Att ha kontroll utan att ha kontroll

Härom dagen så drog jag ett kort ur Oshos tarotlek, jag fick kortet "kontroll". Kontroll är något som för mig ofta känns begränsande och negativt, att försöka att styra och ställa och kontrollera tillvaron är något som oftast är gagnlöst och bara kostar en massa onödig energi. Ju mer vi planerar desto oftare måste vi ändra planerna. Än besvärligare blir det när vi försöker kontrollera andra som korsar vår väg.

Men det finns ett annat närbesläktat ord som för mig lite betyder "att ha kontroll utan att behöva ha kontroll", ordet är "Makt". Jag har funnit att för att jag ska må bra så är det väldigt viktigt att jag känner att jag har Makt över min tillvaro. Jag behöver känna att det är jag som styr även om jag oftast låter Livet komma till mig. Livet kan jag inte styra, men jag vill känna att jag har förmågan och handlingsutrymmet att "svara an" i alla de situationer som Livet ger mig. Liksom jag inte kan styra över väglaget när jag är ute på vägarna så är det ändå jag som för fram bilen, jag svarar an på det väglag och den trafiksituation som Livet ger mig, och jag styr bilen dit jag vill.

Om tanken enbart rymde 5 liter eller om vägarna plötsligt skyltades om så att vissa avfarter var stängda, då skulle jag bli mycket begränsad i min framfart.

För att få Makten i mitt Liv så ser jag till att ha ekonomiska buffertar, jag har valt ett arbete där jag själv styr min arbetstid, och jag strävar efter ett boende som gör mig oberoende både av banker, elbolag, livsmedelskedjor och andra. Jag vill ha Makten att själv ta Ansvaret i mitt Liv i alla lägen.

Att jag vill ha Makten i mitt Liv innebär också att väljer en tro där jag inte underkastar mig någon högre makt. Jag gör mig inte till "offer" för bakterier, virus, energier eller annat. Jag väljer att Tro att det är jag själv som gjort upp min livsplan innan jag kom hit, och att hela Livet tjänar mig för att hjälpa mig att uppfylla den Livsplan som jag gjort upp. Allt jag möter i Livet, vare sig det är människor eller andra levande varelser, sjukdomar, skador eller olika situationer, är Gåvor till mig, Gåvor som hjälper mig att uppfylla Min Livsplan.

Det finns ingen annan som har Makten över Mitt Liv! Jag gör mig inte till Offer för något!

Det fria valet

För mig blir Livet meningslöst utan vårt Fria val.

Att vi väljer själva hur vi tänker och reagerar på det vi Upplever är inte så svårt att förstå, det är hela tiden våra tankar som skapar vår Upplevelse.

Inte heller är det svårt att förstå att min migrän är kroppens sätt att tala till mig, och när jag bröt benet så kunde jag se att det var ett resultat av mina val, jag hade mera fokus på att prestera och vara "duktig" än på  säkerhet och att göra ett Bra jobb.

Det är inte lika enkelt att förstå vårt egna Ansvar och Val när t ex ett barn dör eller vi förlorar vårt jobb på grund av världsekonomin eller när vi på annat vis skenbart är offer för något som ligger långt bortom vår uppenbara kontroll.

Då behövs det ett annat större perspektiv, en större del av oss själva som vi inte har medveten kontroll över.

För att i alla lägen ha ett Fritt val så krävs det att vi har odelad Makt och Kontroll i varje situation, först då kan vi ha ett odelat Ansvar för våra Val och dess konsekvenser. Då kan vi Aldrig någonsin vara "offer" för något utanför oss.

För att få ihop detta så Väljer jag att Tro att vi alla har ett "högre jag", en "Gudomlig del" som faktiskt har odelad Makt över allt i vårt Liv som vi inte Medvetet kan påverka med våra Val. Jag Väljer att Tro att vi är Gudomen själv som Väljer vad den vill Uppleva av sig själv genom oss.

Jag tänker mig det så här: Innan vi föds så skapar vår Gudomliga del en plan för vad vi vill Uppleva i detta Livet. Den delen av oss kan ses som en kombinerad manusförfattare, regissör och producent som sätter upp ett skådespel där alla scener och alla rollfigurer har som enda syfte att skapa de önskade Upplevelserna.

Kanske är vi väldigt hårt styrda av manus och regi och saknar i praktiken ett Fritt Val, kanske har vi stor frihet att improvisera inom den givna ramen. Jag vet inte och det är inte heller viktigt för mig att veta, det enda som är viktigt för mig är att jag har Upplevelsen av ett Fritt Val (medvetet eller oemedvetet) och totalt Ansvar för Allt som träder in i mitt Liv, Att Jag och Min Upplevelse är Skapad av Mig och att det är Allt som Existerar.

Då blir Livet Meningsfullt för mig och Jag kan Fritt Välja att må bra eller att göra drama av det, beroende på vilken Upplevelse jag vill ha. Att jag inte Alltid ser meningen med det jag Upplever är inget problem, jag Väljer att se Allt som gott! och med enda syfte att skapa en Upplevelse av något slag.

Det är Jag som är spindeln i Väven

Det är jag som är spindeln i den väv som sammanlänkar allt i Min Värld.
Det är jag som rycker i trådarna som får allt och alla runt mig att agera.
Varje rörelse i Väven är enbart till för att Jag ska Uppleva Mig Själv och Livet.

När någon agerar bakom min rygg, då är det jag som dragit i trådarna.
När jag ser en räv i skogen - Det är jag som dragit i trådarna.
När jag drömmer om Änglar som omfamnar mig, se där! det var jag som drog i trådarna.
När min bil går i sönder när jag som bäst behöver den, Gues what! Jag drog i en tråd.
När sommaren övergår till höst, tror du inte att jag varit där och ryckt i trådarna!
När min Älskade Kysser mig med sina Ljuvliga läppar, I did it again, drog i trådarna.

Vad som än händer i min värld så är det jag som rycker i trådarna.

Jag ska inte påstå att jag medvetet fixar allt detta, tvärtom så sker det mesta utan att jag har en aning om att det ska ske, men det är mitt högre jag som med allt som sker, ömt vägleder mig till precis de upplevelser som jag valt för detta livet. Det finns ingen annan utanför mig som drar i trådarna i min väv och får mig att dansa likt en marionett, det är bara jag.

Inte heller är det jag som drar i din väv och får dig att dansa, inte ens när du dansar in i mitt Liv. Ur mitt perspektiv Ja! men ur ditt perspektiv så är det bara du som drar i trådarna när vi Gemenskapar våra Liv på ett eller annat vis.

Jag kan gå in i ett drama med dig, eller jag kan uppleva den Ljuvligaste Lycksaligheten med dig. Men jag blir aldrig ett offer för dig, och aldrig blir min Lycka beroende av dig.

Alls dessa berättelser

Alla dessa berättelser som vi ständigt bombarderas med, vad tjänar de egentligen till?

På nyheterna hör vi om diktaturers övergrepp, ekonomisk kris, uppsägningar, miljöförstöring, myndighetsmissbruk, matfusk.... Problem som alla känner till men som ingen tycks göra något åt.

Vissa sprider konspirationsteorier om hur man för att göra oss tysta och lydiga sprider kemikalier i luften, maten, vattnet och våra tänder, om hur storfinansen regerar med en dold agenda och håller oss alla i sina grepp, om främmande existenser i rymden som använder oss som pjäser i ett sällskapsspel eller som forskningsobjekt som de experimenterar med, eller om hur vi kommer i kläm då djävulen driver sin kamp mot godheten.... Saker som bara får oss att känna oss maktlösa.

Andra pratar om att de påverkas av andras energier, fullmånen, årstiderna, dömande gudar, vädret eller makterna.... Något utanför oss själva

Somliga är rädda för epidemier, luftföroreningar och cancerogener som allestädes omger oss... och som gör oss sjuka.

Ytterligare andra pratar om hur barndomen eller skolan förstört deras liv, om hur de alltid möter fel kvinnor eller män som misshandlar, kontrollerar eller överger dem, hur vänner pratar skit bakom deras rygg eller hur kollegerna manipulerar och gör deras arbete till ett helvete... gör sig till offer för sin omgivning.

Måhända ligger det en del sanning i vissa av dessa sakerna eller kanske i allt. För de som tror på dessa berättelserna är det säkert sant, för det vi Tror på tenderar att bli vår verklighet.

Men jag väljer att inte tro på det.

Det enda dessa berättelser gör ar att flytta Ansvaret bort från oss själva. Utan Ansvar ingen Makt. Utan Makt blir vi till hjälplösa offer. Och som offer är det svårt att känna Självtillit och Självrespekt, vi blir värdelösa.

Jsg väljer att Tro på Godheten och att Livet vill mig Väl. Enbart det faktum att jag Finns, att jag vaknade idag gör mig Värdefull, för för mig innebär det att jag har en Viktig uppgift att fylla i Livet idag.

Måhända vaknar jag Ledsen och Ensam, kanske är jag sjuk och vädret är piss, kanske är pengarna slut och jag vet inte hur jag ska få det att räcka till räkningarna, men då Väljer jag att se det som Livets gåva till mig idag, något som jag får Uppleva och som hjälper mig att Uppleva mig själv och Livet.

Vad jag än möter så får det mig att Uppleva Livet och mig själv, det får mig att Känna mig Levande, det får mig att Finnas. Jag behöver inget utifrån som bekräftar mig, Livet självt bekräftar mig-

Visst är det så att jag har amalgam i mina tänder, visst finns det en massa kemikalier i maten jag äter, och visst har min barndom satt sina spår. Men jag väljer att tro att de som stoppar kemikalier i mina tänder och min mat, och att mina föräldrar, faktiskt vill mig väl och gör så bra de kan för mig enligt sin tro.

Jag väljer att tro att Livet det är också Jag, det är mitt Högre Jag som hjälper mig att visa vem jag är, och vem Livet Är. Så också "Livets Gåvor" är mitt Ansvar.

Dyrkan och domar

Jag förespråkar visserligen att vara i det som är och att acceptera det som är utan att måla över och "lura"sig själv att må bättre än man gör. Men ibland ser man människor som "dyrkar" sin låga självkänsla eller sitt självförakt, de gör sig till offer för sitt förflutna och dömer konstant sig själv som en dålig människa, bara för ett misstag som de gjort för flera år sedan. Det är inte att vara i det som är, det är att dyrka de jobbiga känslorna.

När man konstant säger till sig själv och vem som vill höra på "Jag är en dålig människa" 20 ggr om dagen, då finns det inte längre plats för några andra tankar, vi hamnar i en nedåtgående spiral och mår allt sämre och sämre. Föreställ dig att du varje dag går till jobbet och får höra arbetskamraterna säga "Du är kass" 20 ggr om dagen. Hur tror du att du skulle må? Tror du att du skulle kunna göra ett bra jobb? Så klart inte.

När vi oavbrutet matar vårt undermedvetna med sådana tankar så blir det en självuppfyllande profetia, helt enkelt därför att vi fungerar så. Våra tankar har stor inverkan på vår hormonella balans. Tänker vi "positiva" tankar så fylls kroppen av signalsubstanser som får oss att må bra och bli på bättre humör (det är samma substanser som finns i lyckopiller), och omvänt så blockeras dessa signalsubstanserna om vi matar oss med "negativa" tankar.

Det må vara sant att vi mår dåligt ibland och det är helt normalt att göra det och absolut inget vi bör undvika eller fly ifrån. Men när vi fastnar i det negativa så måste vi ta tag i rodret och göra något åt det. Även om vi mår dåligt ibland så är det inte sant att "Allt är kass" eller att "Livet är hopplöst" Allt är inte kass, och Livet är inte hopplöst, att påstå det  är lika relevant som att säga "Nu är det kört" varje gång det blir höst och löven faller från träden. Livet är förändring och efter höst och vinter kommer alltid vår, liksom regn följs av solsken och en deppig period följs av perioder då vi är på bättre humör.

Det finns massor av positiva saker runt oss även när allt känns kass och hopplöst. Vi lever i ett rikt land, vi vaknade i morse, solen skiner kanske, vi har mat och kläder, vi mår kanske lite bättre än igår. osv. Det finns alltid något positivt om vi tittar oss omkring, och just det är ett bra första steg att ta om vi vill vända den nedåtgående spiralen, att söka efter saker som vi kan vara tacksamma för. Det är inte lätt, det kräver en viss beslutsamhet, men när vi gör det så börjar åter de goa signalsubstanserna som får oss att må bättre att fylla kroppen och sakta men säkert går vi en ljusare tid tillmötes.

Måhända så har vi gjort ett misstag en gång, det gör vi alla, är det ett stort misstag kanske vi t o m blir dömda och straffade för det. Men när straffet är avtjänat så kan vi aldrig dömas för samma misstag igen. Den som har avtjänat sitt straff ses juridiskt åter som utan skuld. Men när det gäller våra egna domar av oss själv och varandra så ser det ibland annorlunda ut, vi fortsätter att straffa oss dag efter dag och år efter år. När har vi sonat vårt misstag? En mördare i detta land kanske får ett livstidsstraff vilket innebär minst 10 år och kanske det dubbla. Hur länge har du straffat dig själv för ditt misstag? och hur stort är misstaget i förhållande till de brott som livstidsstraff kan utdömas för? Är det rimligt att du fortfarande straffar dig själv? Gör det dig till en bättre människa? Får det dig att må bra? Gör det misstaget ogjort?

I naturen som vi är en del av  finns det ingen som är kass och inga misstag. Det är bara åsikter, alla är bra precis som de är och misstagen är enbart lärdomar som gör det lättare för oss att göra bättre nästa gång.

Kärleksspråk

Våra föräldrar är den första Kvinnan respektive den första Mannen i våra liv, av dem lär vi oss hur Kvinnor och Män är, och hur vi ska vara som Kvinna eller Man.

Sedan följs de av flera, syskon, kompisar, lärare, idoler, vänner, partners.... Våra bilder blir mer nyanserade. Vi blir mer och mer oss själva som Man eller Kvinna. Vi möter flera Kvinnor och Män som blir viktigare än våra föräldrar för oss men rollen som den Första Kvinnan och Mannen kan ingen ta ifrån dem. De är våra modeller på gott och ont.

Efterhand som vi frigör oss från föräldrarna och efterhand som vi växer och mognar, så hittar vi de delarna av föräldrarna som givit upphov till "problem" i våra liv. De bitarna kräver mycket jobb med oss själva, med vårt förflutna, med vår föräldrarelation. Det är lätt att de bilderna fastnar och får vårt mesta fokus, vi blir offer för vår barndom och för bristerna hos våra föräldrar.

När vi sedan möter en partner är det lätt att vi fokuserar på samma brister som vi upplevt hos föräldern av motsatt kön. Vår mor är ju modellen för Kvinnan och vår far är modellen för mannen, någonstans tror vi därför att vår partner ska vara som de var och letar undermedvetet efter de bitar som vi fokuserar på hos dem.

Visst är det sant att våra föräldrar har haft brister som har präglat vårt liv. De bristerna ä en stor del i att vi är som vi Är. Men det är lika sant att våra föräldrar har gett oss massor med Kärlek som har satt lika stor prägel på vem vi Är.

Kanske har vi haft svårt att se och uppleva deras Kärlek, men lika fullt finns den där. Nästan alla föräldrar hur dysfunktionella de än är Älskar sina barn. Men kanske har de haft svårt att uttrycka sin Kärlek på ett språk som vi förstår.

Allas våra föräldrar gjorde sitt bästa hur bra eller dåligt det än var. Kanske  gav de os inte kramar, närhet, tröst eller talade om för oss att de älskade oss, att vi var viktiga och bra. Men om än det skulle vara så  så gav de oss något annat. De uttryckte sin Kärlek på det Kärleksspråk som var deras. Kanske är det till och med så att det som vi ser som en del av deras största brister var deras främsta Kärleksspråk.

Jag tror det är viktigt att hitta våra föräldrars Kärleksspråk, för att vi ska känna att vi var Älskade när vi växte upp, och för att barnet i oss ska kunna känna sig Älskad nu idag. Vi behöver hitta vår Kärlek till våra föräldrar för att kunna Älska och känna oss Älskade. När vi kan Älska den första Kvinnan  respektive Mannen i vårt liv, då blir det också så mycket lättare att Älska den VIKTIGASTE Kvinnan/Mannen i vårt liv och att tillåta någon bli Viktig.

Vissa Kärleksspråk är lätta att identifiera även om vi kanske inte tänker på dem som Kärlek: Som att någon lagade mat åt oss och skötte hemmet, eller jobbade ihop pengar till familjen, köpte och lagade våra kläder, skjutsade oss till aktiviteter och kompisar, läste sagor och gjorde saker tillsammans med oss....

Andra kan vara svårare att se som Kärlek även om det var det: Som allt tjatet på att vi skulle städa vårt rum, eller göra läxorna, eller att vi fick ge oss iväg på egen hand och göra saker utan att de verkade bry sig. T o m sådant som försöken att dämpa våra känslor skedde av omsorg, eller att vi inte fick umgås med vem vi ville eller stanna uppe och titta på tv lika länge som kompisarna, att vi inte fick pengar till allt vi ville, att de drog med oss på tråkiga konstutställningar, tjatet om att gå till frisören och åsikterna om hur vi klädde oss....

Vilka Kärleksspråk hade dina föräldrar? Vilka Kärleksspråk har din partner?

Kärlek är så mkt mer än kramar och ord, blommor eller frukost på sängen. Kärlek kan vara att fixa en grind så att hunden kan springa lös, att låta dig sova på morgonen, att fixa i det gemensamma hemmet eller vad som helst som görs av omsorg och Kärlek. Också när vår partner försöker förändra oss så sker det ofta av Kärlek, de har hittat något som gör deras liv enklare och vill ge oss samma gåva. Det är inte säkert att våra föräldrar eller vår partner har samma Kärleksspråk som vi, att de kan ta emot vårt Kärleksuttryck, eller ge oss den Kärlek som vi kan förstå, men lika fullt så Älskar de oss.

Det innebär inte att vi kan, vill eller måste ta emot deras Kärlek, men jag tror det är viktigt att se att Kärlek inte alltid ser ut som vi förväntar oss.

Offer för min barndom - Så länge jag väljer det

Periodvis har jag svårt att ta hand om vardagen, mitt hem och alla "måsten", jag ägnar mig åt alla möjliga flyktbeteenden. Svårast av allt är att få till det med städningen. Det är ofta först "i sista stund" (t ex när jag vill få en besökare att känna sig välkommen) som jag lyckas ta mig för att städa.

Jag har skyllt detta motstånd på min barndom. Jag upplevde mig inte som Älskad av min mor, berättar jag. Det fanns ingen närhet på något plan i mitt hem. Den enda bekräftelse som stod till buds var när jag var duktig och presterade. Mor såg bara fel och brister i det jag gjorde. När jag skulle städa tjatade hon på mig, tills jag "i sista stund" gjorde en lite slarvig städning, och då fick jag bara höra vad som inte var bra. Resultatet var att jag fick mer uppmärksamhet (negativ uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet) ju längre jag väntade att städa, och när jag väl gjorde det blev det ju ändå bara negativ uppmärksamhet.

Berättelserna är många och jag har trott på dem, tills  idag. Denna tro har haft många negativa effekter, det är t ex svårt att Älska mig själv fullt ut när barnet i mig inte känner sig Älskat. Just nu har motståndet varit värre än någonsin, och jag kände att det var dags att göra något åt det. Min äldsta vän, som varit med mig sedan jag var 7 år hjälpte mig att se från andra perspektiv.

Mycket i mina berättelser är sant, men det är inte hela sanningen. Jag har använt de här berättelserna som en ursäkt för att slippa möta mig själv, gjort mig till ett offer för min barndom.

Min mor var naturligtvis ett "barn av sin tid", På 60-talet började samhället på allvar lägga sig i hur man uppfostrade barnen, med mödravård, Alva och Gunnar Myrdal och frågeprogram på radion mm. Man fick bland annat lära sig att man inte skulle "klema bort" barnen, skrek de så skulle man inte ta upp dem, mat skulle de ha på bestämda tider, där var det minsann inte frågan om några curling-föräldrar. Få är de 60-tals barn som fått uppleva en massa kramar. Vad den tidens föräldrar däremot gjorde var att man stöttade sina barn i vårt växande. Man hjälpte oss igång och lämnade oss sedan att klara oss själva.

När jag börjar titta runt mina berättelser så ser jag andra minnen. Jag minns hur min mor köpte mängder med väv och garn till korsstygnsbrodderier till mig. Hon gjorde en koja till mig av en trappstege i trädgården. Vi gjorde julbonader tillsammans med vaxkrita på lakans väv som vi sedan stök in i tyget. Jag minns hur vi gick på skogspromenad med lillasyster i vagnen och plockade blommor, blåbär eller mossa. En jul gjorde vi en julkrubba med nackarna av morötter och rödbetor som fick växa upp till små träd och buskar. Och mor log. Hon tyckte om att pyssla med oss barn, detta var ett av hennes Kärleksspråk, Kreativt skapande tillsammans. En annan gång la hon timmar på att varpa en bandväv, så jag skulle ha något att göra, hon snickrade påtbrädor, och lärde mig sy med symaskinen. Jag minns söndagsskole-utflykter med mor. Hur hon satt bredvid mig när jag vaknade efter att ha opererat bort polyperna, då fick jag två böcker: Bamses skola, om räkning och färger. Långt upp i tonåren så skjutsade hon mig när jag skulle någonstans, eller hämtade mig mitt i natten. I fotoalbumen finns bilder på oss barn när vi leker, varför tog hon dom? om inte för att hon tyckte om oss och tyckte om att se oss leka. Bilderna blir fler och fler, bilder av hennes glada ögon när hon gör olika saker med oss. Nog var jag Älskad!

Nu vet jag! Nu kan jag ge den lille pojken i mig kramarna som han inte fick, och han behöver inte längre fly från städningen för att bli sedd. Nu kan jag städa för att  jag vill och för min egen skull.

Och självfallet är allt som jag upplevde i barndomen en gåva, både "bra" och "dåligt". Det har gjort mig till den jag är!

Jag tror på Mig!

Jag tror inte på "den enda rätta" som vi måste finna.

Jag tror inte på en allsmäktig skapare som kräver något av oss och dömer  oss.

Jag tror inte heller på en maktlös skapare.

Jag tror inte på djävulen eller ondska som smider sina ränker.

Jag tror inte på vetenskapens sanning och konsekvens.

Jag tror inte på sjukdomar och olyckor som drabbar oss.

Jag tror inte på livet och döden som början och slutet.

Jag tror inte på slumpen som spelar tärning med oss.

Jag tror inte på Änglar eller Andar som leder och hjälper oss.

Jag tror inte på stjärnor och planeter som styr våra liv.

Jag tror inte på brist på pengar och resurser som begränsar oss.

Jag tror inte på en barndom och tidigare liv som vi alltid har med oss.

Jag tror inte på Jesus som vår enda väg till sanningen.

Jag tror inte på kristaller och krafter som påverkar oss.

Jag tror inte på naturväsen och småfolk som spelar oss sina spratt.

Jag tror inte på karma som vi måste lösa.

Jag tror inte på skuld och dömande.

Jag tror inte på känslor som styr oss.

Jag tror inte på livet som en skola som vi måste klara för att komma till nästa nivå.

Jag tror inte på mig och dig som åtskilda individer.

Jag vägrar konsekvent att tro på något som tar Makten och Ansvaret från Mig Själv och som kan göra mig till offer, för det ena eller andra.

Jag tror bara på Mig Själv och min Suveräna Makt!

Jag tror bara på Mitt eget Totala Ansvar!

Jag tror bara på Min Egen Fria Vilja att Skapa Mitt Liv!

Jag tror bara på MIG och DIG och OSS som ETT och ALLT som FINNS!

Jag tror bara på Oss som Livets Upplevelse av Sig Själv!

Det skulle vara en ganska hänsynslös skapare som lät somliga av oss dö en långsam svältdöd eller bli våldtagna som små barn,medan andra får rollen som Bill Gates eller lever ett Liv fyllt med Kärlek och Glädje.

För mig blir Livet Meningslöst och Orättvist

Om det finns något utanför Mig Själv som styr det.

Om vi är brickor i en guds nyckfulla lek med sin skapelse.

Om ondskan finns och jag ständigt måste vara rädd och skydda mig från den.

Om Livet är förutbestämt av någon eller något.

Om det finns andra krafter som styr mina steg.

På sjätte dagen skapade Gudomen Mannen och Kvinnan till sin avbild, till skapande med fri vilja att skapa alla de upplevelser vi själva väljer att skapa. Och Gudomen förband sig att lydigt bifalla varje minsta önskan från vår sida (hur skulle vi annars kunna bli skapare med fri vilja), Vill vi uppleva ett Helvete så tillhanda hålls det, vill vi uppleva ett Himmelrike så får vi uppleva något som gör upplevelsen möjlig!

Allt som Är kan inte uppleva sig själv
utan att uppleva sin raka motsats.

Utan mörker kan vi inte uppleva Ljuset.

Varje upplevelse innehåller fröet till sin raka motsats.

Utan maktlöshet kan vi inte uppleva Makt.


Vi är inte individer.
Vi är Ett.
Vi är Allt som finns.
Vi är Gudomen - Skaparen.

Enbart då blir Livet Meningsfullt för mig.

Då blir varje upplevelse en Gåva.

Och det är mitt Ansvar
Att välja Gåvan
Att välja Makt eller maktlöshet.

Inget jag säger eller gör 

Kan skapa Makt åt den som är i maktlösheten.
Inget jag säger eller gör
Kan ge Mening åt den som är i meningslösheten.

Vi måste själva hitta vår Mening
och vår Makt.

Viktiga beslut

Jag har trott att Tro handlar om att finna Sanningen, men kanske handlar det om att fatta ett fåtal beslut.

Är Livet gott eller ont?
Tar Livet slut efter döden?
Har vi en fri vilja?
Är människan god eller ond i grunden?
Finns det brist?
...och kanske någon fråga till.

Hur vi väljer att svara på dessa frågor kommer att forma vår Verklighet. Vilka val vi än gör så kommer vi att uppleva saker som pekar på att det Är så.

Mina svar ser ut så här:

Livet är Gott! Jag ser mig omkring i naturen och ser att det inte finns någon ondska där. Visst äter djur och växter varandra, konkurrerar om sitt utrymme, men det är bara Livet som övergår i en ny form och varje organism har sin platsoch sin uppgift. Livet tycks för mig inte bara vara Gott, det är Vackert. Ingen ond Kraft hade kunnat skapa något så Fantastiskt som naturen.

Att vår fysiska kropps Liv tar slut efter döden det vet vi. Men vi vet också att Liv hela tiden övergår i nytt Liv. Vi är inte vår förgängliga kropp. För mig känns det naturligare att identifiera mig med mitt medvetande, den delen av mig som kan kalla sig för "Jag". Ingen forskare har lyckats hitta var i kroppen medvetandet sitter, eller om det ens är en del av kroppen. Vi kan så klart inte veta vad som sker med vårt medvetande efter döden. Men om jag väljer att se Livet som Gott så förutsätter det att vi lever vidare i någon form annars blir Livet bara Gott för vissa av oss.

Livet ter sig ganska meningslöst utan en fri vilja, i synnerhet eftersom vi har vårt medvetande. Visst kan Livet var enbart en oändlig serie samverkande funktioner, evolutionen en slump, men vad skulle evolutionen med vårt medvetande till då? Det tycks mig som den skulle klara sig bättre utan det.

Jag ser människan som i grunden God av flera skäl. Dels så skulle ondskans förekomst begränsa min fria vilja betydligt, det skulle förekomma situationer då jag inte har makten över mitt Liv och alltså inget Fritt val. Dels skulle en i grunden ond mänsklighet aldrig någonsin riskera sitt eget Liv för att t ex rädda ett barn som springer ut i trafiken, vilket vi gör rent reflexmässigt.

Nej det finns ingen brist, kanske kan vi inte få allt vi vill alltid men allt vi behöver tror jag nog att vi alla skulle kunna få om vi bara tillgodosåg basbehoven först innan vi skaffade oss vår "guldkant".

Nästa fråga vi kan ställa oss är leder dessa svar till det jag vill ha av Livet? Leder de till en Hållbar Värld i fred och Harmoni? Om ej, då är det dags att ompröva våra svar!

Helvetet

För mig är helvetet inte en plats vi kommer till i livet efter detta. Helvetet är en plats där vi kan befinna oss när vårt liv tycks rasa fullständigt, när allt är hopplöst och det inte tycks finnas något som vi kan göra åt det.

Jag tycker faktiskt att "Helvetet" är en ganska bra plats att vara på i alla fall någon gång. Där är vi fullständigt separerade, fullständigt maktlösa och helt och hållet offer.

Då finns det bara en sak att göra, ge upp, sluta kämpa och be om hjälp. Det kan inte bli värre, och även om det skulle bli det så kan det inte kännas värre, lika bra att släppa taget och sluta kämpa.
 

Jag är helt övertygad att vi alltid på något plan skapar allt vi upplever, kanske kan vi inte se det medvetet, men jag väljer att alltid ta ansvar för allt i mitt liv, är det mitt så ger det mig makt att förändra det, gör jag mig till offer har jag inget att säga till om.

Den delen av mig som skapat mitt "helvete" (om jag inte medvetet kan se hur jag skapat det) är mitt högre jag, den delen av mig som är ett med allt, med det vi kan kalla gud, eller skaparen mm. Den delen har skapat detta till mig som en gåva, men när jag befinner mig där i "Helvetet" har jag svårt att se gåvan. Men den delen som skapat gåvan får också hjälpa mig att ta emot den.

Aldrig är det så lätt att uppriktigt be om hjälp som då vi känner oss helt maktlösa och ger upp, inget annat finns ju kvar att göra. Och aldrig är det så lätt att ta emot hjälpen som då, och hjälpen kommer eftersom vi uppriktigt ber om den.

Och aldrig upplever vi så tydligt att vi är ett med allt och att vi aldrig är ensamma om vi inte väljer att vara det.

Så "Helvetets" gåva är för mig den största, ur den fullständiga separationen föds upplevelsen att vi all är ett, tydligare och klarare än någon annan gång.


Videoklippet har mycket lite med texten att göra, frånsett titeln.

Grymhet (9 svärd)

Jag tror att grymhet är den totala makten och den totala åtskillnaden utövad.

Det kan tyckas att det handlar om kontroll men den som har ett behov av att kontrollera är beroende av sitt offer. den som utövar grymhet är totalt likgiltig för offrets vara eller icke vara.

Här handlar det om makt över de egna känslorna. det som åstundas är o-känslighet, att inte känna vare sig emotionellt eller fysiskt.

Det räcker inte att hugga ner offret, när offret är utan sans fortsätter förövaren ändå att hugga gång på gång.

Om grymhet är den totala makten, då är det offret upplever den totala maktlösheten.

Möter vi grymhet signalerar det därför att vi behöver mera makt över våra känslor, vårt mående och vårt Liv. Grymhetens okänsliga makt är inte eftersträvansvärd, men att vara en del av Livet och möta allt i Livet utan att göra sig till offer för det ger oss makt.

Hur vi Har det kan vi inte alltid göra ngt åt men hur vi Tar det är alltid vårt eget Ansvar.

Grymhetens baksida talar om okänslighet och bristande empati. Att Känna är en del av att vara Levande. Våra Känslor är ett signalsystem som leder oss närmare oss själv. Stänger vi av Känslorna så stänger vi dörren till oss själva.

Vi är inte beroende av någon eller något specifikt utanför oss, men vi är ömsesidigt beroende av Allt Skapat. Vi är del av Allt och Allt är lika viktigt. Empatin hjälper oss att Känna oss som en del av Allt, att bli Ett med Allt.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Besvikelse (5 bägare)

Vi upplever besvikelse när vi förväntar oss eller önskar oss ngt av Världen och inte får det.

Men Världen lever sitt Liv, vi kan inte förvänta oss eller begära ngt av den, vi kan inte styra Världen. Allt är så mycket mer komplext än vi kan förstå, vi kan inte räkna ut eller planera ngt och förvänta oss att det ska bli så, och även om det skulle bli så så kanske det inte är det bästa som kan hända. Vi tror att vi kan kontrollera det, men det bästa vi kan göra är att överlämna allt till livet, då blir allt till vårt högsta bästa.

Det enda vi kan styra och ställa med är oss själva. Vi möter Livet hela tiden, ibland får det oss att dansa ibland gör det ont. Vi kan inte förändra det som Är, och bara sällan förändra morgondagen. Men vi kan alltid ta ansvar för hur vi upplever det som är, hur vi mår i det. Vi kan välja hur vi ser på det som sker, vi kan se det som en gåva eller vi kan göra oss till offer för det. Vårt ansvar är att må så bra vi kan i varje situation, inte så att vi ska låtsas som sorger inte finns, men vi kan se dem som en läkeprocess som hjälper oss att leva livet glatt, eller vi kan se det som om solen aldrig mer kommer att lysa på oss.

Om vi väljer att ha Tillit till att vårt högsta bästa alltid sker, att Allt är som det ska Vara, då blir vi aldrig besvikna.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Oro (5 svärd)

Oro är ett självskadebeteende, vi gör oss till offer för det värsta som kan hända innan det har hänt.

Ingen oro i Världen kan förändra något till det bättre, men oron får oss att må sämre samtidigt som vi tenderar att möta en verklighet som vibrerar i resonans med vår oro.

Vi ser mörka moln vid horisonten och är övertygade att blixten kommer att slå oss till marken. Trots att solen fortfarande skiner  och även om vi inte vet vilken riktning molnen tar, så ligger vi redan brända på marken.

För många verkar oro vara ett kärleksbevis. Vi SKA oroa oss för våra barns välfärd annars är vi dåliga föräldrar. Men vad våra barn behöver är trygga vuxna som de kan luta sig mot om det behövs. De behöver någon som släpper dem fria att vara den De ÄR, på det sätt som De väljer att Vara det, samtidigt som vi ger dem mod och kraft att möta varje eventuell svårighet.

Våra barn behöver definitivt inte ngn som överbeskyddar och kontrollerar dem, eller som målar Fan på väggen.

Men oron har en framsida också om vi väljer att se den. genom att visa oss våra värsta rädslor kan den hjälpa oss att bli trygga och möta dem, samtidigt som den kan hjälpa oss att se vad vår högsta önskan är.

Varje gång du är orolig för något kan du ställa dig själv följande frågor, och besvara dem i tur och ordning:

1) Vad är det värsta som kan hända? Håll inte igen med svaret utan försök att komma på det allra värsta.

2) Vad gör du om det händer? Efter att ha svarat på den frågan så vet du hur du ska hantera varje situation som uppstår. Du kan släppa oron och flytta fokus.

3) Vad är det bästa som kan hända? Återigen är det dags att använda fantasin. försök att verkligen "bre på" och se det allra bästa scenariot.

4) Fokusera på det bästa, se det, känn det, var i det!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Nu är NU!

Nu är NU! igår finns inte imorgon finns inte.

Ingen oro i världen kan förändra morrgondagen till det bättre, men den kan förstöra Nuet och mitt Nu skapar nästa Nu.

Nu är NU!

Vad underbart ljust det var när jag gick ut med tekoppen i trädgården i flera centimeter blötsnö. Våta flingor i mitt hår.

Visst jag kan svära och förbanna snön, eller jag kan njuta av det trolska vinterljuset. För jag vet att lärkorna sjunger imorgon igen, kanske redan idag. Jag vet att narcisserna och snödropparna kommer att titta fram ur snön igen. Jag vet att våren kommer!

Nu är NU! och jag njuter av ljuset och ljudet av smältande blötsnö.

Jag kan bli besviken över snön, över våren som kom av sig och skylla mitt ”dåliga” humör på snön.

Jag kan skylla min rethosta på min allergi.

Jag kan skylla min allergi på arvet.

Jag kan alltid skylla på ngt och välja att vara ett offer för ngt.

Jag kan skylla på bakterier och virus.

Jag kan skylla på min uppväxt och barndomen.

Jag kan skylla på föräldrarna och skolan.

Jag kan skylla på arbetsgivaren och politiken.

Jag kan skylla på det ekonomiska systemet.

Jag kan skylla på människorna jag möter.

Jag kan skylla på ödet eller karma.

Jag kan skylla på slumpen.

Jag kan skylla på guds straff för ngt som jag gjort eller inte gjort.

Jag kan skylla på djävulen och onda krafter.
 
Jag kan välja att känna mig som ett offer för bakterier, omständigheterna, ödet, makterna, en gud som straffar mig för ngt jag gjort eller inte gjort, djävulen och andra onda makter eller vad som helst. Ta bara den här snön som kom just som våren börjat få fart. Visst kan jag välja det och kanske är jag ett offer för allt detta och lite till. Men får det mig att må bra att se det så?

Eller jag kan välja att se att jag hittills blivit frisk varje gång jag varit sjuk, mitt immunförsvar har fixat det. Och även om det varit kärvt med ekonomin ibland så har det ju alltid löst sig på ngt sätt. Jag kan välja att se att även om det är mkt som ska hinnas med så kan jag faktiskt ta mig 5 minuter med en kopp te i trädgården varje morgon, bara för mig och mina tankar i samklang med livet under stjärnorna. Jag kan välja att vara Tacksam för att saker alltid har löst sig och för det som jag faktiskt har inklusive min Underbara trygge son. Får det mig att må bra?

Men nu är NU! och det enda som finns. Hur vill jag må i detta Nu?

Jag kan välja att se mig som ett offer för allt möjligt, och kanske är jag det. Men då förlorar jag all makt att styra ngt alls i mitt liv. Eller jag kan välja att faktisk ha makten ett välja hur jag vill må oavsett vad som händer och hur det är.

För mig är valet lätt! Jag väljer att se på livet på de sätt som får mig att må bäst. Helt enkelt för att det är mkt trevligare.

Nu är NU! och jag njuter av ljuset och ljudet av smältande blötsnö.

♥

Makt eller offer

Vi har alla en tro på hur Livet och döden fungerar. Ingen har den absoluta sanningen, utan vi måste helt enkelt välja den tro som vi vill leva med, den tro som känns rätt i vårt hjärta. Vår tro blir den högre makt som vi underkastar oss. Vi kan kalla den högre makten för vad vi vill. Gud, Livet, Kraften, Vår livsplan, Ödet, Naturlagarna eller kanske till och med Slumpen, det spelar ingen roll.

Jag vill ha totalt ansvar för allt i mitt liv, för jag vill aldrig bli ett offer för ngn eller ngt, när jag inte väljer att vara det. Därför vill jag också ha makten i mitt liv. För att kunna ha all makt över mitt liv, så behöver jag tro på en allsmäktig högre makt som dessutom lämnar över all makt till mig, på någon nivå. Vi kan vara lika stora eller mindre än vår högre makt, men vi kan aldrig vara större. Därför måste jag tro på en allsmäktig högre makt om jag vill ha fullständig makt över mitt liv.

Tror jag på en sådan makt så innebär det att jag också tror att alla har den totala makten över sitt liv, vi har t o m makt att välja att inte ha ngn makt alls över vårt liv. Det innebär också att Alla skapar sitt liv på ngt plan.

Men ett liv som är fyllt av lidande? Vad är det för mening med det? Varför skapar ngn ett liv där de lever en kort tid som ett plågat och missbrukat barn t ex? Varför skapar ngn ett liv med kronisk smärta? Vad finns det för mening med det?

Jag vill se en mening med livet, jag vill tro att våra liv har ett syfte. Jag väljer att tro att vi är här för att uppleva Livet och Kärleken.

Men hur får jag ihop det med ett liv i lidande? Jag ser det så här:
Vi lever i en dualistisk värld, inget kan existera utan sin raka motsats. Utan mörker syns inte ljuset, utan sorg kan vi inte uppleva glädje etc. Men fortfarande är livet i lidande meningslöst för den som lever det. Varför välja ett sådant liv? Jag väljer att tro att den delen av oss som upplever är evig, att den delen lever flera liv och att vi inte alltid väljer att leva en viss upplevelse för vår egen skull. Jag tror att vi är ömsesidigt beroende av varandra för att skapa den upplevelse som gör det möjligt att uppleva Livet och Kärleken fullt ut. Jag tror att vi t ex kan välja ett liv som ett plågat och missbrukat barn för att föräldrarna ska kunna uppleva sorgen och smärtan i den upplevelse som det ger dem.

Varje upplevelse innehåller fröet till sin raka motsats. Vi kan välja att vända upplevelsen av maktlöshet till upplevelsen av makt, upplevelsen av sorg till glädje osv. Den tron ger också ett sådant liv en mening, det blir en gåva för att möjliggöra den största upplevelsen för ngn annan.

Det är inte ditt fel

Det är inte ditt fel!
Att folk missförstår dig
De hör vad de vill höra

Det är inte ditt fel!
Att dina föräldrar inte respekterade dig
De gjorde vad de kunde

Det är inte ditt fel!
Att din älskade övergav dig
Han gjorde sitt val

Det är inte ditt fel!
Att pengarna inte räcker
De är ämnade att berika de rika

Det är inte ditt fel!
Att ditt barn gör sig illa
Du gjorde ditt bästa

Det är aldrig ditt fel!
Vi kan inte vara fel
Vi är skapta att vara de vi Är

Se på naturen!

Det är inte igelkottens fel!
Att den blir påkörd
Den är bara igelkott

Det är inte kidets fel!
Att det blir uppätet
Det är bara kid

Det är inte blommans fel!
Att den vissnar
Den är bara blomma

Det är inte rävens fel!
Att den får skabb
Den  är bara räv

Det är inte ditt fel!

Men du kan välja
Om du vill ta det personligt
Och göra dig till offer

Eller se det som en gåva
Som hjälper dig
Att se dig själv