Jag insåg att jag måste ha en personligare relation till min Gudom om jag skulle klara detta. Jag insåg att jag inte klarade detta på egen hand utan måste lämna över till Gudomen. Just detta att "ge upp" inser jag idag var vägen Hem. Först när vi ger upp kan vi lämna över till Gudomen, till vår Gudomliga del.
Dagen då min sambo skulle vittna om sin frälsning inför församlingen kom, och jag ville så gärna vara med dels för att höra hennes vittnesmål, och dels för att stötta henne. Jag bad till Livet att hjälpa mig att klara att gå dit, samtidigt bad jag också att få tjäna Kärleken, vilket för mig båda är synonymt med Gudomen. När det så var dags att gå var jag mer nervös än hon som skulle tala inför församlingen, men jag gick med och lovade mig själv att gå därifrån så fort hon vittnat.
Väl där kände jag mig oväntat trygg och lugn, jag hade mkt väl klarat av att stanna kvar även efter hennes vittnesmål, men lovat är lovat, så efter vittnesmålet smet jag ut. Efter mig följde en medlem i församlingen, Mattias, och började prata med mig.
Han berättade att de på förmiddagen i kyrkan talat om hur Jesus drev ut en mängd demoner ur en man och lät dem fara in i en svinhjord. Och hur han känt att han skulle berätta det för ngn under kvällens möte. På vägen dit hade han ytterligare stärkts i detta då han hört om ett flertal viltolyckor och sett mkt hjordar av djur längs vägen. Vi pratade en del om tro och mitt problem med kyrkan och annat. Han bad att få läsa bibeltexten för mig och det löd som följer:
"…När Jesus steg ur båten, kom en man mot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojorna, och ingen kunde längre få bukt med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek, gick på glödande kol och sargade sig med stenar. När han nu på håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom och ropade högt: ’Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!’ Jesus hade nämligen just sagt åt honom: ’Far ut ur mannen, du orena ande!’ Nu frågade han: ’Vad heter du?’ Mannen svarade: ’Legion heter jag, för vi är många’ Och han bad honom enträget att inte driva dom från trakten.
Nu gick där en stor svinhjord och betade på bergssluttningen. Andarna bad honom: ’Skicka bort oss till svinen, så kan vi fara in i dem!’ Det lät han de göra och de orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön… där de drunknade…. När Jesus steg i båten för att fara därifrån, bad mannen som varit besatt att få följa med honom. Men han lät honom inte göra det utan sade: ’Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig…' " [Mark 5:2-19, Matt 8:28-34, Luk 8:26-39]
Varför citerar jag då bibeln? Jo för mig var detta massor av synkronicitet, ett tydligt budskap från Livet/Kärleken/Gud! Jag hade bett att få hjälp och väl där var jag trygg och lugn "Demonerna (mina rädslor) var utdrivna", Ändå gick jag ut trots att jag inte måste, vilket föranledde Mattias att komma och prata mig. Det hade troligen inte hänt om jag stannat kvar, då hade han inte vetat åt vem han skulle ge sitt "Budskap från Livet"
Han läste texten och läste in raden "gick på glödande kol" vilken jag inte någonstans kunnat hitta i texten senare. Antingen hade han en annan översättning där det faktiskt står så, eller läste han fel, medvetet eller omedvetet för att appellera till mig att ge hans kyrka en chans. Vilket det än var så sa det mig tydligt att det var mig texten talade om. När mannen i texten (Jag) slutligen bad att få följa med Jesus, och blev tillsagd att i stället förkunna för de sina, sa det mig att jag skulle "tjäna Kärleken" som jag bett om, men inte inom kyrkan. För mig var det ett tydligt budskap!
Kort därefter upplevde jag att mitt djupaste sår blev läkt, jag var inte längre "fel" på ngn nivå av mig själv, jag hade hittat Hem. Jag visste att det hänt men inte fullt ut vad det innebar. Och någon vecka senare befann jag mig plötsligt drabbad av en förkylning, för mig själv, sedan min sambo flyttat. Jag fick tid att låta min känsla av att ha "hittat Hem", av att inte vara "fel", "sätta sig" i mig. Det jag tidigare hade vetat intellektuellt, blev en vetskap i Hjärtat. Jag var inte längre "fel"!
Under min förkylning började jag läsa om böcker som tidigare varit de som fått mig att bli vän med min tro, på ett intellektuellt, vuxet plan. Inspirerad av läsningen och av tidiga morgnar ute i gryningen, började jag skriva mina morgonbetraktelser på Facebook, och fann att även om jag också tidigare hade varit ett bra redskap för Kärleken att uttrycka sig igenom, så var jag nu ett ändå bättre redskap, renare och klarare, utan min rädsla för att vara "fel". Jag insåg att jag börjat "förkunna för de mina" och tjäna Kärleken som jag bett om.
Med den insikten inspirerades jag att inleda mitt bloggande, intentionen var att skriva en text om dagen och regelbundet föra ut Kärleksbudskapet till en växande skara. Efter ett par veckor upplevde jag att jag tagit på mig vad som var nästan ännu ett heltidsjobb. För att kunna vara den öppna kanalen jag vill och behöver vara så krävde det nästan all min lediga tid.
Jag beslöt mig för att ge bloggen 2 månader, och sedan ta ställning till om och hur jag skulle gå vidare. I fortsättningen kommer jag kanske inte skriva ngn text alla dagar och inte nödvändigtvis alla texter själv, men jag kommer att fortsätta att blogga mina kärleksbudskap när de kommer till mig. Det kommer uppslag och tankar till nya texter hela tiden, men i fortsättningen kommer nedtecknandet av dom, inte att ha samma prioritet.
Det finns också några vänner som har ett tänk och uttryckssätt som stämmer väl överens med mitt och vars texter jag tänker låna (naturligtvis under deras namn) till min blogg. Andras texter är så klart också välkomna, om jag finner att de stämmer med det budskap jag inspirerats att föra ut.
Nämligen: Vi är alla ett, vi är all delar av Gud, som är allt som finns, Gud finns inom oss alla, och vi kan alla vara en kanal för Guds Kärleksbudskap, Det finns inget rätt eller fel, inget dömande, ingen brist, Allt är precis som det ska vara. Detta förmedlas från ett ganska vardagligt jordnära perspektiv, som kan appellera till alla läsare. Bloggen har ingen ambition att kämpa mot ngn trosriktning tvärtom vill den vidga de befintliga stora religionernas perspektiv på Livet och Gud. Alla heliga skrifter, så väl som en mängd andra böcker har viktiga Kärleksbudskap att förmedla, och Kärleksbudskapet bejakas genom vilken källa det än kommer. Dock är alla texter inklusive denna blogg förmedlade, och tolkade, genom vanliga människor, som ibland står i bättre och ibland i sämre förbindelse med sin Gudomliga källa, därför måste vi själva tolka och prova alla ord som vi läser, och själva se vilket som är förenligt med vår sanning. Ingen annan än vi själva kan tala om för oss vår sanning!
