Tidigarepublicerat den 24/10-10 på Sigges radioteater
Orden kom till mig för 17 år sedan under en utbildning i Kalifornien.
Vad då ta inte hand om varandra?
Vi är ansvariga för Livet och vår Värld! Men vi är inte ansvariga för varandras Liv.
Naturligtvis ska vi finnas för varandra ge var andra stöd, verktyg och inspiration. Men vi kan inte bära eller stänga in varandra. Det är respektlöst att försöka ta över ngn annans ansvar, vare sig det handlar om att skydda dom från vissa känslor, och undvika sådant som skulle göra den andre t ex. arg eller ledsen, att göra en arbetsuppgift för att ngn annan inte kan uppgiften, eller att stanna kvar i en relation för att inte såra.
Vad har vi för rätt att ta ifrån ngn annan deras känslor, att hindra dem att växa och utvecklas, eller att hålla dom kvar i en relation som inte är bra?
Och hur respektfullt är det mot oss själva, att inte följa vår sanning för att ta hand om ngn annan? Vi kan inte bestämma över ngn annans liv, och ingen annan kan heller leva vårt liv. Det är vårt ansvar att leva vårt liv, att vara sanna mot oss själva i varje läge, för vem är vi annars! Ingen tackar oss för att vi förminskar oss själva. Och det är den andres ansvar att leva sitt liv, det har vi ingen rätt att ta ifrån dom.
Släpp varandra och er själva fria! Fria att känna alla känslor, fria att utvecklas av svårigheter, fria att vara den ni är, fria att Älska och Leva fullt ut.
Men om ngn har det svårt och behöver hjälp? Vi kan se den, precis där den är. Det finns nog ingen större gåva vi kan ge varandra än att låta varandra bli sedda. Det skulle i så fall vara att se storheten i varandra, att se det den andre kan vara, tala om det, och inspirera till att bli det. Att stödja , ge verktyg och inspiration till den andre att hjälpa sig själv, att bli just så stor som den kan vara. Men bär dom inte, låt dom själva göra jobbet, på sitt sätt och inte på vårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar