Svek

När vi är sanna mot oss själva är praktiskt taget Allt möjligt, men är vi det inte så riskerar vi att göra oss illa.

Men det är inte så lätt att vara sann mot sig själv. Gång på gång sviker jag mig själv, trots att jag vet att jag inte kan vara någon annan än den jag Är.

I många år har jag tränat mig på att känna igen min autentiska vilja, på att höra Självets autentiska röst, och likväl sviker jag mig själv.

Det är kanske inte så konstigt för tiden som jag direkt eller indirekt låtit mig styras utifrån är många gånger längre. Jag har övat på det så mycket mer.

Jag har kämpat för att vara duktig och få bekräftelse, likväl har jag inte trott på berömmet när jag fått det, för innerst inne har jag vetat att det inte varit Jag, det har bara varit ett spel.

Jag har gått mot mig själv och låtsats vara en annan än den jag är för att bli älskad, men jag har inte kunnat ta emot kärleken för det har inte varit mitt sanna Jag som blivit älskat.

Jag har lyssnat på intellektet och varit den jag tänkt att jag ska vara, men innerst inne har jag vetat att det varit en fejk, för det var inte mitt sanna Jag.

Jag har trotsat för att inte förlora mig själv, men inte heller då har jag varit mitt Själv.

Av rädsla att bli avvisad har jag anpassat mig mot min autentiska vilja, men jag har avvisat mitt Själv.

Jag har inte värderat mitt Själv, och därför inte kunnat känna mig Värdefull.

Hur duktig jag än varit, hur mycket bekräftelse jag än fått, hur Älskad jag än blivit, hur mycket uppmärksamhet jag än fått, så har ändå Självkänslan och Egenvärdet brustit, för det har inte varit Jag, jag har svikit mitt Själv.

Man kan inte vara alla till lags, men man kan vara sitt Själv till lags. När vi låter oss styras inifrån blir vi trygga och känner oss starka,

...och allt blir möjligt!

Kärleksbombning

Tidigare publicerad den 29/10-10 på Sigges radioteater

Ofta händer det att jag går och tänker på ngn utan att riktigt veta varför, ringer upp personen i fråga och får höra "jag tänkte just på dig" och vice versa. Eller när jag har en trist och tråkig dag och kanske är lite nere, då hör plötsligt ngn vän av sig och undrar hur är det.

För mig innebär det ett slags bevis på att vi faktiskt är förbundna med Allt och Alla. Känns tryggt att veta att det är så. Men det innebär också ett ansvar.

I förgår delade jag en liten slående men ganska elak text om regeringen och sjukförsäkringen på Facebook, tänkte inte så mkt på det då, det var helt enkelt bara en slående text! Och många kopierade och delade vidare. Men vad vi alla faktiskt gjorde var att vi tog energi från regeringen. Vad vi säger bakom ngns rygg spelar roll, om vi är förbundna med varandra. När vi pratar skit om ngn tar vi deras energi.

Vad regeringen behöver är inte att vi tar deras energi, det är inte heller vad vi behöver eftersom vi ju inte kan komma ifrån att regeringen har en ganska stor påverkan på vårt liv. Vad regeringen behöver är snarare en massa Kärlek och ärliga speglingar. Positiva tankar på vad de gör som faktiskt är bra för oss. Självklart så behöver vi även sätta gränser och skydda oss själva, jag menar inte att vi ska blunda för det "negativa" men inget blir bättre av att vi är "negativa" tillbaka.

För ett par år sedan var jag på en kurs, på ett konferenscentrum som även hyste en skola. Bespisningspersonalen var sur och otrevlig, maten var inget vidare, de verkade verkligen vantrivas på jobbet. Och då vi ätit där första ggn började vi genast gnälla och prata skit om dom bakom deras rygg. Ngn tänkte till och vi beslöt att gemensamt Kärleksbomba dom. Efter detta så började vi tacka för maten, vi berömde det som var bra, gav dom helt enkelt en massa Kärlek och bekräftelse, en massa energi. På ngn dag så var personalen jättetrevlig, maten blev godare, och allt blev bättre.

Förra sommaren hade jag ett möte med ngn som jag haft svårt för under större delen av mitt liv. I stället för att gå och bekymra mig inför mötet, oroa mig för hur jag skulle orka med det, som jag brukat, tänkte jag på hur trevligt det skulle bli. Och det blev verkligen trevligt, det bästa mötet vi har haft.

Tänk om vi skulle börja Kärleksbomba regeringen. Skicka positiva berömmande e-mail till ministrarna när de gör ngt som vi tycker är bra. Tror ni att det skulle påverka politiken, om många gjorde så. De skulle gå till jobbet och längta efter att göra bra saker, i stället för att tänka tankar som: "Här försöker man göra ngt bra och så får man bara skit för det". Hur skulle du själv känna om du gick till jobbet med den tanken?

Kan vi inte gemensamt komma överens om att vi Kärleksbombar regeringen. Varje gång de gör ngt som vi tycker är bra, så delar vi det på Facebook tillsammans med den ansvarige ministerns e-mail, så att alla våra vänner som också tycker att det är ngt bra kan maila sitt tack och beröm. Samtidigt så skapar vi också ett möte med ministern, och får tillfälle att sakligt och utan slag under bältet berätta om hur andra delar av deras politik påverkar vårt liv. Vi får tillfälle att berätta, om våra idéer om hur det skulle kunna vara istället.

Tror du att det skulle göra skillnad, tror du att det skulle påverka mer positivt än vårt skitsnack bakom ryggen?

Låt oss ta ansvar, låt oss få vår energi genom att ge Kärlek i st f att försöka ta energi från andra!