Är man stark måste man vara snäll

Större delen av livet har jag varit pacifist och ansett att det inte blir något krig utan vapen. Jag gick t o m i fängelse för att jag inte ville göra värnplikten.

Men idag börjar jag ge upp hoppet om mänskligheten,

Det är nog inte riktigt så enkelt att det är vapnen som skapar krig, kanske är det  t o m så att vapnen behövs för att förhindra krig?

Idag tror jag att krig skapas när någon vill ha något som någon annan har. Det kan vara materiellt eller det kan helt enkelt handla om makt. Det behövs inga vapen för att detta ska leda till konflikt eller krig, det enda som krävs är ojämlikhet, girighet eller makthunger.

När jag var barn, var ilskan bara en dålig känsla, men i 30årsåldern insåg jag (tack vare en klok och intuitiv terapeut) att ilskan kunde vara bra. Så småningom har jag förstått mer om ilskan, dess syfte och funktion.

Ilskan har vi för att skydda vår integritet. När någon vill kliva över våra gränser, så är det ilskans jobb att sätta stopp för det. Jag tror t o m att ilskan ska kunna döda om det behövs för att skydda oss själva eller någon närstående. 

Jag är dessutom övertygad om att om vi har en sund relation till vår ilska så behöver den aldrig vara något annat än bestämd, den behöver aldrig bli våldsam, eftersom omgivningén "känner av" att vi kan sätta gränser. Den sunda ilskan är bara ett steg starkare än angriparen.

Idag tror jag inte längre riktigt på ett "paradiset på jorden", där alla är snälla och glada. Det kommer alltid att finnas människor som lider brist på något, och det kommer alltid att finnas de som vill ha något som någon annan har och kliver över andras gränser. Då behövs det en "Bamse", en "snäll", stark makthavare som tar hand om och skyddar de svaga från de som trampar på dem på olika sätt.

Idag så känns det som det är ont om "Bamsar". Våra politiska makthavare har i stort sett abdikerat och lämnat över makten till de ekonomiska makthavarna, och dessa i sin tur är väldigt giriga och vill bara ha mer och mer. Det finns ingen Bamse som skyddar alla "Lille skuttar".

Vi ser detta överallt, både lokalt och globalt. Massor av "Lille skuttar" försöker i desperation få tillgång till det de behöver, de drunknar i Medelhavet, de dödas i kemvapenattacker och dödar oskyldiga människor i hemska terrordåd. Andra, i våra egna storstäder, skapar sitt eget samhälle, de ger sig in i brottets bana för att få tillgång till det som samhället förnekar dem.

Samtidigt som samhället håller på att göra "en posten" 
(dvs avveckla sig själv) på alla fronter. Skolan förmår inte lyfta de svaga barnen, vården blir allt mer svårtillgänglig, polisen har sällan tid att hindra och utreda brott med mindre än att någon är död, järnvägen står ofta stilla. Flyktingarna drunknar i medelhavet medan EU ser på på andra sidan sina stängda gränser. Vare sig EU eller FN förmår stoppa krigen i Syrien och på andra platser.

Vår planet håller på att kollapsa medan vi konsumerar mer och mer, billigare och billigare på bekostnad av barnen och miljön på andra sidan klotet där vi inte kan se dem.

Världen skriker efter "Bamsar" som kan sätta gränser för alla "Vargar" och "Krösusar" och ta hand om alla "Lille skuttar". Våra makthavare måste återta makten och börja sätta gränser, samtidigt som de börjar ta hand om de svaga.

Det blir nog inget "Paradis på jorden" men Världen kan bli mycket vackrare om de starka tar hand om de svaga i stället för att trampa på dem och utnyttja dem.

Skapa jobb?

Politiker ifrån alla partier pratar mycket om att skapa jobb. Hur tänker man då?

Är man inte helt ute och reser då? Man gör det som behöver göras PUNKT! Vem vill väl göra något som inte behöver göras??? För det måste väl vara det det handlar om när man pratar om att skapa jobb?

Människor har i alla tider jobbat. Jag kallar det "Näringssök" för det är vad det oftast handlar om, att försörja sig själv och sina närmaste på ett eller annat vis. Men vi människor är också av naturen "lata", därför har vi också alltid på olika sätt försökt göra vårt näringssök enklare. Jag brukar säga att "lathet är en dygd", för det är tack vare latheten som vi idag har hjulet, förbränningsmotorer, smartphones, osv. Saker som, rätt använda, gör livet enklare och näringssöket effektivare.

Men inte var det så att människorna, den dagen de uppfunnit hjulet och plötsligt kunde bära sina bördor dubbelt så långt på halva tiden, "skapade nya jobb". De plockade inte upp en stor sten bara för att ha något att bära nu när deras bördor kunde åka på en vagn. Inte heller gick de stora omvägar bara för att få tiden att gå, nu när de kom fram så mycket fortare. Självklart inte!

I stället blev deras tillvaro tryggare, för nu hade man mer tid till näringssök, och man kunde samla mera på lager eftersom man inte längre behövde bära allt. Man kunde färdas längre, till tryggare boplatser.....

Så kom den dagen då manniskans lathet gjort att lagerna var fulla, att samla mer var lönlöst för maten skulle ändå bara förfaras med tiden. Vad gjorde man då? Skapade jobb? Nej knappast.

Nu hade man mera tid över för alla former av kultur, man kunde sitta ner vid lägerelden, umgås, berätta, skapa musik.... Men viktigast av allt. Man hade tid och ork att reflektera över tillvaron, grunna på det som fanns runt oss i vardagen. Man ökade helt enkelt sin kunskap. Och någon kom på att om man strödde ut fröna man samlat intill någon av boplatserna, och om man i stället för att äta alla grisar som man kunde fånga, behöll några invid boplatsen,  så skulle man kunna samla all maten på samma ställe och inte behöva flytta runt. Och om man inte flyttade runt så kunde man bygga bostäder som skyddade bättre, både mot vädrets makter och vilda djur.

Med andra ord, det fanns tid att drömma om en bättre tillvaro, och möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det blev visserligen lite jobb att bruka jorden, ta hand om djuren och bygga husen. Det blev mera jobb, men man skapade inte jobb, utan man gjorde bara det man behövde för att förverkliga sina drömmar om en bättre tillvaro.

Sen rullade det på.... tills vi kom dit vi är idag.

Men jag tror ändå att nyckeln finns där: I att göra det man behöver för att förverkliga sina drömmar.

Detta är vad politik i grunden handlar om: Att göra det man behöver för att förverkliga drömmar om en bättre värld.

Och det tror jag inte är att skapa jobb.... nej jobben finns, det är många arbeten som behöver utföras för att vi ska få en bättre värld. T ex behöver vi mera personal inom vården, skolan och till att ta emot de asylsökande som kommit hit på bästa sätt, Vi behöver underhålla järnvägarna och annan infrastruktur. Det behövs folk som kan bygga flera bostäder....

Alla jobben utom de sisnämda är sådant som Samhället bör sköta (tycker jag), direkt eller indirekt. Det är bara att anställa mer personal och handla upp fler tjänster. Finansieringen är redan fixad enligt den modell som jag skrev om här.

Samhället kan beställa järnvägsunderhåll och flera bostäder. saknas det personal så får man inrätta utbildningsplatser och lärlingstjänster, där samhället står för en del av finansieringen.

Skulle fortfarande jobben inte räcka till åt alla, så får vi dela på dem. Vi får helt enkelt korta ner arbetstiden... så att fler får tid och ork att drömma och förverkliga det de drömmer om.

Medborgarlön och näringssök

Funderar vidare... idag om medborgarlön.

Jag upplever att medborgarlön är något som förespråkas av framför allt 2 grupper:

 "Ekonomer" som vill öka konsumtionen samt människor som inte vill ta ansvar för sitt eget uppehälle.

Det finns även en 3e grupp som förespråkar medborgarlön, och det är sådana som upplever att frukten av deras arbete inte kommer dem själva till del i så stor utsträckning som den borde göra, eller som upplever arbetet som meningslöst hittepå.

Jag tror inte på medborgarlön, eftersom jag tror att näringsök är en av de mest centrala och viktiga sakerna i våra liv om vi ska må bra! Att kunna ta ansvar för sin (och de närmastes) försörjning ger en fantastisk Självkänsla, det ger en känsla av Frihet, Kontroll, Trygghet, Oberoende och Makt. Att införa medborgarlön skulle vara att ta ifrån människor detta och förminska dem.

Näringssök har alltid varit och kommer alltid att vara en stor del av alla djurs (inklusive människan) tillvaro. I svåra tider har det upptagit all vaken tid, och kanske mer, och under bättre tider har det varit en mindre del av den vakna tiden. Men alltid har det varit och kommer att vara, en del. Det är helt enkelt en grundläggande del av djurlivets villkor.

Det är så jag ser på arbete. Vare sig det handlar om att jaga och fälla en mammut, samla rötter, bär, svamp och frön, odla och skörda i sin trädgård, hantverk för försäljning, affärsbiträden, byggnadsarbetare, industriarbetare, vårdarbetare, skolpersonal, människor som jobbar med papper och datorer på olika vis, ingenjörer... You name it... Så handlar det om näringssök.

Den första gruppens argument, om att öka konsumtionen, ser jag som ett totalt feltänk... Vill vi att vårt liv på den här planeten ska kunna fortgå på ett någorlunda drägligt vis så är det minska konsumtionen vi måste göra INTE öka den!

Till den andra gruppen, som inte vill ta ansvar för sitt uppehälle, säger jag: Sorry! Jag hoppas att ni en dag får uppleva tjusningen av näringssöket och allt positivt som det medför. Och jag vill på intet vis att ni ska curlas ytterligare och fråntas incitamentet att få uppleva detta, genom att medborgarlön införs.

Den tredje gruppens problem torde kunna lösas med de åtgärder som beskrivs i detta blogginlägg. Att det idag är många fler än vi själva (varav många rena parasiter) som vi försörjer med vårt näringssök skulle även lösas med de åtgärderna.

Nu menar inte jag att vi inte ska ta hand om varandra, självklart ska vi ta hand om de som av olika anledningar är oförmögna att själva söka sin näring fullt ut.... Så har det också alltid varit i mänsklighetens historia i större eller mindre utsträckning (och även bland många andra djurarter). Vi har tagit hand om våra barn, sjuka och gamla, ofta har vi även tagit hand om "stammens" och nationens  svagare individer, i de ljusaste stunderna t o m om hela mänsklighetens svaga och utsatta.

Säkert har också motsatsen förekommit i svårare tider, barn har satts ut i skogen, sjuka och gamla har lämnats efter då stammen dragit vidare. de improduktiva individerna har helt enkelt offrats för stammens överlevnad när näringstillgången varit för dålig. Men detta är inget som vi behöver syssla med i dagens samhälle vi har möjligheter och resurser att ta hand om alla mänsklighetens svagare grupper. Tyvärr sker detta offrande av livets olycksbarn även idag bland annat på små överbelastade båtar på Medelhavet, medan vi står och tittar på när de sjunker, och sedan vandrar vidare... Vi borde skämmas! :-/

Dessutom skulle medborgarlön (med utgångspunkt i mina tankar om pengars värde i detta samma blogginlägget) behöva skattefinansieras för att inte skapa inflation. Jag menar att det finns så mycket viktigare saker att använda våra skattemedel till än till detta, i grunden curlande och förminskande av människor.

Däremot så tror jag på idén om "Friår" (vilket kan ses som en tillfällig medborgarlön). Vi kommer alla till punkter i livet där vi behöver stanna upp, gå in i oss själva, för att sedan ta en ny riktning i livet. Kanske ett till tre friår vore en lämplig kvot att tilldela varje individ i vårt samhälle.

Tankar om pengar, jämlikhet och varför Världen ser ut som den gör idag

Mycket av det som händer idag och som det pratas om i debatten upplever jag grundar sig i ett enda stort hittepå. Det är möjligt att jag har fel men det beror i så fall på att jag inte begriper bättre, upplys mig i så fall.

Som jag ser det så finns det först och främst en stor missuppfattning om pengar och vad som ger dem dess värde. Jag vill påstå att egentligen så får pengar sitt värde av mänskligt arbete.

Idag är det bankerna som fått överta rätten att skapa majoriteten av pengar (från staterna), de gör det genom att låna ut pengar som inte tidigare finns. Men vad är det som ger de utlånade pengarna dess värde? Jo mänskligt arbete, om ingen är beredd att jobba för att betala igen lånet (och ränta) så kommer pengarna att sakna värde. Och det spelar ingen roll om det är en rik kapitalägare som lånar pengarna, det är ändå i slutänden mänskligt arbete som ger hens kapital dess värde.

Om min tes är rätt så innebär det minst två saker:

1 Staten skulle kunna avlöna alla funktioner i samhället genom att skapa nya pengar. Vill vi ha fler lärare, mera vårdpersonal, folk som underhåller infrastrukturen, ungdomsverksamhet etc. så kan staten finansiera det med nya pengar, praktiskt taget obegränsat, så länge arbetet är produktivt.

2. Ett lands rikedom grundar sig på att det finns människor som vill, och kan, arbeta. Flyktingar är alltså ingen kostnad utan en resurs, även om det initialt krävs en mängd investerat arbete (språkinlärning, omsorg om ensamkommande barn och unga etc.) för att vi ska kunna tillgodogöra oss den resursen. (Ett arbete som kan finansieras med nyskapade statliga pengar). Likaså är utbildning av våra barn och unga ingen kostnad utan en investering som behövs för att frigöra den resurs som deras framtida arbete innebär. Samma sak gäller för sjukvården i de fall då den krävs för att återställa arbetsförmågan hos patienten....

Vad man ”låtsas” skapar pengars värde idag vet jag inte säkert, men jag tror att det är konsumtion och handel. Men återigen om ingen är beredd att arbeta för att kunna t ex köpa en Iphone så kommer den inte att konsumeras, alltså skapas också konsumtionen och handeln av viljan och förmågan till mänskligt arbete.

Det enda mervärde som kan skapas är det som grundar sig i den nettoenergi som solen tillför oss, vilken ger upphov till allt det som själva Livet producerar med dess hjälp. Så som mat (som i sin tur kan förädlas till mänskligt arbete, kött etc.) och timmer mm. Hit hör också den energi som kan utvinnas ur sol, vind och vatten.

Detta torde innebära att konsumtion av begränsade resurser, så som sällsynta jordartsmetaller, fossila bränslen, mineraler överhuvud taget.... är just KONSUMTION och inte som det idag kallas: Produktion. Man producerar inte t ex järnmalm på LKAB man konsumerar den, och järnmalmen saknar värde om ingen är beredd att arbeta för att betala den.

Utifrån ovanstående påståenden så behövs egentligen inte skatter annat än till statens icke produktiva investeringar, som t ex äldrevård, försörjningsstöd samt finansieringen av välfärdsförsäkringar som sjukpenning och garantipension.

Så till jämlikheten:

Det vi ser hända idag: krig, flyktingströmmar, bilbränder, gängkriminalitet.... och i förlängningen rasism och framväxande populistiska partier i olika bruna nyanser, påstår jag, grundar sig i ojämlikhet som i sin tur grundar sig i den finansiella och politiska världsordningen (jag kallar den finansiell och inte ekonomisk eftersom ekonomi handlar om hushållning vilket är så långt man kan komma från dagens verklighetsfrånvända världsordning). Pengarna som maktmedel och som värdemätare gör att både s k svaga grupper inom vårt land, och globalt låses fast i en hopplös situation där de saknar makt över sitt liv. Till på köpet så tillerkänns de av makten inte samma värde och respekt som andra mera gynnade grupper, och deras trosuppfattningar misstänkliggörs ofta....

Summa summarum: En stor del av världens befolkning åtnjuter inte respekt, värde och möjlighet till att påverka sin tillvaro på fredlig och laglig väg, då återstår bara krig, terror och kriminalitet eller flykt till en för hoppningsvis gynnsammare tillvaro.

Bl. a Brittisk forskning visar (vilket t ex redogörs för i Stefan Jarls film ”Godheten”), att ALLA mår bättre i ett jämlikt samhälle. Och jag är helt övertygad om att mycket av allt elände idag skulle kunna upphöra om det fanns en politisk vilja att skapa jämlikhet lokalt och globalt, om det fanns en vilja att tillerkänna alla människor samma respekt och värde samt se till att alla människor får samma möjligheter att styra sin livssituation.

Jag har några idéer om hur det skulle kunna gå till (säkert krävs det mycket mer men här är i alla fall några vägar till förändring):

Förändra skattepolitiken på så sätt att det införs ett grundavdrag som innebär att de allra flesta kan tjäna in sitt livsuppehälle skattefritt, exakt hur mycket det skulle vara veta jag inte, men kanske ca 180 000 kr om året skulle var och en kunna tjäna obeskattat. Inkomster utöver detta skulle ha en rak beskattning med samma procentsats för varje krona därutöver, och lika beskattning för alla typer av inkomster. (vilken procentsats som skulle gälla avgörs av de behov vi har för statens icke produktiva kostnader). Samtidigt täpps alla kryphål till som gör det möjligt för inkomsttagare att undkomma skatt. (Vid beräkningen av grundavdraget utgår man enbart från de livsnödvändiga kostnaderna, ej någon form av lyxkonsumtion så som dyra semesterresor, eller kostnaderna för icke hållbar bostadsstorlek mm)

Inför ett barnavdrag som på motsvarande sätt skulle göra det möjligt att försörja ett barn skattefritt, dvs den inkomst som motsvarar kostnaden för ett barn skulle vara skattefri. (naturligtvis skulle detta avdrag multipliceras med antalet barn som man har försörjningsplikt för, möjligen upp till en viss maxgräns).

Inför en studielön på nivå motsvarande grundavdraget för studier som genomgås efter att föräldrarnas försörjningsplikt upphört. Samma nivå gäller för pension, sjukpenning och försörjningsstöd, för de människor som av olika själ inte är förmögna att arbeta, eller som uppnått pensionsåldern.

Inför lagstadgad rätt till 30-timmars arbetsvecka.

Inför möjlighet till asylprövning i närområdet vid konflikthärdar och vid samtliga svenska ambassader även i övrigt.

Vad skulle detta innebära? Jag saknar kunskap för att kunna avgöra det men jag kan gissa:

Många skulle välja att arbeta mindre (åtminstone i perioder av livet) eftersom de inte skulle behöva arbeta lika mycket för sitt livsuppehälle. Därmed skulle arbetslösheten minskas eller troligen t o m utraderas.

Eftersom det troligen skulle uppstå en brist på arbetskraft skulle fler kunna byta jobb och färre skulle jobba med sådant som de inte trivs med.

Samtidigt skulle många välja att jobba mer för att finansiera icke grundläggande behov, eftersom det skulle löna sig bättre att arbeta så mycket man vill med den raka skatteskalan.

Kanske skulle också löneskillnaderna minska eftersom löntagare där behovet är stort (t ex vård, skola och omsorg) skulle ha en bättre förhandlingsposition.

Många flyktingar skulle komma hit och dels skapa ett behov av arbetskraft för mottagandet, samtidigt som de skulle kunna fylla stora delar av behoven i sinom tid.

Om flera länder också skapade samma möjlighet till asylprövning i konfliktområdena skulle flyktingsmugglarna bli arbetslösa och flyktingarna skulle inte behöva riskera livet på medelhavet och andra områden.

Säkert skulle många andra åtgärder krävas för att skapa en fredlig och jämlik värld, och säkert finns det massor av effekter som jag inte tänkt på. Men det hade varit mycket intressant om någon med mera kunskap räknade på dessa idéer.

Måhända är jag helt ute och reser med mina tankar, men något måste göras det är helt klart, något måste förändras, för dagens världsordning fungerar inte, det är helt uppenbart. Något nytt måste prövas.

Läs även mitt inlägg om Medborgarlön och näringssök