terror eller Respekt!

Det som händer nu i Ukraina och på Krim är för mig väldigt kluvet. Ända sedan Sovjetunionen rasade samman har USA gjort precis som de velat och om det passat dem så har man struntat i alla folkrättsliga överenskommelser, med lama eller inga protester från resten av "västvärlden". Man trodde att Ryssland var uträknade och betedde sig som ensam makthavare utan hänsyn till någon annan om det inte låg i deras egna intressen.

Ur den synvinkeln är Rysslands agerande på Krim kanske rent av bra. I en värld som bygger på makt där måste det alltid finnas en motmakt om inte makthavaren ska hänsynslöst trampa på sina undersåtar då det passar denne. Exemplen är många: Innan fackföreningarna fanns låg all makt över arbetsvillkoren hos de som ägde produktionsmedlen, men med en allt starkare fackförening uppstod en motmakt som förhindrade kapitalägarna att trampa lika hårt på sina undersåtar. Om ett företag får monopol på en viss produkt eller tjänst blir den som är beroende av produkten helt i händerna på producenten som kan sätta vilket pris de behagar....

Men samtidigt som det kan ses som positivt att USA får en motmakt, så är det knappast någon av oss som längtar tillbaka till det kalla krigets dagar, med terrorbalans och hot om atombombsförintelse när som helst.

Det måste finnas ett bättre sätt! För mig är det självklart att den vägen är att bygga världen på respekt för varandra och envar i stället för på makt. men hur kommer vi då dit? Få makthavare har hittills lämnat ifrån sig makten om hen inte har tvingats därtill av en högre makt. Likväl så måste det gå, för jag tror att de är den enda vägen att skapa en dräglig långsiktigt hållbar värld för alla levande varelser idag och i all framtid. Vad jag personligen kan göra för att ta världen dit vet jag inte, men jag vet att oavsett vilken väg vi måste gå så börjar vägen alltid med oss själva. Jag måste respektera mina närmaste, Mig själv, sambo, barn, kollegor. Och dessutom vidga kretsen till ALLA de jag möter, och så småningom ALLT levande. Först när jag ser allt liv som likvärdigt och värt respekt kan världen överleva i sin nuvarande, förbättrade form.

En dag ska jag sluta kämpa

Fler och fler får möta dem, de där små Äkliga Älgalössen! De kryper in under kläderna när jag går i skog och mark, ner i hårbottnen. sen sitter de där och är nästan omöjliga att få tag på... och de bits... jag märker först inte deras bett... men efter några timmar så börjar betten klia och vätska, sedan håller de på så i 2-3 veckor. Kläder kuddar, möbler och mitt hår blir fullt med var-fläckar och -klumpar.

Just nu hatar jag dem djupt och innerligt, och börjar fäkta och slåss så fort jag märker av dem. Kläderna åker av varje gång jag känner något som kryper, och det är ofta... Mitt fokus är på Älgalusen och deras är på mig.

Kanske är det dax att sluta kämpa. Jag har gjort det förr med nässlor, myggor, björnbär, myror och möss, det funkar så klart med älgalusen också.

Allt handlar om min inställning, kämpar jag och är arg och irriterad så är det precis som att simma motströms mot Livets flöde, Allt elände kommer till mig och Livet blir en kamp. Alternativet är Kärlek, Överlåtelse och Tacksamhet. Då flödar Livet min väg och allt blir mycket lättare. Nu vet jag ju inte om jag kan vara Tacksam för älgalusen, möjligen för att de påminde mig om att sluta kämpa och i stället simma medströms. Kärlek skulle kunna funka, jag kan be älgalusen att flyga vidare till sitt värddjur samtidigt som jag välkomna älgalusen att dricka av mitt blod om den måste, jag är ju trots allt blodgivare, spelar det ngn roll vem som får ta del av mitt blod, men då behöver jag samtidigt en strategi för att såren inte ska bli irriterade.

Jag gör mig en bild av det energifällt som omger min kropp, det energifällt som jag föreställer mig upprätthåller alla funktioner i min kropp. Jag ser det som ett vatten med krusningar på ytan, hela tiden i liv och rörelse. När ett bett blir inflamerat föreställer jag mig att det blir som en kvardröjande malström på ytan, istället låter jag älgflugans bett bli som stenar som genomtränger ytan och sjunker varefter ytan genast sluter sig igen.

Översteprästen

Översteprästen representerar den manliga aspekten av Gudomen, av Skapelsen, Han står för Den Store Anden, för idén bakom Alltet, för Planen. Han är den som får energin att flöda genom Skapelsen samtidigt som han är energin som flödar dvs. själva Livskraften.

Översteprästen är den Andliga aspekten av oss själva och Livet, det vi kan kalla vår Själ, vår Ande, eller Den stora "Jag Är". Han talar till oss om att sluta kämpa och i stället underkasta oss Livets Flöde. Allt är precis som det ska vara, Allt vi Upplever är en Gåva. Naturligtvis har vi vårt fria val alltid, men det enda alternativet vi har till att följa flödet är att göra motstånd mot det, med den stress, smärta och kamp som det innebär. Detta är också vad Översteprästens baksida varnar oss för, att kämpa emot Livet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Misströstan (7 mynt)

Misströstan, att ge upp, att inte finna någon väg, att sluta kämpa.

Ibland är faktiskt Misströstan den ända väg som finns kvar, för det kan vara en väg.

Många av oss har fått med oss i Livet att vi ska vara "duktiga" och prestera, vi biter ihop och försöker finna en väg, Allt ska vi klara av och vi ska klara det själv. När vi är problemlösare som klarar allt så hopar sig för eller senare problemen. Det är som om vi ber om större och större problem att tampas med. Vi blir allt duktigare på att lösa dem och Livet blir en kamp. En kamp mot problemen, en kamp mot oss själva, en kamp mot själva Livet.

Livet är ingen kamp, Livet är ett flöde som vi kan följa med eller kämpa emot. Vi tror att vi kan styra Livet, vi tror att vi vet vart vi ska, vi sätter upp mål och tar oss dit till varje pris. Men när Livet blir en kamp, då kämpar vi mot flödet i Livet.

När Livet blir oss övermäktigt, när alla vägar är uttömda,  då finns det bara en enda väg ut, att ge upp, att erkänna att det här fixar jag inte, och lämna över till Livet.

7 mynt uppmanar oss att ge upp kampen, att be om hjälp, av vänner, av Livet självt.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."
 
Baksidan av Misströstan varnar oss för att ge upp också Tilliten till Livet, då landar vi i total uppgivenhet och ingen väg leder ut.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Vapenvila (4 svärd)

Att lägga ner vapnen och ge upp striden men inte oss själva, att införa en vapenvila och sluta fäktas mot oss själva och världen. Livet är inte en kamp om vi inte väljer att göra en kamp av det. Visserligen kan det ibland kännas som om hela livet kämpar mot oss, visserligen kan vi ibland uppleva att vi omges av fiender som försöker att få oss på knä, men det krävs två för en fight, och den delen vi kan påverka är oss själva. Den kamp vi upplever är vårt eget motstånd mot Livet, och Livets flöde kan vi aldrig besegra, att försöka blir att likt Don Quijote slåss mot väderkvarnarna. Och den dagen vi slutar slåss mot väderkvarnarna då har heller inte väderkvarnarna någon att slåss med.

Livet vill oss bara väl, vi är ju själva en del av Livet. När vi dömer andra och deras agerande då dömer vi oss själva, allt vi upplever är en spegling av oss själva, att kämpa mot det vi ser är lika effektivt som att slå sönder spegeln om vi inte tycker om bilden vi ser i den, vi blir inte vackrare för det, det enda som händer är att vi får svårare att se oss själva. Nyckelordet är Acceptans, med acceptansen slutar kampen.

När vi slutar slåss mot omvärlden innebär det också att vi får energi över för att gå in i oss själva. Där i vårt inre finner vi Friden snarare än kampen, där finner vi också Kraften att bygga något Konstruktivt snarare än att kämpa mot något destruktivt.

Baksidan av vapenvilan är att ge upp oss själva, att sluta kämpa innebär inte att vi slutar vara en individ med en egen vilja, att acceptera allt innebär inte att vi inte kan reagera på det vi upplever runt oss, att lägga ner vapnen innebär inte att vi ska sluta hävda vår integritet, och sätta gränser, gentemot övergrepp. Men det innebär att vi reagerar kreativt och konstruktivt, snarare än destruktivt. I stället för att ge något missförhållande fokus och därmed ge det energi så kan vi ta vårt ansvar och fokusera på och skapa ett bättre alternativ.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Den kritiska massan

Tidigare publicerad den 10/10-10 på Sigges radioteater

Är det bara jag som känner det? Det känns som det är ngt stort på gång, en förändring är på väg att ske, ett evolutionssprång. Vi är många som hittar HEM just nu. Många är det också som börjar tro, verkligen tro på nya idéer om Enhet, Kärlek och Livet. Det känns som vi håller på att närma oss "Den kritiska massan".

Om en liten andel av befolkningen förändras till det positiva, mindre än 5%, kanske inte mkt mer än 1% då vänder det. På 80-talet skrevs en bok som hette "Den hundrade apan", den handlade om apor på öarna i Japan, som forskarna utfordrade med sötpotatis. En dag upptäckte forskarna att en apa börjat tvätta sin potatis i havet... långsamt spred sig den nya kunskapen från dotter till mor, till syster, till dotter...osv. så en dag så nåddes den kritiska massan, låt oss säga att den hundrade apan lärde sig att tvätta sin potatis på morgonen den dagen. På kvällen samma dag kunde alla aporna på ön tvätta sin potatis! Och vad mera var, forskarna började rapportera att aporna på andra öar också börjat tvätta sin potatis.

Fysikerna känner till fenomenet... då en atom i ett stycke järn är magnetisk händer inget... men då ca 1% av atomerna i järnstycket blir magnetiska, då blir hela järnstycket magnetiskt. Inom TM kallar man detta för Mararishi-effekten... man menar att om en viss procent av invånarna i en stad börjar meditera så höjs medvetandenivån i hela staden. Ett experiment utfördes ngn stans i USA, man samlade en stor mängd meditatörer och förutspådde att brottsligheten skulle gå ner en viss procent under tiden man mediterade i staden. Polisen och övriga myndigheter skrattade åt dom och sa att det skulle krävas en snöstorm i juli för att minska brottsligheten så mkt, men meditatörerana fick rätt, brottsligheten minskade t o m mer än man förutspått, och polisen skrattade inte längre utan började stödja dom i stället.

Det finns fler exempel, bl a om talgoxarna i London... men poängen är att det är inte så hopplöst som det ser ut. Och vi spelar alla stor roll, det just vi gör kan vara viktigt, det kan vara det som får världen att börja tippa över åt rätt håll.
Hur går det då till? Varför väger en positiv förändring tyngre än en "negativ"? Jag tror att det är inbyggt i själva Livet, att Livet i sig är förändring. Det är det som skapar Evolution. Forskarna har upptäckt att livet på jorden har utvecklats språngvis, det har inte varit en långsam resa med många små förändringar, utan i stället har det skett en stor förändring och livet ha tagit ett språng. En del språng har varit blindskott, som snabbt försvunnit, men de som har varit funktionella har överlevt och fört Livet vidare.

Det finns tre grundprinciper inbyggda i Livet: Funktionalitet, Anpassningsbarhet och Fortlevnad. Livet ser till att fungera, anpassa sig och fortleva. De språng som är funktionella fortlever och Livet har anpassat sig. Att mänskligheten som den ser ut idag i mångt och mycket inte är funktionell det kan vi tydligt se. Vi människor håller på många vis på att kämpar mot själva Livet, med krig, miljöförstöring, etc. Livet utsätts för en stor stress på alla nivåer. Livet kommer snart att se till att anpassa sig för att fortleva. Antingen kommer det ske genom att mänskligheten tar ett språng och blir mera funktionell, eller så är vi ett blindskott som dör ut.

Vill vi anpassa oss och leva vidare, hitta nya idéer om Livet som är mera funktionella? Eller vill vi hålla fast vid de gamla tankarna om åtskillnad, brist, och kamp, och bli ett blindskott? Vi väljer själva, var och en. Och kom ihåg! det är inte hopplöst! Just du och det du förändrar i den du är, vad du gör och vad du tror på, är viktigt! Det kan vara DU som är den hundrade apan!