Läs Karolina Östermans Vackra text!
Jag reser mig upp på stadiga ben och känner för första gången min egen styrka
Föll, det gjorde jag, men inte för alltid….
Jag lyfter upp mitt sänkta huvud och blickar för första gången upp mot min egen himmel
Blundade och led, det gjorde jag, men inte för alltid…
Jag plåstrar om mina öppna sår och låter dom för första gången få läka helt
Smärtade, det gjorde det, men inte för alltid….
Jag torkar tårarna och ser klart för första gången
Grät, det gjorde jag, men inte för alltid…..
Fälld av livet igen, men inte förgäves, för jag öppnade hjärtats port och alla dörrarna till mitt inre på riktigt, det gjorde jag verkligen nu – och denna gången gjorde jag det för alltid! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar