Den blivande lilla Människosjälen stod precis i beredskap att beträda jordelivet och alla hennes nära själsvänner hade samlats för att ge henne kraft och mod inför resan. Även Livets Källa var där för att ge henne några sista vägledande ord.
«Det sägs att det ska finnas en mening med livet», sade den blivande lilla Människosjälen till Livets Källa «så vad är meningen med just mitt liv?»
«Du är en del av livet som upplever sig själv, så du kan välja vad helst du önskar uppleva, vara och uttrycka», svarade Livets Källa. «Du är allt som finns, allt som någonsin funnits och allt som någonsin kommer att finnas, så vilken del av ditt gudomliga jag önskar du själv få uppleva i ditt kommande liv?»
«Får jag välja precis vad jag vill?» undrade den blivande lilla Människosjälen.
«Ja», svarade Livets Källa «du är ett med alltet, du är alla sidor av det och alltet är ett med dig. Du är livet och du är ett med mig.»
Den blivande lilla Människosjälen funderade en lång stund innan hon svarade. «I så fall vill jag uppleva mig själv som oändlig glädje och kärlek!»
«Det är sannerligen en stor önskan och inte helt enkel att uppfylla» svarade Livets Källa. «Allt som finns är redan glädje och kärlek. Din själs essens är den största glädjen fullt uttryckt och på samma sätt som att du inte kan uppleva mer ljus då ditt öga redan är bländat av det starkaste ljus så kan du inte uppleva glädje när glädje är allt du är.»
Den blivande lilla Människosjälen såg vemodigt på Livets Källa. «Men hur ska jag då kunna uppleva den del av livets gudomlighet som kallas för oändlig glädje, om jag nu redan är detta?»
Framför den blivande lilla Människosjälen uppenbarade sig plötsligt ett ljus och i ljuset kunde hon se ännu en själ ta form och framträda allt tydligare inför hennes syn. «Du kan få uppleva den genom mig», sade den Nya själen.
«Men hur?» undrade den blivande lilla Människosjälen. «Hur?»
«Jo, jag ska ta form i en människokropp precis som du, jag ska möta dig i ditt nästa liv och göra någonting för dig som får dig att uppleva glädjens sanna essens och dess mångfasetterade dimension. När du ber om en upplevelse måste nämligen någonting som är dess totala motsats dyka upp i ditt livsrum för att göra din upplevelse möjlig. Jag ska bli ditt ena och jag ska bli ditt andra.»
Den blivande lilla Människosjälen såg förbryllat på den Nya själen.
«Men hur ska du, en del av den fullkomlighet som är Livets Källa, en del av den totala glädje och kärlek som är allt som finns, allt som någonsin funnits och allt som någonsin kommer att finnas, hur ska du kunna få mig att uppleva någonting annat än glädje? Det kan inte vara möjligt?»
«Oroa dig inte» sade den Nya själen lugnande «vi ska nog hitta på ett bra sätt. Jag ska komma till dig och jag ska ge dig livet. Jag ska skingra illusionens slöjor och lära dig att se. Jag ska komma till dig och lära dig om livet, om vad som är verkligt och sant. Jag ska ge dig den största tänkbara lärdomen och upplevelsen av den del av dig själv som du kallar för glädje och kärlek.»
«Det låter helt fantastiskt!» svarade den blivande lilla Människosjälen, «Jag är så innerligt tacksam att du vill göra det här för mig!»
«Det är därför vi finns till», svarade den Nya själen «för att göra upplevelsen av livet möjlig. För att göra det möjligt för livets oändliga medvetande att uppleva alla delar av sig själv. Vi är livets ögon. Vi är livets händer och fötter. Vi är hennes känslor och alla sidor utav dem. Vi är livets andetag. Genom illusionen gör vi upplevelsen av sanningen möjlig. Livets Källa – vår moder - insåg i tidernas begynnelse att utan det ena så kunde inte det andra existera. Att utan det vi inte är så är det inte heller möjligt för oss att uppleva det vi i sanning är, därför skapade hon oss. Allting förblir ingenting så länge det inte står i relation till någonting annat, så livet var tvunget att delas upp i små själsfragment, i delar av sin helhet, för att dessa skulle kunna mötas och relatera till varandra, spegla sig i varandra. Utan mörker är ljuset inte ljust och utan sorg är glädjen inte glädje. Om vi önskar uppleva en särskild sida av livet måste dess totala motsats infinna sig i vårt livsrum för att göra vår upplevelse möjlig. Den mest smärtsamma upplevelsen av livet rymmer därför också alltid den största gåvan. Men jag skulle vilja be dig om en sak…», sade den Nya själen.
«Självklart», svarade den blivande lilla Människosjälen «berätta vad jag kan göra för dig!»
«Jo, jag skulle vilja att i det ögonblick som smärtan känns som mest påtaglig, när du förbannar din upplevelse som allra mest, då vill jag att du minns vem jag egentligen är. Jag vill att du minns att jag är livets gåva till dig och att detta var ett val, ett beslut vi tog du och jag.»
«Det lovar jag», svarade den blivande lilla Människosjälen.
«Jag ska aldrig någonsin glömma dig. Hur smärtsam min upplevelse än må bli och vara så ska jag alltid minnas dig som den du är. En del av livets upplevelse av sig själv. Den som gjorde glädjen och kärleken möjlig…»
Häromdagen skrev jag om mina andra JAG. Men den sura kassörskan i affären då? alla idioter på vägarna då? din gnälliga mamma då? grabben som inte lyssnar på vad jag säger då?
Hrmm! Jo de är Jag de också, vi är alla Ett :-/
Faktum är att jag tror inte det finns ngt i vårt liv som vi inte har skapat in där, allt jag ser, upplever och möter, finns också i mig, det är speglingar av mig eller speglar iaf ngt som jag behöver se i mig själv.
Det är därför det står skrivet "Älska dina fiender!"
"Fiender", sjukdomar, ekonomiska svårigheter, "dålig" uppväxt, idiotiska trafikanter etc, finns alla där för vår skull, med ngn del av oss har vi skapat in dem i vår värd. Hela Världen är till för Mig! Och då menar jag HELA Världen!
De är en del av oss, en del som vi ska vara tacksamma för. Inte slår du på din hand om den tappar ngt! Nej du kanske masserar den och ger den Kärlek. Kanske kan du lära ngt av det som hände.
Precis som vi är Viktiga och Värdefulla just som vi Är, var och en med vår uppgift i Skapelsen, så är våra "fiender" Viktiga och Värdefulla precis som de Är.
Nu kanske du tycker att jag är elak, inte nog med att ditt liv ser ut som en soppa, jag påstår dessutom att du själv har skapat det så. Är det inte illa nog att ha det som du har det, ska du nu behöva känna skuld också!
Nej det behöver du inte, det får du göra som du vill, fine för mig. Det här är min Tro om hur livet fungerar, och det behöver inte nödvändigtvis vara vare sig din Tro, eller ens sant!
För mig handlar det inte om skuld, det handlar om Ansvar och Makt! Att ta Ansvar för allt som händer och finns i min Värld, som min skapelse, ger mig Makt att påverka och förändra. Jag kan aldrig bli ett maktlöst offer.
Hur vi än ser på det, så finns det där, varför inte välja ett synsätt som ger oss makt att förändra! Hur jag har det kanske inte verkar vara mitt Ansvar, men hur jag tar det är definitivt mitt Ansvar, mitt Val.
Men Älska mina fiender! Det är väl ändå att gå väl långt, hur kan man älska ngn som förtrycker en, en sjukdom eller ngt annat jobbigt eller hemskt.
Men den dagen jag verkligen ser det som ngt som jag har skapat in i mitt liv, då kan jag det. Det är också jag, det är som en värkande, fumlig hand som behöver massage och värme.
Jag säger inte att vi inte ska sätta gränser och skydda oss, att sätta gränser är också Kärlek. Men det är stor skillnad på gränssättning och dömande.
Och ur ett annat perspektiv, om allting är Kärlek, då är det som inte är Kärlek frånvaron av det som Är! Det som inte är Kärlek kan bara läkas med Kärlek! … inte med mera frånvaro av Kärlek!
Kanske är vi alla med i ett stort kramkalas. Alla människor, alla bevingade, alla fyrfota, alla krälande. Alla träden som jag fäller, alla växterna som jag äter, alla stenarna på marken som jag går på, vattnet som strömmar genom allt, vinden som rör vid allt.
Månen som speglar ljuset på oss alla, planeterna som följer oss på vår färd genom rymden, solen som lyser sitt ljus på allt. Alla stjärnorna som dansar med oss runt vintergatans centrum, galaxerna som rör sig tillsammans runt ett annat centrum, alltings centrum.
Vår kärlek är som ljuset från solen som lyser på allt i vår värld, som månljuset som reflekterar solens kärlek till alla de som hamnat i skuggan, som träden som sträcker sig mot ljuset, som stenen på marken som bara låter sig värmas och lagrar solens kärlek, så att vi kan sätta oss på den och känna värmen när solen gått ner.
Kanske är vi alla med i samma kramkalas av kärlek som lyser, som lagras, som reflekters och som värmer.
Jag tittar på månen och tänker på dig, skickar min kärlek till dig, och vet att månen reflekterar den till dig där du sover ngnstans. Jag tänker på alla som jag älskar, alla som jag älskat, och vet att månen reflekterar min kärlek till alla. Kanske tittar ni på månen, ser dess ljus, kanske tänker ni på mig med kärlek då.
Det finns tusentals människor, människor som jag inte känner, som också tittar på månen, min kärlek reflekteras också på dom. De vet inte att min kärlek lyser på dom, men kanske känner dom den, eller inte. För ljuset, för kärleken spelar det ingen roll, den lyser på alla.
Kramar av kärlek, till dig och till alla, i ett enda stort kramkalas.
Tidigare publicerat den 15/10-10 på Sigges radioteater
Vad kallar du ditt Gudomliga Jag?
Gud, Allah, Jahve, Brahma, Modern, Vakan Tanka, Livet, Kärleken, Ditt högre Jag, Chi, Kraften etc.
Namnen är många, och ofta kan det vara bra att ha ett namn, det kan göra det lättare att kommunicera med den delen av oss, att ha en personlig relation med det Gudomliga.
Men lika viktigt tror jag att det är att VETA att vi faktiskt är Ett med det Gudomliga, åtminstone om vi vill bli de Mästare jag tror vi är ämnade att vara. Så svårt att vara en Mästare när vi ser oss själva som mindre än vem eller vad det vara månde. Särskilt svårt blir det om vi tror på en krävande, dömande gud med brist på ngt.
I begynnelsen skapade gud världen, och människan till sin avbild. Må så vara. Men ganska snart därefter skapade människan sin gudsbild till sin avbild. Hur ska vi kunna bli större så länge vi tror på en gud som är liten!
Och vare sig vi tror på en sådan gud eller ej, så präglar den bilden våra kulturer, och hela vårt samhälle.
Vi behöver alla se oss som Gudomliga om vi ska kunna bli Mästare. Och jag tror vi behöver många Mästare idag om vi vill att mänskligheten ska fortleva.
Mitt Gudomliga Jag då? När jag pratar med det så kallar jag det Gud, när jag pratar om det så kallar jag det oftast för Livet eller Kärleken.
Tidigare publicerad den 8/10-10 på Sigges radioteater
Tillhör du dom som ibland inte vet ditt värde, som tycker att du är tråkig, ful och värdelös? Som tycker att alla andra är bättre än du?
Fundera då över om du skulle säga så om ngn annan. Finns det ngn som du tycker inte är värd kärlek, stöd och respekt? Finns det ngn som du inte tycker är värdefull? Tror inte det va? Du tycker nog att alla är lika mkt värda även om en del ibland gör eller säger saker som inte är så värdefulla.
Så ta nu och "ställ dig bredvid" en stund, och ta en titt. Visst är det konstigt att alla andra är värdefulla, bara inte du! Vad är det som gör dig så unik och annorlunda på ett negativt sätt? Ingenting! Skillnaden sitter i huvudet... ngn har sagt till dig att du är värdelös, programmerat dig med den tanken, precis som du kanske har programmerats med tankar som "du kan inte sjunga" eller "du är dum" Inget av detta är sant. Alla har olika förmågor, ja förvisso, men alla kan sjunga lite, och med övning så blir det bättre och bättre. Och då har du chansen att programmera om dig med "jag-kan-tankar" i stället,
Likaså kan du programmera dig med "jag-är-värdefull-tankar" Tankar som att jag sjunger inte bäst i kören, men min röst är en viktig del i att kören är så bra som den är, utan mig hade basstämman blivit mkt tunnare. Och nog har du hört uttrycket: "Det skulle vara väldigt tyst i skogen om bara de fåglar som sjunger vackrast sjöng". Vi är alla en viktig del av Livet, vi har gåvor och uppgifter som ingen annan har. Vi är helt enkelt VÄRDEFULLA bara för att vi är just precis den vi är.
Tidigare publicerat den 2/10-10 på Sigges radioteater
"Vi är inte mänskliga varelser med en andlig erfarenhet. Vi är andliga varelser med en mänsklig erfarenhet."[Pierre Teilhard De Chardin]
Jag tror att vi kan hitta svaret på många gåtor, lösningen på många problem och bekymmer i de raderna. Vi är inte vår kropp, vi är inte vår hjärna, vi är inte våra känslor. Vi är den som tänker, den som känner, den som vandrar i vår kropp, den som betraktar och upplever allt som sker i vårt liv.
Den andliga delen av oss, den vi ÄR, är förbunden med allt annat, vi är alla, och allt, ETT!
Kan jag veta att det är så? Nej det kan jag inte. Men jag kan se tecken som tyder på det, jag kan se all synkronicitet, som sker på ett otroligt magiskt sätt i våra liv, saker som händer som bara är det bästa tänkbara som kan hända, och... som jag själv eller ngn i min omgivning aldrig hade kunnat räkna ut lika bra. För mig tyder det på att allt hänger ihop. Jag kan möta människor för första ggn och det är som om vi har känt varandra hela livet, för mig tyder det på att vi är förenade på ngt plan. Vi kan vända oss till en "högre makt" vad vi än kallar den och be om hjälp och svar, och vi blir bönhörda. För mig betyder det att denna "Kraften"/"Energin"/"Gud" är allt som existerar, och vi är alla en del av den, ett med den. Jag kan inte veta att det är så, det är bara MIN tro. Jo jag kan veta att det är så för mig! Men jag kan aldrig veta att det är så för ngn annan. Det är ingen generell sanning, det är "bara" min tro.
Det intressanta är att om jag tror att det är så här då händer det en massa spännande saker: Om allt är ett, då finns det heller inget annat, och då kan det inte heller finnas några behov, för vad ska allt som finns kunna önska om inget annat finns. Och om det inte finns några behov, finnas det heller inte några krav, det finns ju inget annat än det som är att kräva, och det som är, det är ju. Och finns det inga krav eller behov, så finns det inte heller några misslyckanden, för vad är det vi ska misslyckas med? Kan vi inte misslyckas då kan vi inte heller bli dömda, eller fördömda. Och om allt är ett, då är vi aldrig ensamma, om allt är ett kan vi aldrig vara "fel" det finns ju inget annat att vara., det finns ingen brist, inget bättre eller sämre, Allt bara ÄR! Det innebär också att ingen någonsin skulle göra ngn annan illa, eftersom det är oss själva vi gör illa. Då finns det heller inte ngt hot för vem skulle hota oss, det finns ju bara Ett.
Fundera nu på vad du vill ha av livet, vad vi alla önskar oss mest av allt. Finns det ngt sådant? Jag tror det gör det, jag tror att vi alla önskar oss en Hållbar värld i Fred, Kärlek och Harmoni.
Är det en sådan värld vi har? Nej knappast, snarare verkar det som vi håller på att förgöra världen, i stort och smått, med miljöförstöring, krig, konkurrens, och osämja.
Alla de vanligaste uppfattningarna om livet, alla de vanligaste trossatserna, tycks skapa just detta. Vi tror att svenskar är bättre än utlänningar, att akademiker är bättre än arbetare, att kristna är bättre än muslimer, att arbetare är bättre än tjänstemän, att högerpolitik är bättre än vänsterpolitik, och tvärtom, liberaler är bättre än kommunister, män är bättre än kvinnor, vuxna är bättre än barn, kvinnor är bättre än män, människan är viktigare än allt annat levande, att staten har mer rätt än individen, att vi måste försöka göra karriär och samla på oss rikedomar, att fattigdom är bättre än rikedom, att vi måste döma och straffa för att förhindra brott, att vi måste kontrollera varandra för att inte bli lurade, att demokratiska stater är bättre än terrorister, att vi måste döda för att skydda oss, att andra har fel och vi har rätt, att vi har fel och andra har rätt, att vi måste göra våld på oss själva för att inte bli övergivna eller förlora jobbet......
Listan kan bli hur lång som helst, men ingen av dessa uppfattningar om livet har lyckats skapa den värld vi vill ha, tvärtom, så verkar vi vara närmare vår undergång än ngnsin.
Frågan är, skulle min tro här ovan kunna skapa den värld vi alla vill ha, jag vet inte, jag kan inte veta, men jag tror det. Jag tror vi skulle få en värld där vi Respekterade och Accepterade varandra och oss själva precis som vi är, vi skulle se oss alla som lika Viktiga och Värdefulla, även om vi för den skull inte måste acceptera alla beteenden och handlingar. Jag tror vi skulle få en värld där vi agerade utifrån Kärlek och Respekt både till varandra till allt levande och till själva Jorden.
Tänk om vi skulle ta och ompröva våra trossatser om Livet, så att vi får en uppfattning som gagnar livet i stället för att förgöra det. Men det kan vi ju inte, invänder du kanske, det vi tror det tror vi, det är bara så, och inget som vi bara kan ändra på så där. Men är du verkligen säker på det? Har du inte varit med om att du trott att en viss maträtt inte var god, men så har du efter många år provat och ändrat uppfattning, du har kanske trott att invandrare är på ett visst sätt, men så har du lärt känna ngn och ändrat uppfattning, Du har haft en uppfattning om "alla män" men så har du träffat en man som var annorlunda och ändrat uppfattning... osv, hela tiden ändrar vi uppfattning om det ena eller andra, stora som små frågor.
Men det går inte att bara börja tro ngt nytt så där, det blir bara "hittepå", invänder ngn. Ja sant, vi kan intellektuellt ändra vad vi tror är sant, men det måste bli en vetskap i hjärtat på riktigt för att vi ska kunna landa i vår nya sanning. Att komma dit är inte självklart, men genom att se att det vi trott på hittills kanske faktiskt inte gagnar det jag vill ha, att det kanske faktiskt är orsaken till att världen ser ut som den gör, och genom att öppna för att det kanske kan vara på ett annat vis, så har vi kommit en bit på vägen.
Tidigare publicerat på Svarta-tavlan sommaren 2009
Allt du upplever och ser i din värld har du skapat precis som du vill uppleva och se det
Vi är inte fysiska varelser med andliga upplevelser, vi är andliga varelser med fysiska upplevelser
[citat: ]
Allt vi upplever, allt vi ser i vår värld har nånting att lära oss, varje möte, varje bekymmer, all kärlek, varje glädjefylld upplevelse.
Allt som händer oss, allt vi ser i vår värld är vår egen skapelse, utifrån fältet av oändliga möjligheter skapar vårt sanna jag den verklighet som vi upplever. Vi är drömmaren, vi är drömmen.
Allt vi känner, allt vi ser i vår värld, är vårt sanna jag som leker den lek som vi vill uppleva. Detta är vad vi väljer.
Vi kommer till detta Livet med en längtan att uppleva Livet. Vårt sanna jag skapar Livet för att uppleva Livet.
Den dag vi blir verkligt medvetna om att vi faktiskt inte är ngt annat än vårt sanna jag, den som observerar allt runt oss och innom oss, vårt kreativa jag. Då blir vi också verkligt medvetna om att det som vi upplever som vår fysiska verklighet, bara är en lek som vårt sanna jag leker, en drömm som vårt sanna jag drömmer, nånting som vårt sanna jag skapar utifrån fältet av oändliga möjligheter.
Den dagen kan vi medvetet börja skapa precis den verklighet vi väljer att skapa, precis som vi vill ha den. Vi kan leka vilka lekar vi vill, skapa precis vad som helst, precis vad som helst. Enbart vår fantasi sätter gränserna, och fantasin sätter inga gränser, den vidgar dom.
Den dagen kan vi vända upp-och-ner på hela verkligheten. vi kan flytta oss från en plats till en annan, vi kan förändra allt, vi kan välja sanning, glädje, kärlek, hälsa och frid i varje stund.
Den dagen blir allt ansvar vårt, det finns inget att skylla på, det vi upplever är vår egen skapelse. Den dagen blir alla möjligheter våra, vi kan skapa medvetet och fritt.
Den dagen är allting omkring oss också vi, vi blir ett med allt vi möter. I varje sten, varje träd, varje liten blomma ser vi oss själva. I varje byggnad, varje fordon varje gata ser vi oss själva. I varje blick, varje hjärta, varje ord möter vi oss själva.
