Det fria valet

För mig blir Livet meningslöst utan vårt Fria val.

Att vi väljer själva hur vi tänker och reagerar på det vi Upplever är inte så svårt att förstå, det är hela tiden våra tankar som skapar vår Upplevelse.

Inte heller är det svårt att förstå att min migrän är kroppens sätt att tala till mig, och när jag bröt benet så kunde jag se att det var ett resultat av mina val, jag hade mera fokus på att prestera och vara "duktig" än på  säkerhet och att göra ett Bra jobb.

Det är inte lika enkelt att förstå vårt egna Ansvar och Val när t ex ett barn dör eller vi förlorar vårt jobb på grund av världsekonomin eller när vi på annat vis skenbart är offer för något som ligger långt bortom vår uppenbara kontroll.

Då behövs det ett annat större perspektiv, en större del av oss själva som vi inte har medveten kontroll över.

För att i alla lägen ha ett Fritt val så krävs det att vi har odelad Makt och Kontroll i varje situation, först då kan vi ha ett odelat Ansvar för våra Val och dess konsekvenser. Då kan vi Aldrig någonsin vara "offer" för något utanför oss.

För att få ihop detta så Väljer jag att Tro att vi alla har ett "högre jag", en "Gudomlig del" som faktiskt har odelad Makt över allt i vårt Liv som vi inte Medvetet kan påverka med våra Val. Jag Väljer att Tro att vi är Gudomen själv som Väljer vad den vill Uppleva av sig själv genom oss.

Jag tänker mig det så här: Innan vi föds så skapar vår Gudomliga del en plan för vad vi vill Uppleva i detta Livet. Den delen av oss kan ses som en kombinerad manusförfattare, regissör och producent som sätter upp ett skådespel där alla scener och alla rollfigurer har som enda syfte att skapa de önskade Upplevelserna.

Kanske är vi väldigt hårt styrda av manus och regi och saknar i praktiken ett Fritt Val, kanske har vi stor frihet att improvisera inom den givna ramen. Jag vet inte och det är inte heller viktigt för mig att veta, det enda som är viktigt för mig är att jag har Upplevelsen av ett Fritt Val (medvetet eller oemedvetet) och totalt Ansvar för Allt som träder in i mitt Liv, Att Jag och Min Upplevelse är Skapad av Mig och att det är Allt som Existerar.

Då blir Livet Meningsfullt för mig och Jag kan Fritt Välja att må bra eller att göra drama av det, beroende på vilken Upplevelse jag vill ha. Att jag inte Alltid ser meningen med det jag Upplever är inget problem, jag Väljer att se Allt som gott! och med enda syfte att skapa en Upplevelse av något slag.

Ett val

Allt är ett val,
jag har Alltid
Förmågan att välja.
Jag kan välja
Att flyta med floden,
Utan att välja.
Oavsett vart floden leder
Så är den full med stenar,
Blockeringar, stora stenar
Som jag valt att lägga i dess väg
Leda om dess lopp
Förbi
Mina rädslor,
Mina gamla sår,
Min smärta.
Men den vänder alltid åter
Åter till huvudfåran

Lusten är en bra illustration
Den är som en flod som flödar
Som hela tiden vill vidare
Vill mer och mer
Tills den slutligen störtar ner i havet
Till orgasmen
Och stillnar.

Om jag inte väljer att stanna upp
Sätter ner fötterna mitt i Lusten
Och stå mitt i den
Utan att låta den föra mig vidare.
Hur mycket Lust uthärdar jag
Hur länge kan jag stå där
Utan att släppa taget
Och flyta med
Utan att kliva upp på stranden
Bort från Lusten.

Det är hela tiden ett val
Som jag kan välja att välja
Eller att inte välja

Likaså med Kärleken
Dess flod leder mig
Till den totala nakenheten
Den totala öppenheten
Gentemot en annan människa
Sakta ringlar den sig fram
Tills vi står där nakna
Bröst mot bröst
Med ett vidöppet Hjärta
Utan värn.

Två men ändå ett
Självständiga
Men ändå behövande.
Gemenskapande
För att vi väljer det

Men jag har lagt många stenar på vägen.
Som leder floden
Ur sitt lopp
Bort från Närheten
Bort från Gemenskapen
Bort från Sårbarheten

Jag har ett val
Alltid ett val
Som jag kan välja
Eller inte välja
Jag kan välja att låta floden leda mig
På den väg
Som jag har valt åt den
Med lagom lite närhet
Lagom lite gemenskap
Lagom lite sårbarhet

Eller jag kan sätta ner fötterna
Stanna kvar mitt i floden
Hur mycket Närhet uthärdar jag
Hur mycket Gemenskap uthärdar jag
Hur mycket Sårbarhet uthärdar jag

Vi har alltid ett val
Som vi kan välja
Eller inte välja

Vi kan välja att Tillsammans
Lyfta bort stenarna
Som vi lagt i flodens väg
En efter en
Baxar vi undan stenarna
Stödjer varandra
På vår Gemensamma väg
Mot större Närhet
Större Gemenskap
Större Sårbarhet
Öppnare Hjärta

Vi kan välja att Gemenskapa
Ett Vi
För att vi väljer det.

Eller vi kan välja
Att följa med flödet
Förbi alla stenarna
Längre och längre
Ifrån Varandra
Ifrån Närhet
Gemenskap 
Sårbarhet

Men floden strävar Alltid
Tillbaka till huvudfåran...

Vagnen

Vagnen står för vår resa genom Livet. Hela livet är vi på väg, vi passerar olika viktiga och mindre viktiga skeden, varje dag passerar vi en mängd vägskäl där vi måste fatta beslut om vilken väg vi ska ta. Ibland rusar Livet fram som en bergochdalbana, andra gånger kan det tyckas som vi står stilla eller rent av färdas baklänges.

Vem styr vårt Liv? Är det vi själv eller någon annan? Vet vi vart vi ska? och måste vi veta det? Kan vi veta vart vi ska? En del människor kan nog det, de har en tydlig känsla för "detta är vad jag ska göra!" precis som de föds med ett mål i Livet, andra har inte samma tydliga plan för Livet. Men oavsett vilket så måste vi hela tiden välja vilken väg vi ska gå.

Ska vi själva ta kommandot eller ska vi låta Livet självt styra vår färd? Det som är rätt för mig är kanske inte rätt för dig, men jag tror att vi alla har en åtminstone vag känsla eller en åtminstone svag inre röst som vet precis vad vi ska välja i varje vägskäl. Vagnen uppmanar oss att öva oss att känna igen den känslan eller rösten. Det kan vara svårt, kanske har vi inte lyssnat på den på länge och den har blivit allt otydligare, men ju mer vi lyssnar på den och följer den desto tydligare blir den. Har vi tillgång till den rösten så har vi en trygg vägledning i Livet. I varje vägskäl, stanna upp och känn, försök att stänga av de tjattriga rösterna som tjatar för och emot, och bara känn, vilket val får din kropp att slappna av?
 

Vagnens baksida talar om att vi på ett eller annat vis har slutat att välja själva. Kanske har vi målat in oss i ett hörn med mängder av åtaganden, föräldraskap, räntor på bostadslån, osv. Kanske är vi alltför medvetna om vårt mål, och har stakat ut vägen en gång för alla för längesedan, vi bara följer en plan och glömmer bort att göra de små valen på vägen. Vi kan också ha lämnat över ratten helt till någon annan, är det någon annan som stakat ut vår väg?

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Valmöjlighet (8 stavar)

Har vi egentligen något val? Det kan vi inte veta, kanske är det så att allt är planerat i förväg av oss själva eller någon annan. Men en sak vet vi, vi har Upplevelsen av valmöjligheter.

Hela vårt liv består av ständiga val, praktiskt taget varje stund väljer vi och fattar beslut. Det måste vara så för annars så ter sig Livet ganska meningslöst. Dessutom är det omöjligt att uppleva något alls i frånvaron av dess raka motsats. Tänk dig att inte mörker fanns, hur skulle vi upplevas ljuset då? Det går inte allt måste relateras till något annat för att kunna upplevas.

Visst hade det ofta varit mycket enklare om vi inte hade haft något val, så mycket enklare det skulle vara om vi slapp välja vilken sorts mjölk vi ska köpa, vilken tandkräm vi använder, om vi ska diska eller göra något annat.... Men trots allt så vill vi inte ha det så, tänk om jag inte tycker om "den enda tandkrämen" eller om något annat är mera angeläget i stunden än just disken....

Eftersom val är en väldigt stor del av vår vardag, och inte minst därför att varje val medför konsekvenser så är det viktigt att ha en metod för att göra "rätt" val. Det är inte lätt att veta vad vi ska välja... å ena sidan ... fast å andra sidan... Först och främst måste vi veta vilken del av oss som är mest lämpad att göra valet. 

Vi kan dela in människovarandet i fyra delar med olika uppgifter:
Kroppen - som agerar, det är kroppen som tar oss framåt i det fysiska Livet, det är kroppen som står för all fysisk handling.
Intellektet - som noterar, intellektets huvudsakliga uppgift är att notera ALLT som vi upplever och sedan jämföra det med tidigare erfarenheter. Ofta låter vi intellektet fatta våra beslut, och om det hade haft alla fakta,så hade det varit en bra lösning, men intellektet har inte alla fakta eftersom storheten LIVET ingår i varje beslut, och Livets nästa "move" kan vi aldrig förutse fullt ut. Därför är inte intellektet den bäste att fatta besluten.
Känslorna - som reagerar, våra känslor är ett signalsystem, som talar bl a om för oss hur nära vårt sanna Jag vi är. Känslorna ger oss kraft och hjälper oss att hantera Livet på alla möjliga vis, men om intellektet saknade alla fakta så tenderar känslorna att blunda för fakta som beslutsfattare.
Själen/Anden - som inspirerar, vår Själ är förbunden med allt och även om vi inte alltid är medvetna om det så har Själen därmed All kunskap, det är därför den delen av oss som är bäst lämpad att fatta beslut. Själen vet vart vi ska och vilket val som gagnar oss bäst i varje Nu.

Själen är alltså den del av oss som gör de bästa valen för oss, om vi alltid är sanna mot oss själva och gör vad vi Vill, då kommer våra Val att vara lyckosamma. Här tar Själen hjälp av vår kropp, de val som harmonierar med vår inre visdom får vår kropp att slappna av, i den stunden de fattas. Intellektet däremot kommer att komma med en massa invändningar och argument för och emot det ena eller andra valet, men det gör vi klokast i att inte lyssna till. 8 stavar manar oss att lyssna inåt och vara sanna mot oss själva.

Baksidan av 8 stavar varnar oss för att låta våra val styras utifrån eller av rädslor. Försöker vi vara alla till lags, blir det väldigt svårt att göra några val överhuvud taget. Likaså kommer våra val att begränsas rejält om vi lyssnar på våra rädslor.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Översteprästen

Översteprästen representerar den manliga aspekten av Gudomen, av Skapelsen, Han står för Den Store Anden, för idén bakom Alltet, för Planen. Han är den som får energin att flöda genom Skapelsen samtidigt som han är energin som flödar dvs. själva Livskraften.

Översteprästen är den Andliga aspekten av oss själva och Livet, det vi kan kalla vår Själ, vår Ande, eller Den stora "Jag Är". Han talar till oss om att sluta kämpa och i stället underkasta oss Livets Flöde. Allt är precis som det ska vara, Allt vi Upplever är en Gåva. Naturligtvis har vi vårt fria val alltid, men det enda alternativet vi har till att följa flödet är att göra motstånd mot det, med den stress, smärta och kamp som det innebär. Detta är också vad Översteprästens baksida varnar oss för, att kämpa emot Livet.

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Semester

Nu är det många som har eller precis har haft semester.

Blev det som du tänkt?

Många är det som arbetar sig igenom året för dessa få veckor då allt ska ske, längtar, bygger upp förväntningar.

Många är det som väntar på sommaren och solen.

Många som går och väntar på den rätte.

Månader av längtan, strävan dit och bort härifrån.

Många lever för något sen, något annat, bara inte detta....

... och när det sedan kommer, blev det som du tänkt?

Jag är dålig på semester, det var väldigt länge sedan jag hade mer än högst två veckor sammanhängande semester. Men å andra sidan är jag väldigt bra på att ta ledigt när jag behöver det, en dag eller två när det är något jag vill skapa, när jag behöver vila, när jag vill besöka någon eller får besök.

Jag är ganska bra på att  njuta av mitt jobb också, av vädret och naturen, av stoltheten över yrkeskunskapen, Här och Nu. Visst händer det att jag jobbar fast jag längtar efter något annat, av praktiska skäl, sociala eller ekonomiska, men oftast går det ganska bra att njuta även då.

Jag vet att jag är lyckligt lottad som har ett jobb där jag kan ta ledigt när jag vill, som får gå ute i naturen dagligen i jobbet, men någonstans så är det jag själv som har inrättat mitt liv så, som har sökt mig till detta Livet.

Jag har skaffat mig ett liv där jag behöver ganska lite, det ger mig frihet att följa min längtan Här och Nu, i stället för att förlägga all längtan någon gång i framtiden... på sommaren... på semestern... när Hon dyker upp i mitt Liv.

Jag är dålig på "Den Rätta" också, men å andra sidan är jag bättre och bättre på att se varje ny relation som den rätta relationen Här och Nu i Närvaro. Varje relation jag haft har varit "rätt".

Det finns en njutning i att längta också, men om det bara blir denna njutningen och sedan besvikelse över brustna drömmar...

Allt beror på val vi gör och dess konsekvenser, ibland ser vi inte konsekvenserna av våra val förrän senare, vi målar in oss i ett hörn. Men vi kan välja om, vi kan välja att Njuta Här och Nu i större utsträckning och vi kan skala bort det som begränsar vår Frihet att vara Närvarande i större utsträckning, steg för steg, bit för bit.

Vi kan välja att dansa i regnet i stället för att sakna solen.

Allt är som det ska.... just nu.... (av Kalle Johansson)

Text och bild lånad av Kalle Johansson

Livet är inte alltid som jag vill att det ska vara,

men det är ALLTID som det SKA vara just nu,

och det enda sättet att bli lycklig, fortsätta vara lycklig

är att göra det bästa av det. Oavsett vad som sker.

.

Livet ger mej inte alltid det jag vill ha, men ALLTID det jag

behöver. Varken mer eller mindre, sen är det upp till mej

hur jag möter det som ges. Med missnöje och självömkan,

som ger mej ett dåligt mående. Eller med nyfikna positiva

ögon till det som ges, oavsett vad det är, och tar reda på

vad det är jag ska lära mej av det, som för mej framåt i

livet i stället för bakåt som det blir av det första alternativet.

.

Det valet är inte alls svårt idag. Jag går framåt mej nyfikna ögon.

Jag var förr för det mesta så tvärsäker på vad som var

bäst för mej. Och lika ofta var jag övertygad om att det jag

tyckte var bäst, att det skulle göra mej lycklig.

Och jag trodde verkligen på att jag skulle finna lyckan

i drogerna, i brotten, i det mesta, förutom där den verkligen finns,

just nu och inom mej.

.

Jag funderar ofta lite över alla de gånger i det förflutna

när mina önskningar inte har blivit uppfyllda, till all lycka.

För de önskningarna jag hade då var baserade på ett skevt,

destruktivt tänkande, så jag är glad att de flesta av de

önskningar jag hade då inte gick i uppfyllelse, för

om de hade gjort det, så hade jag nog suttit på ett

långt fängelsestraff nu eller varit död.

.

Då var det bara handling, jag agerade bara, utan tanke,

utan känsla... Och då blir önskningarna farliga, destruktiva.

Jag lärde mej detta, fick det inprogrammerat på behandlingen,

av en kvinna som jag har oerhörd tacksamhet till idag.(just då

tyckte jag bara att hon var jobbig och dryg), men jag lärde mej

nånstans på vägen att det är dom som jag ska lyssna mest på,

de som irriterar mej, för de har mest att lära mej, för dom har

träffat en punkt i mej som jag behöver förändra.

.

Kunde jag någonsin tro att jag skulle göra det jag gör i dag?

Leva livet på livets villkor? Att ha erkänt mej som en knarkare

och kriminell? Att jag skulle sitta här och skriva om mina

känslor och tankar? De som var hemliga även för mej för

några år sen. Nej, det kunde jag inte tro på den nionde okt 2008,

då jag var påtänd och kriminell för sista gången. Hoppas i alla fall

att det var sista gången. Men jag vet att även om det känns oerhört

avlägset det "liv" jag levde då, så känns det även som om det

var igår.

.

Jag får aldrig glömma bort var jag varit, i kriminella uppgörelser,

hemlöshet, och mitt eget skapade helvete då.

För glömmer jag det så lever jag farligt nära ett återfall,

så medvetenhet om det förgångna, att jag ser det som

erfarenheter som för mej framåt i livet. Då håller jag

återfallet på säkert avstånd. För dit vill jag inte igen,

det önskar jag ingen att uppleva.

.

Jag önskade mej att få tillbaka kontakten med min dotter,

jag ville ha någonstans att bo, mat för dagen, pengar så jag

klarade mej igenom dagen utan brott, karriär, men hade jag

verkligen förutsett allt som livet haft i beredskap åt mej?

Nej... Jag har allt det där idag, jag njuter fullt ut av mitt liv

idag, och jag gör det som krävs av mej varje dag för att behålla

det. Och en del av det är att dela med mej av min väg tillbaka,

så att kanske någon kan få den strimma hopp som jag fick i okt 2008.

.

Min syn på ett lyckligt liv såg annorlunda ut mot idag,

det handlar väl om att jag släppt egot, självömkan och

oärligheten så gott jag kan.

Mitt missbruk och tillfrisknande från det ingick inte i

den bilden förr. Men det hör till den. Det vet jag idag,

och jag använder mej av det idag, som gåvor av livet

som för mej framåt mot nya härliga saker i livet.

.

För några år sedan kunde jag inte föreställa mej de

lyckokänslor jag upplever i dag.

Men lycka är något som jag inte kan jaga, utan bara känna.

Och jag kan bara känna den nu.

Jag har alltid möjlighet att välja att vara nöjd

med och lyckliga över det jag har.

Inte förneka lyckan genom att vara missnöjd med

det jag tror att jag behöver nu och inte har.

Jag HAR ALLT jag behöver för att vara lycklig nu.

Det har alla....

.

Jag kan ta livet som det är, i förtröstan om att det

är som det ska, att de är precis vad det behöver vara.

En lycka som varar för alltid kommer till slut att bli min.

Och den har blivit det, för att jag tillåter mej att

vara lycklig och nöjd med det jag har idag.

Genom det jag upplever i dag så känner jag lyckan

och det är underbart.

[Kalle Johansson]

Väljer att må bra... (av Kalle Johansson)

 Text och bild lånad av Kalle Johansson

 

Jag hade så svårt att till en början acceptera att

allt som finns är nuet och att det som skedde igår

redan är borta och att det inte gick att ändra på.

Jag ville så gärna få de skador, de misstag, de vansinniga

brott och dåd ogjorda... Men jag fattade till slut att det

var ju omöjligt och jag skadade bara mej själv ännu

mer genom att försöka ändra på dessa saker som redan

skett...DET jag kunde göra var ju att inte försöka göra

om samma saker igen.

.

För jag kom till insikten om att det enda som egentligen

finns kvar av gårdagen är mina egna tankar och

känslor kring det som har skett. Så länge jag skulle hålla

kvar negativa bindningar till andra människor och händelser,

brott och skador skulle allt jag gjorde i livet att påverkas av det.

.

Att släppa taget om negativa minnen och känslokopplingar

är en process, en process till frihet och sinnesro och det är

nog inte praktiskt möjligt att släppa hela taget på en gång.

Det första och viktigaste steget mot läkning var att erkänna

och acceptera mina känslor exakt som de är, utan

att anklaga någon annan för vad jag känner.

.

Detta är detsamma som att ta ansvar för vad jag känner.

Och sen är det upp till mej att handla positivt på känslan,

för det finns inga dåliga känslor enligt mej utan det som kan bli negativt

är mina handlingar på känslorna.

Så jag försöker  inte längre förtränga tunga och kanske

smärtsamma tankar och känslor, utan jag sätter istället ord på dem

och tillåter mej att känna och tänka dom precis så som dom är,

och när de landat i mej så vet jag oftast hur jag ska handla på dom.

.

När jag accepterar min smärta utan rädsla, så vet jag att i samma

ögonblick jag gör det så  förlorar den sin makt över mej.

Och jag kan börja bearbeta vilket smärtsamt minne som helst,

med vetskapen om att så länge jag försöker mitt bästa så

kommer smärtan att avta och till slut försvinna. Men jag vet oxå

att den ALDRIG kommer att försvinna om jag sitter handlingslöst

och beklagar mej för att jag känner sådan smärta.

För det är bara jag som kan få min smärta att försvinna, men

jag måste agera och göra, kanske en hel del till en början

för att få den att försvinna. Men att självömka över smärtan

föder den bara och den växer sej starkare.

.

Alla andliga läror ger oss budskapet om att leva i nuet.

Och min andlighet har jag hittat i livet, jag behöver ingen

annan gud än den högre makt jag ser i livet. I alla fall

så är andliga program rätt så lika vad jag läst och mycket handlar

om att leva i ögonblicket och ta vara på livet NU när jag kan.

Eller så har jag uppfattat det så...

.

Och det fungerar för mej, jag behöver inte sätta namn på

min högre makt, som sagt så har jag livet som det som styr mej

dit jag behöver vara. Andra kallar den för GUD, ALLAH, BUDDHA, ODEN,

men jag känner att jag inte behöver det. Jag respekterar de som

funit sin andlighet i sina religioner, men jag har försökt finna

min där men fann den inte. Jag fann den i LIVET.

.

Oavsett vad det är som har krossat mitt hjärta, då som nu,

är valen alltid desamma. Vad tänker jag göra åt min smärta?

Kommer jag att använda smärtan som en ursäkt för

att tillåta mej vara ett offer i verkligheten som förr, eller ska jag

befria mej från den makt som verkligheten har över mej

genom att förlåta det som skett? ...Förlåta mej själv?

.

Den här frågan kommer att upprepas gång på gång för mej,

tills det svar jag ger gör mej fri. Den enda verkliga makten

jag egentligen har, är min möjlighet att välja.

Förr så trodde jag att vi inte har något val när jag reagerade

och handlade negativt, men det är inte sant.

Varje liten situation i livet ger mej en valmöjlighet,

och verkligheten lämnar mej aldrig utan val....

Så idag möter jag livet på livets villkor och försöker göra det

bästa av varje situation som uppstår, oavsett vad det gäller.

För det väljer jag själv, om jag ska må bra i vad som händer, eller

om jag väljer att möta allt negativt och därmed må dåligt...

.

Och det valet är inte alls svårt idag...

[Kalle Johansson]

Tillit (3 stavar)

Tillit är en av de verkliga storheterna i Livet, ju mer Tillit vi känner desto större möjlighet har vi att må bra. Vi behöver ett visst mått av trygghet för att må bra, men den yttre tryggheten är en illusion. Oavsett vad det handlar om så vet vi inget om morgondagen, i skrivande stund är det vinter, och mitt arbete innebär att jag sitter i bilen på de stora trafikerade vägarna ca 2 timmar varje dag, hur förnuftigt jag än kör så vet jag aldrig om jag i morgon dag möter en annan trafikant som får sladd på en isfläck och vänder upp och ner på hela min tillvaro. När som helst kan yttre omständigheter i ett slag rasera den trygghet vi har byggt upp, så är det bara.

Så vår trygghet måste vi finna i vårt inre, och en av de säkraste vägarna till inre trygghet är att välja att ha Tillit till att livet alltid ger oss precis det vi behöver. För Tilliten är ett val, vi kan välja att se hur det när det inte blir som vi tänkt oss faktiskt blir bättre, eller när det som vi trodde var ett misstag ett år senare visar sig vara det bästa som hänt oss. Vi kan gå ut i naturen och se hur Livet faktiskt sköter sig själv helt utan våra planer och förväntningar. Livet är ett självreglerande system som vi är en del av, därför kommer Livet också alltid att se till att vi får allt vi behöver.

Baksidan av Tillit är en överdriven tro på att allt ska serveras oss. Tror vi att det ska komma stekta sparvar flygande i vår mun riskerar vi att få gå hungriga. Att Livet serverar oss allt vi behöver innebär inte att vi kan sitta overksamma och vänta, det innebär att livet hela tiden ger oss möjligheter, som vi sedan måste agera utifrån, vi har en aktiv del och underlåter vi att genomföra vår del så kan vi inte ta emot Livets Gåvor

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Ändra eller Förändras

"Vi väljer inte alltid hur vi Har det, men hur vi Tar det är alltid vårt ansvar."

"En av meningarna med Livet är att må så bra som möjligt."

"Älska dig själv som din nästa, för först då förmår du älska någon annan."

"Hur vi mår beror på vad vi tänker om det vi upplever, vi kan alltid välja en annan tanke som gagnar oss bättre."

"Tänk positivt!"

"Välj tacksamhet!"

"Allt som händer mig medför en gåva till mig."

Osv.

Orden är mina egna eller lånade, och jag Vet att de fungerar. Vi kan själva välja vad vi vill uppleva. Vi kan själva välja hur vi vill må. Är vi ledsna så kan vi välja att flytta fokus till något positivt. Gör någon oss arg så kan vi välja att inte ta det personligt. Vi kan bestämma oss för att tänka på ett visst sätt i varje möte och genast blir både vi och mötet annorlunda.

Hur ska jag bete mig för att bli en "bra" människa? Hur ska jag tänka för att må bra? Hur ska jag tänka för att bli frisk eller slippa mina symtom? hur ska jag tänka för att bli rik?

Vi skapar vår verklighet, ofrånkomligen, vare sig vi vet det eller ej. Alla våra utsagor om vem vi är, om hur verkligheten ser ut etc, skapar vår upplevelse av verkligheten vare sig vi vill det eller ej. Vi kan välja att skapa medvetet eller omedvetet, valet är vårt.

Allt detta handlar om att kontrollera verkligheten, våra känslor och vem vi är. Men varför ska vi göra det? Klarar sig inte verkligheten utan vår hjälp? Är inte alla våra känslor bra? Och framförallt, är det något "fel" på den vi är? Tror vi verkligen att vi kan räkna ut något bättre än Livet självt? Tror vi att något kan vara annat än perfekt precis som det är? Kan vi inte lita på att Livet sköter sig självt på det allra bästa sättet? Livet har funnits i miljontals år innan människan kom in på scenen i den senaste akten, och det vekar ha gått utmärkt innan vi dök upp.

Nu säger jag inte att vi inte ska reagera på orättvisor, miljöhot och annat som kommer i vår väg, men frågan är väl inte om vi SKA reagera eller inte utan OM vi reagerar. Frågan är väl inte heller vem vi VILL vara, utan vem vi ÄR!

Vi kan inte ändra på någonting, någon eller oss själva, men vi kan förändras.

Vårt fria val

Vi har ett fritt val. Vi kan välja vad vi ska göra, vi kan välja våra tankar, och därmed indirekt även våra känslor. Men vi kan inte välja vem vi ÄR! Vi ÄR en del av den process som kallas Livet, och inget vi väljer.

Det viktigaste valet vi har är om vi ska vara inifrån- eller utifrån-styrda. Om vi låter våra tankar döma oss själva är vi paradoxalt nog utifrånstyrda. Om vi väljer att tänka ut  hur vi ska vara är vi faktiskt också utifrånstyrda. Om vi låter en chef, ekonomin, våra föräldrar, barn, vår partner eller en bok  styra hur vi  ska vara är vi utifrånstyrda. Om vi väljer att ta ansvar för andras känslor är vi utifrånstyrda. Om vi låter våra rädslor styra oss är vi utifrånstyrda.

Vårt intellekt har, som jag ser på det, till huvudsaklig uppgift att notera vad vi upplever. Det är även ett redskap som hjälper oss att hantera livet på gott och ont. Allting börjar med en tanke. Om jag väljer att "gå dit" så har det börjat med tanken att jag ska "gå dit". Om jag blir ledsen för något så är det en reaktion på en tanke om det jag upplever. Det kan t ex handla om tanken "jag får inte vara med" eller "jag duger inte".

Det är praktiskt taget omöjligt att stänga av våra tankar, men vi kan styra dem så de inte styr oss. För vårt intellekt har sina brister, det jämför hela tiden våra aktuella upplevelser med det som vi tidigare har upplevt, och är väldigt snabbt med att döma utifrån tidigare erfarenheter. Det är en bra funktion, när det gäller att reagera adekvat på ett farligt rovdjur på stenåldern. Men det är inte lika funktionellt att känna sig utanför eller avvisad för att någon väljer att umgås med någon annan än oss, i nittionio fall av hundra kan vi vara säkra på att valet inte har ett dugg med oss att göra, det handlar inte om att välja bort oss det handlar om att välja någon annan, men vårt intellekt känner igen det från en tidigare erfarenhet där vi känt oss bortvalda.

Därför kan det vara bra att styra våra tankar, och välja att inte ta någonting personligt. Och om vi väljer att inte ta något personligt då behöver vi inte heller fundera ut hur vi ska vara eller hur vi ska agera, eftersom andras reaktioner faktiskt inte handlar om oss utan om dem själva. Men om vi väljer att styra våra tankar bort från den tanke som i oss själva ger upphov till en "oönskad" reaktion som t ex ledsnaden ovan så händer också något annat, vi berövar oss själva ett annat av de verktyg vi har att hantera livet med, nämligen våra känslor.

Känslorna är det "mätinstrument" vi har som talar om hur mycket vi styrs inifrån eller utifrån, eller med andra ord så säger de oss hur närma oss själva vi är. Ledsnaden i exemplet handlar egentligen inte om att vi är bortvalda till förmån för någon annan, utan det handlar troligen om en gammal ledsnad från ett tidigare tillfälle då vi fick lära oss att välja bort oss själva, vi blev avvisade för att vi var den vi VAR. Nekar vi oss den ledsnaden så förlorar vi också kontakten med det minnet som är upphovet till vår nuvarande reaktion och därmed nekar vi oss också kontakten med den vi ÄR. Vi gömmer undan "problemet" och väljer än en gång att styras utifrån.

Om vi vill välja att styras inifrån så måste vi acceptera oss själva precis som vi är, med alla de reaktioner och känslor som dyker upp i livet. vår uppgift är bara att acceptera och notera "jaha nu upplever jag detta". Vi måste agera utifrån vår Genuina Vilja i stället för utifrån vad vi tänker och känner eller utifrån andras reaktioner på den vi ÄR.

Förändring (2 Mynt)

Förändring är en av Livets viktigaste principer. Livet är förändring!

Enligt termodynamiken, så strävar allt mot kaos, det faller sönder i allt större oordning. Den kraft som motverkar detta är det vi kallar Liv. Livet är det som bygger upp.

Då något stagnerar och slutar utvecklas börjar det genast att falla sönder i stället, Livet har lämnat det. Det samma gäller oss, om vi slutar utvecklas Så har Livet lämnat oss (om än vi lever) och vi börjar "falla sönder", förändringen går då bara åt ett håll, mot förfall. Så länge vi strävar efter att vidga våra gränser är vi Levande.

Att vidga våra gränser och utvecklas är ett val, inte någon prestation. Börjar vi jaga utvecklingen kommer det bara att orsaka stress och ofrid, själva jakten på utveckling kommer att bli lika destruktiv som stagnationen. Så länge vi är Levande så kommer utvecklingen till oss och vi har bara att följa flödet.

Go with the flow!

Klicka på bilden för att dra
dina egna tarotkort!

Viktiga beslut

Jag har trott att Tro handlar om att finna Sanningen, men kanske handlar det om att fatta ett fåtal beslut.

Är Livet gott eller ont?
Tar Livet slut efter döden?
Har vi en fri vilja?
Är människan god eller ond i grunden?
Finns det brist?
...och kanske någon fråga till.

Hur vi väljer att svara på dessa frågor kommer att forma vår Verklighet. Vilka val vi än gör så kommer vi att uppleva saker som pekar på att det Är så.

Mina svar ser ut så här:

Livet är Gott! Jag ser mig omkring i naturen och ser att det inte finns någon ondska där. Visst äter djur och växter varandra, konkurrerar om sitt utrymme, men det är bara Livet som övergår i en ny form och varje organism har sin platsoch sin uppgift. Livet tycks för mig inte bara vara Gott, det är Vackert. Ingen ond Kraft hade kunnat skapa något så Fantastiskt som naturen.

Att vår fysiska kropps Liv tar slut efter döden det vet vi. Men vi vet också att Liv hela tiden övergår i nytt Liv. Vi är inte vår förgängliga kropp. För mig känns det naturligare att identifiera mig med mitt medvetande, den delen av mig som kan kalla sig för "Jag". Ingen forskare har lyckats hitta var i kroppen medvetandet sitter, eller om det ens är en del av kroppen. Vi kan så klart inte veta vad som sker med vårt medvetande efter döden. Men om jag väljer att se Livet som Gott så förutsätter det att vi lever vidare i någon form annars blir Livet bara Gott för vissa av oss.

Livet ter sig ganska meningslöst utan en fri vilja, i synnerhet eftersom vi har vårt medvetande. Visst kan Livet var enbart en oändlig serie samverkande funktioner, evolutionen en slump, men vad skulle evolutionen med vårt medvetande till då? Det tycks mig som den skulle klara sig bättre utan det.

Jag ser människan som i grunden God av flera skäl. Dels så skulle ondskans förekomst begränsa min fria vilja betydligt, det skulle förekomma situationer då jag inte har makten över mitt Liv och alltså inget Fritt val. Dels skulle en i grunden ond mänsklighet aldrig någonsin riskera sitt eget Liv för att t ex rädda ett barn som springer ut i trafiken, vilket vi gör rent reflexmässigt.

Nej det finns ingen brist, kanske kan vi inte få allt vi vill alltid men allt vi behöver tror jag nog att vi alla skulle kunna få om vi bara tillgodosåg basbehoven först innan vi skaffade oss vår "guldkant".

Nästa fråga vi kan ställa oss är leder dessa svar till det jag vill ha av Livet? Leder de till en Hållbar Värld i fred och Harmoni? Om ej, då är det dags att ompröva våra svar!

Det är inte ditt fel

Det är inte ditt fel!
Att folk missförstår dig
De hör vad de vill höra

Det är inte ditt fel!
Att dina föräldrar inte respekterade dig
De gjorde vad de kunde

Det är inte ditt fel!
Att din älskade övergav dig
Han gjorde sitt val

Det är inte ditt fel!
Att pengarna inte räcker
De är ämnade att berika de rika

Det är inte ditt fel!
Att ditt barn gör sig illa
Du gjorde ditt bästa

Det är aldrig ditt fel!
Vi kan inte vara fel
Vi är skapta att vara de vi Är

Se på naturen!

Det är inte igelkottens fel!
Att den blir påkörd
Den är bara igelkott

Det är inte kidets fel!
Att det blir uppätet
Det är bara kid

Det är inte blommans fel!
Att den vissnar
Den är bara blomma

Det är inte rävens fel!
Att den får skabb
Den  är bara räv

Det är inte ditt fel!

Men du kan välja
Om du vill ta det personligt
Och göra dig till offer

Eller se det som en gåva
Som hjälper dig
Att se dig själv

När livet pockar på

Tidigare publicerat den 19/10-10 på Sigges radioteater

När livet pockar på, när man har ett stort ensamt ansvar över barn och ekonomi, när vi dras med en kropp som är sjuk och full med värk, hur ska man då få utrymme för sin egen själsresa? Hur ska det gå till?

Jag vet att det ibland inte är lätt att välja att vara nöjd och se saker positivt, att det ibland är väldigt svårt att inte känna att man "sitter fast" i livets alla plikter som förälder och försörjare etc. Jag har också varit där, och kan inte påstå att jag precis var expert på att ta emot Livets gåvor just då. Snarare satt jag just fast, och jag gjorde det länge. Kanske hade jag kommit loss fortare om ngn hade påmint mig om att jag faktiskt har ett val, om jag då fått hjälp att inse att hur vi har det kan vi inte alltid välja, men hur vi tar det är alltid bara vårt ansvar. Där har vi ett val utifrån våra präglingar och förutsättningar. Vad vi känner och upplever styrs av våra tankar om det, och det finns alltid en tanke som känns bättre, om så bara lite, så ändock bättre. Det finns alltid ngt vi kan vara tacksamma för.

Och det finns ingen mer än vi själva som kan göra det valet. Ingen mer än vi själva kan bestämma var vi har vårt fokus, hur vi tänker på det som sker.

Är jag sjuk så finns det inget/ingen som kan läka mig, mer än mitt eget läkande. En medicin kan hjälpa mitt läkande, healing kan hjälpa det, örter kan hjälpa det, en Resan- eller EQ-process kan hjälpa det, bön kan hjälpa det. Det finns massor av terapier och annat som kan hjälpa vårt läkande, men till sist är det ändå bara vårt läkande som kan läka oss.

Ingen människa kan vara ensam i världen, vi är ömsesidigt beroende av varandra, för stöd och hjälp på vår resa. Vi behöver varandra i ett givande och tagande i ett gemensamt ansvar för varandra. Ömsesidigt! Men för att kunna ge varandra stöd, hjälp och verktyg på vår väg så krävs det att vi står stadigt själva, att vi aldrig är beroende av ngn/ngt. Låter som en paradox jag vet, men beroende är att behöva ngn/ngt det gör oss ofria, otrygga och osjälvständiga. Medan ömsesidigt beroende är att hjälpas åt att tillsammans ta ansvar för Världen och varandra, det gör oss starka och fria. Det ansvaret kan vi aldrig ta om vi är just beroende. otrygga, ofria och osjälvständiga.

När det känns omöjligt att göra ett sådant val. När allt känns hopplöst och vi inte kan tänka en enda lite bättre tanke. Vad är livets gåva till oss då? "När mörkret är som störts är hjälpen närmast." Kanske vill Livet visa oss att det finns saker och situationer som vi inte kan klara ut själva med bara vårt vardagsmedvetande, då är det dags att lämna över till det Gudomliga (vad vi än kallar det) och be om hjälp. Som jag ser det så är det Gudomliga också en del av oss, vårt Högre Jag som är förbundet med Allt, den delen av oss som har svar på alla våra frågor.