denna världen helt enkelt är Skapar-energin som dämpats till en lägre vibration för att åstadkomma kontrasterna och därmed Upplevelsen.
Då är allt vi ser och upplever det som inte är i resonans med det som Är. Ju högre vibration, desto "positivare" upplever vi det, och desto mer resonans med det som Är. Resonansen hjälper allt att sträva mot en högre vibration.
Det är inte så att Skaparen gillar ngt av sin skapelse "bättre" eller "sämre" det är bara så att vissa saker och handlingar vibrerar mera i resonans med Skaparen, med det som Är.
Av samma anledning kräver det också mera energi att gå emot flödet, mot det "negativa" eftersom det strävar bort från resonansen med det som Är.
Jag har känt till att det fungerar så i nära 30 år men jag har aldrig förstått varför. Det "borde" vara vid 50% som det väger över åt ena eller andra hållet, kan jag tycka. Men det räcker med mindre än 5% av ngt "positivt" för att det ska tippa över åt det hållet!
Och jag tror inte att det handlar om att den kraft som skapat allt har ordnat det så för att den tycker att ngt är "bättre" eller "sämre". Jag tror inte att det vi kan kalla Gud dömer saker och handlingar i sin skapelse som "bättre" eller "sämre", allt utgör bara delar i en dualistisk värld som är nödvändig för att det alls ska finnas en Upplevelse.
Ändå gynnar skapelsen det som vi kallar "positivt"! Är det kanske ändå så att Skaparen tycker bättre om det "positiva"? Men varför skapa ngt som man inte gillar lika mkt?
Nej det där får jag inte ihop!
Men härom dagen när jag skrev om resonans föll bitarna plötsligt på plats.
Om Allt i grunden är energi som vibrerar olika, och om Skaparen som är Allt som finns har den högsta vibrationen. Om allt vi upplever i denna världen helt enkelt är Skapar-energin som dämpats till en lägre vibration för att åstadkomma kontrasterna och därmed Upplevelsen.
Då är allt vi ser och upplever det som inte är i resonans med det som Är. Ju högre vibration, desto "positivare" upplever vi det, och desto mer resonans med det som Är. Resonansen hjälper allt att sträva mot en högre vibration.
Det är inte så att Skaparen gillar ngt av sin skapelse "bättre" eller "sämre" det är bara så att vissa saker och handlingar vibrerar mera i resonans med Skaparen, med det som Är.
Av samma anledning kräver det också mera energi att gå emot flödet, mot det "negativa" eftersom det strävar bort från resonansen med det som Är.
Etiketter:
Allt,
Andlighet,
Bättre,
Den 100e apan,
Energi,
Livet,
Resonans,
Skaparen,
Sämre,
Upplevelser
24 mars 2011
När ljuset tycks ha slocknat
Ibland känns det som allt ljus är borta, vi ser bara mörker. Allt verkar hopplöst, och vi känner oss som ett offer för ett liv som spelar flipper med oss. Vad gör vi då?
Hur vi HAR det kan vi inte alltid göra ngt åt, men hur vi TAR det är alltid vårt eget Ansvar. Vi kan alltid välja hur vi tänker om det vi möter i Livet och vad vi sätter Fokus på. Valet är kanske begränsat av våra erfarenheter och präglingar, men det finns alltid en tanke som känns iaf lite bättre.
Som jag ser det så är allt i grunden energi som vibrerar olika. Våra olika känslor är energi med olika vibration. Det finns ngt som heter Resonans, alltings vilja att vibrera i samklang. När vår energi är "låg" så tenderar vår omgivning att vibrera i samma takt, när vår energi är "hög", likaså. När vi mår dåligt är det lätt att vi hamnar i en negativ spiral där vår vibration är "låg" - vi fokuserar på det som inte är bra - vår energi blir ändå "lägre" - vi mår ändå sämre....
Jag tror att en av meningarna med livet är att må så bra som möjligt. När vi mår bra, skapar vi en bra miljö för vårt immunförsvar och det hjälper oss att må ändå bättre. Tankar som får oss att må bra, skapar "positiva" spiraler på samma sätt som tankar som får oss att må dåligt skapar "negativa" spiraler. och det vi möter tenderar att hamna i samklang med vår vibration. "Bättre och bättre dag för dag ♫♪♫"
Det finns ett ljus även om det tycks ha slocknat. Vi kan medvetet skapa "positiva" spiraler. Vi kan medvetet välja tankar som får oss att må bättre. vi kan medvetet få ljuset att börja lysa igen.
Tanken "jag är sjuk", vibrerar "lågt", den får oss att må dåligt. Tanken "jag håller på att tillfriskna" har en "högre" vibration, den får oss att må bättre. Det finns alltid en tanke som känns bättre, om så bara lite!
Likaså kan vi flytta vårt fokus, hur illa det än är så finns det alltid ngt att vara tacksam för. skapa en Tacksamhetslista. Börja varje dag med att skriva ner sådant som du är tacksam för, det kan vara små saker. Försök att få ihop några stycken saker som du är tacksam för, och en sak mer för varje dag eller gärna flera. Tänk gärna på de saker som du kom på på morgonen under dagen. Du kommer att märka att du mår bättre och att det blir lättare och lättare att skriva din lista med fler och fler saker som du är tacksam för. Resonansen har verkat. Ljuset har börjat lysa igen.
I naturen finns det "höga" vibrationer genom att ta oss tid att vara i naturen "höjer" vi vår energi och mår bättre. Vi hamnar i Resonans med naturen, och vårt Ljus börjar lysa.
Hur vi HAR det kan vi inte alltid göra ngt åt, men hur vi TAR det är alltid vårt eget Ansvar. Vi kan alltid välja hur vi tänker om det vi möter i Livet och vad vi sätter Fokus på. Valet är kanske begränsat av våra erfarenheter och präglingar, men det finns alltid en tanke som känns iaf lite bättre.
Som jag ser det så är allt i grunden energi som vibrerar olika. Våra olika känslor är energi med olika vibration. Det finns ngt som heter Resonans, alltings vilja att vibrera i samklang. När vår energi är "låg" så tenderar vår omgivning att vibrera i samma takt, när vår energi är "hög", likaså. När vi mår dåligt är det lätt att vi hamnar i en negativ spiral där vår vibration är "låg" - vi fokuserar på det som inte är bra - vår energi blir ändå "lägre" - vi mår ändå sämre....
Jag tror att en av meningarna med livet är att må så bra som möjligt. När vi mår bra, skapar vi en bra miljö för vårt immunförsvar och det hjälper oss att må ändå bättre. Tankar som får oss att må bra, skapar "positiva" spiraler på samma sätt som tankar som får oss att må dåligt skapar "negativa" spiraler. och det vi möter tenderar att hamna i samklang med vår vibration. "Bättre och bättre dag för dag ♫♪♫"
Det finns ett ljus även om det tycks ha slocknat. Vi kan medvetet skapa "positiva" spiraler. Vi kan medvetet välja tankar som får oss att må bättre. vi kan medvetet få ljuset att börja lysa igen.
Tanken "jag är sjuk", vibrerar "lågt", den får oss att må dåligt. Tanken "jag håller på att tillfriskna" har en "högre" vibration, den får oss att må bättre. Det finns alltid en tanke som känns bättre, om så bara lite!
Likaså kan vi flytta vårt fokus, hur illa det än är så finns det alltid ngt att vara tacksam för. skapa en Tacksamhetslista. Börja varje dag med att skriva ner sådant som du är tacksam för, det kan vara små saker. Försök att få ihop några stycken saker som du är tacksam för, och en sak mer för varje dag eller gärna flera. Tänk gärna på de saker som du kom på på morgonen under dagen. Du kommer att märka att du mår bättre och att det blir lättare och lättare att skriva din lista med fler och fler saker som du är tacksam för. Resonansen har verkat. Ljuset har börjat lysa igen.
I naturen finns det "höga" vibrationer genom att ta oss tid att vara i naturen "höjer" vi vår energi och mår bättre. Vi hamnar i Resonans med naturen, och vårt Ljus börjar lysa.
Etiketter:
Andlighet,
Ansvar,
Energi,
Livet,
Ljus,
Resonans,
Tacksamhet,
Tankens kraft,
Vibrationer
23 mars 2011
Under skäppan
När jag var barn gillades inte den jag var, visade jag mitt sanna Själv så blev jag avvisad. Jag var blyg som barn, mötte inte blicken, ville inte bli sedd, av rädsla att bli avvisad.
Genom åren har jag skapat mängder med strategier, för att bli sedd utan att visa mig. Strategier som håller tillbaka mitt största Jag. Många av strategierna är svåra t o m för mig själv att genomskåda.
Den första strategin var nog att vara duktig, att Göra i stället för att Vara. Funkar utmärkt! Jag blir bekräftad och sedd utan att visa mig. Andra såg vad jag gjort i stället för mig. Jag har jobbat mkt med detta, genomskådat och skalat av bit för bit. Idag tror jag att jag är färdig med detta, jag har trott det förr, men lurat mig själv. Men idag känns det skillnad, det ligger ingen energi där längre, finns inget driv i görandet för att bli sedd.
Nästa subtila strategi som jag genomskådade var att öppna mig för att dölja mig. Genom att hålla fram delar av mig själv öppet, naket, skapade jag illusionen av att jag syntes för att slippa visa mig. Men den innersta kärnan, mitt högsta Jag visade jag aldrig. Är jag färdig med detta? Jag tror det. Lager efter lager har jag tagit fram i ljuset, skalat mig närmare och närmare den innersta kärnan. Idag känns det inte som det finns ngt som döljs för mina vänner, faktiskt inte för någon alls.
Men det finns ett steg kvar. Jag har en gåva till Världen. Vi har alla en gåva till Världen. Vi har alla ett ljus som ska lysa klart på himmelen. Jag har gått från att vara ett litet ljus som lyser upp det rum där mina tryggaste vänner samlas till att vara en gatlykta som lyser på alla som passerar. Många passerar, många får del av mitt ljus, men fortfarande lyser jag bara på de som passerar mina kvarter. Självklart är mitt ljus inte till för alla, alla har sitt ljus att följa, sin väg att gå. En del behöver helt enkelt inte mitt ljus, för att finna sin väg. Men de finns också de vars ljus skulle lysa starkare om de bara kom till mitt kvarter, om de hittade min gatlykta.
Vi är alla ämnade att lysa för alla, vi är alla ämnade att vara Solen. Jag vet precis vilken väg jag ska gå, jag vet mitt nästa steg för att sätta mitt ljus på himlen, för att bli Solen. Och här kommer nästa strategi in. Jag tar inte det steget. Jag stannar kvar i toppen på lyktstolpen, i stället för att lyfta till himlen. Jag skyller på att jag är upptagen av att lysa på mina kvarter, för att slippa vara Solen som lyser på alla, som alla ser, och som inte har ngt att dölja sig bakom, som aldrig kan skylla på ngt, inget att skyla sig bakom. Jag lyser på de få, för att slippa lysa på alla. Jag visar mig för de få för att slippa visa mig för alla.
Dags för nästa steg!
Genom åren har jag skapat mängder med strategier, för att bli sedd utan att visa mig. Strategier som håller tillbaka mitt största Jag. Många av strategierna är svåra t o m för mig själv att genomskåda.
Den första strategin var nog att vara duktig, att Göra i stället för att Vara. Funkar utmärkt! Jag blir bekräftad och sedd utan att visa mig. Andra såg vad jag gjort i stället för mig. Jag har jobbat mkt med detta, genomskådat och skalat av bit för bit. Idag tror jag att jag är färdig med detta, jag har trott det förr, men lurat mig själv. Men idag känns det skillnad, det ligger ingen energi där längre, finns inget driv i görandet för att bli sedd.
Nästa subtila strategi som jag genomskådade var att öppna mig för att dölja mig. Genom att hålla fram delar av mig själv öppet, naket, skapade jag illusionen av att jag syntes för att slippa visa mig. Men den innersta kärnan, mitt högsta Jag visade jag aldrig. Är jag färdig med detta? Jag tror det. Lager efter lager har jag tagit fram i ljuset, skalat mig närmare och närmare den innersta kärnan. Idag känns det inte som det finns ngt som döljs för mina vänner, faktiskt inte för någon alls.
Men det finns ett steg kvar. Jag har en gåva till Världen. Vi har alla en gåva till Världen. Vi har alla ett ljus som ska lysa klart på himmelen. Jag har gått från att vara ett litet ljus som lyser upp det rum där mina tryggaste vänner samlas till att vara en gatlykta som lyser på alla som passerar. Många passerar, många får del av mitt ljus, men fortfarande lyser jag bara på de som passerar mina kvarter. Självklart är mitt ljus inte till för alla, alla har sitt ljus att följa, sin väg att gå. En del behöver helt enkelt inte mitt ljus, för att finna sin väg. Men de finns också de vars ljus skulle lysa starkare om de bara kom till mitt kvarter, om de hittade min gatlykta.
Vi är alla ämnade att lysa för alla, vi är alla ämnade att vara Solen. Jag vet precis vilken väg jag ska gå, jag vet mitt nästa steg för att sätta mitt ljus på himlen, för att bli Solen. Och här kommer nästa strategi in. Jag tar inte det steget. Jag stannar kvar i toppen på lyktstolpen, i stället för att lyfta till himlen. Jag skyller på att jag är upptagen av att lysa på mina kvarter, för att slippa vara Solen som lyser på alla, som alla ser, och som inte har ngt att dölja sig bakom, som aldrig kan skylla på ngt, inget att skyla sig bakom. Jag lyser på de få, för att slippa lysa på alla. Jag visar mig för de få för att slippa visa mig för alla.
Dags för nästa steg!
22 mars 2011
Kuk, Fitta och Knulla
Vilket namn använder du när du talar om dina könsdelar? Vilket namn använder du när du talar om sexakten? Finns det överhuvud taget några bra namn?
Penis, Kuk, Snopp, Stake...
Vagina, Fitta, Sköte, Mus....
Samlag, Knulla, Älskog, Ligga med....
Det finns oändligt med namn, fler än för ngn annan kroppsdel eller aktivitet, tror jag. Men finns det ngt namn som känns riktigt bekvämt? Kanske har du lyckats hitta namn som känns bekväma för dig, men det gäller bara för dig, för ngn annan kan de mkt väl upplevas som skällsord eller alltför kliniska.
Att det är på detta viset speglar ngt, ingen har problem med namn som Näsa, Öra, Fot, Arm eller Äta, Gå, Hosta, Sova. Alltihopa är naturliga kroppsdelar och aktiviteter. Så vad speglar detta?
Att äta är en njutning, det kan vara oerhört skönt att promenera, att hosta är kanske inte så trevligt men det är ett väldigt funktionellt och naturligt sätt att hålla luftrören rena från slem , bakterier och främmande föremål, att sova när vi är trötta är också både funktionellt och fantastiskt skönt.
Men inget av detta kan väl mäta sig med upplevelsen av riktigt bra sex. Och ändå, när vi ska prata om kanske det vackraste vi har, då finns det inte ord som känns bekväma. Det är en tydlig spegling: Vi är inte bekväma med sexualiteten. Det finns säkert många orsaker till detta, men säkert är att det är kulturellt betingat. Och lika övertygad är jag om att detta är en av de stora bovarna bakom våldtäkter och andra former av sexuellt missbruk. Det finns kulturer där sex och nakenhet är lika naturligt som att äta och sova, i sådana kulturer förekommer inte sexuellt missbruk. Ser vi oss omkring bland våra medvarelser bland andra arter på vår jord så är vi också väldigt ensamma om att inte se sex som ngt naturligt.
Jag tycker att det är tragiskt att det är så här. Jag vill kunna prata om min kuk utan att det känns fult för dig. Jag vill kunna prata om ditt sköte utan att det känns kliniskt för dig. Och jag vill kunna ha älskog som den mest naturliga sak i världen. hur ska vi kunna vinna tillbaka namnen? hur ska vi kunna vinna tillbaka vår sexualitet?
Jag tror att detta är så väldigt laddat och tabubelagt (ta en kort stund och tänk efter vad du kände och tänkte när du såg rubriken och bilden till detta inlägget, så kanske du får en liten aning om hur tabubelagt det är för dig). Jag tror att sexualiteten kanske är det som vi är mest rädda för. Det borde vara krig eller våldsbrott. Men titta på TV en vecka, kolla hur många minuter krig och våldsbrott skildras, jämför det med hur många minuter naturligt sexliv skildras. Där tror jag vi ser en bild av hur illa läget är. Det kommer nog inte att gå på en dag att vinna tillbaka sexualiteten.
Vad kan vi då göra för att vinna tillbaka den? Jag vet inte, men jag tror att ju mer naturligt vi kan förhålla oss till vår kropp och sexualiteten desto bättre relation kan vi ha till sexualiteten. Måste jag verkligen ta på mig en morronrock när jag går på toaletten mitt i natten? Är det inte egentligen bara bra om barnen får se sina föräldrar hångla lite? Skulle vi kanske kunna prata om sex annat än i sovrummet, och även om ngn kan höra oss? Så klart kan vi inte gå från 0 till 100 på en sekund. men vi kan tänja på våra gränser så långt vi förmår, för vår egen skull och inte minst för våra barns skull.
Penis, Kuk, Snopp, Stake...
Vagina, Fitta, Sköte, Mus....
Samlag, Knulla, Älskog, Ligga med....
Det finns oändligt med namn, fler än för ngn annan kroppsdel eller aktivitet, tror jag. Men finns det ngt namn som känns riktigt bekvämt? Kanske har du lyckats hitta namn som känns bekväma för dig, men det gäller bara för dig, för ngn annan kan de mkt väl upplevas som skällsord eller alltför kliniska.
Att det är på detta viset speglar ngt, ingen har problem med namn som Näsa, Öra, Fot, Arm eller Äta, Gå, Hosta, Sova. Alltihopa är naturliga kroppsdelar och aktiviteter. Så vad speglar detta?
Att äta är en njutning, det kan vara oerhört skönt att promenera, att hosta är kanske inte så trevligt men det är ett väldigt funktionellt och naturligt sätt att hålla luftrören rena från slem , bakterier och främmande föremål, att sova när vi är trötta är också både funktionellt och fantastiskt skönt.
Men inget av detta kan väl mäta sig med upplevelsen av riktigt bra sex. Och ändå, när vi ska prata om kanske det vackraste vi har, då finns det inte ord som känns bekväma. Det är en tydlig spegling: Vi är inte bekväma med sexualiteten. Det finns säkert många orsaker till detta, men säkert är att det är kulturellt betingat. Och lika övertygad är jag om att detta är en av de stora bovarna bakom våldtäkter och andra former av sexuellt missbruk. Det finns kulturer där sex och nakenhet är lika naturligt som att äta och sova, i sådana kulturer förekommer inte sexuellt missbruk. Ser vi oss omkring bland våra medvarelser bland andra arter på vår jord så är vi också väldigt ensamma om att inte se sex som ngt naturligt.
Jag tycker att det är tragiskt att det är så här. Jag vill kunna prata om min kuk utan att det känns fult för dig. Jag vill kunna prata om ditt sköte utan att det känns kliniskt för dig. Och jag vill kunna ha älskog som den mest naturliga sak i världen. hur ska vi kunna vinna tillbaka namnen? hur ska vi kunna vinna tillbaka vår sexualitet?
Jag tror att detta är så väldigt laddat och tabubelagt (ta en kort stund och tänk efter vad du kände och tänkte när du såg rubriken och bilden till detta inlägget, så kanske du får en liten aning om hur tabubelagt det är för dig). Jag tror att sexualiteten kanske är det som vi är mest rädda för. Det borde vara krig eller våldsbrott. Men titta på TV en vecka, kolla hur många minuter krig och våldsbrott skildras, jämför det med hur många minuter naturligt sexliv skildras. Där tror jag vi ser en bild av hur illa läget är. Det kommer nog inte att gå på en dag att vinna tillbaka sexualiteten.
Vad kan vi då göra för att vinna tillbaka den? Jag vet inte, men jag tror att ju mer naturligt vi kan förhålla oss till vår kropp och sexualiteten desto bättre relation kan vi ha till sexualiteten. Måste jag verkligen ta på mig en morronrock när jag går på toaletten mitt i natten? Är det inte egentligen bara bra om barnen får se sina föräldrar hångla lite? Skulle vi kanske kunna prata om sex annat än i sovrummet, och även om ngn kan höra oss? Så klart kan vi inte gå från 0 till 100 på en sekund. men vi kan tänja på våra gränser så långt vi förmår, för vår egen skull och inte minst för våra barns skull.
20 mars 2011
Allt bara ÄR
Allt Är, och allt är ok och allt bara finns.
Vi gjorde vårt bästa med de förutsättningar vi hade just i den stunden!
Att se på det som sker, se oss själva, varandra och det som händer, förutsättningslöst utan dömande, "rätt" eller "fel" är helt klart funktionellt. Vi kan inte vara ngn annan än den vi Är just i denna stund. Att döma den vi Är, är att säga att vi är "fel" att vi inte får vara den vi Är, att vi inte får finnas.
Det finns inget "rätt" eller "fel" Allt bara ÄR! Hur kan ngt vara annorlunda än som det ÄR! Det som ÄR kan aldrig vara "fel" det bara ÄR!
Vi kan fråga oss "Är detta den jag ÄR? Och svaret blir helt uppenbart: JA! Detta är den jag Är i denna stunden! Någon annan kan vi inte vara, och det kan inte vara "fel" att vara den vi ÄR!
Men det är inte allt vi ÄR, det är "bara" den delen av oss som vi har med oss i den stunden. Att se våra delar och acceptera dem utan dömande gör det möjligt för oss att se mera av den vi ÄR, att se mera av vårt hela jag, att vara mera den vi ÄR fullt ut.
Acceptans Inkluderar, Vidgar och gör oss Helare. Dömande exkluderar, krymper och gör oss mindre hela.
Dömande är inte funktionellt om vi vill vara hela den vi ÄR, Acceptans Är funktionellt.
En bra måttstock är "Får detta mig att må bra?" Kan vi svara JA! på den frågan kommer vi närmare oss Själva, svarar vi NEJ! fjärmar vi oss från oss Själva.
Vi gjorde vårt bästa med de förutsättningar vi hade just i den stunden!
Att se på det som sker, se oss själva, varandra och det som händer, förutsättningslöst utan dömande, "rätt" eller "fel" är helt klart funktionellt. Vi kan inte vara ngn annan än den vi Är just i denna stund. Att döma den vi Är, är att säga att vi är "fel" att vi inte får vara den vi Är, att vi inte får finnas.
Det finns inget "rätt" eller "fel" Allt bara ÄR! Hur kan ngt vara annorlunda än som det ÄR! Det som ÄR kan aldrig vara "fel" det bara ÄR!
Vi kan fråga oss "Är detta den jag ÄR? Och svaret blir helt uppenbart: JA! Detta är den jag Är i denna stunden! Någon annan kan vi inte vara, och det kan inte vara "fel" att vara den vi ÄR!
Men det är inte allt vi ÄR, det är "bara" den delen av oss som vi har med oss i den stunden. Att se våra delar och acceptera dem utan dömande gör det möjligt för oss att se mera av den vi ÄR, att se mera av vårt hela jag, att vara mera den vi ÄR fullt ut.
Acceptans Inkluderar, Vidgar och gör oss Helare. Dömande exkluderar, krymper och gör oss mindre hela.
Dömande är inte funktionellt om vi vill vara hela den vi ÄR, Acceptans Är funktionellt.
En bra måttstock är "Får detta mig att må bra?" Kan vi svara JA! på den frågan kommer vi närmare oss Själva, svarar vi NEJ! fjärmar vi oss från oss Själva.
18 mars 2011
Nu är NU!
Nu är NU! igår finns inte imorgon finns inte.
Ingen oro i världen kan förändra morrgondagen till det bättre, men den kan förstöra Nuet och mitt Nu skapar nästa Nu.
Nu är NU!
Vad underbart ljust det var när jag gick ut med tekoppen i trädgården i flera centimeter blötsnö. Våta flingor i mitt hår.
Visst jag kan svära och förbanna snön, eller jag kan njuta av det trolska vinterljuset. För jag vet att lärkorna sjunger imorgon igen, kanske redan idag. Jag vet att narcisserna och snödropparna kommer att titta fram ur snön igen. Jag vet att våren kommer!
Nu är NU! och jag njuter av ljuset och ljudet av smältande blötsnö.
Jag kan bli besviken över snön, över våren som kom av sig och skylla mitt ”dåliga” humör på snön.
Jag kan skylla min rethosta på min allergi.
Jag kan skylla min allergi på arvet.
Jag kan alltid skylla på ngt och välja att vara ett offer för ngt.
Jag kan skylla på bakterier och virus.
Jag kan skylla på min uppväxt och barndomen.
Jag kan skylla på föräldrarna och skolan.
Jag kan skylla på arbetsgivaren och politiken.
Jag kan skylla på det ekonomiska systemet.
Jag kan skylla på människorna jag möter.
Jag kan skylla på ödet eller karma.
Jag kan skylla på slumpen.
Jag kan skylla på guds straff för ngt som jag gjort eller inte gjort.
Jag kan skylla på djävulen och onda krafter.
Jag kan välja att känna mig som ett offer för bakterier, omständigheterna, ödet, makterna, en gud som straffar mig för ngt jag gjort eller inte gjort, djävulen och andra onda makter eller vad som helst. Ta bara den här snön som kom just som våren börjat få fart. Visst kan jag välja det och kanske är jag ett offer för allt detta och lite till. Men får det mig att må bra att se det så?
Eller jag kan välja att se att jag hittills blivit frisk varje gång jag varit sjuk, mitt immunförsvar har fixat det. Och även om det varit kärvt med ekonomin ibland så har det ju alltid löst sig på ngt sätt. Jag kan välja att se att även om det är mkt som ska hinnas med så kan jag faktiskt ta mig 5 minuter med en kopp te i trädgården varje morgon, bara för mig och mina tankar i samklang med livet under stjärnorna. Jag kan välja att vara Tacksam för att saker alltid har löst sig och för det som jag faktiskt har inklusive min Underbara trygge son. Får det mig att må bra?
Men nu är NU! och det enda som finns. Hur vill jag må i detta Nu?
Jag kan välja att se mig som ett offer för allt möjligt, och kanske är jag det. Men då förlorar jag all makt att styra ngt alls i mitt liv. Eller jag kan välja att faktisk ha makten ett välja hur jag vill må oavsett vad som händer och hur det är.
För mig är valet lätt! Jag väljer att se på livet på de sätt som får mig att må bäst. Helt enkelt för att det är mkt trevligare.
Nu är NU! och jag njuter av ljuset och ljudet av smältande blötsnö.
♥
Ingen oro i världen kan förändra morrgondagen till det bättre, men den kan förstöra Nuet och mitt Nu skapar nästa Nu.
Nu är NU!
Vad underbart ljust det var när jag gick ut med tekoppen i trädgården i flera centimeter blötsnö. Våta flingor i mitt hår.
Visst jag kan svära och förbanna snön, eller jag kan njuta av det trolska vinterljuset. För jag vet att lärkorna sjunger imorgon igen, kanske redan idag. Jag vet att narcisserna och snödropparna kommer att titta fram ur snön igen. Jag vet att våren kommer!
Nu är NU! och jag njuter av ljuset och ljudet av smältande blötsnö.
Jag kan bli besviken över snön, över våren som kom av sig och skylla mitt ”dåliga” humör på snön.
Jag kan skylla min rethosta på min allergi.
Jag kan skylla min allergi på arvet.
Jag kan alltid skylla på ngt och välja att vara ett offer för ngt.
Jag kan skylla på bakterier och virus.
Jag kan skylla på min uppväxt och barndomen.
Jag kan skylla på föräldrarna och skolan.
Jag kan skylla på arbetsgivaren och politiken.
Jag kan skylla på det ekonomiska systemet.
Jag kan skylla på människorna jag möter.
Jag kan skylla på ödet eller karma.
Jag kan skylla på slumpen.
Jag kan skylla på guds straff för ngt som jag gjort eller inte gjort.
Jag kan skylla på djävulen och onda krafter.
Jag kan välja att känna mig som ett offer för bakterier, omständigheterna, ödet, makterna, en gud som straffar mig för ngt jag gjort eller inte gjort, djävulen och andra onda makter eller vad som helst. Ta bara den här snön som kom just som våren börjat få fart. Visst kan jag välja det och kanske är jag ett offer för allt detta och lite till. Men får det mig att må bra att se det så?
Eller jag kan välja att se att jag hittills blivit frisk varje gång jag varit sjuk, mitt immunförsvar har fixat det. Och även om det varit kärvt med ekonomin ibland så har det ju alltid löst sig på ngt sätt. Jag kan välja att se att även om det är mkt som ska hinnas med så kan jag faktiskt ta mig 5 minuter med en kopp te i trädgården varje morgon, bara för mig och mina tankar i samklang med livet under stjärnorna. Jag kan välja att vara Tacksam för att saker alltid har löst sig och för det som jag faktiskt har inklusive min Underbara trygge son. Får det mig att må bra?
Men nu är NU! och det enda som finns. Hur vill jag må i detta Nu?
Jag kan välja att se mig som ett offer för allt möjligt, och kanske är jag det. Men då förlorar jag all makt att styra ngt alls i mitt liv. Eller jag kan välja att faktisk ha makten ett välja hur jag vill må oavsett vad som händer och hur det är.
För mig är valet lätt! Jag väljer att se på livet på de sätt som får mig att må bäst. Helt enkelt för att det är mkt trevligare.
Nu är NU! och jag njuter av ljuset och ljudet av smältande blötsnö.
♥
17 mars 2011
Harmoni
Du slår an en sträng i mig
Det är inget allvarligt
Men jag vill gärna veta
Om nästa tonDet är inget allvarligt
Men jag vill gärna veta
Skälver i Harmoni
Etiketter:
Andlighet,
Attraktion,
Förälskelse,
Kärlek,
Livet,
Möte,
Nyfikenhet
16 mars 2011
Mitt i min mitt
I mitt Centrum
Där härskar Friden, Lyckan och Kärleken
Där råder det absoluta
Det som bara Är
I mitt Centrum
Där råder det absoluta
Det som bara Är
I mitt Centrum
Råder stiltje
Mitt i stormen
I mitt Centrum
Upphör det rellativa
Manligt - Kvinnligt
Glädje - Sorg
Trygghet - Oro
...
I mitt Centrum
Finns Allt Samtidigt
Fullständig Balans råder
I mitt Centrum
Finns inget
Fullständig Balans råder
I mitt Centrum
Kan jag ta steget ut
I vilken riktning jag vill
Manligt - Kvinnligt
Glädje - Sorg
Trygghet - Oro
...
15 mars 2011
Ta hem
Ofta när vi möter andra människor, så börjar vi sätta etiketter och be-döma dem. Varför gör vi så? Kanske är det så att vi ofta gör det helt enkelt för att kontrollera situationen och känna oss trygga. Andra gånger kan det handla om att vi känner igen ngt drag från ett tidigare möte och nu tror vi att denna personen är likadan som den vi mötte då. Ibland handlar det nog om att vi omedvetet känner människans energier och försöker tolka dem.
I alla fallen handlar det om att försöka få kontroll över tillvaron, om att finna ngn form av Trygghet inför en ny situation. Vi kallar de vi möter för besserwisser, och hon är barnslig, den har kontrollbehov, och han är känslokall. Men likväl som vi känner av deras energier så kan vi vara säkra på att de känner av våra. Sådana etiketter och de energier de sänder ut kommer knappast att främja mötet. Så i själva verket så blir vårt kontrollbehov en försvårande faktor i mötet och gör det otryggare i stället för motsatsen.
Vi kan inte få kontroll över livet och över andra människor på det viset. Vi kan aldrig förutsäga vad som kommer att hända. Jag tänker på den blyge tonåringen som äntligen tar mod till sig och ringer den han är förälskad i. I tanken har han gått i genom samtalet replik för replik för att bli trygg nog att våga ringa, men redan på andra repliken rasar alltihopa, hon svarar "fel!"
Trygghet i det yttre kan vi aldrig finna, Livet är alltför oförutsägbart för det. den enda Trygghet som står att få är Tryggheten inom som föds ur Tillit till Livet. Allt blir alltid precis som det ska bli, det ser Livet till. Vill vi ha ett Tryggt möte måste vi i stället vila i den Tilliten och gå till mötet fyllda av Kärlek.
Vi kan inte få kontroll över livet och över andra människor på det viset. Vi kan aldrig förutsäga vad som kommer att hända. Jag tänker på den blyge tonåringen som äntligen tar mod till sig och ringer den han är förälskad i. I tanken har han gått i genom samtalet replik för replik för att bli trygg nog att våga ringa, men redan på andra repliken rasar alltihopa, hon svarar "fel!"
Trygghet i det yttre kan vi aldrig finna, Livet är alltför oförutsägbart för det. den enda Trygghet som står att få är Tryggheten inom som föds ur Tillit till Livet. Allt blir alltid precis som det ska bli, det ser Livet till. Vill vi ha ett Tryggt möte måste vi i stället vila i den Tilliten och gå till mötet fyllda av Kärlek.
Vad jag än tror mig möta i ngn annan så kan jag ta Ansvar för det jag upplever i mig. Måhända har den andre kontrollbehov eller är känslokall, men det är inget som jag vet ngt om eller har med att göra, men det som väcks i mig är mitt Ansvar!
14 mars 2011
Framtidens Skola
Bilden är lånad av DNG 360º
Föreställ dig en skola där varje vecka börjar med frågan "Vad vill du lära dig denna veckan?" och där eleven får besvara den förutsättningslöst. Tänk dig en skola där eleverna får lära sig att de är viktiga och värdefulla, de får lära sig självledarskap och ansvar, sociala färdigheter och konflikthantering. Självklart får de lära sig sitt Språk, Matematik och ett universellt Språk, men huvudämnena är Ekologi, Livskunskap, Historia och Kreativa ämnen. Tänk dig en skola där barnen får lära sig hur Livet fungerar i skog och mark, hur allt är beroende och påverkas av vartannat. En dag ibland berättar ngn äldre person som själv var med hur samhället fungerade på 1900-talet. Tre dagar i veckan är vikta åt barnens egna önskemål de övriga två är ämnade att se till att tillräckligt mkt kunskap inhämtas om de 7 huvudämnena, om det inte redan tillgodosetts genom barnens egna önskemål.
Skulle barnen lära sig det de behöver för livet? Ja jag tror att det på alla sätt skulle fungera mkt bättre än i dag. Dagens inrutade läroplaner tar kål på barnens naturliga nyfikenhet och längtan att lära. Dessutom, när barnen börjar i skolan vid ca 6-7 års ålder då är det ca 60 år tills de går i pension. Samhället förändras otroligt fort i vår tid, vad vet vi idag om vilka kunskaper som behövs i samhället de närmaste 60 åren? Jo det enda vi vet är att våra barn behöver lära sig att bli trygga individer som kan fungera med varandra och med Livet på den planet där de lever. de behöver kunna ta ansvar för sitt eget kunskapssökande i en föränderlig värld.
Skulle barnen lära sig det de behöver för livet? Ja jag tror att det på alla sätt skulle fungera mkt bättre än i dag. Dagens inrutade läroplaner tar kål på barnens naturliga nyfikenhet och längtan att lära. Dessutom, när barnen börjar i skolan vid ca 6-7 års ålder då är det ca 60 år tills de går i pension. Samhället förändras otroligt fort i vår tid, vad vet vi idag om vilka kunskaper som behövs i samhället de närmaste 60 åren? Jo det enda vi vet är att våra barn behöver lära sig att bli trygga individer som kan fungera med varandra och med Livet på den planet där de lever. de behöver kunna ta ansvar för sitt eget kunskapssökande i en föränderlig värld.
"Min skola" erbjuder detta. de olika ämnena och upplägget är valt för att skapa just dessa fungerande unga vuxna.
Att skriva, läsa och räkna är färdigheter som vi alltid kommer att behöva för att fungera i samhället inte minst om vi ska vara självständiga och självstyrande individer. Även ett universellt språk behövs för att vi ska kunna fungera som världsmedborgare. Dessa ämnen fås till största delen på köpet när barnen lär sig det de vill lära sig. De kommer att vilja lära sig läsa skriva och räkna, och de kommer utöka dessa färdigheterna i sökandet efter de andra kunskaperna de vill lära sig.Ekologi behövs för att eleverna ska lära sig att leva med Naturen och Livet i stället för emot.
Livskunskap hjälper barnen att fungera socialt, att lösa konflikter på fredligt sätt, att hitta en fungerande värdegrund, att kunna möta sina känslor och utvecklas som personer, att kunna ta ansvar för sig själv och varandra och för att få självförtroende.
Historia handlar om att dels skapa en trygg grund med kunskap om våra rötter, men även om att vi inte ska behöva göra om de misstag som mänskligheten begått i det förflutna.
Kreativitet är porten till framtiden, genom att frigöra barnens kreativitet, ger vi fantasin näring så att den kan användas för att hitta nya vägar där vi tidigare inte vandrat. Kreativiteten är också en viktig länk till individens högre jag.
Några av mina vänner har skapat nya skolor som innefattar allt eller delar av detta tänket. Ta gärna en titt på vad de har att erbjuda:
DNG 360º
True Heart Education
13 mars 2011
Var Ärlig och Sann
Tidigt fick jag lära mig att inte ljuga med orden, att vara Ärlig med orden. Jag minns inte riktigt varför jag skulle vara Ärlig, men det var troligtvis en kombination av att jag fick veta att föräldrarna och gud tyckte att jag var fel om jag inte var Ärlig och att jag skulle skämmas om jag inte var det. På ngt vis fick jag i alla fall veta att jag skulle uppleva mig som fel om jag ljög.
Lika tidigt fick jag lära mig att inte vara uppriktig med mina Känslor och den jag Var. Även här handlade det om att jag fick uppleva mig som fel om jag visade vissa Känslor och mitt Sanna Jag. Följden blev att samtidigt som jag inte visade vem jag Var så upplevde jag ändå att den jag Var och vad jag Kände som fel.
Jag tror att de flesta av oss har liknande lärdomar och upplevelser med oss från vår uppväxt.
De vi har blivit är de vi inte Är.
Lika tidigt fick jag lära mig att inte vara uppriktig med mina Känslor och den jag Var. Även här handlade det om att jag fick uppleva mig som fel om jag visade vissa Känslor och mitt Sanna Jag. Följden blev att samtidigt som jag inte visade vem jag Var så upplevde jag ändå att den jag Var och vad jag Kände som fel.
Jag tror att de flesta av oss har liknande lärdomar och upplevelser med oss från vår uppväxt.
De vi har blivit är de vi inte Är.
Men vi då? Var finns vi? Finns vi överhuvud taget? Uppenbarligen så finns vi eftersom vi just nu sitter här och läser detta. Men vet vi vem vi Är? Kan vi alls veta vem vi Är när vi aldrig visar oss? Och hur ska vi kunna vara Stolta över oss själva, hur ska vi kunna Älska oss själva när vi inte vet vem vi Är?
Det finns ett enkelt sätt att avhjälpa problemet. Ett enkelt beslut:
Att alltid, alltid vara Ärliga och Sanna och att aldrig, aldrig gömma oss!
Då kan vi Leva som de vi är ämnade att Vara, då kan vi vara i vår fulla Kraft!
12 mars 2011
Naket
Får jag lov min Vän?
Vill du dansa Naken med mig?
Nära
Hud mot hud
Känna varandra
Mage mot mage
Vill du dansa Naken med mig?
Nära
Hud mot hud
Känna varandra
Mage mot mage
Bröst mot bröst
Kön mot kön
Öga mot öga
Mötas
Se
Känna
Mötas
Se
Känna
Vara
På avstånd
På avstånd
Där allt syns
Varje valk
Varje valk
Varje rynka
Varje hårstrå
Varje muskel
Varje rundning
Varje ärr
Varje rädsla
Varje glädje
Oförställt
Utan skydd
Utan kläder
Utan masker
Utan att dölja
Mötas
Varje hårstrå
Varje muskel
Varje rundning
Varje ärr
Varje rädsla
Varje glädje
Oförställt
Utan skydd
Utan kläder
Utan masker
Utan att dölja
Mötas
Se
Känna
Vara
Det här är Jag
Det här är Du
Mötas
Det här är Jag
Det här är Du
Mötas
Se
Känna
Vara
Vara
Jag ser dig
Du ser mig
Jag ser mig
Jag ser mig
Du ser dig
Jag känner dig
Du känner mig
Jag känner mig
Jag känner mig
Du känner dig
Mötas
Mötas
Se
Känna
Vara
Naket
Synligt
Sant
Mötas
Naket
Synligt
Sant
Mötas
Se
Känna
VaraJag Är
Du Är
11 mars 2011
Den 3e generationen
I många kulturer i världen är det den 3e generationen som har hand om barnen. Det är egentligen en ganska bra idé.
När vi är i 20-30-årsåldern är vi väldigt produktiva. Vi har kapacitet att bygga ett liv med hem och karriär. Våra hormoner ser också till att vi bara längtar efter att "producera" barn.
Men vi vet inte så mkt om Livet. vi är själva i full färd med att försöka förstå vad livet går ut på och hur det fungerar. Hur ska vi då kunna lära våra barn vad livet handlar om?
Vi har alla gjort vårt bästa som föräldrar och vi har lyckats väldigt väl, men jag kan inte låta bli att undra hur det skulle vara att "uppfostra" ett nytt litet barn idag. På många sätt är jag en helt annan människa idag än för snart 17 år sedan, då grabben föddes. Jag är mkt tryggare i mig själv. Jag har skapat mig en bild av livet och världen som hjälper mig att fungera och må bra. Jag är tacksam och nöjd för min grabb och den han har blivit, och över min insats som förälder. Men jag misstänker att grabben hade varit ganska annorlunda om jag hade befunnit mig där jag befinner mig idag för 17 år sedan.
Jag tänker inte starta en "ny kull" för att ta reda på hur det hade varit, men jag hoppas att den dagen kommer då jag får möjlighet att spela en stor roll i ett eller flera barnbarns liv. Jag känner att jag har så mkt mer att ge idag än då grabben var liten.
En annan viktig sak som den 3e generationen kan ge sina barnbarn är att förmedla en självupplevd bild av en helt annan värld. Något som jag tror är viktigt av många skäl, dels för att vi behöver de rötterna för att lättare stå stadigt i världen, och dels för att både de "bra" och "dåliga" sakerna i den världen inte ska gå förlorade. De "bra" sakerna för att de ska kunna vara en inspirationskälla, och de "dåliga" sakerna för att vi inte ska behöva upprepa dom. Den dagen då vi glömmer bort Förintelsen och Nazityskland då är det som hände då helt bortkastat, då kan vi inte längre låta det minnet utgöra kontrast och inspiration till en "bättre" värld.
I min "Drömby" kommer den 3e generationen att spela en viktig roll både inom omsorgen och skolningen av barnen. Dessutom kommer de att ha en viktig uppgift med att regelbundet berätta för både vuxna och barn i de yngre generationerna om hur det var förr.
När vi är i 20-30-årsåldern är vi väldigt produktiva. Vi har kapacitet att bygga ett liv med hem och karriär. Våra hormoner ser också till att vi bara längtar efter att "producera" barn.
Men vi vet inte så mkt om Livet. vi är själva i full färd med att försöka förstå vad livet går ut på och hur det fungerar. Hur ska vi då kunna lära våra barn vad livet handlar om?
Vi har alla gjort vårt bästa som föräldrar och vi har lyckats väldigt väl, men jag kan inte låta bli att undra hur det skulle vara att "uppfostra" ett nytt litet barn idag. På många sätt är jag en helt annan människa idag än för snart 17 år sedan, då grabben föddes. Jag är mkt tryggare i mig själv. Jag har skapat mig en bild av livet och världen som hjälper mig att fungera och må bra. Jag är tacksam och nöjd för min grabb och den han har blivit, och över min insats som förälder. Men jag misstänker att grabben hade varit ganska annorlunda om jag hade befunnit mig där jag befinner mig idag för 17 år sedan.
Jag tänker inte starta en "ny kull" för att ta reda på hur det hade varit, men jag hoppas att den dagen kommer då jag får möjlighet att spela en stor roll i ett eller flera barnbarns liv. Jag känner att jag har så mkt mer att ge idag än då grabben var liten.
En annan viktig sak som den 3e generationen kan ge sina barnbarn är att förmedla en självupplevd bild av en helt annan värld. Något som jag tror är viktigt av många skäl, dels för att vi behöver de rötterna för att lättare stå stadigt i världen, och dels för att både de "bra" och "dåliga" sakerna i den världen inte ska gå förlorade. De "bra" sakerna för att de ska kunna vara en inspirationskälla, och de "dåliga" sakerna för att vi inte ska behöva upprepa dom. Den dagen då vi glömmer bort Förintelsen och Nazityskland då är det som hände då helt bortkastat, då kan vi inte längre låta det minnet utgöra kontrast och inspiration till en "bättre" värld.
I min "Drömby" kommer den 3e generationen att spela en viktig roll både inom omsorgen och skolningen av barnen. Dessutom kommer de att ha en viktig uppgift med att regelbundet berätta för både vuxna och barn i de yngre generationerna om hur det var förr.
Etiketter:
3e generationen,
Andlighet,
Barn,
Barnomsorg,
Drömby,
Livet,
Minnen,
Skolan,
Uppfostran
10 mars 2011
Tillbaka
Jag vill ge dig tillbaka
Till dig själv
Du är inte din Upplevelse
Du är den som Upplever
Du är den som Upplever
Det finns ingen annan än Du
Som skapar din Upplevelse
Din Upplevelse är Helt och hållet
Ditt Ansvar
Din Skapelse
Du Skapar Din Värld
Allt Du möter är Din Skapelse
Du Skapar själv Din Upplevelse av det
Allt Du möter är Dig själv
Det finns ingen annan än Du
Du är som en cell i en kropp
Du är inte
En muskelcell
En nervcell
En hudcell
Du är DNA i cellen
Samma Du i varje cell
Du är inte din kropp
Du är Livet i kroppen
Samma Liv i varje kropp
Du Är Allt som Finns
Som skapar din Upplevelse
Din Upplevelse är Helt och hållet
Ditt Ansvar
Din Skapelse
Du Skapar Din Värld
Allt Du möter är Din Skapelse
Du Skapar själv Din Upplevelse av det
Allt Du möter är Dig själv
Det finns ingen annan än Du
Du är som en cell i en kropp
Du är inte
En muskelcell
En nervcell
En hudcell
Du är DNA i cellen
Samma Du i varje cell
Du är inte din kropp
Du är Livet i kroppen
Samma Liv i varje kropp
Du Är Allt som Finns
9 mars 2011
Drömvärlden - Handel och produktion
All handel i min Drömvärld kommer att vara fullständigt transparent. Det är inte tillgång och efterfrågan som styr priset utan produktionskostnaderna. På varje faktura kommer Alla kostnader att specificeras och den sammanlagda kostnaden blir priset på produkten. Likadant är det i affärerna, på varje prislapp finns också en kod med vars hjälp vi kan gå in i en databas och se den redovisade produktionskostnaden, som är lika med priset. Handeln präglas av den nygamla insikten att vi Alla är Ett och att Livet är ett Sammarbetsprojekt och inte en tävlan. handlaren drivs inte längre av vinstintresse utan av omsorg om Livet och givande.
I dag härskar sedan länge Orwellskt "nyspråk" när det gäller nyttjande av naturresurser. Att t ex bryta malm eller utvinna olja kallas för "produktion" när det i själva verket är "konsumtion". i min framtida Värld kommer sådant att kallas för sitt rätta namn. all utvinning av fossila kolväten har stoppats helt för att förhindra att ändå mer växthusgaser släpps ut i atmosfären. De resurser som naturen klarar av att vi konsumerar är hårt beskattade. I själva verket utvinns väldigt lite mineraler ur jordskorpan eftersom det dels måste bevisas att det ej påverkar balansen negativt och dels är det oftast mkt billigare att återvinna de resurser som vi redan har brutit. Någon deponi av sopor finns inte längre, allt återvinns.
Det är inte längre möjligt att äga mark eller naturresurser, i stället får man mot en årlig kostnad ansvaret att förvalta en viss del av Moder Jord. Mkt av livsmedelsproduktionen sker småskaligt och i närområdet. Men även större enheter förekommer under förutsättning att de producerar i samklang med Livet. Köttproduktion finns endast som en biprodukt av hållandet av nyttodjur. Ingen kan som en gris bearbeta jorden och samtidigt är grisarna tillsammans med hönsen fantastiska på att förädla hushållsavfallet till mat och gödsel. Nötkreatur och får producerar mjölk kött och ull på samma gång som de håller kulturlandskapet öppet där det är önskvärt. Det kan tyckas att animalisk föda är ett dåligt sätt att hushålla med resurserna men faktum är att en naturnära livsmedelsproduktion kräver djurhållning för att fungera. Den främsta nyttan med djuren är nämligen att de producerar gödsel som gör åkrarna bördiga. Konstgödning både utarmar jorden och kräver i tillverkningen massor med energi som vi inte kommer att ha när vi slutar leva över våra tillgångar.
Etiketter:
Andlighet,
Drömby,
Ett,
Handel,
Konsumtion,
Livet,
Produktion
8 mars 2011
Riktiga pengar
Pengar i sig är inget ont, det är ett mkt bra hjälpmedel för att underlätta byteshandeln. Låt oss säga att jag odlar potatis. Potatis är min valuta. Jag vill gå till Carina och klippa håret. Hennes valuta är hårklippning. Men Carina har alla potatis som hon behöver, hon ber mig komma tillbaka om en månad för då behöver hon mer potatis. Men jag vill ha mitt hår klippt nu, så jag frågar Carina om det finns ngt annat hon behöver. Jo det finns det, hon skulle behöva lite mjölk. Oki Lars-Bertil har mjölkkor. Mjölk är hans valuta. Jag går till Lars-Bertil och byter lite av mina potatis mot mjölk som jag sedan byter mot en hårklippning hos Carina. Struligt inte sant! Jag kan behöva leta länge tills jag kan byta min valuta mot en valuta som Carina behöver.
Så låt oss i stället skapa pengar med ett reellt värde. Pengar som inte kan användas för att tjäna mer pengar. Pengar som inte är beroende av tillgång och efterfrågan.
Låt oss återvända till min drömby. Där inför vi en lokal valuta som bara går att använda i byn. Låt oss kalla den för Dagar (Dgr) och Timmar (Tim). På varje Dgr går det 8 Tim. Varje bybo har rätt att växla till sig maximalt 730 Dgr Till en kurs som fastställs av rådande medeltimlön. Det är också den maximala summan som man kan växla åter till ngn annan valuta.
Nu går jag till Carina och Klipper håret, låt oss säga att det tar en timme Av hennes tid, då kostar det också en Tim av mina pengar. Carina går sedan och köper mjölk av Lars-Bertil. Den mängden mjölk hon får för sin Tim motsvarar Lars-Bertils årsproduktion delat med 365 delat med 8. (I verkligheten blir det lite mer komplicerat än så, men detta exempel syftar till att illustrera principen.) Lars-Bertil går sedan med sin Tim och köper potatis av mig motsvarande min årsproduktion delat med 365 delat med 8.
Fördelarna med en sådan valuta är att det blir totalt meningslöst att lägga pengarna på hög. Du kan spara två årslöner (en siffra gripen ur luften för att ha ngt att räkna på) lägger du mer pengar på hög så blir de värdelösa eftersom du aldrig kan omsätta dom utanför byn. I teorin så kan du visserligen samla på dig mer pengar än så, men de pengar som tas ur systemet kommer om det blir för stor andel att få hela systemet att kolapsa eftersom det då inte finns några pengar kvar i systemet.
Varje produkt i byn får ett värde fastställt som motsvarar den tid som den tar att producera. Kanske håller Eleonor en kurs. Det tar henne totalt 40 timmar att förbereda och hålla kursen, hon har själv betalt 10 Tim för att utbilda sig för kursen. Med en avskrivningstid på låt oss säga 10 kurser, och med en lokalkostnad på 5 Tim så kommer Eleonor att behöva ha in 46 Tim. Det finns 10 kursdeltagare som betalar vardera 4,6 Tim till Eleonor.
Det är fullt möjligt att tänka sig flera sådana valutor som samexisterar Man fastställer då en fast växelkurs och en maximal mängd pengar för varje valuta. Man kan då tänka sig att jag växlar till mig SKr för att köpa bananer som handlaren i sin tur har köpt för en internationell valuta. Pengarna är inte längre det som styr utan enbart ett hjälpmedel för att upprätta välstånd.
Så låt oss i stället skapa pengar med ett reellt värde. Pengar som inte kan användas för att tjäna mer pengar. Pengar som inte är beroende av tillgång och efterfrågan.
Låt oss återvända till min drömby. Där inför vi en lokal valuta som bara går att använda i byn. Låt oss kalla den för Dagar (Dgr) och Timmar (Tim). På varje Dgr går det 8 Tim. Varje bybo har rätt att växla till sig maximalt 730 Dgr Till en kurs som fastställs av rådande medeltimlön. Det är också den maximala summan som man kan växla åter till ngn annan valuta.
Nu går jag till Carina och Klipper håret, låt oss säga att det tar en timme Av hennes tid, då kostar det också en Tim av mina pengar. Carina går sedan och köper mjölk av Lars-Bertil. Den mängden mjölk hon får för sin Tim motsvarar Lars-Bertils årsproduktion delat med 365 delat med 8. (I verkligheten blir det lite mer komplicerat än så, men detta exempel syftar till att illustrera principen.) Lars-Bertil går sedan med sin Tim och köper potatis av mig motsvarande min årsproduktion delat med 365 delat med 8.
Fördelarna med en sådan valuta är att det blir totalt meningslöst att lägga pengarna på hög. Du kan spara två årslöner (en siffra gripen ur luften för att ha ngt att räkna på) lägger du mer pengar på hög så blir de värdelösa eftersom du aldrig kan omsätta dom utanför byn. I teorin så kan du visserligen samla på dig mer pengar än så, men de pengar som tas ur systemet kommer om det blir för stor andel att få hela systemet att kolapsa eftersom det då inte finns några pengar kvar i systemet.
Varje produkt i byn får ett värde fastställt som motsvarar den tid som den tar att producera. Kanske håller Eleonor en kurs. Det tar henne totalt 40 timmar att förbereda och hålla kursen, hon har själv betalt 10 Tim för att utbilda sig för kursen. Med en avskrivningstid på låt oss säga 10 kurser, och med en lokalkostnad på 5 Tim så kommer Eleonor att behöva ha in 46 Tim. Det finns 10 kursdeltagare som betalar vardera 4,6 Tim till Eleonor.
Det är fullt möjligt att tänka sig flera sådana valutor som samexisterar Man fastställer då en fast växelkurs och en maximal mängd pengar för varje valuta. Man kan då tänka sig att jag växlar till mig SKr för att köpa bananer som handlaren i sin tur har köpt för en internationell valuta. Pengarna är inte längre det som styr utan enbart ett hjälpmedel för att upprätta välstånd.
Etiketter:
Andlighet,
Drömby,
Ekologisk Ekonomi,
Livet,
Pengar
7 mars 2011
Pengar finns inte på riktigt
Pengar finns inte på riktigt, de skapades för att underlätta byteshandeln och representerade ett visst reellt värde. Så länge det fanns ett reellt värde bakom pengarna fungerade de också ganska bra. Så var det någon som kom på idén med riskvilligt kapital och det var väl bra så långt, det innebar att man t ex kunde låna pengar till utsäde och betala tillbaka när skörden kom. Allt gott och väl.
Men så var det detta med tillgång och efterfrågan, några skapade högar av kapitalet, en del skapade större högar på de andras bekostnad. Fortfarande fanns det ett reellt värde i pengarna, och när någon lade pengarna på hög så blev det brist på pengar för de andra och pengarna hade blivit ett gissel.
Men så var det detta med tillgång och efterfrågan, några skapade högar av kapitalet, en del skapade större högar på de andras bekostnad. Fortfarande fanns det ett reellt värde i pengarna, och när någon lade pengarna på hög så blev det brist på pengar för de andra och pengarna hade blivit ett gissel.
När du gick till den som hade den stora högen för att låna pengar till utsädet begärde han (för det var nästan alltid en han) att få dubbelt så mkt tillbaka till hösten, och han ville ha betalt i pengar, det dög inte med potatis. Så vad göra? Du var tvungen att sälja lite av dina potatis till ngn med pengar för att kunna betala tillbaka din skuld. De flesta hade ju inga pengar eftersom de låg i den stora högen, och de som trots allt hade pengar var inte intresserade av att köpa dina potatis, de hade så mkt potatis som de behövde. Den enda du kunde sälja potatisen till var mannen med den stora högen, eftersom han också var den som sålde utsäde köpte han gärna dina potatis. Men det var han som bestämde priset, han klarade sig bra utan dina potatis men du var tvungen att skaffa pengar till din skuld. I bästa fall betalade han så pass mkt för dina potatis så att du kunde betala skulden men du fick inte potatis kvar så det räckte till nästa års utsäde. Så till våren måste du åter låna till utsädet. Marknadsekonomin var född och pengarna hade blivit ett sätt att flytta kapitalet från de som inget hade mer än sin arbetskraft till de som ägde kapital.
Men vad är då kapital? I grunden är det naturresurser. Det kan vara mark, arbetskraft eller mineraler. För att citera Cheif Seatle "Hur kan någon äga marken? Hur kan någon göra anspråk på en del av vår gemensamma Moder som sin?" Jorden finns för oss alla att bruka och leva av inte att förbruka, missbruka och äga. Gör vi så så finns det ingen brist, i varje fall fanns det inte det innan vi människor hade fördärvat livsbetingelserna på stora delar av vår planet, i jorden, vattnet och själva luften som vi andas.
Men om det inte fanns någon brist varför då lägga kapitalet i högar? Det hela började när vi blev jordbrukare och bofasta, plötsligt så kunde vi försörja större familjer genom att tämja marken. Utsugningen hade börjat, och fortfarande var allt gott och väl. Men när familjerna blev större behövdes också större skördar och mer mark. Det gick att ordna, man bröt ny mark i skogen. Förstörde hela ekosystem i balans och ersatte dom med monokulturer som utarmade marken. Det fanns inte längre ngn skog som kunde hålla kvar vattnet och jorden och skördarna blev sämre. Mer mark röjdes och utarmades. Ur överflödet hade det uppkommit brist, genom människans vållande.
Hur kunde då detta gå till? Jo människan hade glömt att hon var en del av Livet och att vi är ömsesidigt beroende av varje annan del av Livet. Vi hade skilt oss från allt annat levande inklusive själva Jorden som vi bebor. Det har t o m gått så långt att många människor idag är engagerade i utforskandet av rymden, man letar på allvar efter en annan plats där vi kan leva vidare när vi för gott har gjort denna planeten obeboelig för människor. Enorma resurser läggs på detta i stället för att använda de resurserna för att 1) Sluta utarma Jorden och 2) Återställa balansen. Människorna tycks ha glömt bort att vi är en del av den här planeten precis som allt annat här. det enda som kan rädda oss är att vi återfår den insikten. Att vi alla är Ett, alla är lika viktiga delar i det som vi kallar Livet. Först då kommer vi att börja värna om det Liv som vi delar med Allt annat på Jorden.
Nu kom jag långt från Pengarna som från början var ämnet. Men faktum är att pengar idag är själva manifestationen på människans åtskillnad från Livet. Pengar idag finns inte på riktigt, inte på ngt vis. De saknar reellt värde de har inte ens värdet av pappret som de är gjorda av, för den stora mängden pengar idag finns inte fysiskt, de existerar bara som digitala siffror på bankernas servrar runt om i världen.
Men trots pengarnas icke-existens så är det pengar som styr allt i världen idag. Vi har inte råd med bra barnomsorg, bra skolgång, bra sjukvård, bra åldringsvård eller invandring för det kostar för mkt pengar. Våra ickeexisterande pengar har alltså blivit det som minskar vårt välstånd, genom att vara den enda måttstocken på välstånd.
Men vad är då kapital? I grunden är det naturresurser. Det kan vara mark, arbetskraft eller mineraler. För att citera Cheif Seatle "Hur kan någon äga marken? Hur kan någon göra anspråk på en del av vår gemensamma Moder som sin?" Jorden finns för oss alla att bruka och leva av inte att förbruka, missbruka och äga. Gör vi så så finns det ingen brist, i varje fall fanns det inte det innan vi människor hade fördärvat livsbetingelserna på stora delar av vår planet, i jorden, vattnet och själva luften som vi andas.
Men om det inte fanns någon brist varför då lägga kapitalet i högar? Det hela började när vi blev jordbrukare och bofasta, plötsligt så kunde vi försörja större familjer genom att tämja marken. Utsugningen hade börjat, och fortfarande var allt gott och väl. Men när familjerna blev större behövdes också större skördar och mer mark. Det gick att ordna, man bröt ny mark i skogen. Förstörde hela ekosystem i balans och ersatte dom med monokulturer som utarmade marken. Det fanns inte längre ngn skog som kunde hålla kvar vattnet och jorden och skördarna blev sämre. Mer mark röjdes och utarmades. Ur överflödet hade det uppkommit brist, genom människans vållande.
Hur kunde då detta gå till? Jo människan hade glömt att hon var en del av Livet och att vi är ömsesidigt beroende av varje annan del av Livet. Vi hade skilt oss från allt annat levande inklusive själva Jorden som vi bebor. Det har t o m gått så långt att många människor idag är engagerade i utforskandet av rymden, man letar på allvar efter en annan plats där vi kan leva vidare när vi för gott har gjort denna planeten obeboelig för människor. Enorma resurser läggs på detta i stället för att använda de resurserna för att 1) Sluta utarma Jorden och 2) Återställa balansen. Människorna tycks ha glömt bort att vi är en del av den här planeten precis som allt annat här. det enda som kan rädda oss är att vi återfår den insikten. Att vi alla är Ett, alla är lika viktiga delar i det som vi kallar Livet. Först då kommer vi att börja värna om det Liv som vi delar med Allt annat på Jorden.
Nu kom jag långt från Pengarna som från början var ämnet. Men faktum är att pengar idag är själva manifestationen på människans åtskillnad från Livet. Pengar idag finns inte på riktigt, inte på ngt vis. De saknar reellt värde de har inte ens värdet av pappret som de är gjorda av, för den stora mängden pengar idag finns inte fysiskt, de existerar bara som digitala siffror på bankernas servrar runt om i världen.
Men trots pengarnas icke-existens så är det pengar som styr allt i världen idag. Vi har inte råd med bra barnomsorg, bra skolgång, bra sjukvård, bra åldringsvård eller invandring för det kostar för mkt pengar. Våra ickeexisterande pengar har alltså blivit det som minskar vårt välstånd, genom att vara den enda måttstocken på välstånd.
Etiketter:
Andlighet,
Brist,
Cheif Seatle,
Drömby,
Kapital,
Kapitalism,
Livet,
Marknadsekonomi,
Pengar,
Välstånd,
Åtskillnad,
Överflöd
4 mars 2011
Sitta i knät
Igår blev jag plötsligt väldigt ledsen utan att veta varför. För mig är det stort. I många år saknade jag kontakt med mina Känslor. Idag känner jag dom och jag är Tacksam för det, men det är inte alltid så lätt att veta vad de handlar om, kontakten är fortfarande inte helt självklar.
Mina känslor är försiktiga, vet inte riktigt om de får finnas. Försynt tittar de fram, beredda att gömma sig direkt om de blir avvisade.
Idag låter jag dom finnas. Jag behandlar dom som små rädda barn. Låter dom sitta i knät. Är i dom utan att pusha dom och utan att avvisa dom. De får bara sitta i knät tills de känner sig trygga och börjar berätta vad de har på hjärtat. Att låta dom sitta i knät innebär att jag bekräftar dom. Talar om för min omgivning att de finns. Bara så.
Mina känslor är försiktiga, vet inte riktigt om de får finnas. Försynt tittar de fram, beredda att gömma sig direkt om de blir avvisade.
Idag låter jag dom finnas. Jag behandlar dom som små rädda barn. Låter dom sitta i knät. Är i dom utan att pusha dom och utan att avvisa dom. De får bara sitta i knät tills de känner sig trygga och börjar berätta vad de har på hjärtat. Att låta dom sitta i knät innebär att jag bekräftar dom. Talar om för min omgivning att de finns. Bara så.
Etiketter:
Andlighet,
Bekräftelse,
Känslor,
Ledsen,
Livet,
Närvaro,
Tillåtanade,
Tröst
3 mars 2011
Vill jag vara kvar i dramat?
Vem vill jag ska bestämma i mitt liv?
Är det bilisten som ligger fem meter bakom medan jag gör en omkörning i mitt tempo, för att sedan ge mig fingret när han kör förbi?
Är det kunden som gör vårt jobb besvärligt bara för att han kan?Är det bilisten som ligger fem meter bakom medan jag gör en omkörning i mitt tempo, för att sedan ge mig fingret när han kör förbi?
Är det före detta flickvännen som talar om för mig hur illa hon tycker om mig så ofta hon kan?
Är det den blivande chefen som ändrar ett redan ingånget avtal?
Eller är det jag själv?
Vill jag välja att gå in i ett drama som gör mig arg eller ledsen och rädd? Eller vill jag kliva ner från scenen och sätta mig i publiken och nyfiket betrakta skådespelet! Vilka är de andra rollfigurerna? Vilken roll vill jag spela?
2 mars 2011
Vad du väger och hur du ser ut har inget med vad du äter att göra
En text från Svarta Tavlan, våren 2009
Bestäm hur mycket du vill väga och hur du vill se ut, låt kroppen fixa resten.
Börja dagen med att fokusera på hur du vill se ut, och hur du vill må. Föreställ dig hur du kommer att känna dig, vilka tankar tänker du om dig själv när du ser dig själv i spegeln med din idealkropp? Vad känner du när du ser ditt vackra jag i spegeln? Tala om för kroppen vad du vill väga. Föreställ dig att du står på vågen, hur känner du dig när du ser din idealvikt på vågen? vilka tankar tänker du? När helst du tänker negativa tankar om din vikt och ditt utseende så kan du gå tillbaka till känslan och tankarna du hade när du såg dig själv som vacker.
Ställ dig framför spegeln. Vilka delar av din kropp tycker du om? Kanske har du ett vackert ansikte, med ögon som lyser. Visst har du vackert hår. Dina händer och fötter är vackra. Vad du än tycker om i ditt utseende så fokuserar du på det. Säg till dig själv ”Jag är vacker” andas in orden och låt dem fylla hela din kropp, ut i fingerspetsarna, ner i tårna. Lägg märke till hur du känner dig när du uttalar de orden. Andas in de orden ofta under dagen, särskilt om du kommer på dig själv med att tänka negativa tankar om dig själv.
Välsigna varje måltid. Döm inte dig själv för det du äter. Allt du stoppar i dig är i grunden energi, genom att välsigna maten gör du det lättare för kroppen att ta hand om den energin på ett bra sätt. Försök att känna efter vad du verkligen vill ha för mat, även om det skulle vara en chokladkaka eller ett wienerbröd så välsignar du den, du föreställer dig att den är fylld av gudomligt ljus, se för dig hur ljuset strålar från maten. Njut sedan av varje tugga av måltiden, var närvarande, tugga noga och känn smakerna och dofterna av det du äter, så gott det är! Kanske är det lättare för dig att vara närvarande i din måltid om du äter med slutna ögon.
Det är inte mat vi behöver, det är energi. Vi har alla mött människor som äter massor med mat och ändå är trådsmala, andra bantar ständigt och är ändå överviktiga. Alla är vi människor med samma matsmältningssystem och ändå blir resultatet av det vi stoppar i oss så olika. Det handlar alltså inte om den mat vi stoppar i oss utan vad vi gör med den.
När du bantar så fokuserar du på din upplevda övervikt, du fokuserar på din tjocka mage eller på att du är fet. Det du fokuserar på är också det som du kommer att skapa. Kroppen är ditt lydiga redskap och när du ger din upplevda övervikt energi, så kan kroppen inte göra något annat än att försöka skapa det du sänder ut, därför kommer du också att ha en oemotståndlig längtan efter onyttig mat som gör det lättare för kroppen att skapa din övervikt. Det är också därför det nästan aldrig fungerar att banta, även om vi skulle lyckas en kortare tid så är vi ofta snabbt tillbaka vid samma vikt igen då bantningen avslutats.
Din enda uppgift i livet är att må bra, när du är missnöjd med ditt utseende och din vikt då mår du inte bra. Du börjar döma dig själv för att du äter för mycket eller för onyttigt, när du dömer dig själv så mår du inte bra. När du inte mår bra så tycker du illa om dig själv, det blir en ond cirkel. Nu är det dags att du bestämmer hur du vill må, starta en positiv spiral! Må bra!
Ha en fantastisk dag med massor av kärlek, glädje och god mat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)