Vad eller vem väntar du på? (av Carola Lind)

Text och bild lånad av Carola Lind

Vad eller vem väntar du på?

Är du också med i klubben "När DET sker kommer jag att agera" ?

Eller är du med i klubben "Jag tar ansvar för mig i varje nu"

Vem, tror du ska komma och göra skillnad i ditt liv?

Vem, håller du andan för och låter bli att leva för?

Vad ska till, menar du för att du ska ta tag i det där som bara ligger där o skräpar?

Vem, menar du ska ta ansvaret för dina processer?

Jag har upplevt och levt i ett samhälle där familjer, grannar och vänner per automatik hjälper varandra och hela tidens finns där för varandra i en gemenskap. För mig, som länge var med i klubben "Kan själv" var det väldigt svårt att tillåta andra komma in och ta över göranden som jag faktiskt skulle kunna klara själv, även om jag brände ut mig på kuppen.

Jag har även levt i ett samhälle där det verkligen inte fanns en enda själ som hjälpte till, om jag ens bad om det.

Idag, i detta landet, Sverige, i detta samhället, vet jag att jag för det första bär ansvaret för vilken klubb jag är med i. Vilket definitivt kan variera, men "Kan själv" - klubben kan faktiskt fara dit pepparn växer och bli där. Jag BEHÖVER inte vara så präktigt duktig längre och det ÄR så skönt att lämna över ansvar till den som frivilligt VILL göra något. Eller som får betalt för att göra saker.

Så vem är det då som ska ta tag i allt som måste göras för att jag ska få en fungerande vardag och ett rikt och lyckligt flöde i mitt liv?

Bara genom att medvetandegöra de olika processerna, genom att sätta namn på vilken klubb jag är med i generellt, kan jag börja omstrukturera mitt liv och mina val.

Jag kan titta på mina förväntningar tex.

Vem är det jag förväntar mig, ska ta ansvar för mina ansvarsområden? Och varför är det så, att jag, tar ansvar för andra människors ansvarsområden som de, definitivt skulle må bättre av att ta hand om själv?

Så, istället för att sitta och vänta på att någon annan ska göra något för dig, eller tvärtom, inte låta någon göra något för dig, försök finna ut, vad VILL du själv ta ansvar för? Vad mår du BRA av att ha tagit ansvar för?

Resten kan ju någon annan som vill, mår bra av eller får betalt för, ta ansvar för så att du kan känna den FRIHET som kommer med att endast ta ansvar för sina egna processer och göra val som gör att jag kan känna mig självständig även om jag har en stark gemenskap.

[Carola Lind]

Bara väntaaaaar.....

Du säger att vi ska ses och prata om Vår gemensamma framtid, jag har ingen aning om vad det innebär för dig, en fördjupad relation eller kanske att du vill att vi ska vara vänner, du kan ha kommit fram till vad som helst... du ska bestämma en tid då vi kan ses.... och jag sitter och väntar... på tiden... på mötet... på att du ska se något jag skrivit, och kanske reagera... på ett livstecken... men mest väntar jag på att du på eget initiativ ska höra av dig...

Kanske kommer det aldrig att ske... kanske hinner du inte med någon eller något som inte pockar på din uppmärksamhet...

Och jag går sönder. Jag kan inte sitta och vänta här. får inget gjort på något plan, bara väntar.

Jag inser att jag måste ta tag i mitt liv, jag kan inte hänga upp min tillvaro på att du ska höra av dig. Jag måste börja sörja, släppa taget, släppa förhoppningarna... börja Leva igen.

Men det är svårt att sörja när jag inte vet om det finns något att sörja.

Det är svårt att sörja något som kanske finns här och som jag inte vill vara utan...

Men jag måste... annars går både jag och min tillvaro sönder

Jag måste ta en dag i taget, just nu finns du inte här alltså finns du inte. Vad skulle jag göra då om jag inte bara satt här och väntade?

Bara vilja varandra Väl

Känner att jag vill berätta om mig och min Älskling. Jag känner att jag kanske snubblat över formeln för Kärlek. Det är så Stort det jag Upplever med henne, Vi vill bara varandra väl och är helt utan krav eller förväntningar på varandra eller oss själva (upplever jag i a f), samtidigt som vi ändå har drömmar och längtan, lust och passion. Vi är enbart Tacksamma för den tid vi får med varandra.

Just detta att ömsesidigt vilja varandra väl utan krav och förväntningar känns som "da shit", ömsesidigheten är viktig så klart, för annars blir det nog lätt ett givande utan att få, lika viktigt tror jag att kunna ta emot den andres gåvor är, att ta emot är en av de största gåvorna.

Tacksamheten tror jag också är viktig, för i och med den så blir det nästan automatiskt balans i givandet, det blir en Gåva att få Ge.

Nu är det så klart inte så att det är min Älskling som fört in detta i mitt Liv, även om det inte varit möjligt om hon inte också hade varit där, utan det är så klart jag som äntligen blivit redo för detta. Jag tro inte heller att det är något som handlar om min relation till henne eller någon annan, utan det handlar om min relation till mig själv.

Det handlar om att jag inte längre har några förväntningar (eller i a f mycket lite) på mig själv, och därmed kan jag också vara utan förväntningar på andra. För några månader sedan definierade jag mig som ett Troll, eller snarare jag insåg att jag var ett Troll i människovarande. Som Troll så behöver jag inte längre göra något av allt det som jag tidigare kämpat med att uppfylla, ett Troll lever i stunden utan hem eller kariär att vårda. Tidigare har jag känt skam för att jag inte klarat att sköta hus och hem som "man bör", själva denna skammen har tagit massor av energi och ytterligare hindrat mig från att göra "vad jag borde" Men att städa kylskåpet och diska undan är inget som man "bör göra" det är något som man gör för att man vill det, eller inte gör för att man inte vill. Som Troll så behöver jag inte heller längre kämpa för att få bekräftelse eller uppfylla andras förväntningar på jobbet. Jag vet att jag är Troll och att allt jag diskar och allt jag gör på jobbet är en extra bonus som inte alls kan förväntas av ett troll. Jag är helt enkelt tacksam för allt som jag eventuellt presterar för det enda man kan förvänta sig av ett Troll är att lufsa runt i skogen och smaska i sig en insekt, en larv, ett blad eller en frukt lite nu och då.

Utan förväntningar på mig själv behöver jag inte heller ha förväntningar på någon annan, och först då blir det också möjligt att njuta av allt gott i Livet utan att "förtjäna" det eller skämmas för det. Först då blir det också möjligt för mig att möta en Kvinna som inte har några förväntningar på hur jag ska vara och vad jag ska göra.

Kort sagt först när vi inte längre har några krav och förväntntningar på oss själva kan vi ge och ta emot vilkorslöst, vare sig det handlar om Kärlek eller något annat. Först då kan vi också njuta av Allt det Goda i Livet vilkorslöst utan att "förtjäna det".

När det gäller Sex och Lust så blir det samma sak. Om vi bara vill varandra väl då blir det möjligt för min Lust att Älska med din Lust, då blir din Lust själva målet för Givandet och också det som skapar min Lust, för mannens del så handlar det ofta om att ta ett steg tillbaka och lära sig att njuta av och uppskatta Lusten utan förväntningar eller Krav på en egen orgasm. Mannens orgasm uppnås för de flesta lättare än kvinnans och brukar också åtföljas av total avslappning som ofta gör det omöjligt att ge kvinnan mera lust, därför blir givandet för mannens del ofta att vänta in kvinnans orgasm och först när den uppnåts tillåta sig att njuta sin egen orgasm, men ändå njuta av sin och kvinnans Lust på vägen dit. Och om det misslyckas, vilket det ofta gör (i a f för mig) då är det ok ändå eftersom det är tillåtet att njuta utan att prestera något.

Kvinnan i sin tur behöver även hon för att inte skämmas över sin sexualitet eller lust (vilket kvinnor ofta gör) ge upp sina krav och förväntningar på att förtjäna Livets Goda och i stället lära sig uppskatta Lusten och Njutningen på vägen till orgasmen.

Att leva kroniskt förälskad (av Sanna Nova Emilia)

Text och bild lånad av Sanna Nova Emilia

Om du någon gång har upplevt ömsesidig förälskelse så vet du exakt vilken känsla av oslagbarhet, liv och kraft den upplevelsen kan skapa i en människa. Vi behöver varken äta eller sova. Problem som i vanliga fall kan kännas påfrestande blir till bagateller och vi går omkring med ett konstant leende över våra läppar. Vi skrattar medan vi dammsuger och medan vi skrapar upp slemmet ifrån botten av diskhon.

Vi sjunger medan vi går ut med soporna och medan vi torkar spyor och bajs som vår magsjuka hund lämnat i soffan. Vi gör små busiga glädjeskutt över vattenpölarna i ösregnet, vi skrattar åt att vi backar in i lyktstolpar och vi gör dubbla saltomortaler över livets vallgravar. Ingenting känns svårt eller omöjligt och vi är fyllda av en till synes outsinlig källa av energi.

Vad är det då som gör förälskelsen till en så magisk upplevelse? Svaret är enkelt. Vi blir SEDDA för det bästa som finns i oss! Att bli sedd på det sättet resulterar i att vi känner oss precis så – som fantastiska människor! En annan människa visar oss ett hängivet intresse och nyfikenhet inför vår person. Han eller hon ställer frågor om vilka vi är, om vad vi tänker, tycker och känner, om vad vi har varit med om och om vad vi har upplevt i våra liv och personen i fråga är genuint intresserad av svaren!  Vi får dessutom den andre att känna på exakt samma sätt!

När vi är nyförälskade är vi endast förmögna att se likheter hos varandra. ”Åh! Smultronyoghurt är min favorit också!”,  ”Åh! Har du också bara svarta strumpor? Vi måste vara själsfränder!”  Och alla små eventuella egenheter vi har är bara gulliga små karaktärsdrag som ger karisma åt vår person. Vi är beredda att plocka ner stjärnhimlar, månstrålar och avlägsna galaxer. Vi är beredda att ge varandra allt! Man brukar prata om fjärilar i magen, men jag tror att känslan vi till stor del upplever är – Hopp! Hopp om att få finnas, hopp om att förverkligas, hopp om att bli bekräftad i vår existens. Hopp om att äntligen bli sedda och älskade för dem vi är och för det bästa som finns i oss.

Att bli älskad och sedd på det sättet är en upplevelse som vi alla i större eller mindre utsträckning är svältfödda på. Vi fick alla tidigt lära oss vad som förväntades av oss för att vi skulle duga och bli accepterade av vår omvärld. I förälskelsen möts vi som två svältfödda barn,  som på många sätt längtat ett helt liv efter att fullt ut få vara dem vi är tillsammans med någon annan.

Men…

Någonting händer längs vägen…

Så sakteliga smyger sig olikheterna in. Eller… vi blir snarare mer och mer medvetna om dem och förr eller senare så sitter vi där och beklagar oss över varandra istället. ”Åh! Vad du ska vara pedantisk hela tiden!”,  ”Hallå?! Det är faktiskt inte JAG som är pedantisk , det är DU som är slarvig!”, ”Men herregud! Du är ju som värsta Gestapo. Jag vågar ju knappt andas av rädsla att förorena din luft.”

Vi börjar pendla mellan att anta barn- eller föräldrarollen till varandra. Den av parterna som tar på sig föräldrarollen anser oftast barnet vara väldigt besvärligt och oansvarigt. Och den som antar barnrollen anser ofta föräldern vara väldigt kontrollerande och bossig. Vad som händer är att vi byter fokus. Istället för att se det bästa i varandra börjar vi att se det sämsta i varandra. I vår mest intima relation förvandlas vi till de fördömande vuxna människor som vi själva en gång i tiden skydde. De som ständigt skulle göra om oss, förändra oss, få oss att bli bättre, duktigare, dugligare, skötsammare.  Och någonstans så spelade det ingen roll ur vilken välvilja deras goda råd var födda. Vi ville bara få känna att vi dög, även när vi misslyckades. Vi ville bara få känna att de stod på vår sida.

Den här förändringen smyger sig successivt på i relationen. Knappt märkbart. Uppskattning byts mot tystnad. Tacksamhet byts mot självklarheter. Kärlek byts mot förväntningar. Glädje byts mot kritik. Vi blir till stor del varandras självutnämnda domare och vi frågar oss hur den som en gång fyllde oss med så mycket energi nu så fullständigt kan suga musten ur oss.

Vad skulle hända om vi istället valde att alltid lyfta varandra och enbart valde att öppna våra munnar när vi antingen ville hångla eller hade någonting positivt att säga till och om varandra? Är kritik och tillrättavisningar verkligen nödvändiga för att skapa en fungerande relation, eller för att bådas behov och önskemål ska bli tillgodosedda?  Jag tänker att det som ger mest energi till en relation också måste vara det som är bäst för en relation. Sådant som stärker och lyfter oss. Sådant som får oss att känna oss lika fantastiska som vi önskar vara! Så behöver vi verkligen döma och värdera varandra? Eller kan vi istället inspirera varandra till att bli det bästa vi kan bli genom positiv förstärkning av våra goda egenskaper? Kan vi vara den förändring som vi själva vill se i vår relation?

När vi fokuserar på det fantastiska hos varandra bidrar det automatiskt till att vi önskar bli ännu bättre människor. Vad skulle hända om vi i våra relationer fortsatte att ge varandra mer uppskattning än kritik, om vi fortsatte att se det bästa i varandra så som vi gör när vi är nyförälskade? Om 9 av 10 uttalanden av våra uttalanden om varandra är positiva och lyftande ökar energin i relationen. Kärleken och glädjen växer sig starkare. Närheten växer sig närmare, respekten blir mer respektfull, ödmjukheten mer ödmjuk och intimiteten mer intim. Det är så vi skapar kronisk förälskelse.

Jag vill tro att vi vuxna fungerar precis som barnen. När vi ser det goda i ett barn så lyser hon. När vi bekräftar det positiva i ett barn så växer hon och stärks i hela sin person och det ljuset faller alltid tillbaka på oss själva.

För en ny förälskad värld…

[Sanna Nova Emilia]

Semester

Nu är det många som har eller precis har haft semester.

Blev det som du tänkt?

Många är det som arbetar sig igenom året för dessa få veckor då allt ska ske, längtar, bygger upp förväntningar.

Många är det som väntar på sommaren och solen.

Många som går och väntar på den rätte.

Månader av längtan, strävan dit och bort härifrån.

Många lever för något sen, något annat, bara inte detta....

... och när det sedan kommer, blev det som du tänkt?

Jag är dålig på semester, det var väldigt länge sedan jag hade mer än högst två veckor sammanhängande semester. Men å andra sidan är jag väldigt bra på att ta ledigt när jag behöver det, en dag eller två när det är något jag vill skapa, när jag behöver vila, när jag vill besöka någon eller får besök.

Jag är ganska bra på att  njuta av mitt jobb också, av vädret och naturen, av stoltheten över yrkeskunskapen, Här och Nu. Visst händer det att jag jobbar fast jag längtar efter något annat, av praktiska skäl, sociala eller ekonomiska, men oftast går det ganska bra att njuta även då.

Jag vet att jag är lyckligt lottad som har ett jobb där jag kan ta ledigt när jag vill, som får gå ute i naturen dagligen i jobbet, men någonstans så är det jag själv som har inrättat mitt liv så, som har sökt mig till detta Livet.

Jag har skaffat mig ett liv där jag behöver ganska lite, det ger mig frihet att följa min längtan Här och Nu, i stället för att förlägga all längtan någon gång i framtiden... på sommaren... på semestern... när Hon dyker upp i mitt Liv.

Jag är dålig på "Den Rätta" också, men å andra sidan är jag bättre och bättre på att se varje ny relation som den rätta relationen Här och Nu i Närvaro. Varje relation jag haft har varit "rätt".

Det finns en njutning i att längta också, men om det bara blir denna njutningen och sedan besvikelse över brustna drömmar...

Allt beror på val vi gör och dess konsekvenser, ibland ser vi inte konsekvenserna av våra val förrän senare, vi målar in oss i ett hörn. Men vi kan välja om, vi kan välja att Njuta Här och Nu i större utsträckning och vi kan skala bort det som begränsar vår Frihet att vara Närvarande i större utsträckning, steg för steg, bit för bit.

Vi kan välja att dansa i regnet i stället för att sakna solen.

Kärleken (2 bägare)

Kärleken måste vara en av de mest missförstådda Storheterna som finns. Hur ofta har den inte förväxlats med behov, önskningar, givande, förväntningar och längtan...

Kärleken är ett Varande, det är den vi Är i vår Essens under alla masker roller och förväntningar. När vi Är i vår Essens då Är vi Kärlek.

Ur Kärleken föds Givande, Längtan, Glädje, Acceptans, Frihet, Lust och mycket annat, dessa kan inte finnas utan Kärleken.

Kärleken förväntar sig aldrig något, inte ens att den ska tas emot, den bara Är.

När vi är i Kärleken Håller vi fram oss Själva i Världen, utan förväntningar om att bli mottagna, vi bara Är.

Kärleken uppmanar oss att Älska och Acceptera oss Själva, och att visa upp oss för Världen utan förväntningar, samt att se Kärleken dvs. oss Själva i Allt vi möter.

Baksidan av Kärleken varnar oss för just dessa förväxlingar.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Givmildhet (3 bägare)

Givmildhet är att öppna sig för flödet som strömmar igenom oss, det innebär att vi öppnar oss för vår inre längtan att ge oss själva till världen. Att vara den vi ÄR och uttrycka oss själva i världen, genom inspiration, medkänsla, kärlek likväl som genom gåvor givna från hjärtat. Det enda vi i grund och botten äger är oss själva, vårt Själv, allt annat är energi som strömmar igenom oss. Lika viktigt som inflödet är, är utflödet, vi behöver båda annars stoppar vi upp flödet och energin slutar strömma. Lika viktigt som givandet är, är att vi kan ta emot, annars stoppar vi flödet.

Baksidan av Givmildhet är Förväntningar, vi tror att vi kan bestämma vad som ska strömma in i vårt Liv, då har vi stoppat flödet. Om vi inte kan ta emot eller om vi ger av skuld, "plikt" eller för att få, då har vi stoppat energiflödet, då brister vi i Tillit till att Livet faktiskt ger oss allt vi behöver. Om vi ger för att kontrollera varandra, om givandet är en uppoffring, då är det inget sant givande utan ett försök att fylla på den damm som vi avskurit från flödet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Love and let Love

Här sitter vi var och en i vår ensamhet.
Somnar ensamma varje kväll med vår ångest
Över att inte duga, att inte vara något till
Ingen för någon
Ratade av alla och ratande alla.
Inte ens för oss själva.

Vi dömer allt och alla.
Vi dömer oss själva.
Letar fel och brister.
Letar efter det som ska göra det omöjligt
Att finnas tillsammans med varandra.

Bara vara och låta vara.

Vaknar lika ensamma på morgonen
Äter vår ensamma frukost.
Fria från besvikelse
Fria från krav och förväntningar.
Men ensamma.

Kanske har vi för mycket förväntningar
Kanske är vi för rädda för krav
För rädda för att bli sårbara
För rädda för besvikelser
För rädda för att Älska

Vad vi alla vill är att bli sedda
Och accepterade som vi är.
Men ser vi och accepterar vi
någon annan som de är?

Ska det vara så svårt
Att acceptera och Älska någon som den är
Ska det vara så svårt
Att acceptera och Älska oss själva som vi är

Bara vara och låta vara
Tillsammans
Utan förväntningar
Och utan krav
Utan fel
Och utan brister

Bara Se den andre som den Är
Bara Acceptera den andre som den Är
Bara Älska den andre som den Är

Bara Se oss själva som vi Är
Bara Acceptera oss själva som vi Är
Bara Älska oss själva som vi Är

Vi behöver varandra
Men behöver vi förväntningarna
Behöver vi våra krav.

Utan förväntan, bara med längtan (av Sofia Elenäs)

Text och bild lånad av Sofia Elenäs

...Jag har inte något bestämt mål för vårt möte...jag vill inte uppnå något särskilt...jag vill bara möta dig...o se vad den energi som skapas i vårt möte är av för art...det är spännande!!! Vad som händer är unikt för vårt möte...det behöver inte värderas o jämföras med någonting annat. Det är en fantastisk möjlighet som vi människor har!!! Det är något jag uppskattar oavsett vad som händer i mötet...Jag välkomnar vad som sker...o upplevelsen kan inte göra mig besviken för den är alltid ny.

[Sofia Elenäs]

Jag släpper dig fri

Jag släpper dig fri, 

Att vara den du är, 

Där du är.

Jag såg dig.
Jag tyckte om det jag såg.
Jag ville ha dig i mitt Liv.

Jag ville ha dig i min vardag.

Jag började drömma om vår vardag.
Jag skrev ett manus
Där du hade en roll,
Den näst viktigaste rollen.

Det var inte dig jag såg längre
Jag såg den roll jag skapat åt dig
Den hade drag av dig
Men det var inte Du

Så möttes vi

Men det var inte dig jag ville möta
Det var den roll jag målat åt dig

Jag försökte spela upp en scen

Längre fram i manus
En scen som Livet inte fört oss till ännu
En scen där du har en roll
Eller inte

Jag mötte inte det jag drömde om 

Men jag mötte dig 

Och jag tyckte om de jag mötte.

Jag mötte inte det jag drömde om
Men jag mötte mig
Och är tacksam för det.

Oändligt tacksam för vårt möte 

Med varandra
Med oss själva

Jag släpper dig fri

Att vara den du Är
Här och Nu

Jag släpper dig fri 

Att spela den roll

Livet självt skriver åt dig

Jag släpper oss fria
att vara de vi Är
Här och Nu

Jag släpper oss fria
Att spela de roller
Livet väljer åt oss

Här och Nu

För-görande för-väntningar (av Sanna Nova Emilia)

Lånad av Sanna Nova Emilia

För-väntningar...

Denna föredömliga väg till för-dömande

Denna förvirrande väg till för-lust

Jag mötte dig och jag såg dig

Jag såg mig i dig

Du belyste mina slocknade drömmar

och du väckte liv i min sovande längtan 

En längtan efter allt jag bett om att få vara

efter allt jag bett om att få dela

uttrycka

bli

för-verkliga

Jag såg mig i dig

men såg jag någonsin dig?

Vi släppte så modigt all dåtid

och gav oss fullständigt hän utan framtid

I ett enda levande NU!

Så närvarande i varje ögonblick

utan krav eller för-väntan

Så dedikerade i stunden

utan bilder av hur allt ”borde” vara

utan bilder av hur vi ”borde” vara

utan bilder av vad vi ”borde” göra och inte göra

bli och inte bli...

Vi bara var

och det var allt vi var

Vi var

utan dåtid och framtid…

Tillsammans började vi skriva vår historia

och utifrån allt vi formulerade började bilden ta form

bilden av framtiden

bilden av drömmen

Två skapande drömmare är vi du och jag

och vi kommer inte undan

för vi är människor

kreativa, skapande, drömmande människor

Med bilderna växte för-väntan

För-störande, för-görande för-väntan

Och med vår för-väntan växte vårt för-dömande

För-störande, för-görande för-dömande

Vi började göra varandra skyldiga

För-döma och anklaga varandra

för att vi inte delade samma för-väntan

För-göra varandra

genom att söka fel hos varandra

För-störa oss själva

genom att söka fel hos oss själva

För-kasta nuet, sanningen och verkligheten

Vi började ha åsikter om varandras bilder och drömmar

Någonting måste ju vara ”fel” på någon av oss

När ”borde” kommer in så ”måste” det vara fel på någon av oss

När drömmen om framtiden ersätter nuet

så måste det alltid vara fel på någon av oss

Eller kanske på oss båda?

Vi kanske inte längre passar ihop?

Om nu både du och jag är fel?

Vi kanske borde gå skilda vägar och möta någon annan

vars likheter vi först kan för-älska oss i

och vars olikheter vi sedan kan för-banna och för-kasta?

eller så kanske vi båda är helt rätt på olika sätt?

Vi kanske både är genuint lika och unika?

*acceptans*

Min dröm är min

och din dröm är din

och det är endast i nuet som våra drömmar kan mötas

Utan för-väntningar

Utan för-dömanden och för-svar

Utan viljan att för-ändra varandra

Det är endast i nuet vi kan för-verkliga

för-säkra

för-vissa

oss om vår kärleks för-evigande

Ja, att släppa min för-väntan

är så för-bannat för-lösande…

[Sanna Nova Emilia]

Tillägnad den vackraste elefantdraken på jorden ♥

Gör det ändå!

Vi möter någon som vi Harmonierar med. Efterhand som vi lär känna varandra så hittar vi fler och fler positiva sidor hos den andre. Kanske är det hans Själ vi ser, vi kan se den för att den Harmonierar med vår egen. Kanske blir vi "förälskade" och börjar idealisera den andre. vi skapar allt vackrare bilder och förväntningar och glömmer bort att vi alla har flera sidor. Ju mer hon blir "vår bild av henne" i oss, desto större risk att vi en dag blir besvikna. Så en dålig dag, en dag när hen inte är i kontakt med sitt Gudomliga Jag, ett förfluget ord, en replik i ett drama.

Vår vackra bild faller ner från sin pelare och går i tusen bitar med ett KRAS, och vi bestämmer oss för att aldrig mer lita på den andre. Är det klokt? Ja så klart så finns det ingen som är ofelbar, vi kan aldrig lita på någon, för alla har vi dåliga dagar, all förlorar vi ibland kontakten med vårt Gudomliga Jag.

Men gör det ändå! Tilliten har inget med någon annan att göra, det handlar om att veta att vi alltid får vad vi behöver, att allt är precis som det ska, att veta att hen alltid gör sitt bästa med de förutsättningarna hen har just NU och att om vi tittar bland skärvorna så hittar vi en gåva till oss. Också i det som ser fult ut kan vi om vi tittar närmare finna skönhet. Om vi inte gör det ändå så blir det svårt att hitta gåvan. Bakom den spruckna ytan finns samma vackra Själ kvar så...

Gör det ändå!

Kärlek

När jag säger "Jag Älskar dig!" så betyder det egentligen "Jag är i kontakt med Kärleken i mig i mötet med dig!"

Jag kan aldrig känna Din Kärlek, Du kan aldrig känna Min Kärlek. Men vi kan mötas i Kärleken tillsammans, vi kan komma i kontakt med vår egen Kärlek i vårt möte. Därför så finns det inga gränser för hur många vi kan Älska på en gång, för det handlar inte om människorna vi Älskar, det handlar om att vi är i Kärleken.

Tänk dig att du alltid är i kontakt med din Kärlek, då kommer du att Älska alla som du möter. Du kanske möter 10 människor på en dag, du kanske möter 100 och är du hela dagen i kontakt med din Kärlek så Älskar du alla 100 människorna. För det har inte med dem att göra, det har med dig att göra.

Sedan finns det en del människor som gör att vi kommer mindre i kontakt med vår Kärlek än andra. Det är inte dom det handlar om. Det handlar om att vi i det mötet kanske går in i något drama eller mönster, att vi helt enkelt av någon anledning förlorar kontakten med vår Kärlek.

En del av de människor som vi möter kanske harmonierar bättre med våra energier på flera plan, kanske både fysiskt, intellektuellt, känslomässigt och andligt. Då händer det kanske något mer,vi kanske blir förälskade.

Det är jättemysigt att vara förälskad men det kan bli så att förälskelsen får oss att förlora kontakten med Kärleken. Förälskelsen får oss att drömma, förälskelsen får oss att berätta berättelser om den den Älskade och om oss själva och den vi Älskar. berättelser om hur vi kan uppleva mera Gemenskap och Kärlek. Det är berättelser som inte är här och nu. Det är berättelser som befinner sig i framtiden eller i det förflutna, och Kärleken kan bara finnas här och nu.

Så när vi blir förälskade så kanske vi förlorar kontakten med Kärleken, kanske inte i mötet med den älskade, i mötet är vi nog i kontakt med Kärleken. Men sedan då? Sedan kanske vi i stället för att vara i Kärleken sitter och drömmer om en framtid, och det är inget fel, vi kan drömma i nuet. Men om vi inte är i nuet, om vi använder vår tid till att sitta och vänta på nästa möte eller till att drömma om det förra mötet, då är vi inte här och nu, då är vi inte i Kärleken.

När våra drömmar om Kärlek blir omöjliga då pratar vi om olycklig Kärlek. Vi kanske inte delar samma drömmar eller vi kanske bor för långt ifrån varandra. På något vis kan det vi drömmer om att uppleva tillsammans vara omöjligt. Men det är inte Kärleken som gör oss olyckliga, det är förälskelsen, våra ouppfyllda drömmar och förväntningar som gör oss olyckliga.

Kärleken är alltid lycklig! Även om det är så att drömmarna inte går att förverkliga med den Älskade så har vårt möte hjälpt oss att vara i Kärleken. Den vi mött har egenskaper som gör det lätt att vara i Kärleken. Även om den människan försvinner ur vårt liv eller får en annan position så finns bilden kvar. Vi har en tydligare bild av de människor och egenskaper som gör det lätt för oss att vara i Kärleken, nu blir det lättare för oss att känna igen de människorna och egenskaperna  när vi möter dem.

Även om förälskelsen och Kärleken inte leder till en framtid då vi är mera i Kärleken tillsammans, så kan vi göra den till en Lycklig Kärlek.

FÖR-ÄLSKAR

Jag tycker om att tycka om dig
Jag tycker om våra intellekts fria dans tillsammans
Jag tycker om att du står stadigt och möter mig
Jag tycker om våra öppna hjärtan som berör varandra
Jag tycker om din mjuka röst
Jag tycker om våra nattliga samtal
Jag tycker om den förväntansfulla nyfikenheten på dig
Jag tycker om att jag är förälskad i dig

Jag För-Älskar Dig.

Jag längtar att möta dig.
Jag vet att jag kommer att tycka om att TRYCKA OM dig
Jag längtar att känna hur din Kram i min Känns
Jag längtar att se dig, att möta din blick.

Nyfiken att se vad som händer den dag vi möts
Utan förväntningar men fylld av förväntan

Tillit

Bara låta det bli som det blir
Vara som det Är
Och hur det än blir
Vet jag att jag kommer att tycka om

Besvikelse (5 bägare)

Vi upplever besvikelse när vi förväntar oss eller önskar oss ngt av Världen och inte får det.

Men Världen lever sitt Liv, vi kan inte förvänta oss eller begära ngt av den, vi kan inte styra Världen. Allt är så mycket mer komplext än vi kan förstå, vi kan inte räkna ut eller planera ngt och förvänta oss att det ska bli så, och även om det skulle bli så så kanske det inte är det bästa som kan hända. Vi tror att vi kan kontrollera det, men det bästa vi kan göra är att överlämna allt till livet, då blir allt till vårt högsta bästa.

Det enda vi kan styra och ställa med är oss själva. Vi möter Livet hela tiden, ibland får det oss att dansa ibland gör det ont. Vi kan inte förändra det som Är, och bara sällan förändra morgondagen. Men vi kan alltid ta ansvar för hur vi upplever det som är, hur vi mår i det. Vi kan välja hur vi ser på det som sker, vi kan se det som en gåva eller vi kan göra oss till offer för det. Vårt ansvar är att må så bra vi kan i varje situation, inte så att vi ska låtsas som sorger inte finns, men vi kan se dem som en läkeprocess som hjälper oss att leva livet glatt, eller vi kan se det som om solen aldrig mer kommer att lysa på oss.

Om vi väljer att ha Tillit till att vårt högsta bästa alltid sker, att Allt är som det ska Vara, då blir vi aldrig besvikna.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!