Vad är egot?

Tidigare publicerat den 25/10-10 på Sigges radioteater

Jag tror inte på egots död, liksom vi fått allt annat för ett syfte, så har också egot en funktion. Egot är för mig individuationen, utan egot kan inget upplevas, då är allt bara ett. Upplevelse kräver kontraster, och åtskillnad, mellan ljust och mörkt, varmt och kallt, glädje och sorg, du och jag.....

Om allt är Ett och Allt som finns, då finns ingen åtskillnad, ingen brist, inget misslyckande och..... ingen upplevelse.

Därför är också allt som finns det som inte finns. Om solen vore allt som fanns, hur skulle den då kunna uppleva ljuset! Ljus kräver mörker för att synas, för att kunna upplevas. Men mörker existerar inte egentligen, det är bara upplevelsen av brist på ljus, liksom kyla är upplevelsen av brist på värme. Inte heller existerar vi egentligen som individ, vi är bara upplevelsen av åtskillnad från Enheten. Är det detta egot är, upplevelsen av brist och åtskillnad som möjliggör alla upplevelser, även upplevelserna av Överflöd och Enhet.

Kanske är egot upplevelsen av det lilla självet, som möjliggör upplevelsen av det stora självet, det lilla självmedvetandet som möjliggör det stora självmedvetandet. Är det detta som är vår plats i skapelsen, sjävmedvetandet, som är medvetet om allt annat. Gräset finns för att föda djuren, insekterna för att föda fåglarna och andra djur. Allt är ett kretslopp, Liv föder nytt Liv, inget går någonsin förlorat. Vi föder ingen, mer än mkt marginellt, skapelsen skulle klara sig väldigt bra utan oss, kanske bättre, men skulle då skapelsen veta att den finns? Är detta vår plats i skapelsen. Är vår uppgift att vara medvetandet om skapelsen, och detta just genom egot. När vi blir självmedvetna så blir skapelsen självmedveten.

Så om egot "dör" då förfelar vi vår uppgift, då har vi ingen funktion längre. Egot är nödvändigt, men finns egentligen inte. Om vi bara är egot då förfelar vi vår uppgift likaså, då blir skapelsen bara medveten om det som inte är, och inte det som verkligen är.

Självmedvetande möjliggör självdistans. Jag tror att vår uppgift är att "leva i världen men inte av den", Ju mer vi kan ställa oss själva vid sidan av oss själva, betrakta oss själva i närvaro i nuet. Se på egot som en Älskad excentrisk gammal släkting, "Se så han gör nu, han är för tokig!" Se att det är den vi är men inte är, och samtidigt se den vi verkligen är som Ett med Allt....