"nyårsfirande" i Drögsperyd

Så här "firar jag Nyår" i Drögsperyd i år, med lite välbehövlig och efterlängtad fotvård.

Medan fötterna gonar till sig i det varma vattnet sitter jag och tittar på facebook.... hela startsidan består till minst 95% av nyårshälsningar, och i inboxen finns det ett antal mer eller mindre opersonliga nyårshälsningar och ett litet fåtal mycket personliga. Jag vill, först som sist, passa på att tacka för alla nyårshälsningar och önskar alla som firar nyår ett gott nytt år! Jag missunnar er absolut inte ert firande, och firar för det mesta själv också nyår med några vänner. Men just i år så njuter jag av en lugn kväll i ensamhet.

Vad är det då som händer om 3 timmar? Jo vi vänder blad i almanackan, liksom vi gör varje dag, varje vecka eller varje månad. Inget särskillt speciellt med det, det är bara så vi har bestämt att vi ska dela in vår tid, just dygnet är ju lite logiskt men i övrigt så är det bara överenskommelser om hur vi ska mäta vår tid. Just årsskiftet är väldigt ologiskt. personligen föredrar jag att uppmärksamma solstånden som är en astronomisk verklighet.

Jag vet inte varför, men jag har svårt att finna någon glädje i flockbeteenden och upprepningarnas ritualer. Kanske är det Trollet i mig eller bara trots. Jag finner inget nöje i att åter igen se samma Kalle anka på Julafton, Grevinnan och betjänten på nyårsafton, "Ring klocka ring", domkyrkoklockorna som slår tolv, eller knappt ens Karl-Bertil Jonsson. (Kan du vissla Johanna däremot Älskar jag för den är så bra) Fyrverkerier kan vara snyggt att titta på men det är ett ofog, särskillt som det smäller och sprakar i veckor både före och efter nyår, utan någon som helst hänsyn till djur, andra människor och miljö.

Jag tycker det är väldigt trevligt att umgås och vara social i lagoma portioner, om det inte är alltför många att umgås med på en gång. Allra bäst tycker jag om långa djupa samtal på tu eller tre man hand. Att umgås ett fåtal där man hinner mötas på riktigt, och god mat i vänners lag är ju också fantastiskt.

Och apropå det, för mig är julen inte heller särskillt viktig. I år var det en perfekt jul med många korta möten med få människor. Utöver mötena så gillar jag julmaten, men jag föredrar att sprida ut den över några veckor, också den i lagoma portioner i stället för det överdådiga julbordet som jag alltid äter aldeles för mycket av.

Och härmed önskar jag er alla Ett Gott Nytt Nu!

Listen to your body

Varför håller vi på att manipulerar våra olika delar?

Vi är inte vår kropp, men kroppen är kanske den av våra delar som tydligast har sina gränser eftersom den är fysisk och alltså tydlig. Kanske är det också därför som den så ofta får tydliggöra när vi försummar andra av våra lika viktiga delar, som t ex Känslorna eller Anden...

I skrivande stund är jag hungrig, men det är för tidigt för frukost(!) Varför tänker jag så? Mitt intellekt säger mig att jag kommer att bli hungrig innan det är dax för frukost på jobbet om jag äter redan, sen kommer rytmen att bli helt fel (jämfört med mina kollegor), bättre jag tar en banan, eller en macka. Men varför det? Blir inte rytmen i stället helt rätt, dvs MIN rytm! Är det så vi gör? Ständiga manipulationer av vår rytm, för att passa in i normen, för att hinna uppfylla egots önskningar, för att anpassa oss till andras tider etc.

Och spelar det egentligen någon roll om jag tar frukosten nu och småäter sen eller om jag småäter nu och tar frukosten sen?

Svårigheten ligger i att identifiera vad som är "autentiska" behov och vad som är skapade behov.

Kanske vore det inte alls tokigt att just småäta hela tiden och bara sällan eller aldrig äta en större måltid. Kanske är min hunger ofta ett skapat behov som uppkommit just för att jag inte lyssnat på min kropp utan i stället för att äta lite när jag varit hungrig anpassat mig efter klockan med påföljd att jag blivit så hungrig att jag sedan ätit mer än jag behövde (också för att det ska räcka till nästa mål-tid), eller kanske som rent frosseri för att det var så gott. Därmed har jag töjt ut magsäcken, vilket naturligtvis gör att jag behöver mer mat för att den ska kännas fylld.

Alltihopa är nog ett feltänk och ett inövat missbruk. Att vara mätt är inte det samma som en fylld magsäck och att vara hungrig är inte det samma som en tom magsäck, att vi ser dessa samband beror nog helt enkelt på att vi anpassat oss till mål-tiderna. den verkliga känslan av hunger uppstår när vi har lågt blodsocker i hjärnan, äter vi då något, oavsett vad och hur mycket, så kommer blodsockernivån i hjärnan att stiga efter 20 minuter och vi kommer att uppleva en mättnadskänsla.

Hur gör djur? Tänk om jag vore en tidig Homo Sapiens och levde huvudsakligen som samlare, då skulle jag nog ströva omkring i skogen och just småäta större delen av tiden, jag skulle ta en nöt här och en larv där och stoppa i munnen, någon gång då och då skulle jag råka på en större måltid som ett kadaver av en hare eller ett träd fullt med mogna körsbär. Då skulle jag stanna upp och stoppa i mig så mycket jag orkade. kanske skulle jag också fylla korgarna och bära med mig en del av fynden.

Anledningen till att jag började skriva denna texten var egentligen något annat, fast samma sak.

I går började jag jobba igen efter en tids semester, av någon anledning så kunde jag för mitt liv inte somna natten innan. Det händer mig väldigt sällan, jag är av naturen an morgonpigg och kvällstrött människa, så jag somnar vanligtvis mycket snabbt på kvällen, skulle jag någon gång bli väckt och vara "morgon"-pigg på kvällen så somnar jag som regel lätt igen om jag bara ligger kvar, räcker inte det så brukar det hjälpa att meditera. Men så icke natten till igår. Förmodligen var det några faktorer som samspelade och gjorde det omöjligt att sova, jag hade på semestern följt min naturliga rytm mer än vanligt, och nu protesterade kroppen när jag försökte tvinga den tillbaka in i boxen. Likaså hade jag som oftast jobbar hårt fysiskt, låtit kroppen vila  ganska mycket, kanske hade den lite abstinens (spring i benen). Dessutom så hade jag på kvällen druckit en kopp kaffe med koffein (numera något mycket ovanligt för mig)! Allt detta samverkade antagligen och gjorde sömnen omöjlig vilket resulterade i bara ett par timmars sömn den natten.

Resultatet blev så klart att jag var dödstrött när jag kom hem från jobbet, men tror ni att jag gick och la mig? nej jag "skulle bara" en hel massa saker, äta så klart (vilket var mycket rimligt) men även sådant som att vara duktig och packa en del böcker och lägga ut andra till försäljning (uppmanad av ekonomiskt lågvatten och prestationsångest), sedan åkte jag och Älsklingen och köpte några livsnödvändiga varor, (vilket hon erbjöd sig och mycket väl kunde gjort själv, men jag ville tillbringa tid med henne), När jag sedan äntligen gick och la mig och Älsklingen kröp ner naken bredvid mig så väcktes lusten och vi hetsade varandra till Älskog (vilket egentligen för min del nog mest var eftergivenhet mot njutningscentrat, frosseri alltså, jag hade mått mycket bättre av att sova och njuta av min längtan).

Som ett brev på posten vaknade jag med migrän framåt morgonen, kroppen protesterade mot min bristande Respekt!

Åter till naturen: nog hade det varit samma sak med sömnen om vi lyssnat på kroppen. Efter att ha klivit ner från körsbärsträdet med en välfylld mage så hade jag garanterat kurat ihop mig till en middagslur. Troligtvis hade dygnet varit uppdelat i flera kortare perioder av sömn och vakenhet om vi lyssnat på kroppen fullt ut.

Skalmans mat-och-sov-klocka är nog inte så dum egentligen. Jag tror att vi alla har en sådan under skalet, som vi nog skulle må bra av att lyssna lite mer till. Men i stället har vi plockat ur batterierna av olika skäl. Problemet med mat-och-sov-klockan i samhället tydliggörs också i Bamse då Skalman hela tiden måste avbryta sig i  de mest kritiska situationer. Kanske är det dags att vi anpassar samhället efter oss i stället för tvärt om! Ofta hade det nog varit fullt möjligt om vi bara tillät oss själva och varandra att ta större ansvar för vår tid.

Gemensamvaro - Gemenskapa

Att vara en Human Being är lätt, att bara Vara i det som Är, Följa flödet, det som kommer till oss...

Men är det inte en del av människovarandet att också Drömma, att skapa en riktning och ett mål, Drömma och förverkliga våra Drömmar? Att vara en Human Doer?

Jag vet inte men för mig blir livet tomt utan en riktning, för mig innebär bara Vara att jag aldrig någonsin möter mina rädslor.

Tiden finns inte egentligen, och Förväntningar Begränsar och skapar Besvikelse. Men likväl så finns det Längtan och Drömmar.

Människovarandet, Tiden och Drömmarna må vara en Illusion som egentligen inte är verklig, men likväl är det i denna kontexten vi befinner oss, likväl är Illusionen nödvändig för att vi/Gudomen ska kunna uppleva det som är Verkligt.

Att Gemensamvara är Underbart, dela vår tid med varandra, vara Nära och Närvarande tillsammans Här och Nu, men frågan är om det leder oss Närmare varandra. Vi kan inte glömma oss själva vad som är viktigt för oss var och en, inte åsidosätta oss själva, för då blir Gemensamvaron en uppoffring.

Båda har vi våra Drömmar våra Längtor som på intet sätt får försummas för då blir det en uppoffring.

Båda måste vi så våra frön och se dem växa upp, vi kan hjälpas åt att vattna och vårda varandras frön i Gemensamvaro, vi kan skörda varandras drömmar tillsammans. I Närvaro och Härvaro, Här och Nu.

Men vi behöver också Gemenskapa, Drömma tillsammans. Så våra Gemensamma frön och se dem växa upp samtidigt som vi växer samman utan att bli ofria och begränsade.

Utan Gemensamma Drömmar kommer vi aldrig att ta oss förbi de rädslor som vi bär och som hindrar oss från total Gemensamvaro.

Sann

Du säger att du alltid vill vara sann mot dig själv.

Men hur ska du kunna vara sann mot dig själv om du aldrig tar dig tid och mod att möta dig själv? Världen snurrar runt dig med den nya kärleken, facket, dina barn, dina vänner, arbetet och allt som du ska räcka till för. Hur ska du hinna möta dig själv då? och om du inte möter dig själv hur ska du kunna vara sann då?

Tid

Tidigare publicerad på Heartflow 2011-01-01

I dag skriver vi den förste januari 2012, men det är bara ett blad i en almanacka. Ett nytt år, ny månad, ny dag. Vi mäter tiden i solvarv, månvarv, och jordvarv, eller det gjorde vi en gång. Idag är det bara blad i almanackan. Det nya solvarvet började redan den 22e december 2011. Men inte heller det är sant, för året har ingen början och inget slut, jorden bara snurrar runt solen i all evighet utan början och utan slut.

Ska det vara riktigt rätt existerar inte tiden heller, det vi kallar tid är bara en rörelse eller ett avstånd. All tid existerar samtidigt, igår är bara lite längre bort än nu. Vi kan se det på stjärnhimmeln, vår närmaste stjärna befinner sig ca 4 ljusår bort. När vi ser ljuset från den så ser vi 4 år bort, vi ser en annan tid, och vi vet faktiskt inte om ljuset har färdats från det förflutna eller från framtiden!

Själv står vi helt stilla i ett evigt Nu, medan tiden rör sig mot oss. Vilket håll vi tittar åt avgör i vilken riktning tiden rör sig mot oss. Vilket håll tittar vi åt? Tittar vi mot det förflutna eller framtiden? Vet vi över huvud taget vart vi blickar?

Oftast tittar nog de flesta av oss lite slumpartat hit och dit, och mest bakåt mot det förflutna. Tiden kommer lika slumpartat emot oss, och mest är det förfluten tid som kommer tillbaka gång på gång. Same procedure as last year, för så har vi alltid gjort, så har jag alltid varit, detta har jag alltid upplevt. Samma gamla ljus lyser på oss om och om igen. Vissa scener ur det förflutna lyser starkare, och har en benägenhet att ständigt blända vårt Nu med sitt ljus.

Men vad händer om vi istället låter vårt ljus belysa dessa scener ur det förflutna? Dessa scener är också Nu, bara en bit längre bort, så länge vi väljer att se dom som vi alltid har sett dom så kommer de att förbli de samma. Men om vi i stället låter vårt ljus lysa tillbaka på dom, om vi väljer att se på dem på ett annat sätt, då kommer de att förändras och bli så som vi väljer att se dom, och vi behöver inte längre låta vårt Nu bländas av deras sken.

När vi väl vänder oss mot framtiden då låter vi den komma emot oss slumpartat, utanför vår kontroll, som att dra ett kort ur en tarotlek. ”Jaha nu kom 8 stavar upp!”

Men framtiden är ett fällt av oändliga möjligheter, vi behöver inte vänta på att den ska komma till oss. Den finns redan där med alla möjligheter. Vi kan själv välja vilken framtid vi vill ska komma oss till mötes. Vi kan ”dra” vilken framtid vi vill ur leken, vi kan till och med skapa en helt ny framtid som aldrig tidigare skådats. Först när vi väljer den blir den verklig. Vi kan lika gärna välja vår framtid medvetet, som att bara låta den ramla över oss.

Hur ser din framtid ut om 10 år? Hur ser den ut om ett år? Vad upplever du om en månad? Om en vecka? Hur ser din morgondag ut? Hur väljer du att uppleva nästa Nu! Skapa det precis som du vill ha det, och låt dess ljus skölja över ditt NU! Enbart din Fantasi sätter gränserna, och den sätter inga gränser. Den vidgar dom!

Gott Nytt NU!
♥

Tid

I dag skriver vi den förste januari 2011, men det är bara ett blad i en almanacka. Ett nytt år, ny månad, ny dag. Vi mäter tiden i solvarv, månvarv, och jordvarv, eller det gjorde vi en gång. Idag är det bara blad i almanackan. Det nya solvarvet började redan den 21e december 2010. Men inte heller det är sant, för året har ingen början och inget slut, jorden bara snurrar runt solen i all evighet utan början och utan slut.

Ska det vara riktigt rätt existerar inte tiden heller, det vi kallar tid är bara en rörelse eller ett avstånd. All tid existerar samtidigt, igår är bara lite längre bort än nu. Vi kan se det på stjärnhimmeln, vår närmaste stjärna befinner sig ca 4 ljusår bort. När vi ser ljuset från den så ser vi 4 år bort, vi ser en annan tid, och vi vet faktiskt inte om ljuset har färdats från det förflutna eller från framtiden!

Själv står vi helt stilla i ett evigt Nu, medan tiden rör sig mot oss. Vilket håll vi tittar åt avgör i vilken riktning tiden rör sig mot oss. Vilket håll tittar vi åt? Tittar vi mot det förflutna eller framtiden? Vet vi över huvud taget vart vi blickar?

Oftast tittar nog de flesta av oss lite slumpartat hit och dit, och mest bakåt mot det förflutna. Tiden kommer lika slumpartat emot oss, och mest är det förfluten tid som kommer tillbaka gång på gång. Same procedure as last year, för så har vi alltid gjort, så har jag alltid varit, detta har jag alltid upplevt. Samma gamla ljus lyser på oss om och om igen. Vissa scener ur det förflutna lyser starkare, och har en benägenhet att ständigt blända vårt Nu med sitt ljus.

Men vad händer om vi istället låter vårt ljus belysa dessa scener ur det förflutna? Dessa scener är också Nu, bara en bit längre bort, så länge vi väljer att se dom som vi alltid har sett dom så kommer de att förbli de samma. Men om vi i stället låter vårt ljus lysa tillbaka på dom, om vi väljer att se på dem på ett annat sätt, då kommer de att förändras och bli så som vi väljer att se dom, och vi behöver inte längre låta vårt Nu bländas av deras sken.

När vi väl vänder oss mot framtiden då låter vi den komma emot oss slumpartat, utanför vår kontroll, som att dra ett kort ur en tarotlek. ”Jaha nu kom 8 stavar upp!”

Men framtiden är ett fällt av oändliga möjligheter, vi behöver inte vänta på att den ska komma till oss. Den finns redan där med alla möjligheter. Vi kan själv välja vilken framtid vi vill ska komma oss till mötes. Vi kan ”dra” vilken framtid vi vill ur leken, vi kan till och med skapa en helt ny framtid som aldrig tidigare skådats. Först när vi väljer den blir den verklig. Vi kan lika gärna välja vår framtid medvetet, som att bara låta den ramla över oss.

Hur ser din framtid ut om 10 år? Hur ser den ut om ett år? Vad upplever du om en månad? Om en vecka? Hur ser din morgondag ut? Hur väljer du att uppleva nästa Nu! Skapa det precis som du vill ha det, och låt dess ljus skölja över ditt NU! Enbart din Fantasi sätter gränserna, och den sätter inga gränser. Den vidgar dom!

Gott Nytt NU!
♥