Tidigare publicerat den 6/10-10 på Sigges radioteater
Kan en missbrukare ngnsin bli frisk? Enligt vad 12-stegsrörelsen, som har det bästa resultatet med missbrukare, så kan man inte det. (så har jag förstått det, ngn mera insatt får gärna rätta mig om jag har fel) Man kan bli t ex nykter alkoholist, men man förblir alkoholist, man är en tillfrisknande, men inte frisk.
Utifrån betraktat så upplever jag det som vi alla i de allra flesta fall bara ersätter ett beroende med ett annat. De som blir fria genom 12-stegsprogrammet , blir beroende av sina möten. De som blir fria då de blir frälsta blir beroende av en religion.
För övrigt finns det väl inte många som inte är beroende av ngt. Det enda som skiljer oss från "missbrukaren" är ofta att vårt missbruk är mera socialt accepterat. Jag tror att de allra flesta är beroende av att bli sedda och få bekräftelse, vi kan vara matmissbrukare, vara beroende av en partner, att prestera, eller att vara duktiga osv.
Därmed inte på ngt vis sagt att jag inte tycker att det är ngt bra som händer när en missbrukare blir fri från sitt missbruk, vilken väg det än sker på. Men ngnstans så tror jag att man ofta missar målet, jag tror att man faktiskt kan bli frisk utan att ersätta beroendet med ngt annat beroende.
För några månader så skrev jag mina inlägg och kommentarer på Facebook för att bli sedd och bekräftad... jag var besviken om ingen kommenterat eller gillat. Likadant är det med mkt annat som jag gjort genom livet, jag har kanske gjort det bra, men mitt innersta syfte har hela tiden varit att bli sedd. Och inget fel med det huvudsaken är ju på ett vis att det blir bra det jag gör. Troligen är det t o m så att detta beroende av bekräftelse har tränat mig att uttrycka saker på ett sätt som många kan ta till sig och förstå, så även missbruket och beroendet har en gåva till oss.
Jag var inte särskilt medveten om mina motiv. Ngn gång hade jag väl skymtat dom lite här och där i mitt arbete med mig själv, men jag skyndade mig att glömma vad jag sett.
Men idag vet jag att det var så, för idag känns det skillnad, i dag är det inte viktigt att ngn kommenterar eller gillar mina inlägg. Jag älskar när ngn gör det men det är inte det viktigaste, det viktigaste i dag är att få förmedla ngt av allt det som vill uttryckas genom mig, Min nyfikenhet idag rör inte hur många kommentarer jag fått, utan jag är mera intresserad av att se hur det landar, vad händer i mottagaren när mina ord landar? Och finns det några spännande nya infallsvinklar?
Vad är det som har hänt då? Jo jag har hittat hem till mig själv. Hittat mitt Själv! I dag vet jag att jag är värdefull, bra och helt rätt oberoende av vad jag gör eller säger. Och vad jag har mött är varken Jesus eller ngn lära som jag kan använda som livlina och förlita mig på, nej det jag mötte var min gudomliga del, den delen av mig som är i förbindelse med allt, och som vet om det. Den delen som är jag och ändå en del av allt, av livet. Den delen som är livet självt i mig.. Nu vet jag att den finns där och att jag kan tala till den när jag vill. Nu är jag trygg i mig själv och behöver inte ngn bekräftelse utifrån.
Jo jag tror nog att vi kan bli friska från våra missbruk, men då måste målet vara att skapa oberoende människor, och inte att byta ett beroende mot ngt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar